One Less Lonely Girl - Chapter 21
"Tack för allt, verkligen. Kan inte tacka er nog, ni har gjort den har kvällen till den bästa i hela mitt liv. Tack" Sa Dani då Justin stannat utanför hennes hus.
"Tack själv Dani! Vi ses snart igen, det lovar jag" Svarade jag och log varmt mot henne.
"Vi ses Dani, hejdå!" Sa Justin efter mig och Dani klev ur bilen och in till sig.
Då vi körde iväg från Dani och hem till mig så kom jag på en sak.
"Du Justin?"
"Ja?"
"Känner inte du någon snygg och snäll kille kring 15-16årsåldern?" Frågade jag honom och han kollade förvånat på mig.
"Va? Är det sådär du gör slut med din pojkvän..?" Jag kunde inte skilja på om han var seriös eller inte. Men jag såg det där lilla leendet som letade sig fram.
"Haha nej tokis. Jag tänkte till Dani, hon sa ju att hon ville ha någon att dela allt tillsammans med osv"
"Har du blivit någon slags matchmaker nu eller?" Retades Justin och jag knuffade honom lätt i sidan.
"Nej men.. jag förstår henne, om jag inte hade haft dig så skulle jag ju också vilja någon speciell i mitt liv"
"Men vilken tur att du har mig då" Sa Justin flörtigt, jag lutade mig fram och gav honom en puss.
"Känner du någon eller?"
"Ja, det gör jag faktiskt, Christian sa faktiskt till mig för någon vecka sen att han önskade att han hade en flickvän!" Sa Justin efter en stunds tänkande.
"Christian..?" Frågade jag förvirrat.
"Beadles. Du vet han som gör roliga youtube-videos? Han bor inte direkt här i närheten, men annars är han perfekt!" Förklarade Justin och jag hajade till.
"Jaha! Jag visste inte att du kände honom!" Sa jag och log lite generat.
"Haha, du var verkligen inget fan av mig förut.." Sa Justin.
"Nej, men om det får dig att må bättre så är jag det nu!" Sa jag och pussade honom på kinden. Egentligen ville jag ge honom en ordentlig kyss men han körde bil och jag ville inte att han skulle tappa fokus.
"Men han bor väl i Atlanta? Blir inte det lite svårt? Dvs om dom får känslor för varandra" Frågade jag Justin lite tveksamt.
"Jo, det blir väl lite svårt. Men om dom nu får kontakt, vilket vi får hoppas på.. så löser dom väl resten! Han kommer faktiskt hit imorgon så då har vi chansen att försöka para ihop dom!" Sa Justin och jag blev förvånad att han var så med på idén.
"Bästa timingen någonsin! Om du pratar med Christian så pratar jag med Dani, sen ringer vi varandra.. typ klockan 2? det blir väl bra?" Frågade jag honom entusiastiskt.
"Det blir jättebra, vi hörs älskling!" Sa Justin och gav mig en kyss sedan gick jag ut ur bilen och in till mitt hus.
Då jag kom in möttes jag av pappa.
"Var har du varit hela natten?! Förstår du inte hur orolig jag har varit?!" Skrek han.
"Jag for till Justins spelning sen åt vi på burger king tillsammans med Jessica och Chris. Förlåt, jag skulle ha hört av mig.. men jag glömde bort. Plus att du aldrig bryr dig om vars jag är ändå, du är ju alltid så upptagen med Pattie hela tiden!" Först kände jag mig ledsen, men sedan kom ilskan. Ilskan över att pappa inte har brytt sig om mig och lucas lika mycket som förut, nu när han träffat Pattie.
"Sluta prata strunt Emily, du vet mycket väl att jag älskar dig lika mycket som förut. Pattie förändrar ingenting! Dra inte in henne i det här!" Röt han åt mig.
"Du kanske älskar mig lika mycket, men du visar det fan inte. Pattie förändrar visst saker, hon förändrar allting! Jag vill ha min pappa tillbaka!"
"Det gör jag väl visst det Emily, säg inte så! Du då? Ända sen du blev tillsammans med Justin så har jag inte sett dig mer än en kvart på flera månader! Så du ska inte säga så mycket unga dam!"
"Jag bryr mig inte om det. Kan du bara sluta prata med mig, du förstår ju ingenting! Jag hatar dig!" Då dom sista tre orden flög ut ur min mun så blev pappa tyst och kollade bara sorgset på mig. Jag fick genast skuldkänslor och gav ifrån mig en djup suck.
"Förlåt pappa.. jag menade det inte. Jag älskar dig, det vet du att jag gör. Jag har bara haft det jättejobbigt den senaste månaden och jag orkar inte med allt bråk. Förlåt" Sa jag och kollade ner i marken. Pappa kom fram till mig och gav mig en stor kram. Han kysste mig på pannan och kollade på mig medlidsamt.
"Vad är det som har hänt? Du vet att du kan prata om allting med mig. Jag finns här för dig gumman" Sa han och jag log.
"Det var bara saker med Justin. Vi bråkade. Men allt är bra nu. Tack pappa" Han omfamnade mig igen och just då så kom Lucas ner för trappen.
"Kom hit" Sa jag till honom och sedan stod vi där med armarna runt varandra. Alla tre.
Eftersom att klockan nästan var halv tre så blev kramen inte så lång och gick vi och la oss direkt.
Jag vaknade av mig själv klockan tio nästa dag, tog på mig en ljusrosa stickad tröja och ett par korta jeansshorts.
Då jag var på väg till köket så möttes jag av en ljuvlig doft. Jag steg in i köket och fick se pappa som stod och gräddade plättar, medans Lucas satt vid matbordet och högg in på en av pappas mästerverk.
"Godmorgon gumman! Sovit gott?"
"Jadå" Svarade jag kort och nyvaket.
Pappa kom fram med stekpannan och la en plätta på tallriken framför mig.
"Jo jag tänkte eftersom att det är din födelsedag om bara fem dagar så kanske du vill göra någonting speciellt?" Frågade pappa och jag kollade upp förvånat. Bara fem dagar kvar tills jag fyllde 17? Om fem dagar var det..få se, tisdag? Det hade jag verkligen inte tänkt på.
"Nej, jag vill helst bara vara med er och ta det lugnt. Ingen stor fest eller något" Sa jag och hoppades att pappa skulle förstå.
"Åh okej! vilka menar du med 'er' då? Räknas Pattie och Justin? Jessica kanske du också vill bjuda?"
"Justin, Pattie, Jessica, Chris och ni två förstås" Sa jag och flyttade blicken mellan pappa och lucas för att dom skulle förstå att med "ni två" så menade jag dom.
"Okej, det blir nog bra ska du se! Då ringer jag till Pattie och frågar om vi kan ses här hos oss klockan..ska vi säga vid 5? Blir det bra?" Jag började små skratta åt pappas försök till att planera saker. Han hade aldrig varit någon expert direkt.
"Det blir jättebra pappa" Sa jag och log. Han verkade slappna av lite mer.
"Så bra. Då säger vi det" Sa han och gick till vardagsrummet där telefonen låg för att ringa till Pattie.
Jag och Lucas passade på att äta upp våra plättar medans han var borta. Det fanns inte en enda smula kvar då pappa kom tillbaks.
Vi satt i köket och pratade alla tre tills klockan blev halv 12, då tyckte jag att det var bäst göra mig i ordning för att fara till Dani. Så jag gick upp till mitt rum, borstade igenom håret, satte upp det i en svans, tog på mig ett par sandaletter och fick jag skjuts av pappa till Dani's kvarter.
Jag vet att jag borde ha skaffat körkort för länge sen, men vi hade inte råd och när vi hade råd så hade pappa inte tid att låta mig övningsköra.. Så det har helt enkelt inte blivit av.
orkar inte skriva långt eftersom att det har hänt en grej.. men jag hoppas att ni gillar det här kapitlet iallafall!
kram på er finisar♥
"Tack själv Dani! Vi ses snart igen, det lovar jag" Svarade jag och log varmt mot henne.
"Vi ses Dani, hejdå!" Sa Justin efter mig och Dani klev ur bilen och in till sig.
Då vi körde iväg från Dani och hem till mig så kom jag på en sak.
"Du Justin?"
"Ja?"
"Känner inte du någon snygg och snäll kille kring 15-16årsåldern?" Frågade jag honom och han kollade förvånat på mig.
"Va? Är det sådär du gör slut med din pojkvän..?" Jag kunde inte skilja på om han var seriös eller inte. Men jag såg det där lilla leendet som letade sig fram.
"Haha nej tokis. Jag tänkte till Dani, hon sa ju att hon ville ha någon att dela allt tillsammans med osv"
"Har du blivit någon slags matchmaker nu eller?" Retades Justin och jag knuffade honom lätt i sidan.
"Nej men.. jag förstår henne, om jag inte hade haft dig så skulle jag ju också vilja någon speciell i mitt liv"
"Men vilken tur att du har mig då" Sa Justin flörtigt, jag lutade mig fram och gav honom en puss.
"Känner du någon eller?"
"Ja, det gör jag faktiskt, Christian sa faktiskt till mig för någon vecka sen att han önskade att han hade en flickvän!" Sa Justin efter en stunds tänkande.
"Christian..?" Frågade jag förvirrat.
"Beadles. Du vet han som gör roliga youtube-videos? Han bor inte direkt här i närheten, men annars är han perfekt!" Förklarade Justin och jag hajade till.
"Jaha! Jag visste inte att du kände honom!" Sa jag och log lite generat.
"Haha, du var verkligen inget fan av mig förut.." Sa Justin.
"Nej, men om det får dig att må bättre så är jag det nu!" Sa jag och pussade honom på kinden. Egentligen ville jag ge honom en ordentlig kyss men han körde bil och jag ville inte att han skulle tappa fokus.
"Men han bor väl i Atlanta? Blir inte det lite svårt? Dvs om dom får känslor för varandra" Frågade jag Justin lite tveksamt.
"Jo, det blir väl lite svårt. Men om dom nu får kontakt, vilket vi får hoppas på.. så löser dom väl resten! Han kommer faktiskt hit imorgon så då har vi chansen att försöka para ihop dom!" Sa Justin och jag blev förvånad att han var så med på idén.
"Bästa timingen någonsin! Om du pratar med Christian så pratar jag med Dani, sen ringer vi varandra.. typ klockan 2? det blir väl bra?" Frågade jag honom entusiastiskt.
"Det blir jättebra, vi hörs älskling!" Sa Justin och gav mig en kyss sedan gick jag ut ur bilen och in till mitt hus.
Då jag kom in möttes jag av pappa.
"Var har du varit hela natten?! Förstår du inte hur orolig jag har varit?!" Skrek han.
"Jag for till Justins spelning sen åt vi på burger king tillsammans med Jessica och Chris. Förlåt, jag skulle ha hört av mig.. men jag glömde bort. Plus att du aldrig bryr dig om vars jag är ändå, du är ju alltid så upptagen med Pattie hela tiden!" Först kände jag mig ledsen, men sedan kom ilskan. Ilskan över att pappa inte har brytt sig om mig och lucas lika mycket som förut, nu när han träffat Pattie.
"Sluta prata strunt Emily, du vet mycket väl att jag älskar dig lika mycket som förut. Pattie förändrar ingenting! Dra inte in henne i det här!" Röt han åt mig.
"Du kanske älskar mig lika mycket, men du visar det fan inte. Pattie förändrar visst saker, hon förändrar allting! Jag vill ha min pappa tillbaka!"
"Det gör jag väl visst det Emily, säg inte så! Du då? Ända sen du blev tillsammans med Justin så har jag inte sett dig mer än en kvart på flera månader! Så du ska inte säga så mycket unga dam!"
"Jag bryr mig inte om det. Kan du bara sluta prata med mig, du förstår ju ingenting! Jag hatar dig!" Då dom sista tre orden flög ut ur min mun så blev pappa tyst och kollade bara sorgset på mig. Jag fick genast skuldkänslor och gav ifrån mig en djup suck.
"Förlåt pappa.. jag menade det inte. Jag älskar dig, det vet du att jag gör. Jag har bara haft det jättejobbigt den senaste månaden och jag orkar inte med allt bråk. Förlåt" Sa jag och kollade ner i marken. Pappa kom fram till mig och gav mig en stor kram. Han kysste mig på pannan och kollade på mig medlidsamt.
"Vad är det som har hänt? Du vet att du kan prata om allting med mig. Jag finns här för dig gumman" Sa han och jag log.
"Det var bara saker med Justin. Vi bråkade. Men allt är bra nu. Tack pappa" Han omfamnade mig igen och just då så kom Lucas ner för trappen.
"Kom hit" Sa jag till honom och sedan stod vi där med armarna runt varandra. Alla tre.
Eftersom att klockan nästan var halv tre så blev kramen inte så lång och gick vi och la oss direkt.
Jag vaknade av mig själv klockan tio nästa dag, tog på mig en ljusrosa stickad tröja och ett par korta jeansshorts.
Då jag var på väg till köket så möttes jag av en ljuvlig doft. Jag steg in i köket och fick se pappa som stod och gräddade plättar, medans Lucas satt vid matbordet och högg in på en av pappas mästerverk.
"Godmorgon gumman! Sovit gott?"
"Jadå" Svarade jag kort och nyvaket.
Pappa kom fram med stekpannan och la en plätta på tallriken framför mig.
"Jo jag tänkte eftersom att det är din födelsedag om bara fem dagar så kanske du vill göra någonting speciellt?" Frågade pappa och jag kollade upp förvånat. Bara fem dagar kvar tills jag fyllde 17? Om fem dagar var det..få se, tisdag? Det hade jag verkligen inte tänkt på.
"Nej, jag vill helst bara vara med er och ta det lugnt. Ingen stor fest eller något" Sa jag och hoppades att pappa skulle förstå.
"Åh okej! vilka menar du med 'er' då? Räknas Pattie och Justin? Jessica kanske du också vill bjuda?"
"Justin, Pattie, Jessica, Chris och ni två förstås" Sa jag och flyttade blicken mellan pappa och lucas för att dom skulle förstå att med "ni två" så menade jag dom.
"Okej, det blir nog bra ska du se! Då ringer jag till Pattie och frågar om vi kan ses här hos oss klockan..ska vi säga vid 5? Blir det bra?" Jag började små skratta åt pappas försök till att planera saker. Han hade aldrig varit någon expert direkt.
"Det blir jättebra pappa" Sa jag och log. Han verkade slappna av lite mer.
"Så bra. Då säger vi det" Sa han och gick till vardagsrummet där telefonen låg för att ringa till Pattie.
Jag och Lucas passade på att äta upp våra plättar medans han var borta. Det fanns inte en enda smula kvar då pappa kom tillbaks.
Vi satt i köket och pratade alla tre tills klockan blev halv 12, då tyckte jag att det var bäst göra mig i ordning för att fara till Dani. Så jag gick upp till mitt rum, borstade igenom håret, satte upp det i en svans, tog på mig ett par sandaletter och fick jag skjuts av pappa till Dani's kvarter.
Jag vet att jag borde ha skaffat körkort för länge sen, men vi hade inte råd och när vi hade råd så hade pappa inte tid att låta mig övningsköra.. Så det har helt enkelt inte blivit av.
orkar inte skriva långt eftersom att det har hänt en grej.. men jag hoppas att ni gillar det här kapitlet iallafall!
kram på er finisar♥
If you're the only thing I ever get for christmas, then everything I wished for has come true.
förlåt så himla mycket för att jag inte har uppdaterat på MEGA-länge.. har inte ens kollat statistiken, vågar inte.. hehe.
men det spelar ingen roll.. tänkte bara informera alla om att jag håller på att skriva ett kapitel nu.. tänkte göra det extra långt eftersom att det är jul&snart nyårs! så ja.. vi får se:)
ville bara önska alla en riktig fin & god jul!
love you guys♥
men det spelar ingen roll.. tänkte bara informera alla om att jag håller på att skriva ett kapitel nu.. tänkte göra det extra långt eftersom att det är jul&snart nyårs! så ja.. vi får se:)
ville bara önska alla en riktig fin & god jul!
love you guys♥
One Less Lonely Girl - chapter 20
Emily grät och skrattade samtidigt. Hon sprang fram till mig oh hoppade upp i min famn. Jag slog armarna runt henne och kysste henne sedan länge.
