Like a dream - chapter 5
- Du är så himla söt Frida, vet du det?
Frida rodnade och ignorerade hans kommentar, i stället sa hon:
- Ska vi gå?
- Okej, sa Justin och dom började gå längst vägen.
Dom gick under tystnad i ungefär fem minuter.
- Kom! sa Justin medan han tog tag i Fridas arm och svängde av vägen och in till en liten skogsväg.
- Var ska vi? frågade Frida som inte ens visste att det fanns en väg där.
- Du får se, svarade Justin flirtigt
Efter bara ett par minuter kom dom upp till toppen av ett berg med en vacker utsikt över hela staden.
- WOW. sa Frida förbluffat.
- Jag vet, vackert va?
- Helt underbart.
Dom satte sig ner på en nerklottrad bänk som stod just så att man hade utsikt över allt. Frida satte sig ner längst ut på ena kanten av bänken för att inte sitta allt för nära Justin.
- Så.. vad ville du snacka om? frågade Frida nervöst.
- Vet inte, eller jo.. din brorsa sa att du hatade mig. svarade Justin och tittade ner på sina fötter.
- Jag HATADE dig, men det var innan jag fick lära känna dig. Nu tycker jag att du är helt okej och jag hade verkligen fel om dig Justin.
- Säkert? frågade han blygt samtidigt som han fick fram ett litet leende.
- Ja.
- han sa också att du tyckte att jag såg ut och sjöng som en tjej..
- Det tycker jag fortfarande. sa Frida och skrattade. Justin tittade först bara på henne men började skratta han också efter ett tag.
- Haha, men du har blivit snyggare, och din röst är väl bättre nu än förut men jag lyssnar bara inte på din musik. förklarade Frida som i stället för Justins musik brukade lyssna på "Escape the fate" och "A day to remember".
- Hahah okej, sa Justin och log mot henne stort.
- Men jag måste få fråga en grej till som jag har undrat länge på..
- Vad? frågade Frida undrande.
- Var är eran mamma?
Leendet på Fridas ansikte försvann genast och hon reste sig upp för att gå.
- Nej snälla Frida gå inte! Jag ville bara veta, förlåt det var dumt gjort. sa Justin och tog tag i Fridas arm för att stoppa henne från att gå. När Frida såg hur ledsen Justin var över att ha frågat den dumma frågan satte hon sig ner igen och suckade. Hon berättade hela historien, om hur mamma och pappa hade varit på fest och en rattfyllerist hade krockat med dom i en korsning. Den andra bilen träffade på passagerarsidan där mamma satt och hennes skador var för svåra för att kunna rädda hennes liv.
- Pappa har fortfarande inte fölåtit sig själv för att ha kört iväg i korsningen utan att se personen som krockade med dom, sa Frida ock kände hur en tår tvingade sig fram ur ögonvrån.
Justin flyttade sig närmre Frida och la armen runt henne.
- Men det var ju inte ens hans fel?
- Nej, vi har försökt få honom att förstå det också men han vägrar tro på det, svarade Frida som nu grät för fullt.
Hon la huvudet mot hans axel, och så satt dom där tills solen började stiga upp. Plötsligt kom Frida på att hon måste hem innan hennes pappa upptäckte att hon var borta.
- Jag måste gå nu, sa hon och satte sig upp och kollade rakt in i Justins ögon. Deras ansikten var inte mer än några centimeter ifrån varandra.
- Okej, men innan du går måste jag bara få göra en sak som jag har längtat efter. sa Justin tyst.
- Vadå? Frågade Frida och just då hon avslutade meningen kysste Justin henne mjukt på munnen. Hon blev överraskad men besvarade kyssen. Men snabbt kom hon på sig och släppte taget om Justin.
- SHIT! Det där skulle ju inte hända! sa hon, reste sig upp och sprang därifrån.
Frida hörde Justin ropa efter henne men hon brydde sig. Just då hon kom ut på vägen och möttes av en stor folkgrupp med massor av kameror, folk som skrek frågor till henne och riktade mikrofoner med olika TVbolags namn på mot henne.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag sprang efter henne så fort jag kunde "ATT JAG ALDRIG KAN HÅLLA MIG I STYR! MEN HON VAR JU SÅ SÖT OCH ALLT!" tänkte jag medan jag såg henne försvinna ut på vägen.
Just då jag skulle skrika hennes namn, såg jag all paparazzi som stod och försökte få ut henne massa saker.
- Är du och Justin Bieber tillsammans?
- Är det sant att du och Justin har dejtat i en månad?
- Berätta, hur träffades ni?
- Är erat förhållande seriöst?
- Är det sant att du uttnyttjar honom för att få pengar?!
Frida bara stod där, det såg inte ut som om hon pratade eller så. Hon stod bara förstenad där.
"Jag måste göra något!" tänkte jag och sprang fram till henne, tog tag i Fridas arm och vi kutade allt vi kunde hem till Frida.
Vi sprang in i huset och stängde snabbt dörren efter oss. Där inne skulle vi vara säkra från paparazzin.
