justinblovestories

"Du.." Jag lyfte upp hennes haka så att hon kollade in i mina ögon. "Förlåt att det blev helt fel"
"Förlåt själv Justin, jag måste sluta vara så paranoid. Men jag ville bara inte att du skulle se mig som en i mängden av alla tjejer"
"Lita på mig Emily..du kommer ALDRIG att bara vara en i mängden" Sa jag och tog hennes händer i mina.

---

EMILY'S PERSPEKTIV:

Den där sista meningen fick mig att tappa talförmågan helt. Vad skulle jag säga nu?
Han som var så himla snäll mot mig, trots alla problem jag hade orsakat.
Jag kysste honom lätt på munnen.
"Följer du med mig resten av biten hem?" Frågade jag honom, han nickade och vi gick. Hand i hand.
Det kunde inte bli bättre än så.
Just när jag trodde att allt var bra och min tur hade återvänt så kom jag på att jag inte hade någon nyckel till huset. Pappa var ju på middagen så att ringa honom var uteslutet. Jag suckade djupt och satt mig ner på trappan då vi kommit fram till huset.
"Vad är det?" Frågade Justin och satte sig ner bredvid mig.
"Jag har ingen nyckel in.."
Justin sa ingenting utan satt bara kvar och kollade på mig.
"Du får gå om du vill Justin, det är ju din fest. Dom undrar säkert var du är"
"Då får dom göra det, jag tänker inte gå någonstans." Sa han och gav mig en snabb kyss. Han ville nog inte få mig att tycka att vi gick för fort fram.
Graderna hade börjat sjunka och luften var kall. Jag började frysa rejält eftersom jag inte hade någon jacka med mig, det hade inte Justin heller.
"Fryser du?" Frågade Justin.
"Ja, jättemycket. Du då?"
"Ja faktiskt. Finns det inget ställe man kan sitta på istället för en kall stentrappa?"
Då kom jag på att i min och Lucas träkoja låg det en filt. Vi hade också fått ta upp Lucas gamla madrass dit upp. Jag sa till Justin att han skulle följa med och vi gick till bakgården. Jag började klättra upp för stegen och Justin var strax efter mig.
"Vad ska vi göra här egentligen?" Frågade han mig medan vi klättrade upp.
"Värma oss såklart" Svarade jag. Förut hade jag aldrig vågat komma upp dit eftersom jag var så otroligt höjdrädd. Men nu när jag var där uppe så upptäckte jag att det inte alls var så långt ner till marken som jag hade trott.
Vi gick in till själva träkojan och jag tog fram filtarna sen satt vi oss ner på madrassen. Vi satt tätt intill varandra, Justin tog tag i min hand och kollade mig in i ögonen. Jag lutade mitt huvud på hans axel och så satt vi, i en hel timme. Vi pratade om allt möjligt, och jag började verkligen lära känna honom bättre. Är inte det konstigt, hur man kan lära känna någon på bara en timme? Det kanske det är, men det kändes som att jag hade känt honom hur länge som helst.
Plötsligt ringde min mobil, det var pappa.  
"Hej Emily! Jag och Pattie börjar fara hem till henne och Justin nu, tänkte bara informera dig om det så att du är redo då jag kommer och hämtar dig!"
"Aha, okej.. Jag ska se till att vara det!" Svarade jag och kände paniken komma.
"Bra, hejdå!"
"Hejdå"
Jag vände mig om till Justin som satt och kollade på mig fundersamt.
"Det var pappa, han och Pattie börjar fara från resaurangen nu. Vi måste hem till dig så fort som möjligt!"
Vi klättrade ner för träkojan snabbt och sprang till hans bil. Nu hade graderna sjungit ytterligare och frost hade bildats på bilrutan.
"Hur långt bort ligger restaurangen?" Frågade jag då vi satte oss i bilen.
"Omkring en kvart kanske" Svarade Justin och tryckte gasen i botten.
Vi kom fram till lägenheten på två minuter, vi rusade upp till takvåningen och såg att det var helt kaotiskt där inne.
Justin sprang fram till högtalarna och ryckte ut sladden ut väggen medans jag försökte att få folk att gå. 
Då alla började bua och skrika så tog Justin tag i micken som Sean höll i och skrek:
"EY, MIN MAMMA HAR INGEN ANING OM ATT JAG HAR FEST OCH HON ÄR PÅVÄG HEM NU! Jag antar att ni förstår vad ni måste göra! UT NU!" Beordrade Justin och förvånadsvärt så gjorde alla som han just sagt. 
Då alla äntligen hade lämnat takvåningen efter tio minuter så började jag och Justin städa ihop det värsta. 
"Vi kommer aldrig att hinna städa upp allt det här Justin!" Sa jag förtvivlat och pekade på allt skräp som låg på borden, golvet, i trappen och i sofforna. 
"Du har rätt, men vi försöker iallafall sen får vi hoppas på att mamma och Christopher blir lite försenade" 
Vi lyckades faktiskt städa upp allting innan Pattie och pappa hunnit komma dit. Då dom äntligen kom hade vi redan satt oss i soffan för att kolla på TV. 
"Hejhej!" Ropade Pattie från hallen. 
 Båda två kom in och kollade misstänktsamt på mig och Justin.
"Nå? Var har ni gjort då?" Frågade pappa oss.
"Ingenting, suttit och kollat på TV. Ryan, Chaz, Christian och Caitlin var här en stund sen for dom hem till Christian och Caitlin's faster" Ljög Justin. Han var en riktigt bra lögnare, jag skulle ha trott på honom och jag inte visste att han ljög.
"Jasså, det låter trevligt" Sa pappa förvånat, han trodde nog att vi hade fått för oss att göra nånting annat.

"Vill du se resten av huset innan ni drar er hemmåt?" Frågade Pattie pappa och han nickade entusiastiskt.
Då dom gick iväg kysstes jag och Justin. Länge. Vi slutade inte förrän vi hörde Pattie och pappa's fotsteg från övervåningen.
"Ni har verkligen en jättefin lägenhet älskling!" Hörde jag pappa säga då dom var på väg ner från trappen.
Det kändes konstigt att han kalla Pattie för älskling, men det var jag nog tvungen att bli van med.
Jag kramade Justin hejdå, eftersom Pattie och pappa stod bredvid oss i hallen. Dom däremot, gav varandra en stor kyss. Sedan for jag och pappa hem.