Mitt i kyssarna så började publiken att applådera och busvissla. Vi avbröt oss och började skratta. Jag torkade bort hennes tårar och gav henne en puss på pannan.
Lyckligare än någonsin.
EMILYS PERSPEKTIV:
Jag klev av scenen för att låta Justin sjunga klart låten. Det var trots allt det han hade kommit dit för att göra. Efter han sjungt färdigt så kom han rusandes till mig backstage. Då han hade pratat klart med alla i hans crew och reportrar så kunde vi äntligen fara därifrån. Trots att det var ungefär 2 timmar sen som Justin hade uppträtt så var hans fans fortfarande utanför och väntade på honom. Han skrev ett tiotal autografer. Just då så kom jag på tjejen som hade hjälpt mig tidigare. Dani. Jag tog tag i Justin's hand och ledde honom till platsen där hon stått förut och hoppades på att hon skulle vara kvar.
"Dani?" Frågade jag ut i tomma luften för att se om hon var där.
Efter bara några sekunder så kom hon fram från folkmassan. Hon var nog i bara ett år yngre än mig. Hennes kinder var alldeles blöta av tårarna som rann ner för hennes kinder. Jag gav henne en lång kram.
"Justin.. det här är Dani, utan henne hade jag nog inte fått mig förbi dina fans. haha." Sa jag och Justin gav henne en kram. Hon började gråta ännu mer.
Jag frågade Justin viskandes om vi kunde be henne hänga med och äta någonstans. Han nickade gillande och frågade sedan Dani:
"Har du lust att följa med och äta? Typ Burger King?"
"Är ni allvarliga? Får JAG följa med ER och äta?! OH MY GOD. Ja det vill jag!" Svarade Dani och gav mig och Justin varsin kram. Fansen flockades kring oss.
"Vänta här!" Sa jag till Justin som ändå var upptagen med att skriva autografer till alla, sen sprang jag över gatan till Jessica och Chris. Jessica sov medans Chris åt en snickers. Jag gav bildörren en lätt knackning på den sida där Jessica satt. Hon hoppade till och slog upp ögonen skrämt. När hon fick uppfattning om vart hon var och vad som hände så öppnade hon bildörren och såg på mig entusiastiskt.
"HUR GICK DET?!" Frågade hon.
"Jo det gick bra" Svarade jag glatt.
"Så kul! Vad hände då?!"
"Jag fick mig till slut in till lokalen och efter massa försök fick jag mig också backstage sen-"
"Sen gjorde hon mig gladare än nånsin när hon kom upp på scenen och sa förlåt. Ni lär nog kunna se det överallt på webben sen, haha" Justin hade lämnat fansen och slog armarna om mig bakifrån. Jag vred mitt huvud mot hans och gav honom en snabb puss. Dani var bakom honom och log medan hon torkade sina glädjetårar.
Jessicas ansikte blev förstenat och hon stirrade länge innan hon insåg vad hon höll på med.
"Ehm, det här är Dani. Ett fan som hjälpte Emily att få sig in till mig" Sa Justin snabbt för att bryta den pinsamma tystnaden. Chris och Jessica vinkade glatt till Dani som gav ifrån sig ett "hej" med ett stort leende.
"Vi tänkte äta på burger king nu, har ni lust att hänga med?" Frågade jag Jessica och Chris.
Förvånande nog så gick Chris snabbt ut ur bilen och stannade framför oss.
"Kom så går vi med en gång. Jag är utsvulten!" Sa han och resten av oss skrattade.
Burger King låg bara fem minuter bort så vi kunde utan problem gå dit. Eller inte direkt utan problem, kring 10 av Justins fans var efter oss.. inklusive tre-fyra paparazzis. Men det gick bra, dom höll sig på avstånd.
Då vi kom fram så stannade våra förföljare utanför byggnaden, dom kollade in och tog kort genom fönstrena istället. Klockan var halv 12 och jag var förvånad över att Burger king ens hade öppat.
Vi gick fram till disken för att beställa.
"Vad ska du ha Dani?" Frågade Justin och kollade på henne. Dani som stod och kollade ner i marken såg förvånat upp på Justin.
"Va? Jaha, ehm.. asså jag har inga pengar med mig" Sa hon tyst.
"Dani?" Sa Justin och kollade menande på henne. Tillslut tror jag att hon fattade att hon inte behövde betala. Justin skulle göra det åt alla.
"Isåfall vill jag ha en deluxe cheeseburger" Sa Dani betydligt gladare.
"Åh, det lät gott. En sån tar jag med!" Sa jag. Jessica, Justin och Chris tog en likadan.
Då vi hade fått maten så satte vi oss ner vid det närmaste bordet.
Fansen och paparazzin hade fortfarande inte gett upp utan stod fortfarande utanför och stirrade på oss. Jag visste att Justin hatade att bli störd då han åt, så därför blev jag inte förvånad då han sa att han var tvungen att säga till dom att lämna oss ifred.
"Tycker du inte att det är jobbigt?" Frågade Dani mig då Justin gått ut. Jessica och Chris började vräka i sig sina hamburgare som två hungriga vargar.
"Vad för nåt?"
"Fansen och allt. Uppmärksamheten. Blir det inte för mycket någon gång?"
"Jo det är klart, men jag förstår dom, eller er. Jag är faktiskt också besatt i en kändis. Men det får du inte säga till Justin, haha" Sa jag skämtsamt.
"Haha jasså, vem?" Frågade Dani nyfiket.
"Tyler Ward. Han är så sjuuuuukt duktig!"
"Seriöst? Jag älskar honom! Och du behöver inte oroa dig, jag ska inte avslöja nånting för någon. haha" Sa Dani och vi skrattade.
Just i det ögonblicket kom Justin tillbaks. Fansen och paparazzin var på väg bortåt då jag kollade dit. Han var bra på att övertala folk, det var en sak som var säker.
"Vad skrattar ni åt då?" Frågade han då han satt sig ner på stolen bredvid mig.
"Åh, vi pratade just om dig älskling" Sa jag för att unvika frågan och Dani fnittrade lite diskret. Justin kysste mig och började äta sin hamburgare. Jag och dani gjorde detsamma.
Då jag kollade upp på Dani så hade hon slutat äta, hon satt istället och kollade på mig och Justin.
Jag tuggade färdigt och svalde.
"Vad är det?" Justin kollade också undrande på Dani.
Hon kom på sig att och skakade på huvudet.
"Oj förlåt, det är bara det att ni är så himla gulliga tillsammans. Har aldrig sett ett sötare par faktiskt! Förstår inte att ni hade gjort slut, jag kan inte se er utan varandra liksom. Önskar att jag hade någon också!"
"Aw, tack! Och oroa dig inte, när du minst anar det kommer det att dyka upp en kille för dig!" Svarade jag och kollade in i Justins ögon. Han gav mig en lätt kyss och Dani gav ifrån sig ett ljust "aw". Jag och Justin började fnittra lite blygt.
Då vi hade ätit klart så gick vi tillbaks till gatan där Chris hade parkerat bilen.
Chris och Jessica satte sig i den och körde iväg. Justin skulle köra hem mig.
"Hur tar du dig hem?" Frågade Justin Dani.
"Det går en buss vid halv 1 så om jag börjar gå till busshållsplatsen så hinner jag kanske med den" Svarade hon.
"Annars kan du ju få åka hem med oss. Min bil står bara där borta" Sa Justin och pekade bort mot hans range rover som bara stod några tiotals meter bort. Vi gick dit och satte oss i bilen. Dani berättade var hon bodde och sen la Justin i växeln och körde i väg hem till henne.
"Tack för allt, verkligen. Kan inte tacka er nog, ni har gjort den har kvällen till den bästa i hela mitt liv. Tack" Sa Dani då Justin stannat utanför hennes hus.
"Tack själv Dani! Vi ses snart igen, det lovar jag" Svarade jag och log varmt mot henne.
"Vi ses Dani, hejdå!" Sa Justin efter mig och Dani klev ur bilen och in till sig.
Hoppas att ni gillar det här kapitlet och förlåt för urkass uppdatering! 5+ kommentarer innan nytt kapitel:)
One Less Lonely Girl - Chapter 19
Högtalarna fylldes av skrikande tjejer och applåder.
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Jag höll hårt i Jessicas hand. Han hade verkligen skrivit en låt till mig. En låt som han skulle uppträda om bara några minuter. Jessica kollade medlidsamt på mig. Jag kippade efter andan och ställde mig snabbt upp.
"Jessica, det här går inte. Jag måste ta mig till honom! Jag måste försöka få tillbaks honom!" Jessica ställde sig snabbt upp och som den trogna beliebern hon var så visste hon precis var Justin höll hus.
Hon ringde Chris som bara bodde ett par hus bort från mig.
"Hallå?" Svarade han efter tre signaler.
"Hej babe, skulle du kunna komma hit och skjutsa in mig och Emily till stan? Det är jätteviktigt!"
"Ehm.. visst okej"
"Bra, kom så fort som möjligt. Puss!"
Chris kom efter bara några två minuter och vi slängde oss in i bilen så fort som möjligt sedan körde han iväg mot lokalen där Justin var.
"Varför har ni så bråttom dit?" Undrade Chris då han fått reda på vart vi skulle.
"För att Justin är där och Emily ska berätta för honom hur mycket hon ångrar sig och sen ska dom bli tillsammans igen! OMG, det här är så romantiskt!!" Förklarade Jessica utan att andas mellan orden.
"Justja.. jag såg dig och Justin i tidningen för några dagar sen. Vad händer egentligen?"
"Jag vet inte.. j-"
"Vi är framme nu!" Sa Jessica och avbröt mig. Chris stannade på andra sidan gatan. Det var fullt med skrikande tjejer med skyltar där det stod tex "MARRY ME JUSTIN!" "I'M A BELIEBER" "I LOVE YOU JUSTIN".
Jag sprang ut ur bilen och gick sedan fram till de främre förarsätet där Jessica satt.
"Ni kan åka nu. Jag tar bussen hem sen. Beroendes på hur det går med Justin."
"Vi åker ingenstans tjejen. Vi kommer att vänta här även om det tar hela natten för dig att komma ut"
Jag log tacksamt mot Jessica och sprang sedan över vägen till folkmassan.
Jag försökte tränga mig igenom men det var lönlöst. Plötsligt då jag höll på att ge upp helt så hörde jag en tjej till vänster om mig säga:
"Titta tjejer, det är Emily Robins!!" Hon pekade på mig och nästan alla blickar vändes mot mig.
"Vad gör du här?" Frågade tjejen.
"Jag försöker ta mig in för att berätta för Justin hur mycket jag saknar honom och vilken idiot jag har varit. Men det är lönlöst. Kommer nog aldrig att få chansen att säga det till honom.."
Alla tjejer stod stilla och kollade medlidsamt på mig.
Helt plötsligt så började en öppning skymtas framför mig. Tjejerna drog sig tillbaka så att jag fick mig framåt.
"Tack så jättemycket!" Jag skakade tjejen som upptäckt mig först's hand.
"Ingen orsak! Jag heter Dani förresten!"Svarade hon snabbt och jag sprang sedan förbi vakten och in i lokalen.
Då jag kom in så möttes jag av en ännu större folkmassa. Säkert flera hundratals människor.
Jag ställde mig på ett trappsteg för att kunna se ut över publikhavet bättre. Så att jag kunde se om det fanns någon öppning som gjorde så att jag kunde få mig backstage.
Det fanns en möjlighet att ta sig fram längst till höger av lokalen så jag sprang dit.
Just då jag höll på att springa så började dom fixa med mickarna och ljudsystemet uppe på scenen.
Jag fick mig fram till vakten som var lång och muskulös. Han skulle nog inte flytta sig i första taget.
"Kan jag hjälpa dig med något tjejen?"
Just då jag skulle förklara för honom så fick jag syn på Kenny som stod och pratade med någon bara ungefär tio meter bort från där jag stod.
Jag började ropa på honom för allt jag var värd och tillslut så upptäckte han mig.
Han småsprang fram till där jag stod och sa till vakten att släppa förbi mig, vilket han gjorde snabbt utan men.
Just då vi sprang vidare för att leta Justin så gick han ut på scenen, tätt följd av hans gitarrist. Dan tror jag att han hette närmare bestämt.
Jag stannade upp för att få en glimt av honom. Han satte sig just ner på en av de två stolarna som fanns på scenen.
"Vi måste skynda oss, kom!" Kenny tog snabbt tag i min hand och drog iväg med mig till sceningången.
Jag kunde höra Justin säga efter ett tags väntande på att skriken och applåderna skulle tystna:
"Tack så jättemycket för att jag fick komma. Uhm.. den här låten är tillägnad en tjej som jag älskar. Så.. jag hoppas att ni gillar den."
Just då han avslutat meningen så kom vi fram.
"Lycka till tjejen!" Kenny gav mig en kram och jag tackade honom för hjälpen. Utan honom hade jag virrat bort mig eller, vid värsta scenariot, inte ens tagit mig backstage.
Jag stod till höger, ungerfär 5 meter från Justin. Om han bara vände på huvudet så skulle han se mig klart och tydligt. Publiken kunde däremot inte se mig eftersom de stora ridåerna döljde hela mig.
Justin drog efter andan och började sedan sjunga.
En tår rann ner för min kind. Låten var till mig. Helt klart. Jag visste inte om jag ville skratta eller gråta, skrika eller sjunga. Men en sak visste jag. Jag ville ha honom tillbaka.
Jag tog ett djupt andetag och klev ut på scenen så att alla kunde se mig. Publiken tystnade i chock. Justin måste ha märkt det eftersom han slutade sjunga mitt i låten och kollade i riktningen dit folkmassan pekade.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Då jag klev ut på scenen var jag nervösare än någonsin. Om Emily satt hemma i sin soffa och kollade så skulle det vara mycket som stod på spel.
Publiken var helt fantastisk och dom fick mig att glömma bort min nervositet.. för stunden.
Jag började sjunga.
Mitt i sången tystnade helt plötsligt publiken och deras blickar riktades mot något annat än mig. Jag vände blicken dit dom pekade och fick se Emily. Vad gjorde hon här? Världens underbaraste Emily stod på scenen bara några meter från mig. Jag ställde mig upp. Plötsligt vände hon sig om och försvann. Innan jag en hunnit fundera ut vad som hände så kom hon tillbaks igen. Den här gången med en mick i hennes hand.
"Förlåt att jag stör.. men jag kan inte vänta längre. Justin, jag saknar dig. Jag saknar oss. Jag vill inte leva utan dig, jag KAN inte leva utan dig. Jag inser vilken idiot jag varit som släppte taget om dig. Du är så himla bäst och.. Jag älskar dig. Jag älskar dig så att det gör ont. Men jag förstår om du inte vill ta tillbaka mig med tanke på hur dum jag varit. Om det är så, så hoppas jag att du träffar en tjej som förstår hur lyckligt lottad hon är över att ha dig i sitt liv. För det insåg inte jag, förrän det var för sent." Emily höll en stadig blick på mig.
Jag vad chockad, och visste inte hur jag skulle formulera mitt svar. Så jag tog lös micken från stativet och sa det enda jag kunde komma på just vid det tillfället.
"Jag älskar dig också. Och jag saknar dig mer än allt annat. Och nu, vill du vara så snäll att komma hit så jag kan kyssa dig?"
Emily grät och skrattade samtidigt. Hon sprang fram till mig oh hoppade upp i min famn. Jag slog armarna runt henne och kysste henne sedan länge.
Mitt i kyssarna så började publiken att applådera och busvissla. Vi avbröt oss och började skratta. Jag torkade bort hennes tårar och gav henne en puss på pannan.
Lyckligare än någonsin.
Lite snabbare på att skriva nu, eller hur;)? Hoppas ni gillar det här kapitlet. Vill ni att jag ska avsluta det här snart och börja på en ny novell eller ska jag fortsätta skriva på den här?:) kommentera 10+ kommentarer för nästa♥
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Jag höll hårt i Jessicas hand. Han hade verkligen skrivit en låt till mig. En låt som han skulle uppträda om bara några minuter. Jessica kollade medlidsamt på mig. Jag kippade efter andan och ställde mig snabbt upp.