Frida rodnade och ignorerade hans kommentar, i stället sa hon:
- Ska vi gå?
- Okej, sa Justin och dom började gå längst vägen.
Dom gick under tystnad i ungefär fem minuter.
- Kom! sa Justin medan han tog tag i Fridas arm och svängde av vägen och in till en liten skogsväg.
- Var ska vi? frågade Frida som inte ens visste att det fanns en väg där.
- Du får se, svarade Justin flirtigt
Efter bara ett par minuter kom dom upp till toppen av ett berg med en vacker utsikt över hela staden.
- WOW. sa Frida förbluffat.
- Jag vet, vackert va?
- Helt underbart.
Dom satte sig ner på en nerklottrad bänk som stod just så att man hade utsikt över allt. Frida satte sig ner längst ut på ena kanten av bänken för att inte sitta allt för nära Justin.
- Så.. vad ville du snacka om? frågade Frida nervöst.
- Vet inte, eller jo.. din brorsa sa att du hatade mig. svarade Justin och tittade ner på sina fötter.
- Jag HATADE dig, men det var innan jag fick lära känna dig. Nu tycker jag att du är helt okej och jag hade verkligen fel om dig Justin.
- Säkert? frågade han blygt samtidigt som han fick fram ett litet leende.
- Ja.
- han sa också att du tyckte att jag såg ut och sjöng som en tjej..
- Det tycker jag fortfarande. sa Frida och skrattade. Justin tittade först bara på henne men började skratta han också efter ett tag.
- Haha, men du har blivit snyggare, och din röst är väl bättre nu än förut men jag lyssnar bara inte på din musik. förklarade Frida som i stället för Justins musik brukade lyssna på "Escape the fate" och "A day to remember".
- Hahah okej, sa Justin och log mot henne stort.
- Men jag måste få fråga en grej till som jag har undrat länge på..
- Vad? frågade Frida undrande.
- Var är eran mamma?
Leendet på Fridas ansikte försvann genast och hon reste sig upp för att gå.
- Nej snälla Frida gå inte! Jag ville bara veta, förlåt det var dumt gjort. sa Justin och tog tag i Fridas arm för att stoppa henne från att gå. När Frida såg hur ledsen Justin var över att ha frågat den dumma frågan satte hon sig ner igen och suckade. Hon berättade hela historien, om hur mamma och pappa hade varit på fest och en rattfyllerist hade krockat med dom i en korsning. Den andra bilen träffade på passagerarsidan där mamma satt och hennes skador var för svåra för att kunna rädda hennes liv.
- Pappa har fortfarande inte fölåtit sig själv för att ha kört iväg i korsningen utan att se personen som krockade med dom, sa Frida ock kände hur en tår tvingade sig fram ur ögonvrån.
Justin flyttade sig närmre Frida och la armen runt henne.
- Men det var ju inte ens hans fel?
- Nej, vi har försökt få honom att förstå det också men han vägrar tro på det, svarade Frida som nu grät för fullt.
Hon la huvudet mot hans axel, och så satt dom där tills solen började stiga upp. Plötsligt kom Frida på att hon måste hem innan hennes pappa upptäckte att hon var borta.
- Jag måste gå nu, sa hon och satte sig upp och kollade rakt in i Justins ögon. Deras ansikten var inte mer än några centimeter ifrån varandra.
- Okej, men innan du går måste jag bara få göra en sak som jag har längtat efter. sa Justin tyst.
- Vadå? Frågade Frida och just då hon avslutade meningen kysste Justin henne mjukt på munnen. Hon blev överraskad men besvarade kyssen. Men snabbt kom hon på sig och släppte taget om Justin.
- SHIT! Det där skulle ju inte hända! sa hon, reste sig upp och sprang därifrån.
Frida hörde Justin ropa efter henne men hon brydde sig. Just då hon kom ut på vägen och möttes av en stor folkgrupp med massor av kameror, folk som skrek frågor till henne och riktade mikrofoner med olika TVbolags namn på mot henne.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag sprang efter henne så fort jag kunde "ATT JAG ALDRIG KAN HÅLLA MIG I STYR! MEN HON VAR JU SÅ SÖT OCH ALLT!" tänkte jag medan jag såg henne försvinna ut på vägen.
Just då jag skulle skrika hennes namn, såg jag all paparazzi som stod och försökte få ut henne massa saker.
- Är du och Justin Bieber tillsammans?
- Är det sant att du och Justin har dejtat i en månad?
- Berätta, hur träffades ni?
- Är erat förhållande seriöst?
- Är det sant att du uttnyttjar honom för att få pengar?!
Frida bara stod där, det såg inte ut som om hon pratade eller så. Hon stod bara förstenad där.
"Jag måste göra något!" tänkte jag och sprang fram till henne, tog tag i Fridas arm och vi kutade allt vi kunde hem till Frida.
Vi sprang in i huset och stängde snabbt dörren efter oss. Där inne skulle vi vara säkra från paparazzin.
Kommentarer
Postat av: Melissa
Jättebra!:]
Postat av: elin
superbra!
Trackback