"Jessica, det här går inte. Jag måste ta mig till honom! Jag måste försöka få tillbaks honom!" Jessica ställde sig snabbt upp och som den trogna beliebern hon var så visste hon precis var Justin höll hus.
Hon ringde Chris som bara bodde ett par hus bort från mig.
"Hallå?" Svarade han efter tre signaler.
"Hej babe, skulle du kunna komma hit och skjutsa in mig och Emily till stan? Det är jätteviktigt!"
"Ehm.. visst okej"
"Bra, kom så fort som möjligt. Puss!"
Chris kom efter bara några två minuter och vi slängde oss in i bilen så fort som möjligt sedan körde han iväg mot lokalen där Justin var.
"Varför har ni så bråttom dit?" Undrade Chris då han fått reda på vart vi skulle.
"För att Justin är där och Emily ska berätta för honom hur mycket hon ångrar sig och sen ska dom bli tillsammans igen! OMG, det här är så romantiskt!!" Förklarade Jessica utan att andas mellan orden.
"Justja.. jag såg dig och Justin i tidningen för några dagar sen. Vad händer egentligen?"
"Jag vet inte.. j-"
"Vi är framme nu!" Sa Jessica och avbröt mig. Chris stannade på andra sidan gatan. Det var fullt med skrikande tjejer med skyltar där det stod tex "MARRY ME JUSTIN!" "I'M A BELIEBER" "I LOVE YOU JUSTIN".
Jag sprang ut ur bilen och gick sedan fram till de främre förarsätet där Jessica satt.
"Ni kan åka nu. Jag tar bussen hem sen. Beroendes på hur det går med Justin."
"Vi åker ingenstans tjejen. Vi kommer att vänta här även om det tar hela natten för dig att komma ut"
Jag log tacksamt mot Jessica och sprang sedan över vägen till folkmassan.
Jag försökte tränga mig igenom men det var lönlöst. Plötsligt då jag höll på att ge upp helt så hörde jag en tjej till vänster om mig säga:
"Titta tjejer, det är Emily Robins!!" Hon pekade på mig och nästan alla blickar vändes mot mig.
"Vad gör du här?" Frågade tjejen.
"Jag försöker ta mig in för att berätta för Justin hur mycket jag saknar honom och vilken idiot jag har varit. Men det är lönlöst. Kommer nog aldrig att få chansen att säga det till honom.."
Alla tjejer stod stilla och kollade medlidsamt på mig.
Helt plötsligt så började en öppning skymtas framför mig. Tjejerna drog sig tillbaka så att jag fick mig framåt.
"Tack så jättemycket!" Jag skakade tjejen som upptäckt mig först's hand.
"Ingen orsak! Jag heter Dani förresten!"Svarade hon snabbt och jag sprang sedan förbi vakten och in i lokalen.
Då jag kom in så möttes jag av en ännu större folkmassa. Säkert flera hundratals människor.
Jag ställde mig på ett trappsteg för att kunna se ut över publikhavet bättre. Så att jag kunde se om det fanns någon öppning som gjorde så att jag kunde få mig backstage.
Det fanns en möjlighet att ta sig fram längst till höger av lokalen så jag sprang dit.
Just då jag höll på att springa så började dom fixa med mickarna och ljudsystemet uppe på scenen.
Jag fick mig fram till vakten som var lång och muskulös. Han skulle nog inte flytta sig i första taget.
"Kan jag hjälpa dig med något tjejen?"
Just då jag skulle förklara för honom så fick jag syn på Kenny som stod och pratade med någon bara ungefär tio meter bort från där jag stod.
Jag började ropa på honom för allt jag var värd och tillslut så upptäckte han mig.
Han småsprang fram till där jag stod och sa till vakten att släppa förbi mig, vilket han gjorde snabbt utan men.
Just då vi sprang vidare för att leta Justin så gick han ut på scenen, tätt följd av hans gitarrist. Dan tror jag att han hette närmare bestämt.
Jag stannade upp för att få en glimt av honom. Han satte sig just ner på en av de två stolarna som fanns på scenen.
"Vi måste skynda oss, kom!" Kenny tog snabbt tag i min hand och drog iväg med mig till sceningången.
Jag kunde höra Justin säga efter ett tags väntande på att skriken och applåderna skulle tystna:
"Tack så jättemycket för att jag fick komma. Uhm.. den här låten är tillägnad en tjej som jag älskar. Så.. jag hoppas att ni gillar den."
Just då han avslutat meningen så kom vi fram.
"Lycka till tjejen!" Kenny gav mig en kram och jag tackade honom för hjälpen. Utan honom hade jag virrat bort mig eller, vid värsta scenariot, inte ens tagit mig backstage.
Jag stod till höger, ungerfär 5 meter från Justin. Om han bara vände på huvudet så skulle han se mig klart och tydligt. Publiken kunde däremot inte se mig eftersom de stora ridåerna döljde hela mig.
Justin drog efter andan och började sedan sjunga.
En tår rann ner för min kind. Låten var till mig. Helt klart. Jag visste inte om jag ville skratta eller gråta, skrika eller sjunga. Men en sak visste jag. Jag ville ha honom tillbaka.
Jag tog ett djupt andetag och klev ut på scenen så att alla kunde se mig. Publiken tystnade i chock. Justin måste ha märkt det eftersom han slutade sjunga mitt i låten och kollade i riktningen dit folkmassan pekade.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Då jag klev ut på scenen var jag nervösare än någonsin. Om Emily satt hemma i sin soffa och kollade så skulle det vara mycket som stod på spel.
Publiken var helt fantastisk och dom fick mig att glömma bort min nervositet.. för stunden.
Jag började sjunga.
Mitt i sången tystnade helt plötsligt publiken och deras blickar riktades mot något annat än mig. Jag vände blicken dit dom pekade och fick se Emily. Vad gjorde hon här? Världens underbaraste Emily stod på scenen bara några meter från mig. Jag ställde mig upp. Plötsligt vände hon sig om och försvann. Innan jag en hunnit fundera ut vad som hände så kom hon tillbaks igen. Den här gången med en mick i hennes hand.
"Förlåt att jag stör.. men jag kan inte vänta längre. Justin, jag saknar dig. Jag saknar oss. Jag vill inte leva utan dig, jag KAN inte leva utan dig. Jag inser vilken idiot jag varit som släppte taget om dig. Du är så himla bäst och.. Jag älskar dig. Jag älskar dig så att det gör ont. Men jag förstår om du inte vill ta tillbaka mig med tanke på hur dum jag varit. Om det är så, så hoppas jag att du träffar en tjej som förstår hur lyckligt lottad hon är över att ha dig i sitt liv. För det insåg inte jag, förrän det var för sent." Emily höll en stadig blick på mig.
Jag vad chockad, och visste inte hur jag skulle formulera mitt svar. Så jag tog lös micken från stativet och sa det enda jag kunde komma på just vid det tillfället.
"Jag älskar dig också. Och jag saknar dig mer än allt annat. Och nu, vill du vara så snäll att komma hit så jag kan kyssa dig?"
Emily grät och skrattade samtidigt. Hon sprang fram till mig oh hoppade upp i min famn. Jag slog armarna runt henne och kysste henne sedan länge.
Mitt i kyssarna så började publiken att applådera och busvissla. Vi avbröt oss och började skratta. Jag torkade bort hennes tårar och gav henne en puss på pannan.
Lyckligare än någonsin.
Lite snabbare på att skriva nu, eller hur;)? Hoppas ni gillar det här kapitlet. Vill ni att jag ska avsluta det här snart och börja på en ny novell eller ska jag fortsätta skriva på den här?:) kommentera 10+ kommentarer för nästa♥
One Less Lonely Girl - chapter 18
Då var det Dan's tur att kolla chockat på Alfredo.
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Fem dagar gick, utan att jag hörde av något från Justin. Jag hade sett honom på nyheterna ibland, de pratade främst om hans turné men också om mig. Eller den så kallade "okända tjejen som stulit Justin Biebers hjärta". På de lokala nyheterna hade det kommit upp ett bildspel med bilder på oss två. Reportern hade även fått en intervju med Justin. Då hon frågade honom vem tjejen på bilden var så höll jag andan.
"Hon var..eller hon är en tjej som jag älskar jättemycket, men vi är bara vänner" Jag andades ut, vi var ju inte ens vänner längre. För vänner hör väl av sig till varandra? Vänner träffar väl varandra? Jag hade övervägt att ringa honom men jag ville inte bli ännu mer ledsen. Jag hade gråtit nog. Tanken på att jag grät så mycket fick mig att tro att jag kanske varit lite töntig. Jag menar, det var ju jag som hade gjort slut med honom. Justin hade ju inte gjort någonting alls. Jag hade flera gånger lyft på luren och slagit hans nummer för att sedan snabbt lägga på. Det kanske var bäst som det var, det kanske var dags att glömma honom.. Det enda problemet var att jag inte ville göra det, jag älskade honom fortfarande.
Jag hade bett om ursäkt till Jessica och hon hade förlåtit mig snabbt. Vi spenderade mer och mer tid med varandra och allt började kännas nästan som vanligt igen.
På en onsdag då jag väntade på att Jessica skulle komma över så knackade det på dörren. Jag trodde att det var Jessica så jag sprang för att öppna, då jag öppnade dörren så var det inte Jessica som stod där. Det var Justin.
Jag svalde hårt. Pappa var hos Pattie och Lucas hos en kompis. Det fanns ingen som kunde rädda mig ur situationen.
Justin sken upp.
"Emily! Du anar inte hur glad jag är att få se dig"
"Justin.. jag-" Han stoppade mig innan jag ens börjat.
"Jag vet att du förmodligen inte vill ha mig här och jag respekterar det. Men kan vi inte prata?"
"Prata på" Sa jag lite kyligt.
"Jag saknar dig Emily, verkligen" Han kollade in i mina ögon och jag kände hur det stack till i hjärtat. Han var så fin.
"Jag saknar dig också..men det är bäst så här" Varje ord tog emot.
"Varför kan vi inte få det att funka? Det skulle kunna gå, bara vi försöker!"
"Justin..gör inte så här mot mig. Du måste gå nu"
"Ring mig om du vill träffas någon gång och snacka på riktigt. Du har mitt nummer Emily. Jag älskar dig, det vet du" Just då jag tänkte gå in och stänga dörren så tog han tag i min hand. Jag kände den där pirriga känslan i hela kroppen. Just när tårarna började tränga sig fram i ögonvråna hörde jag Jessicas röst:
"Omg.. d-d-det är v-v-erkligen du! Du är.. j-jag kan inte f-fatta det!" Stammade hon rejält.
Justin vände sig om förvånat mot henne och log ett snett leende.
"Abröt jag n-någonting? J-j-jag kan gå in och v-vänta om ni vill prata k-klart" Sa hon helt till sig och nästan skuttade runt. Hon var på väg in i huset.
"Det är okej Jessica. Justin skulle just gå" Sa jag ännu kyligare än förut. Jag undvek att kolla Justin i ögonen.
Han gick fram till mig och gav mig en lapp sedan vände han sig om och försvann. jag sprang in i huset tätt följd av Jessica.
"Gumman, hur mår du? Är du okej?" Frågade hon mig och kramade om mig hårt.
"Nej jag är inte okej.. jag kan inte sluta tänka på honom Jessica.. han vägrar försvinna ur mitt huvud!"
Jag vecklade sakta ut lappen, där stod det "MTV 21.00♥".
"Vad står det?" Frågade Jessica nyfiket och jag visade henne lappen.
"vad menar han med det?" Frågade hon.
"Jag vet inte, vi får väl se" Sa jag undrandes.
Resten av dagen var vi uppe i mitt rum, men vi gjorde något som vi inte hade gjort på jättelänge. Vi pratade. Pratade om allt möjligt, speciellt om Justin.
"Men, varför sa du ingenting?" Frågade Jessica då vi just börjat komma in på ämnet.
"För att jag var rädd att du skulle berätta för alla, och bry dig mer om honom än mig.. om du förstår vad jag menar" Sa jag och suckade.
"Jag förstår, men det kommer aldrig att hända. Jag kommer alltid att älska dig mer än någon världskändis gumman!" Sa hon och kramade om mig.
"Aw, jag kan inte fatta att jag inte berättade tidigare. Förlåt" Sa jag och besvarade hennes kram.
"Det är lugnt.. men du, undra vad som kommer att hända ikväll"
Jag frös till.
"Det undrar jag med.."
Jessica kände på sig att jag inte ville prata med om det, så hon lät det vara.
På kvällen då klockan blivit 10 i nio så satte vi oss framför TVn. Jag var nervösare än någonsin. Jag hade oroat mig för den stunden ända sen jag fick se vad det stod på lappen.
Vi satt stilla länge, ända tills klockan blivit 2 minuter i nio. Jessica kollade på mig och räckte fjärkontrollen till mig. Jag tog ett djupt andetag och tryckte sedan på TVn. Jag bläddrade fram genom kanalerna tills det stod MTV på skärmens vänstra hörn.
Högtalarna fylldes av skrikande tjejer och applåder.
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Förlåt för jättedålig uppdatering.. skärpning Jennifer!! Kommentera gärna:)!
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Fem dagar gick, utan att jag hörde av något från Justin. Jag hade sett honom på nyheterna ibland, de pratade främst om hans turné men också om mig. Eller den så kallade "okända tjejen som stulit Justin Biebers hjärta". På de lokala nyheterna hade det kommit upp ett bildspel med bilder på oss två. Reportern hade även fått en intervju med Justin. Då hon frågade honom vem tjejen på bilden var så höll jag andan.
"Hon var..eller hon är en tjej som jag älskar jättemycket, men vi är bara vänner" Jag andades ut, vi var ju inte ens vänner längre. För vänner hör väl av sig till varandra? Vänner träffar väl varandra? Jag hade övervägt att ringa honom men jag ville inte bli ännu mer ledsen. Jag hade gråtit nog. Tanken på att jag grät så mycket fick mig att tro att jag kanske varit lite töntig. Jag menar, det var ju jag som hade gjort slut med honom. Justin hade ju inte gjort någonting alls. Jag hade flera gånger lyft på luren och slagit hans nummer för att sedan snabbt lägga på. Det kanske var bäst som det var, det kanske var dags att glömma honom.. Det enda problemet var att jag inte ville göra det, jag älskade honom fortfarande.
Jag hade bett om ursäkt till Jessica och hon hade förlåtit mig snabbt. Vi spenderade mer och mer tid med varandra och allt började kännas nästan som vanligt igen.
På en onsdag då jag väntade på att Jessica skulle komma över så knackade det på dörren. Jag trodde att det var Jessica så jag sprang för att öppna, då jag öppnade dörren så var det inte Jessica som stod där. Det var Justin.
Jag svalde hårt. Pappa var hos Pattie och Lucas hos en kompis. Det fanns ingen som kunde rädda mig ur situationen.
Justin sken upp.
"Emily! Du anar inte hur glad jag är att få se dig"
"Justin.. jag-" Han stoppade mig innan jag ens börjat.
"Jag vet att du förmodligen inte vill ha mig här och jag respekterar det. Men kan vi inte prata?"
"Prata på" Sa jag lite kyligt.
"Jag saknar dig Emily, verkligen" Han kollade in i mina ögon och jag kände hur det stack till i hjärtat. Han var så fin.
"Jag saknar dig också..men det är bäst så här" Varje ord tog emot.
"Varför kan vi inte få det att funka? Det skulle kunna gå, bara vi försöker!"
"Justin..gör inte så här mot mig. Du måste gå nu"
"Ring mig om du vill träffas någon gång och snacka på riktigt. Du har mitt nummer Emily. Jag älskar dig, det vet du" Just då jag tänkte gå in och stänga dörren så tog han tag i min hand. Jag kände den där pirriga känslan i hela kroppen. Just när tårarna började tränga sig fram i ögonvråna hörde jag Jessicas röst:
"Omg.. d-d-det är v-v-erkligen du! Du är.. j-jag kan inte f-fatta det!" Stammade hon rejält.
Justin vände sig om förvånat mot henne och log ett snett leende.
"Abröt jag n-någonting? J-j-jag kan gå in och v-vänta om ni vill prata k-klart" Sa hon helt till sig och nästan skuttade runt. Hon var på väg in i huset.
"Det är okej Jessica. Justin skulle just gå" Sa jag ännu kyligare än förut. Jag undvek att kolla Justin i ögonen.
Han gick fram till mig och gav mig en lapp sedan vände han sig om och försvann. jag sprang in i huset tätt följd av Jessica.
"Gumman, hur mår du? Är du okej?" Frågade hon mig och kramade om mig hårt.
"Nej jag är inte okej.. jag kan inte sluta tänka på honom Jessica.. han vägrar försvinna ur mitt huvud!"
Jag vecklade sakta ut lappen, där stod det "MTV 21.00♥".
"Vad står det?" Frågade Jessica nyfiket och jag visade henne lappen.
"vad menar han med det?" Frågade hon.
"Jag vet inte, vi får väl se" Sa jag undrandes.
Resten av dagen var vi uppe i mitt rum, men vi gjorde något som vi inte hade gjort på jättelänge. Vi pratade. Pratade om allt möjligt, speciellt om Justin.
"Men, varför sa du ingenting?" Frågade Jessica då vi just börjat komma in på ämnet.
"För att jag var rädd att du skulle berätta för alla, och bry dig mer om honom än mig.. om du förstår vad jag menar" Sa jag och suckade.
"Jag förstår, men det kommer aldrig att hända. Jag kommer alltid att älska dig mer än någon världskändis gumman!" Sa hon och kramade om mig.
"Aw, jag kan inte fatta att jag inte berättade tidigare. Förlåt" Sa jag och besvarade hennes kram.
"Det är lugnt.. men du, undra vad som kommer att hända ikväll"
Jag frös till.
"Det undrar jag med.."
Jessica kände på sig att jag inte ville prata med om det, så hon lät det vara.
På kvällen då klockan blivit 10 i nio så satte vi oss framför TVn. Jag var nervösare än någonsin. Jag hade oroat mig för den stunden ända sen jag fick se vad det stod på lappen.
Vi satt stilla länge, ända tills klockan blivit 2 minuter i nio. Jessica kollade på mig och räckte fjärkontrollen till mig. Jag tog ett djupt andetag och tryckte sedan på TVn. Jag bläddrade fram genom kanalerna tills det stod MTV på skärmens vänstra hörn.
Högtalarna fylldes av skrikande tjejer och applåder.
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Förlåt för jättedålig uppdatering.. skärpning Jennifer!! Kommentera gärna:)!
TACK!
hej!
vill bara säga tack till alla som fortsätter läsa den här bloggen
även om uppdateringen är sämst!
ska försöka bli bättre på att skriva,
men att vara tonåring är stressigt..haha.
anyways,
sluta inte läsa min blogg!
det kommer att bli bättre!
kram♥
One Less Lonely Girl - chapter 17
"Jag vill att du går nu" Sa jag och försökte låta stark men rösten vek sig.
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Då dörren slogs igen så kunde jag inte hålla tårarna borta längre. En efter en rann dom nerför min kind och lämnade märken på mitt linne. Just då jag trodde att jag skulle bryta ihop helt och hållet så öppnades ytterdörren. Lucas och pappas skrattande röster fick mig att börja gråta ännu mer.
"Emily? Vad är det?" Hörde jag pappa fråga och jag slutade gråta för en sekund, jag kollade upp på honom och han satte sig ner bredvid mig. Lucas kom strax efter och satte sig på andra sidan om mig. Tårarna började rinna åter igen och dom båda la armarna om mig och kramade mig.
Så satt vi där, länge. Det enda som hördes var mina låga snyftningar då och då.
Ingen av dom öste frågor över mig, vilket jag var tacksam över.
Tystnaden bröts av att min mobil som låg på vardagsrumsbordet började ringa. Jag kollade på skärmen och när jag fick se Justin's namn på displayen så började jag gråta ännu mer.
Telefonen slutade ringa men började sedan om igen.
"Ska jag ta det?" Frågade pappa och jag nickade till svar.
"Hallå?" Pappas röst lät stabil och trygg.
"Justin.. jag tycker det vore bäst om du lämnade henne i ifred ett tag"
jag kunde inte höra vad Justin sa på andra sidan luren men pappa sa efter ett ganska långt tag:
"Jag förstår det, men hon vill inte prata med dig. Jag tror att hon ringer dig då hon vill det. Hejdå"
Pappa la på luren och kollade medlidsamt på mig. Han kramade om mig. Jag ville inte ens veta vad Justin hade haft att säga.
Kvällen spenderade jag tillsammans med Lucas och pappa. Vi beställde hem pizza och kollade på fantastic four. Det var mysigt och jag hade saknat tiden då jag umgicks med dom två iallafall några dagar i veckan.
Nästa dag kring tolv så ringde det på dörren. Jag slet mig från min bok och sprang nerför trappen för att se vem det var.
"Snälla Christopher.. Jag måste verkligen prata med henne."
Då jag hörde Justin's röst stannade jag upp i trappan.
"Jag förstår det Justin, men tyvärr så vill hon inte prata med dig just nu. Ge henne lite tid"
"Du förstår inte alls, inte hur mycket jag älskar henne. Jag vill bara att hon ska inse att ingen annan spelar någon roll om jag inte har henne vid min sida"
Jag satte mig ner i trappen och lyssnade vidare på Justin och pappas konversation.
"Justin.."
"Jag vet.. hon vill inte prata med mig.. men kan du bara hälsa henne att jag älskar henne och inte tänker ge upp?" "Det ska jag göra.. ta hand om dig Justin."
"Detsamma sir, hejdå"
Tårarna rann som aldrig förr och då pappa stängt ytterdörren så sprang jag upp på mitt rum igen. Jag slängde mig på sängen och grät, vilket gjorde min kudde alldeles blöt.
Bara några få minuter efter så knackade det på min dörr.
"Emily?" Pappa steg in i mitt rum och satte sig ner på min säng.
"Han vill att jag skulle hälsa att-"
"Att han älskar mig och inte tänker ge upp?" Pappa stannade upp och kysste mig sedan på pannan sedan ställde han sig upp och gick. Han förstod att jag hade hört allting.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Jag hade inte kunnat sova under hela natten, allt jag ville var att snacka med Emily. Försöka få henne att ändra sig.
Det var hennes pappa som öppnade dörren efter att jag gett den en lätt knackning då jag kommit fram till deras hur kring tolvtiden.
Han vägrade låta mig träffa henne och jag bad honom hälsa till Emily att jag älskade henne och tänkte inte ge upp. För det tänkte jag inte heller.
Jag lämnade uppgivet hennes hus och försökte fundera ut ett sett att få henne att prata med mig.
Då jag kört tillbaka hem till mig så var Alfredo och Dan där. De satt tillsammans med mamma vid matbordet då jag kom in.
"What'sup?" Hälsade jag till Alfredo och Dan.
Jag stannade upp då ingen av dom hälsade tillbaks och kollade på dom undrande.
"Sett dig ner Justin" Sa min mamma och pekade på stolen mittemot dom.
"Vad är det?" Frågade jag då jag hade satt mig ner.
"Så du och Emily..? Ni är alltså..?" Började mamma, hon verkade lite nervös.
"Vad? Tillsammans? Nej.. det är vi inte. Hon gjorde slut med mig igår" Sa jag och såg hur alla tre ändrade ansiktsuttryck. Dom såg medlidsamt på mig.
"Vad gör dom två här förresten?" Frågade jag och tittade på Dan och Alfredo, även om det var menat som en fråga till mamma.
"Jag ringde dom" Sa mamma och klappade mig på axeln, ställde sig då upp och lämnade oss ifred för att prata.
"Vi var oroliga för dig Justin.. Pattie ville att vi skulle ta ett snack med dig angående bilderna på dig och Emily. Du har inte råd med att göra sånahär misstag i din karriär" Svarade Alfredo.
"MISSTAG? Det enda misstag jag gjort i livet är att gå med på den här karriären. Visst jag älskar att sjunga och göra det jag gör, men ingenting är viktigt om Emily inte finns i mitt liv" Jag kände hur ilskan steg.
"Det låter kanske fånigt men det är sanningen" Sa jag efter en tyst sekund.
"Justin.. du måste förstå att det finns tusen andra tjejer därute som gärna skulle vilja vara d-" Började Alfredo men Dan avbröt honom.
"Vet du vad jag tycker? Om du verkligen älskar henne så tycker jag att du borde göra någonting för att få henne tillbaks.."
Alfredo kollade chockat på Dan.
"Som vad då? Jag har slut på ideér" Sa jag uppgivet.
Dan såg ut att fundera. Plötsligt så ropade Alfredo till:
"Jag vet! Du kan skriva en låt!"
Då var det Dan's tur att kolla chockat på Alfredo.
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Förlåt så hemskt mycket för den dåliga uppdateringen! För er som inte vet så är Alfredo Flores Justin's kompis och även ressigör, Dan kanter är Justin's gitarrist! Btw, gilla gärna bloggen på facebook! http://www.facebook.com/pages/justinblovestoriesbloggse/276845132331577?sk=wall
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Då dörren slogs igen så kunde jag inte hålla tårarna borta längre. En efter en rann dom nerför min kind och lämnade märken på mitt linne. Just då jag trodde att jag skulle bryta ihop helt och hållet så öppnades ytterdörren. Lucas och pappas skrattande röster fick mig att börja gråta ännu mer.
"Emily? Vad är det?" Hörde jag pappa fråga och jag slutade gråta för en sekund, jag kollade upp på honom och han satte sig ner bredvid mig. Lucas kom strax efter och satte sig på andra sidan om mig. Tårarna började rinna åter igen och dom båda la armarna om mig och kramade mig.
Så satt vi där, länge. Det enda som hördes var mina låga snyftningar då och då.
Ingen av dom öste frågor över mig, vilket jag var tacksam över.
Tystnaden bröts av att min mobil som låg på vardagsrumsbordet började ringa. Jag kollade på skärmen och när jag fick se Justin's namn på displayen så började jag gråta ännu mer.
Telefonen slutade ringa men började sedan om igen.
"Ska jag ta det?" Frågade pappa och jag nickade till svar.
"Hallå?" Pappas röst lät stabil och trygg.
"Justin.. jag tycker det vore bäst om du lämnade henne i ifred ett tag"
jag kunde inte höra vad Justin sa på andra sidan luren men pappa sa efter ett ganska långt tag:
"Jag förstår det, men hon vill inte prata med dig. Jag tror att hon ringer dig då hon vill det. Hejdå"
Pappa la på luren och kollade medlidsamt på mig. Han kramade om mig. Jag ville inte ens veta vad Justin hade haft att säga.
Kvällen spenderade jag tillsammans med Lucas och pappa. Vi beställde hem pizza och kollade på fantastic four. Det var mysigt och jag hade saknat tiden då jag umgicks med dom två iallafall några dagar i veckan.
Nästa dag kring tolv så ringde det på dörren. Jag slet mig från min bok och sprang nerför trappen för att se vem det var.
"Snälla Christopher.. Jag måste verkligen prata med henne."
Då jag hörde Justin's röst stannade jag upp i trappan.
"Jag förstår det Justin, men tyvärr så vill hon inte prata med dig just nu. Ge henne lite tid"
"Du förstår inte alls, inte hur mycket jag älskar henne. Jag vill bara att hon ska inse att ingen annan spelar någon roll om jag inte har henne vid min sida"
Jag satte mig ner i trappen och lyssnade vidare på Justin och pappas konversation.
"Justin.."
"Jag vet.. hon vill inte prata med mig.. men kan du bara hälsa henne att jag älskar henne och inte tänker ge upp?" "Det ska jag göra.. ta hand om dig Justin."
"Detsamma sir, hejdå"
Tårarna rann som aldrig förr och då pappa stängt ytterdörren så sprang jag upp på mitt rum igen. Jag slängde mig på sängen och grät, vilket gjorde min kudde alldeles blöt.
Bara några få minuter efter så knackade det på min dörr.
"Emily?" Pappa steg in i mitt rum och satte sig ner på min säng.
"Han vill att jag skulle hälsa att-"
"Att han älskar mig och inte tänker ge upp?" Pappa stannade upp och kysste mig sedan på pannan sedan ställde han sig upp och gick. Han förstod att jag hade hört allting.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Jag hade inte kunnat sova under hela natten, allt jag ville var att snacka med Emily. Försöka få henne att ändra sig.
Det var hennes pappa som öppnade dörren efter att jag gett den en lätt knackning då jag kommit fram till deras hur kring tolvtiden.
Han vägrade låta mig träffa henne och jag bad honom hälsa till Emily att jag älskade henne och tänkte inte ge upp. För det tänkte jag inte heller.
Jag lämnade uppgivet hennes hus och försökte fundera ut ett sett att få henne att prata med mig.
Då jag kört tillbaka hem till mig så var Alfredo och Dan där. De satt tillsammans med mamma vid matbordet då jag kom in.
"What'sup?" Hälsade jag till Alfredo och Dan.
Jag stannade upp då ingen av dom hälsade tillbaks och kollade på dom undrande.
"Sett dig ner Justin" Sa min mamma och pekade på stolen mittemot dom.
"Vad är det?" Frågade jag då jag hade satt mig ner.
"Så du och Emily..? Ni är alltså..?" Började mamma, hon verkade lite nervös.
"Vad? Tillsammans? Nej.. det är vi inte. Hon gjorde slut med mig igår" Sa jag och såg hur alla tre ändrade ansiktsuttryck. Dom såg medlidsamt på mig.
"Vad gör dom två här förresten?" Frågade jag och tittade på Dan och Alfredo, även om det var menat som en fråga till mamma.
"Jag ringde dom" Sa mamma och klappade mig på axeln, ställde sig då upp och lämnade oss ifred för att prata.
"Vi var oroliga för dig Justin.. Pattie ville att vi skulle ta ett snack med dig angående bilderna på dig och Emily. Du har inte råd med att göra sånahär misstag i din karriär" Svarade Alfredo.
"MISSTAG? Det enda misstag jag gjort i livet är att gå med på den här karriären. Visst jag älskar att sjunga och göra det jag gör, men ingenting är viktigt om Emily inte finns i mitt liv" Jag kände hur ilskan steg.
"Det låter kanske fånigt men det är sanningen" Sa jag efter en tyst sekund.
"Justin.. du måste förstå att det finns tusen andra tjejer därute som gärna skulle vilja vara d-" Började Alfredo men Dan avbröt honom.
"Vet du vad jag tycker? Om du verkligen älskar henne så tycker jag att du borde göra någonting för att få henne tillbaks.."
Alfredo kollade chockat på Dan.
"Som vad då? Jag har slut på ideér" Sa jag uppgivet.
Dan såg ut att fundera. Plötsligt så ropade Alfredo till:
"Jag vet! Du kan skriva en låt!"
Då var det Dan's tur att kolla chockat på Alfredo.
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Förlåt så hemskt mycket för den dåliga uppdateringen! För er som inte vet så är Alfredo Flores Justin's kompis och även ressigör, Dan kanter är Justin's gitarrist! Btw, gilla gärna bloggen på facebook! http://www.facebook.com/pages/justinblovestoriesbloggse/276845132331577?sk=wall
One Less Lonely Girl - chapter 16
"Jo, Jag är på väg dit nu.. ville bara se till så att du fick bikinin" Svarade Jessica och vi började gå in mot ytterdörren. Jag hoppades att Justin inte skulle synas till någonstans, det gjorde han inte heller. "Okej, tack så jättemycket! Vi ses, hejdå!" Sa jag och nästan knuffade ut Jessica ur huset. Jag stängde dörren snabbt och pustade ut. Det där var nära ögat.
"ja det har han.. han var i köket.." Sa jag lite tyst och fick skuldkänslor. Jessica stod bara och kollade på mig chockad.
"Allvarligt? Jag som trodde att vi var kompisar.. antar att jag trodde fel. Hejdå Emily" Sa Jessica betydligt lugnare sedan gick hon ut genom dörren och smällde igen den hårt. Jag stod kvar där i hallen helt tyst. Vad hade jag gjort. Jag var tvungen att prata med Justin nu.
"Vad är det Emily? Vad hände? Vad sa hon?" Justin öste frågor över mig direkt jag kommit in till vardagsrummet. Jag satte sig bredvid honom och vi vände ansiktena mot varandra.
"Justin.. det här funkar inte längre. Jag har just förlorat min bästa vän på grund av det här"
"Emily.. jag älskar dig verkligen.." Sa Justin sorgset, jag tystade honom snabbt och tog tag i hans hand.
"Jag älskar dig också Justin..men jag orkar inte med allt sånt här just nu" Sa jag och kände hur tårarna ville pressa sig fram genom ögonvrån men jag kämpade emot. Jag släppte hans hand och kollade ner i mitt knä.
"Jag tycker inte att vi borde ses längre Justin"
Justin kollade sorgset på mig som om han inte riktigt kunde förstå det jag sa.
"Jag vill att du går nu" Sa jag och försökte låta stark men rösten vek sig.
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Två veckor sen senaste inlägget.. förlåt! hoppas ni gillar det här kapitlet iallafall, bieberlove♥
Jag ställde mig med ryggen mot dörren och blundade. Justin kom fram till mig och la armen om mig.
"Det där kunde ha gått illa" Sa han och kramade mig.
Jag lösgjorde mig från hans famn och kollade in i hans ögon.
"Tänk om hon hade sett dig Justin? Då skulle hon förmodligen berätta för hela världen om oss."
"Men då kanske inte hon är en så bra vän trots allt?"
"Jo det är hon.. men hon är verkligen ett jättestort fan av dig Justin och jag vet hur hon kommer att reagera om hon får reda på att hennes bästa vän är tillsammans med Justin Bieber.. men jag orkar dock inte bråka med henne över det"
"Jag förstår om det blir så.. men jag kan inte direkt ändra på mig själv.. jag är den jag är Emily!"
"Det vet jag väl, och jag vill inte heller att du ska förändras! Det är bara det att ibland känns det som att Jessica älskar dig mer än mig.. om du förstår vad jag menar.." Sa jag och klev in till vardagsrummet med Justin tätt i hälarna. Jag kunde känna att han var strax bakom mig så jag vände mig om. Han stod bara med några centimeter från min kropp.
"Men jag älskar ju inte henne." Sa Justin lågt och tog tag i mina höfter och drog mig mot honom.
"Jasså inte?" Sa jag vagt, jag skakade i hela kroppen bara av hans närvaro.
"Nej.. jag älskar dig Emily."
Jag blev mållös och istället för att säga någonting så kysste jag honom passionerat.
"Jag älskar dig också Justin!" Sa jag efter en stund och kände hur glädjen spred sig i kroppen.
Justin log stort och kysste mig. Den här gången längre och ännu mer passionerat.
Till slut övergick kyssen till hångel och vi la oss ner i soffan.
Just då vi myste som mest så ringde det på dörren. Jag trodde att om jag inte gick och öppnade så skulle jag kanske personen bara gå därifrån. Men jag trodde fel och han/hon fortsatte att ringa på dörrklockan tills jag blev så störd att jag gick och öppnade. Justin satt kvar i soffan.
Då jag öppnade blev jag chockad.
"HUR KUNDE DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG EMILY? HUR KUNDE DU LJUGA RAKT UPP I ANSIKTET PÅ MIG?!" Praktiskt taget skrek Jessica upp i ansikten mot mig innan hon stormade in i mitt hus.
"Vad snackar du om?" Frågade jag henne, förvirrad och nervös.
Hon räckte fram tidningen som hon höll i handen till mig.
Där på framsidan såg jag något som jag fruktat i flera månader.
Det var jag och Justin på stranden vi hade besökt tidigare den dagen. Tidningarna jobbade verkligen snabbt.
"Ehm..Asså..Jag kan förklara.." Sa jag och stirrade på tidningen.
"DET HOPPAS JAG VERKLIGEN ATT DU KAN! VAD TÄNKTE DU? VARFÖR HÖLL DU UNDAN EN SÅN STOR GREJ FRÅN MIG? JAG TRODDE VI VAR BÄSTAVÄNNER!"
"För att jag visste hur du skulle reagera! Du skulle berätta för varenda person på den här planeten! JAG SKULLE INTE ORKA MED DET!"
Just då Jessica skulle fortsätta skrika så tystnade hon till och stirrade på något bakom mig. Jag vände mig om och såg Justin komma ut fårn vardagsrummet med ruffsigt hår. Han höll på att knäppa skjortan sedan ställde han sig bredvid mig.
"Vad håller ni på med? Varför skriker ni?" Frågade Justin oroat.
"Justin.. förlåt men jag skulle vilja prata med Jessica i fred"
Han kollade fundersamt mot mig, jag nickade mot vardagsrummet och han fattade.
Innan han gick så kysste han mig snabbt på pannan sedan försvann han.
"HAR HAN VARIT HÄR HELA TIDEN? DÅ JAG SKULLE LÄMNA BIKININ OCKSÅ?" frågade Jessica ilsket efter chocken av att se Justin i verkligheten. Jag lösgjorde mig från hans famn och kollade in i hans ögon.
"Tänk om hon hade sett dig Justin? Då skulle hon förmodligen berätta för hela världen om oss."
"Men då kanske inte hon är en så bra vän trots allt?"
"Jo det är hon.. men hon är verkligen ett jättestort fan av dig Justin och jag vet hur hon kommer att reagera om hon får reda på att hennes bästa vän är tillsammans med Justin Bieber.. men jag orkar dock inte bråka med henne över det"
"Jag förstår om det blir så.. men jag kan inte direkt ändra på mig själv.. jag är den jag är Emily!"
"Det vet jag väl, och jag vill inte heller att du ska förändras! Det är bara det att ibland känns det som att Jessica älskar dig mer än mig.. om du förstår vad jag menar.." Sa jag och klev in till vardagsrummet med Justin tätt i hälarna. Jag kunde känna att han var strax bakom mig så jag vände mig om. Han stod bara med några centimeter från min kropp.
"Men jag älskar ju inte henne." Sa Justin lågt och tog tag i mina höfter och drog mig mot honom.
"Jasså inte?" Sa jag vagt, jag skakade i hela kroppen bara av hans närvaro.
"Nej.. jag älskar dig Emily."
Jag blev mållös och istället för att säga någonting så kysste jag honom passionerat.
"Jag älskar dig också Justin!" Sa jag efter en stund och kände hur glädjen spred sig i kroppen.
Justin log stort och kysste mig. Den här gången längre och ännu mer passionerat.
Till slut övergick kyssen till hångel och vi la oss ner i soffan.
Just då vi myste som mest så ringde det på dörren. Jag trodde att om jag inte gick och öppnade så skulle jag kanske personen bara gå därifrån. Men jag trodde fel och han/hon fortsatte att ringa på dörrklockan tills jag blev så störd att jag gick och öppnade. Justin satt kvar i soffan.
Då jag öppnade blev jag chockad.
"HUR KUNDE DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG EMILY? HUR KUNDE DU LJUGA RAKT UPP I ANSIKTET PÅ MIG?!" Praktiskt taget skrek Jessica upp i ansikten mot mig innan hon stormade in i mitt hus.
"Vad snackar du om?" Frågade jag henne, förvirrad och nervös.
Hon räckte fram tidningen som hon höll i handen till mig.
Där på framsidan såg jag något som jag fruktat i flera månader.
Det var jag och Justin på stranden vi hade besökt tidigare den dagen. Tidningarna jobbade verkligen snabbt.
"Ehm..Asså..Jag kan förklara.." Sa jag och stirrade på tidningen.
"DET HOPPAS JAG VERKLIGEN ATT DU KAN! VAD TÄNKTE DU? VARFÖR HÖLL DU UNDAN EN SÅN STOR GREJ FRÅN MIG? JAG TRODDE VI VAR BÄSTAVÄNNER!"
"För att jag visste hur du skulle reagera! Du skulle berätta för varenda person på den här planeten! JAG SKULLE INTE ORKA MED DET!"
Just då Jessica skulle fortsätta skrika så tystnade hon till och stirrade på något bakom mig. Jag vände mig om och såg Justin komma ut fårn vardagsrummet med ruffsigt hår. Han höll på att knäppa skjortan sedan ställde han sig bredvid mig.
"Vad håller ni på med? Varför skriker ni?" Frågade Justin oroat.
"Justin.. förlåt men jag skulle vilja prata med Jessica i fred"
Han kollade fundersamt mot mig, jag nickade mot vardagsrummet och han fattade.
Innan han gick så kysste han mig snabbt på pannan sedan försvann han.
"ja det har han.. han var i köket.." Sa jag lite tyst och fick skuldkänslor. Jessica stod bara och kollade på mig chockad.
"Allvarligt? Jag som trodde att vi var kompisar.. antar att jag trodde fel. Hejdå Emily" Sa Jessica betydligt lugnare sedan gick hon ut genom dörren och smällde igen den hårt. Jag stod kvar där i hallen helt tyst. Vad hade jag gjort. Jag var tvungen att prata med Justin nu.
"Vad är det Emily? Vad hände? Vad sa hon?" Justin öste frågor över mig direkt jag kommit in till vardagsrummet. Jag satte sig bredvid honom och vi vände ansiktena mot varandra.
"Justin.. det här funkar inte längre. Jag har just förlorat min bästa vän på grund av det här"
"Emily.. jag älskar dig verkligen.." Sa Justin sorgset, jag tystade honom snabbt och tog tag i hans hand.
"Jag älskar dig också Justin..men jag orkar inte med allt sånt här just nu" Sa jag och kände hur tårarna ville pressa sig fram genom ögonvrån men jag kämpade emot. Jag släppte hans hand och kollade ner i mitt knä.
"Jag tycker inte att vi borde ses längre Justin"
Justin kollade sorgset på mig som om han inte riktigt kunde förstå det jag sa.
"Jag vill att du går nu" Sa jag och försökte låta stark men rösten vek sig.
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Två veckor sen senaste inlägget.. förlåt! hoppas ni gillar det här kapitlet iallafall, bieberlove♥
One Less Lonely Girl - chapter 15
"Jag är i stan, håller på med en fotografering för Rolling Stone."
"Jaha..okej. Tänkte om du ville ta en tur till stranden med mig, men vi får väl ta det någon annan dag då."
"Men.. men dom ska bara fota sista outfiten på mig sen är vi klara. Jag kan komma hem till dig efter att jag hämtat mina badkläder?"
"Åh okej! Det blir bra, vi ses då Justin!"
"Jag kommer vid 12, hejdå Emily!"
Då jag lagt på så kollade jag på klockan. Visarna pekade på halv elva. Det var länge kvar innan Justin skulle komma så jag gick ner och tryckte på TVn. Jag bläddrade igenom alla kanaler tills jag kom till MTV. Där på den stora skärmen så såg jag Justin's ansikte. Det var på en awardshow. MMA's närmare sagt. Han hade på sig en blå kavaj, vita byxor, blå skor och en tshirt med ett tryck på. Han var uppe på scen och tog emot ett pris. Jag log stort. Han var så himla gullig. Jag fastnade för programmet och satt där tills klockan blev halv tolv. Då jag fick se vad klockan var så rusade jag upp till rummet och bytte om till min rosa bikini. Jag tog på mig mina korta jeansshorts och ett linne utanpå också. Just då jag var färdig så hörde jag någon tuta utanför mitt hus.
Jag sprang snabbt ner och öppnade, Justin stod lutad mot sin bil nere vid trottoaren och jag sprang fram till honom. Jag hoppade upp i hans famn och kysste honom länge.
"Hej älskling" Sa jag glatt.
"Hej babe, ska vi fara?"
Jag nickade sedan satt vi oss i hans bil och begav iväg till Manhattan Beach.
Plötsligt kom jag på en sak.
"Justin? Vi kan ju inte fara till Manhattan Beach?! Tänk om någon känner igen dig.. Jag är inte redo för att göra allt offentligt än"
Han kollade på mig bekymrat sedan sa han:
"Det är lugnt Emily.. vi kan fara till någon annan strand. Jag vet en som nästan ingen känner till" Han strök min kind försiktigt.
"Okej.. vilken då?"
"Du ska få se.."
Justin gjorde en U-sväng och körde iväg. "What makes you beautiful" av One Direction började spelas på radion och Justin höjde volymen betydligt.
Vi började sjunga högre än musiken, när låten var slut kollade vi på varandra och skrattade.
"Du är ju riktigt bra på att sjunga Emily!" Sa Justin och jag log generat. Jag hade alltid älskat att sjunga, men jag hade dock aldrig sjungit för någon annan än pappa och Lucas. Det var nog publik för mig.
"Detsamma!" Sa jag skämtsamt och Justin skrattade till.
Vi kom fram till stranden efter cirka en kvart. Vi var tvungna att gå genom en liten skog för att sedan komma ut på andra sidan, där vi möttes av en liten och mysig sandstrand. Justin la ut filten, som han hade tagit med sig, på sanden och vi satt oss ner. Justin hade tydligen tänkt på allt för han började plocka fram chokladdoppade jordgubbar, en flaska med cola i och några salta kex. Han hade även med sig sin gitarr dit och jag kunde inte hjälpa att undra vad han skulle spela för någonting. Jag hade aldrig nånsin hört honom live. Jag tittade förtjust på honom och han kollade upp på mig.
"Vad?" Frågade han undrande då jag satt och fnissade.
"Nä, ingenting. Du är bara så gullig Justin!" Sa jag och gav honom en puss på kinden.
"Jag vet att det är töntigt.." Sa han och hans leende försvann en smula.
"Justin..skojar du? Det här är det gulligaste en kille någonsin har gjort för mig!"
"Verkligen?" Frågade han och kollade upp på mig, den här gången med ett större leende.
Jag nickade till svar och han kysste mig.
Justin tog upp en jordgubbe och matade mig med den.
"Kom så badar vi?" Det var mer som ett kommando en än fråga. Justin ställde sig upp och räckte fram sin hand som jag fattade tag i, och han drog upp mig.
Han tog av sig sin tröja och jag tog av mig mitt linne och mina shorts sedan sprang vi handihand ut till vattnet. Det var jättekallt. Efter nästan en timmes badande så gick vi äntligen upp ur vattnet. Mina händer såg ut som russin vid den tiden.
Just då vi var på väg upp och lekte och skojade som mest, så hörde vi något prassel innifrån skogen. Vi stannade upp och lyssnade noga.
Plötsligt så kom det ett tiotal paparazzi's upp mot oss som skrek Justin's namn.
"Justin, Justin! Vem är tjejen?" "Är hon din nya flickvän?!"
Kunde jag höra dom fråga samtidigt som dom knäppte bilder på mig och Justin.
Justin tog snabbt tag i min hand och drog med mig till filten där han sen packade ner allt och vi klädde på oss hastigt. Vi sprang stressade genom skogen med paparazzin tätt i hälarna. Justin släppte aldrig min hand. Vilken jag var tacksam över.
Vi skyndade oss in i Justin's bil och körde snabbt iväg. Inte förräns vi kommit ut på motorvägen så kunde jag andas ut.
"Hur visste dom att vi var där?!" Frågade jag Justin.
"Det är deras jobb att veta var jag är Emily" Svarade Justin lite lugnare än mig.
Jag insåg att jag hade låtit lite väl arg och att den inte var Justin's fel att paparazzin ville åt honom.
Jag la min hand på hans som höll fast växelspaken, och kollade på honom.
"Jag vet, förlåt"
"Det är okej. Var ska vi nu då?"
"Tja.. att åka till någon strand är ju helt uteslutet."
"Vi kan väl fara hem till dig? Du hade väl en stor pool?" Frågade Justin.
"Ja, att bada i din jacuzzi nu kanske blir lite för varmt.. haha"
Justin tog det som ett ja och körde hem till mig. Det första vi gjorde var att hoppa i den kalla poolen.
Vi skvätte vatten och busade som om ingenting hade hänt, precis som små barn.
"Jag är jättetörstig...var la du picknikväskan?" Sa jag och klev ur poolen. Justin tog tag i mig.
"I köket..låt mig hämta den älskling" Sa han och jag kysste honom tacksamt. Då han gått in så la jag mig på solstolen och solade.
"Emily?" Hörde jag plötsligt en tjejs röst säga strax bakom mig. Jag praktiskt taget flög upp ur stolen chockat och kollade på tjejen. Det var Jessica.
"Ehm..hej Jessica!" Sa jag och försökte låta som om jag var glad att se henne. Vilket jag misslyckades totalt med eftersom jag inte var glad över det alls.
"Jo, du hade glömt din bikini hemma hos mig så jag tänkte att du kanske behövde den" Hon log och sträckte fram bikinin mot mig.
"Jaha, tack!" Sa jag och log lite nervöst. "Tänk om hon har upptäckt Justin" tänkte jag oroligt för mig själv. Sedan kom jag på att hon antagligen inte hade uppträtt så obekymrat om hon hade gjort det.
Just då hon tänkte vända sig om och gå så såg jag Justin komma ut till oss. Han kollade ner i marken och när han fick se att jag inte var ensam så tvärstannade han. Om Jessica hade vänt sig om så skulle hon ha fått se Justin rakt framför sig.
"Skulle inte du vara med Chris idag?" Frågade jag snabbt och till min lycka så stannade hon upp och kollade på mig. Jag viftade diskret med handen mot Justin i hopp om att han skulle fatta vinken. Som tur var så gjorde han det och försvann snabbt in till huset igen.
"Jo, Jag är på väg dit nu.. ville bara se till så att du fick bikinin" Svarade Jessica och vi började gå in mot ytterdörren.
Jag hoppades att Justin inte skulle synas till någonstans, det gjorde han inte heller.
"Okej, tack så jättemycket! Vi ses, hejdå!" Sa jag och nästan knuffade ut Jessica ur huset.
Jag stängde dörren snabbt och pustade ut.
Det där var nära ögat.
Förlåt att jag inte har skrivit, men nu när skolan har börjat så har jag verkligen fullt upp! Försöker verkligen skriva så så mycket som går! Kommentera♥!
One Less Lonely Girl - chapter 14
"Jaha jasså, det var ju väldigt snällt av dig. Vi ses väl sen då Justin. Emily, ta och kom in nu" Sa pappa, han strök mig på kinden och skakade Justins hand sedan gick han in till huset igen.
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Jag sprang snabbt upp till övervåningen för att undvika ytterligare frågor från pappa.
Det lyckades tyvärr inte något vidare, just då jag skulle byta om till mitt pyjamaslinne så knacka pappa på dörren och suckade.
"Kom in.." Sa jag och pappa steg in i rummet. Han satte sig på skrivbordsstolen och jag på sängen.
"Jo.. Asså, du har umgåtts ganska mycket med Justin på senaste tiden.. Är det något mellan er två?" Frågade pappa och jag kunde se att han var nervös. Jag blev förvånad över frågan och stammade fram:
"Va? Nej..asså, nej d-det är ingenting mellan oss.." Svarade jag och tittade ner på min fötter.
Pappa verkade lättad.
"Jaha.. men det var ju..eller..okej." Svarade pappa och verkade faktiskt glad över mitt svar. Jag blev generad men blev samtidigt arg på honom. Jag fick väl vara tillsammans med vem jag ville? Hur skulle han a reagerat om jag hade svarat ärligt om mig och Justin?
Vi satt tysta en stund.
"Jag funderar på att fria till Pattie.." Sa pappa och jag greps av panik.
"VA?!.. eller jag menar, varför det?"
"Haha, jag älskar henne verkligen Emily" Sa han och ignorerade min reaktion.
"Det förstår jag väl..men tycker du inte att det är för tidigt?" Frågade jag honom och han kollade lite surt på mig.
"Nej det gör jag väl inte.. jag vill dela resten av mitt liv med henne. Jag trodde att du skulle förstå det Emily" Sa han och kollade ner i golvet. Jag gick fram till honom och gav honom en kram.
"Jag gör det, jag förstår precis. Förlåt pappa, jag blev bara så förvånad"
Pappa log och pussade min panna.
"Det är lugnt.. vi kan prata med om det sen. Godnatt gumman"
"Godnatt pappa"
Han gick ut ur mitt rum och stängde dörren.
Det dröjde länge innan jag kunde somna, jag låg och tänkte på Justin hela tiden. Hur hans läppar hade känts så bra mot mina. Hans stora leende som gjorde så att jag också börjat le.
Plötsligt så pep mobilen till. Jag hoppades verkligen på att det skulle vara Justin.
Mina ögon fylldes med tårar då jag läste smset.
"Vi kan inte vara tillsammans Emily.. Det funkar inte. Våra föräldrar är ju det och det skulle bara bli konstigt..hoppas du förstår" Stod det.
Hur kunde han göra så där? På sms dessutom!
Jag klev upp ur sängen och kände plötsligt ilskan pressa sig fram, jag tog ett stort steg mot skrivbordet och välte ner det. Jag fortsatte sedan mot sängbordet och välte omkull det också. Min "The Devil Wears Prada"-poster rev jag sönder i små bitar.
Då fick jag syn på fönstret. Månen lyste in genom det alldeles oskyldigt och skapade en skräckfilmskänsla över hela rummet. Jag gick sakta fram till fönstret och kollade ut. Eftersom mitt sovrum låg på andra våningen så var det långt ner till marken. Fönstret var öppet och jag kunde känna en kall luft blåsa in på mig från den lilla springan. Jag öppnade fönstret helt och lutade mig fram för att kunna se marken bättre.
Månaden passerade förbi snabbt, jag var med Justin så ofta som jag kunde. Han åkte dock iväg till europa under maj och var borta till juni. Under den tiden spenderade jag mycket tid med Jessica. Då vi hade fått sommarlov och det hade blivit så varmt att man kunde bada så kunde man hitta oss på stranden ungefär varje dag.
Då Justin kom tillbaka så fortsatte jag att vara med Justin. Jessica tyckte att det var extremt konstigt att jag inte hade lika mycket tid att umgås med henne som förut. Jag var tvungen att ljuga återigen, precis som jag hade gjort i två månader. Det värsta var att jag hade blivit van vid att göra det. Det kändes inte lika hemskt. Men när jag tänkte efter så var det ju det, om inte ännu hemskare. Jag stod mellan min bästa vän som funnits där för mig sen vi var små och min pojkvän som ingen visste att jag hade.
På morgonen den 22 juni då jag vaknade lyste solen starkt in genom fönstret. Inte ett enda moln på himmelen så långt ögat kunde se. Det var rekordvarmt i hela LA, hela 38 grader.
Jag visste precis vad jag ville göra, och det var att bada.
Efter att jag hade klätt på mig och ätit frukost så ringde jag till Jessica. Jag tänkte att hon kanske hade lust att fara till Manhattan Beach med tanke på att det var väldigt längesen vi hittade på någonting.
"Hallå?" Svarade en manlig, bekant röst. Vilket var konstigt eftersom jag ringde till hennes mobil.
"Ehm..hej. Visst är det här Jessicas nummer?" Frågade jag killen nervöst.
"Emily? Emily Robins?" Jag blev chockad då han sa mitt namn, hur kunde han veta vem jag var.
"Ja det är jag"
"Åh, okej! Det är Chris Smith. Jessica är i duschen, men kan jag lämna ett meddelande?"
"Jaha hej! nej det är lugnt, jag tänkte bara om hon ville hitta på någonting men jag förstår att hon är upptagen. Hejdå!" Svarade jag snabbt och la på.
Jessica och Chris har varit tillsammans snart en månad. Han sommarjobbade på dagarna så det var därför Jessica hade möjlighet att vara med mig så mycket som hon hade varit.
Jag ringde Justin och kollade om han hade lust.
"Hey älskling" Svarade han och jag sken upp.
"Hej Justin.. vad gör du?"
"Jag är i stan, håller på med en fotografering för Rolling Stone."
"Jaha..okej. Tänkte om du ville ta en tur till stranden med mig, men vi får väl ta det någon annan dag då."
"Men.. men dom ska bara fota sista outfiten på mig sen är vi klara. Jag kan komma hem till dig efter att jag hämtat mina badkläder?"
"Åh okej! Det blir bra, vi ses då Justin!"
"Jag kommer vid 12, hejdå Emily!"
Förlåt för att ni har fått vänta så länge. Hoppas ni gillar kapitlet iallafall! Bieberlove♥
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Jag sprang snabbt upp till övervåningen för att undvika ytterligare frågor från pappa.
Det lyckades tyvärr inte något vidare, just då jag skulle byta om till mitt pyjamaslinne så knacka pappa på dörren och suckade.
"Kom in.." Sa jag och pappa steg in i rummet. Han satte sig på skrivbordsstolen och jag på sängen.
"Jo.. Asså, du har umgåtts ganska mycket med Justin på senaste tiden.. Är det något mellan er två?" Frågade pappa och jag kunde se att han var nervös. Jag blev förvånad över frågan och stammade fram:
"Va? Nej..asså, nej d-det är ingenting mellan oss.." Svarade jag och tittade ner på min fötter.
Pappa verkade lättad.
"Jaha.. men det var ju..eller..okej." Svarade pappa och verkade faktiskt glad över mitt svar. Jag blev generad men blev samtidigt arg på honom. Jag fick väl vara tillsammans med vem jag ville? Hur skulle han a reagerat om jag hade svarat ärligt om mig och Justin?
Vi satt tysta en stund.
"Jag funderar på att fria till Pattie.." Sa pappa och jag greps av panik.
"VA?!.. eller jag menar, varför det?"
"Haha, jag älskar henne verkligen Emily" Sa han och ignorerade min reaktion.
"Det förstår jag väl..men tycker du inte att det är för tidigt?" Frågade jag honom och han kollade lite surt på mig.
"Nej det gör jag väl inte.. jag vill dela resten av mitt liv med henne. Jag trodde att du skulle förstå det Emily" Sa han och kollade ner i golvet. Jag gick fram till honom och gav honom en kram.
"Jag gör det, jag förstår precis. Förlåt pappa, jag blev bara så förvånad"
Pappa log och pussade min panna.
"Det är lugnt.. vi kan prata med om det sen. Godnatt gumman"
"Godnatt pappa"
Han gick ut ur mitt rum och stängde dörren.
Det dröjde länge innan jag kunde somna, jag låg och tänkte på Justin hela tiden. Hur hans läppar hade känts så bra mot mina. Hans stora leende som gjorde så att jag också börjat le.
Plötsligt så pep mobilen till. Jag hoppades verkligen på att det skulle vara Justin.
Mina ögon fylldes med tårar då jag läste smset.
"Vi kan inte vara tillsammans Emily.. Det funkar inte. Våra föräldrar är ju det och det skulle bara bli konstigt..hoppas du förstår" Stod det.
Hur kunde han göra så där? På sms dessutom!
Jag klev upp ur sängen och kände plötsligt ilskan pressa sig fram, jag tog ett stort steg mot skrivbordet och välte ner det. Jag fortsatte sedan mot sängbordet och välte omkull det också. Min "The Devil Wears Prada"-poster rev jag sönder i små bitar.
Då fick jag syn på fönstret. Månen lyste in genom det alldeles oskyldigt och skapade en skräckfilmskänsla över hela rummet. Jag gick sakta fram till fönstret och kollade ut. Eftersom mitt sovrum låg på andra våningen så var det långt ner till marken. Fönstret var öppet och jag kunde känna en kall luft blåsa in på mig från den lilla springan. Jag öppnade fönstret helt och lutade mig fram för att kunna se marken bättre.
Plötsligt så rusade pappa in till rummet och jag vände mig så hastigt om att jag tappade balansen. Jag försökte med panik ta tag i fönstret men utan tur och jag föll.
Just då vaknade jag upp och, alldeles kallsvettig och anfådd.
Det hade bara varit en dröm.
Jag strök bort håret från ansiktet och andades ut. Mobilens skärm lyste och jag såg att jag hade fått ett sms. Det var från Justin.
Det hade bara varit en dröm.
Jag strök bort håret från ansiktet och andades ut. Mobilens skärm lyste och jag såg att jag hade fått ett sms. Det var från Justin.
"Godnatt älskling. Vi ses snart igen!xx" Löd det.
Jag log, inte ett enda ord om att göra slut.
Månaden passerade förbi snabbt, jag var med Justin så ofta som jag kunde. Han åkte dock iväg till europa under maj och var borta till juni. Under den tiden spenderade jag mycket tid med Jessica. Då vi hade fått sommarlov och det hade blivit så varmt att man kunde bada så kunde man hitta oss på stranden ungefär varje dag.
Då Justin kom tillbaka så fortsatte jag att vara med Justin. Jessica tyckte att det var extremt konstigt att jag inte hade lika mycket tid att umgås med henne som förut. Jag var tvungen att ljuga återigen, precis som jag hade gjort i två månader. Det värsta var att jag hade blivit van vid att göra det. Det kändes inte lika hemskt. Men när jag tänkte efter så var det ju det, om inte ännu hemskare. Jag stod mellan min bästa vän som funnits där för mig sen vi var små och min pojkvän som ingen visste att jag hade.
På morgonen den 22 juni då jag vaknade lyste solen starkt in genom fönstret. Inte ett enda moln på himmelen så långt ögat kunde se. Det var rekordvarmt i hela LA, hela 38 grader.
Jag visste precis vad jag ville göra, och det var att bada.
Efter att jag hade klätt på mig och ätit frukost så ringde jag till Jessica. Jag tänkte att hon kanske hade lust att fara till Manhattan Beach med tanke på att det var väldigt längesen vi hittade på någonting.
"Hallå?" Svarade en manlig, bekant röst. Vilket var konstigt eftersom jag ringde till hennes mobil.
"Ehm..hej. Visst är det här Jessicas nummer?" Frågade jag killen nervöst.
"Emily? Emily Robins?" Jag blev chockad då han sa mitt namn, hur kunde han veta vem jag var.
"Ja det är jag"
"Åh, okej! Det är Chris Smith. Jessica är i duschen, men kan jag lämna ett meddelande?"
"Jaha hej! nej det är lugnt, jag tänkte bara om hon ville hitta på någonting men jag förstår att hon är upptagen. Hejdå!" Svarade jag snabbt och la på.
Jessica och Chris har varit tillsammans snart en månad. Han sommarjobbade på dagarna så det var därför Jessica hade möjlighet att vara med mig så mycket som hon hade varit.
Jag ringde Justin och kollade om han hade lust.
"Hey älskling" Svarade han och jag sken upp.
"Hej Justin.. vad gör du?"
"Jag är i stan, håller på med en fotografering för Rolling Stone."
"Jaha..okej. Tänkte om du ville ta en tur till stranden med mig, men vi får väl ta det någon annan dag då."
"Men.. men dom ska bara fota sista outfiten på mig sen är vi klara. Jag kan komma hem till dig efter att jag hämtat mina badkläder?"
"Åh okej! Det blir bra, vi ses då Justin!"
"Jag kommer vid 12, hejdå Emily!"
Förlåt för att ni har fått vänta så länge. Hoppas ni gillar kapitlet iallafall! Bieberlove♥
One Less Lonely Girl - chapter 13
Vi småsprang in till köket och då vi kommit inom synhåll för Jessica och Chris så stannade jag upp för att se om dom hade sett oss. Jessica skrattade på som vanligt så det va utteslutet. Jag suckade av lätta. Då jag vände mig om mot Justin så såg jag honom stå och kolla på mig undrande.
"Jag berättar allt sen, bara vi tar oss ut från den här restuarangen utan att använda den vanliga ingången"
"Kom!" Sa Justin snabbt och tog tag i min hand. vi sprang genom köket, några kockar började skälla ut oss men vi fortsatte springa tills vi nådde köksutgången och vi var ute.
"Jag berättar allt sen, bara vi tar oss ut från den här restuarangen utan att använda den vanliga ingången"
"Kom!" Sa Justin snabbt och tog tag i min hand. vi sprang genom köket, några kockar började skälla ut oss men vi fortsatte springa tills vi nådde köksutgången och vi var ute.
"Vad var det som just hände?!" Frågade Justin förvirrat då vi hämtade andan på baksidan av restuarangen. Vi stod i, vad som liknade, en gränd med soptunnor och containrar på båda sidorna.
"Jag ska förklara, men kan vi inte ta oss till ett litet säkrare ställe först..tänk om kocken kommer ut och slår ner oss?" Sa jag och skrattade lite lågt, vi började gå ut från gränden och svängde höger därefter. Bort från restuarangen. Bort från Jessica och Chris.
Justin tog på sig en keps som han hade haft i bakfickan. Han tog också på sig sin svarta jacka som han hade med sig, bara för att minska chansen av att bli igenkänd. Han visste också att jag inte var redo att göra vårat förhållande officiellt ännu.
"Så..förklara nu Emily?" Sa han och tog min hand i sin. Jag suckade.
"Det var min kompis och hennes dejt som kom in till restuarangen. Hon vet ingenting om oss.." Började jag och berättade hela historien och hur jag hade ljugit för henne. Om hur jag hade sagt att pappas flickväns son hette Joshua istället för Justin. Justin lyssnade intresserat på det jag sa och efter att jag hade förklarat klart så sa han inte så mycket utan gick bara där, vid min sida. Den kalla vårluften kylde skönt.
"Du är väl inte arg va?" Frågade jag honom och stannade upp.
"Nej, det är jag inte" Svarade han mjukt och log lite försiktigt.
"För om du är det förstår jag helt och hållet, det är jättedumt av mig att ljuga sådär men jag är inte redo om du fattar och Jessica skulle aldrig förstå..hon är helt bes-" Justin avbröt mig mitt i mitt svamlande, han lutade sig fram och tryckte sina läppar mot mina. Intensivt och länge.
"hon är helt besatt av dig.." Viskade jag blundandes till Justin.
"Och jag är helt besatt av dig Emily.. jag kanske blev lite arg, men det var bara för att jag verkligen vill verkligen visa hela världen hur mycket jag tycker om dig. Men jag förstår att det inte går på grund av min karriär och att du inte är redo..vi får helt enkelt vänta och se vad som händer" Sa Justin och log.
Vi fortsatte att gå i samma riktning. Jag kände hur magen började kurra mer och mer. Klockan var nio och jag var utsvulten.
"Justin, jag måste verkligen äta någonting innan jag svälter ihjäl!"
"Jag är också hungrig.. vi kan väl ta och äta på Mcdonalds? Det ligger bara ett kvarter bort"
Jag nickade och vi begav oss dit.
Då vi kom fram till McDonalds så var det folk överallt. Vi ställde oss i kön och Justin drog ner kepsen längre ner till pannan. Han hade allt hår under kepsen och det såg nästan ut som om han vore flintis.
"Låt mig beställa" Viskade jag till honom för att underlätta saker och ting och han log tacksamt mot mig.
Jag beställde en double cheeseburger till Justin och en MacChicken junior till mig, och sedan gick vi ut och satte oss i parken intill. Månen lyste starkt och klart på himlen, Justin tog av sig kepsen och jag kunde äntligen se hans ögon igen. Dom gjorde mig alldeles svag.
Vi åt våra hamburgare och pratade om allsköns grejer medans.
Eftersom det var ganska långt till Justins bil så började vi bege oss mot den redan vid halv elva. Jag började få skavsår av mina skor pga våran långa promenad, så jag tog av mig skorna och bar dom istället. Jag hade skorna i ena handen och Justins hand i den andra.
Det tog cirka 40 minuter att komma hem till mig, då Justin hade parkerat bilen på uppfarten så följde han med mig till dörren artigt. Innan jag hann säga någonting så drog han in mig i sin famn och kysste mig, försiktigt till en början sedan letade hans tunga sig fram och mötte min. Jag tog ett statigare grepp om hans nacke medans han kramade om min midja.
"Jag kanske borde gå in nu" Sa jag väldigt vagt och motvilligt då vi hade stått där i ett stort antal minuter.
"Det kanske du borde.." Svarade Justin men han fortsatte kyssa mig ändå. Vi stod där i ytterligare ett par minuter tätt ihopslingrade.
"Du anar inte hur underbar du är Emily" Viskade Justin och strykte bort en hårslinga, som fallit ner över mitt ansikte, bakom mitt öra.
Jag kunde inte säga någonting så jag kysste honom igen som svar. Just då, öppnades dörren och pappa kom ut.
Jag och Justin hann snabbt släppa greppen om varandra och log lite nervöst mot pappa.
"Jag tyckte att jag hörde en bil köra upp på uppfarten.. Men vad gör du här Justin?" Frågade pappa snopet.
"Ehm..jag mötte Emily då hon var på väg hem från Jessica och jag gav henne skjuts hem" Ljög Justin, och återigen förbluffades jag av hur bra lögnare han var.
"Jaha jasså, det var ju väldigt snällt av dig. Vi ses väl sen då Justin. Emily, ta och kom in nu" Sa pappa, han strök mig på kinden och skakade Justins hand sedan gick han in till huset igen.
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Förlåt för dålig uppdatering! Har haft väldigt mycket att göra den här veckan, men jag hoppas att jag är förlåten med detta kapitel. ENJOY♥
"Jag ska förklara, men kan vi inte ta oss till ett litet säkrare ställe först..tänk om kocken kommer ut och slår ner oss?" Sa jag och skrattade lite lågt, vi började gå ut från gränden och svängde höger därefter. Bort från restuarangen. Bort från Jessica och Chris.
Justin tog på sig en keps som han hade haft i bakfickan. Han tog också på sig sin svarta jacka som han hade med sig, bara för att minska chansen av att bli igenkänd. Han visste också att jag inte var redo att göra vårat förhållande officiellt ännu.
"Så..förklara nu Emily?" Sa han och tog min hand i sin. Jag suckade.
"Det var min kompis och hennes dejt som kom in till restuarangen. Hon vet ingenting om oss.." Började jag och berättade hela historien och hur jag hade ljugit för henne. Om hur jag hade sagt att pappas flickväns son hette Joshua istället för Justin. Justin lyssnade intresserat på det jag sa och efter att jag hade förklarat klart så sa han inte så mycket utan gick bara där, vid min sida. Den kalla vårluften kylde skönt.
"Du är väl inte arg va?" Frågade jag honom och stannade upp.
"Nej, det är jag inte" Svarade han mjukt och log lite försiktigt.
"För om du är det förstår jag helt och hållet, det är jättedumt av mig att ljuga sådär men jag är inte redo om du fattar och Jessica skulle aldrig förstå..hon är helt bes-" Justin avbröt mig mitt i mitt svamlande, han lutade sig fram och tryckte sina läppar mot mina. Intensivt och länge.
"hon är helt besatt av dig.." Viskade jag blundandes till Justin.
"Och jag är helt besatt av dig Emily.. jag kanske blev lite arg, men det var bara för att jag verkligen vill verkligen visa hela världen hur mycket jag tycker om dig. Men jag förstår att det inte går på grund av min karriär och att du inte är redo..vi får helt enkelt vänta och se vad som händer" Sa Justin och log.
Vi fortsatte att gå i samma riktning. Jag kände hur magen började kurra mer och mer. Klockan var nio och jag var utsvulten.
"Justin, jag måste verkligen äta någonting innan jag svälter ihjäl!"
"Jag är också hungrig.. vi kan väl ta och äta på Mcdonalds? Det ligger bara ett kvarter bort"
Jag nickade och vi begav oss dit.
Då vi kom fram till McDonalds så var det folk överallt. Vi ställde oss i kön och Justin drog ner kepsen längre ner till pannan. Han hade allt hår under kepsen och det såg nästan ut som om han vore flintis.
"Låt mig beställa" Viskade jag till honom för att underlätta saker och ting och han log tacksamt mot mig.
Jag beställde en double cheeseburger till Justin och en MacChicken junior till mig, och sedan gick vi ut och satte oss i parken intill. Månen lyste starkt och klart på himlen, Justin tog av sig kepsen och jag kunde äntligen se hans ögon igen. Dom gjorde mig alldeles svag.
Vi åt våra hamburgare och pratade om allsköns grejer medans.
Eftersom det var ganska långt till Justins bil så började vi bege oss mot den redan vid halv elva. Jag började få skavsår av mina skor pga våran långa promenad, så jag tog av mig skorna och bar dom istället. Jag hade skorna i ena handen och Justins hand i den andra.
Det tog cirka 40 minuter att komma hem till mig, då Justin hade parkerat bilen på uppfarten så följde han med mig till dörren artigt. Innan jag hann säga någonting så drog han in mig i sin famn och kysste mig, försiktigt till en början sedan letade hans tunga sig fram och mötte min. Jag tog ett statigare grepp om hans nacke medans han kramade om min midja.
"Jag kanske borde gå in nu" Sa jag väldigt vagt och motvilligt då vi hade stått där i ett stort antal minuter.
"Det kanske du borde.." Svarade Justin men han fortsatte kyssa mig ändå. Vi stod där i ytterligare ett par minuter tätt ihopslingrade.
"Du anar inte hur underbar du är Emily" Viskade Justin och strykte bort en hårslinga, som fallit ner över mitt ansikte, bakom mitt öra.
Jag kunde inte säga någonting så jag kysste honom igen som svar. Just då, öppnades dörren och pappa kom ut.
Jag och Justin hann snabbt släppa greppen om varandra och log lite nervöst mot pappa.
"Jag tyckte att jag hörde en bil köra upp på uppfarten.. Men vad gör du här Justin?" Frågade pappa snopet.
"Ehm..jag mötte Emily då hon var på väg hem från Jessica och jag gav henne skjuts hem" Ljög Justin, och återigen förbluffades jag av hur bra lögnare han var.
"Jaha jasså, det var ju väldigt snällt av dig. Vi ses väl sen då Justin. Emily, ta och kom in nu" Sa pappa, han strök mig på kinden och skakade Justins hand sedan gick han in till huset igen.
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Förlåt för dålig uppdatering! Har haft väldigt mycket att göra den här veckan, men jag hoppas att jag är förlåten med detta kapitel. ENJOY♥
One Less Lonely Girl - chapter 12
Jag ville så jättegärna berätta för henne om att jag faktiskt också hade en dejt. Men det var praktiskt taget omöjligt.
Vi sjönk ner i sängen igen och fortsatte läsa som om Jessica inte hade sagt något nyss. Men jag kunde se att hon låg och log hela tiden, och i mitt fall så kunde jag inte sluta tänka på Justin, och hur Jessica skulle reagera om jag berättade för henne.
"Justja, vad var det du skulle göra ikväll då?" Frågade hon och blinkade med ögonen.
Jag fick panik och visste inte riktigt vad jag skulle svara.
"Ehm..inget speciellt..bara, ehm..äta middag med pappa, pattie och j-" Jag höll på att säga Justin's namn när jag kom på att jag inte kunde säga det.
"och Joshua." Sa jag snabbt och hoppades att hon inte upptäckte att jag ljög.
"Jasså..? Jag hörde nog allt hur du uttalande hans namn bruden."
Jag fick återigen panik och försökte tvinga fram ett leende, vilket var omöjligt.
"Är det något på gång mellan er två eller? Gillar du honom?" Frågade hon, och jag suckade ut av lättnad.
"Va? nej..Men som sagt, han är ju söt." Jessica gav mig en lätt knuff och log retsamt.
Jessica drog hem vid halv fem, jag käkade mat direkt hon hade farit och sedan gick jag för att fixa mig i lugn och ro.
Jag tog en dusch eftersom jag ville känna mig extra fräsch. Jag sminkade mig sen var det dags att välja ut kvällens outfit. Det var svårare än jag trott och det tog cirka en timmes letande tills jag hittade en klänning som jag hade köpt förra året, jag skulle egentligen ha haft den på min kusins bröllop men då blev jag tyvärr liggandes i magsjuka. Eller tyvärr och tyvärr, jag ville inte direkt fara dit. Jag hade aldrig gillat Penny. Inte heller hennes, dåvarande fästman, för den delen. Klockan hann bli halv sju innnan jag var riktigt klar. Det var fortfarande en hel timme kvar innan Justin skulle komma och hämta upp mig.
Jag bestämde mig för att sätta mig vid twitter ett tag. Jag skrev in Justin's användarnamn och fick log stort åt det som stod längst upp på hans sida.
"Dinner with a special lady tonight. So excited!"
Jag läste texten om och om igen och kunde inte sluta le.
Jag kände att jag var tvungen att skriva nånting på min egna användare också, så jag skrev:
"Dinner out tonight. Going to be amazing:)"
Jag såg att flera stycken hade skrivit till Justin och frågat honom vem det var han skulle träffa. Jag hade riktigt stor lust att skriva att det var jag. Men ingen skulle dock tro mig.
Jag väcktes ur mitt tänkande av att en bil tutade just utanför mitt hus. "Det måste vara Justin!" tänkte jag och strax därefter så hörde jag ringklockan på dörren ringa. Jag sprang ner till hallen och öppnade ytterdörren. Jag fick se Justin stå där, snyggare än nånsin. Han hade på sig en vit kjorta och jean. Jag slängde mig runt hans hals och kysste honom länge på munnen.
Justin skrattade till.
"Hej på dig med! Wow, Du ser helt fantastisk ut!" Sa han och kysste mig en gång till.
Vi gick ut till hans bil och begav oss till restuarangen. Då vi kom fram så tog Justin tag i min hand och vi gick tillsammans in i lokalen. Jag blv helt mållös av den fina miljön där inne. Jag gav ifrån mig ett litet "wow" och justin log. Jag fick en konstig känsla av att alla stirrade på oss så jag kollade runt i restuarangen och fick se i princip alla gäster stirra på oss. Jag blev genast blyg, Justin måste ha upptäckt det för han kramade min hand lite hårdare och kysste mig på kinden. Kyparen visade och till ett av bordet längst in restuarangen och Justin sköt ut min stol så att jag kunde sätta mig, precis som en riktig gentleman.
Vi beställde en tallrik med vitlöksbröd till förrätt och satt och tuggade på det medan vi väntade på själva maten. Justin hade beställt en filet mignon till båda oss, han hade dock tagit en större potion än vad jag gjort.
"Vad sa du till din pappa?" Frågade Justin och tog en tugga av en brödbit.
"Han och Lucas for och bowlade så jag sa bara att om jag inte var hemma då dom hade kommit hem så var jag hos Jessica. Själv då?"
"Ingenting, jag gick bara ut genom ytterdörren och sa att jag skulle vara tillbaka innan klockan tolv. Hon hade fullt upp med att kolla på Grey's Anatomy så hon sa inte ens hejdå. haha!" Vi skrattade.
Vi sjönk ner i sängen igen och fortsatte läsa som om Jessica inte hade sagt något nyss. Men jag kunde se att hon låg och log hela tiden, och i mitt fall så kunde jag inte sluta tänka på Justin, och hur Jessica skulle reagera om jag berättade för henne.
"Justja, vad var det du skulle göra ikväll då?" Frågade hon och blinkade med ögonen.
Jag fick panik och visste inte riktigt vad jag skulle svara.
"Ehm..inget speciellt..bara, ehm..äta middag med pappa, pattie och j-" Jag höll på att säga Justin's namn när jag kom på att jag inte kunde säga det.
"och Joshua." Sa jag snabbt och hoppades att hon inte upptäckte att jag ljög.
"Jasså..? Jag hörde nog allt hur du uttalande hans namn bruden."
Jag fick återigen panik och försökte tvinga fram ett leende, vilket var omöjligt.
"Är det något på gång mellan er två eller? Gillar du honom?" Frågade hon, och jag suckade ut av lättnad.
"Va? nej..Men som sagt, han är ju söt." Jessica gav mig en lätt knuff och log retsamt.
Jessica drog hem vid halv fem, jag käkade mat direkt hon hade farit och sedan gick jag för att fixa mig i lugn och ro.
Jag tog en dusch eftersom jag ville känna mig extra fräsch. Jag sminkade mig sen var det dags att välja ut kvällens outfit. Det var svårare än jag trott och det tog cirka en timmes letande tills jag hittade en klänning som jag hade köpt förra året, jag skulle egentligen ha haft den på min kusins bröllop men då blev jag tyvärr liggandes i magsjuka. Eller tyvärr och tyvärr, jag ville inte direkt fara dit. Jag hade aldrig gillat Penny. Inte heller hennes, dåvarande fästman, för den delen. Klockan hann bli halv sju innnan jag var riktigt klar. Det var fortfarande en hel timme kvar innan Justin skulle komma och hämta upp mig.
Jag bestämde mig för att sätta mig vid twitter ett tag. Jag skrev in Justin's användarnamn och fick log stort åt det som stod längst upp på hans sida.
"Dinner with a special lady tonight. So excited!"
Jag läste texten om och om igen och kunde inte sluta le.
Jag kände att jag var tvungen att skriva nånting på min egna användare också, så jag skrev:
"Dinner out tonight. Going to be amazing:)"
Jag såg att flera stycken hade skrivit till Justin och frågat honom vem det var han skulle träffa. Jag hade riktigt stor lust att skriva att det var jag. Men ingen skulle dock tro mig.
Jag väcktes ur mitt tänkande av att en bil tutade just utanför mitt hus. "Det måste vara Justin!" tänkte jag och strax därefter så hörde jag ringklockan på dörren ringa. Jag sprang ner till hallen och öppnade ytterdörren. Jag fick se Justin stå där, snyggare än nånsin. Han hade på sig en vit kjorta och jean. Jag slängde mig runt hans hals och kysste honom länge på munnen.
Justin skrattade till.
"Hej på dig med! Wow, Du ser helt fantastisk ut!" Sa han och kysste mig en gång till.
Vi gick ut till hans bil och begav oss till restuarangen. Då vi kom fram så tog Justin tag i min hand och vi gick tillsammans in i lokalen. Jag blv helt mållös av den fina miljön där inne. Jag gav ifrån mig ett litet "wow" och justin log. Jag fick en konstig känsla av att alla stirrade på oss så jag kollade runt i restuarangen och fick se i princip alla gäster stirra på oss. Jag blev genast blyg, Justin måste ha upptäckt det för han kramade min hand lite hårdare och kysste mig på kinden. Kyparen visade och till ett av bordet längst in restuarangen och Justin sköt ut min stol så att jag kunde sätta mig, precis som en riktig gentleman.
Vi beställde en tallrik med vitlöksbröd till förrätt och satt och tuggade på det medan vi väntade på själva maten. Justin hade beställt en filet mignon till båda oss, han hade dock tagit en större potion än vad jag gjort.
"Vad sa du till din pappa?" Frågade Justin och tog en tugga av en brödbit.
"Han och Lucas for och bowlade så jag sa bara att om jag inte var hemma då dom hade kommit hem så var jag hos Jessica. Själv då?"
"Ingenting, jag gick bara ut genom ytterdörren och sa att jag skulle vara tillbaka innan klockan tolv. Hon hade fullt upp med att kolla på Grey's Anatomy så hon sa inte ens hejdå. haha!" Vi skrattade.
"Visst är du medveten om att alla sitter och stirrar på oss?" Frågade jag Justin och han kollade runt i rummet lite diskret, sedan skrattade han.
"Haha, nu är jag det" Svarade han helt obrytt och skrattade.
"Och det stör inte dig ett dugg eller?" Frågade jag honom förvånat, sedan kom jag på att den frågan var riktigt dum. Han var ju säkert van vid alla papparazzis och fans som följde efter honom hela tiden. Några personer som stirrade måste ha varit som ingenting.
Han skrattade och skakade på huvudet sedan lyfte han upp min haka, lutade sig fram och kysste mig för att bevisa att han menade det han just sagt.
"Du Emily, vi borde nog ta och prata om oss.." Sa Justin då vi hade fått våra fileer.
Jag fick en stor klump i halsen och paniken började komma fram.
"Visst.." Lyckades jag få fram lite lågt.
Just då Justin skulle börja prata så råkade jag spilla ut min Sprite då jag skulle ta en servett.
Det började rinna ner för bordskanten och vätskan droppade ner på golvet. Jag tog snabbt en servett och försökte torka upp den mesta. "Det här händer bara inte.." tänkte jag för mig själv och kände hur jag började rodna.
"Du behöver inte göra det där Emily, låt någon som jobbar här ta reda på det" Log Justin.
Just då jag lyfte huvudet upp mot Justin så såg jag min största mardrom. Jessica. Och Chris. Chris och Jessica. Dom hade just kommit in i restuarangen och pratade med en kypare. Dom fick absolut inte se oss.
Jag ställde mig upp och tog tag i Justin och viskade att han skulle följa med snabbt.
Vi småsprang in till köket och då vi kommit inom synhåll för Jessica och Chris så stannade jag upp för att se om dom hade sett oss. Jessica skrattade på som vanligt så det va utteslutet. Jag suckade av lätta. Då jag vände mig om mot Justin så såg jag honom stå och kolla på mig undrande.
"Jag berättar allt sen, bara vi tar oss ut från den här restuarangen utan att använda den vanliga ingången"
"Kom!" Sa Justin snabbt och tog tag i min hand. vi sprang genom köket, några kockar började skälla ut oss men vi fortsatte springa tills vi nådde köksutgången och vi var ute.
Jag hoppas verkligen att ni gillar det! Förlåt om det är stavfel eller grejer ni inte fattar men jag har inte tid att läsa igenom detta kapitel! 10+ kommentarer:) upptäckte just att det bara är nio giltiga kommentarer men anyways.. love yaaaa♥
"Och det stör inte dig ett dugg eller?" Frågade jag honom förvånat, sedan kom jag på att den frågan var riktigt dum. Han var ju säkert van vid alla papparazzis och fans som följde efter honom hela tiden. Några personer som stirrade måste ha varit som ingenting.
Han skrattade och skakade på huvudet sedan lyfte han upp min haka, lutade sig fram och kysste mig för att bevisa att han menade det han just sagt.
"Du Emily, vi borde nog ta och prata om oss.." Sa Justin då vi hade fått våra fileer.
Jag fick en stor klump i halsen och paniken började komma fram.
"Visst.." Lyckades jag få fram lite lågt.
Just då Justin skulle börja prata så råkade jag spilla ut min Sprite då jag skulle ta en servett.
Det började rinna ner för bordskanten och vätskan droppade ner på golvet. Jag tog snabbt en servett och försökte torka upp den mesta. "Det här händer bara inte.." tänkte jag för mig själv och kände hur jag började rodna.
"Du behöver inte göra det där Emily, låt någon som jobbar här ta reda på det" Log Justin.
Just då jag lyfte huvudet upp mot Justin så såg jag min största mardrom. Jessica. Och Chris. Chris och Jessica. Dom hade just kommit in i restuarangen och pratade med en kypare. Dom fick absolut inte se oss.
Jag ställde mig upp och tog tag i Justin och viskade att han skulle följa med snabbt.
Vi småsprang in till köket och då vi kommit inom synhåll för Jessica och Chris så stannade jag upp för att se om dom hade sett oss. Jessica skrattade på som vanligt så det va utteslutet. Jag suckade av lätta. Då jag vände mig om mot Justin så såg jag honom stå och kolla på mig undrande.
"Jag berättar allt sen, bara vi tar oss ut från den här restuarangen utan att använda den vanliga ingången"
"Kom!" Sa Justin snabbt och tog tag i min hand. vi sprang genom köket, några kockar började skälla ut oss men vi fortsatte springa tills vi nådde köksutgången och vi var ute.
Jag hoppas verkligen att ni gillar det! Förlåt om det är stavfel eller grejer ni inte fattar men jag har inte tid att läsa igenom detta kapitel! 10+ kommentarer:) upptäckte just att det bara är nio giltiga kommentarer men anyways.. love yaaaa♥
One Less Lonely Girl - chapter 11
"Ni har verkligen en jättefin lägenhet älskling!" Hörde jag pappa säga då dom var på väg ner från trappen.
Det kändes konstigt att han kalla Pattie för älskling, men det var jag nog tvungen att bli van med.
Jag kramade Justin hejdå, eftersom Pattie och pappa stod bredvid oss i hallen. Dom däremot, gav varandra en stor kyss. Sedan for jag och pappa hem.
Frågade pappa då vi just kommit innanför ytterdörren och tog av oss jackorna.
"Ja då, det var...intressant." Sa jag och flinade.
"Vad gjorde ni då?"
"Ehm...ja..lyssnade på musik och spelade tvspel.." Svarade jag, vilket var delvis sant. Men dock en stor underdrift av vad som egentligen pågått inne i lägenheten.
Klockan hade hunnit bli ett så jag sa godnatt till pappa och gick sedan upp på mitt rum för att göra mig i ordning för sängen.
Då jag just hade kommit ut från badrummet och in till mitt rum så pep min mobil till. Jag tog upp mobilen från nattduksbordet och fick se Justin's namn lysa upp skärmen. Jag öppnade smset uppspelt.
"Hade riktigt trevligt ikväll, trots allt som hände." Stod det på första raden. "Middag med mig på The Palm ikväll Shawty?xx"
Då jag läst klart hela smset så stod jag och praktiskt taget hoppade runt i rummet.
Jag svarade snabbt, utan att tveka "Detsamma Justin. Självklart vill jag det!xx"
Jag la mig i sängen och väntade ivrigt på svaret, jag lugnade ner mig själv snabbt eftersom att jag tyckte att mitt töntiga beteende var lite för mycket. Plötsligt pep mobilen till igen. Innan jag hann öppna det så hörde jag pappa ropa från nedervåningen:
"Emily! Stäng av ljudet på telefonen och sov!"
Jag skrattade lite tyst för mig själv och stängde sedan av ljudet snabbt, men det andra han hade bett mig att göra kunde han lika bra glömma.
Jag öppnade snabbt smset.
"Great! Jag hämtar upp dig vid halv åtta då, Can't wait!"
Jag svarade snabbt och uppspelt:
"Det blir jättebra! Vi ses imorrn då, godnatt Justin! Puss"
Innan jag ens hunnit lägga tillbaks telefonen på nattduksbordet så fick jag ett svar.
"Godnatt, puss!"
Jag tjöt till och la mig till rätta i sängen, det dröjde länge innan jag ens började känna mig sömnig och till slut somnade.
Jag väcktes dagen därpå av att min telefon ringde kring halv elva. Jag flög upp ur sängen i hopp om att det skulle vara Justin, men istället fick jag se Jessica's namn på skärmen.
"Hallå?" Svarade jag yrvaket.
"Hej Em! Har du något för dig idag?" Sa hon glatt.
"Ehm..näe, inte förrän ikväll"
"bra! Vill du hitta på någonting?"
"Ja.. kom hit efter lunch?"
"Great, det gör jag! Vi ses!"
"Aa, hejdå!"
Hela konversationen gick så snabbt att jag var tvungen att fundera på vad jag nyss hade sagt till Jessica.
Jag kom fram till slutsatsen att jag kunde vara med henne till middagen och sen skulle jag ha massor med tid att göra mig i ordning för dejten med Justin.. dvs om det nu ens var en dejt.
Jag tog en snabb dusch och tog sedan på mig ett par jeans, ett rosa linne och en grå hoodie. Efter att jag hade gjort mig klar så gick jag ner till köket och fick se pappa stå framför spisen och laga mat. Jag blev helt chockad av synen.
"Godmorgon sömntuta! Jag hoppas att du är hungrig för jag har nämligen gjort hemmagjorda cheeseburgers!" Sa han stolt.
Jag började le mitt största leende. Bortsett från grekisk pytt, så var pappas hemmagjorda cheeseburgers min favoritmaträtt.
Då jag och Lucas var mindre så brukade han laga dom varje gång deras mamma inte skulle hinna hem, eller hade rest bort med jobbet. Hon sa alltid åt pappa att göra lite nyttigare mat, men han verkade inte lyssna.
han brukade alltid svara:
"Nonsens! Så länge dom är barn, så ska dom njuta av allt gott i livet! Det vill säga, mina cheeseburgers!"
Han var en riktig livsnjutare på den tiden. Jag undrade ofta om det var därför mamma bestämde sig för att lämna oss, för att han var oansvarig. Men jag avvisade den tanken om och om igen.
Då mamma lämnade oss, så slutade han att göra de cheeseburgarna. Han började istället ge oss nyttig mat. Han började inte göra dom igen förrän han hittade sitt nya jobb. Vilket var då jag var 13 och Lucas 9. Jag minns att jag var överlycklig den dagen.
Jag satte mig ner bredvid Lucas som väntade ivrigt med gaffel och kniv i varsin hand.
"Är ni redo ungdomar? För här kommer dom!"
Han vände sig om och kom fram till bordet med burgarna på ett fat. Han gav oss varsin burgare och vi högg in på direkten.
"Nå?" Frågade han efter att vi hade tagit ett par tuggor.
Jag hade munnen full så jag nickade bara på huvudet.
"Det här är dom BÄSTA burgarna i världen pappa!" Svarade Lucas däremot och pappa skrattade till.
Efter lunchen så kom Jessica, vi satt uppe på mitt rum och lyssnade på Adept medan vi läste veckotidningar. Den vanliga rutinen det vill säga. Jag kunde inte klaga, det var..mysigt. Det kändes tryggt på något sätt.
"Du.. Visst tycker du att Chris i 9b är snygg?" Frågade Jessica mig plötsligt.
"Ehm..va? Ja, eller han ser väl bra ut" Svarade jag, förvånad över att hon frågat mig det. Jessica hade alltid tyckt att killarna i våran klass, respektive parallellklasser var omogna. Hon hade alltid gillat killar som var ett par år äldre. Jag förstod henne och hon hade helt rätt, killarna i vår klass var så barnsliga.
"Det tycker jag med, han är jättesnäll också!" Sa hon, jag satte mig upp från min liggande ställning på sängen och kollade på henne undrande.
"Jessica..?"
Hon satte sig upp och kollade blygt på mig.
"Vad?" Frågade hon oskyldigt, fast hon visste mycket väl vad det var jag pratade om.
"Är det något du vill berätta för mig?"
Hon tvekade sen svarade hon:
"Jo, asså han bjöd ut mig igår kväll"
Jag stirrade förvånat på henne och svarade sedan entusiastiskt:
"WHAT? VAD SA HAN? VAD GJORDE NI? NÄR TRÄFFADE DU HONOM? VAD SVARADE DU? BERÄTTA ALLT! DETALJER TACK!"
Jessica började skratta och bad mig att lugna ner mig.
"Eftersom att du inte kunde vara med mig igår så bestämde jag mig för att gå på Kelly's fest. Han var såklart där och vi började snacka lite. Sen sa han att han hade gillat mig jättelänge. Jag tror nog att han hade druckit lite för mycket..Han var väldigt artig och frågade sen om jag kunde tänka mig att gå ut med honom ikväll!" berättade Jessica och log.
"OMG JESS!!!! visst svarade du ja?"
Hon nickade ivrigt.
"Vad ska ni göra då?"
"Jag vet inte än, han sa bara att han skulle hämta upp mig vid åtta och sen skulle vi fara och käka någonstans."
"Okej!" Svarade jag eftersom inte visste vad jag skulle säga..
Jag ville så jättegärna berätta för henne om att jag faktiskt också hade en dejt. Men det var praktiskt taget omöjligt.
Vi sjönk ner i sängen igen och fortsatte läsa som om Jessica inte hade sagt något nyss. Men jag kunde se att hon låg och log hela tiden, och i mitt fall så kunde jag inte sluta tänka på Justin, och hur Jessica skulle reagera om jag berättade för henne.
Förlåt att det tog sån tid, men det tog ett tag att komma in i rollen igen! haha, hoppas ni gillar det iallafall:)
10 kommentarer minst! puss&kram!
One Less Lonely Girl - chapter 10
"Du.." Jag lyfte upp hennes haka så att hon kollade in i mina ögon. "Förlåt att det blev helt fel"
"Förlåt själv Justin, jag måste sluta vara så paranoid. Men jag ville bara inte att du skulle se mig som en i mängden av alla tjejer"
"Lita på mig Emily..du kommer ALDRIG att bara vara en i mängden" Sa jag och tog hennes händer i mina.
EMILY'S PERSPEKTIV:
Den där sista meningen fick mig att tappa talförmågan helt. Vad skulle jag säga nu?
Han som var så himla snäll mot mig, trots alla problem jag hade orsakat.
Jag kysste honom lätt på munnen.
"Följer du med mig resten av biten hem?" Frågade jag honom, han nickade och vi gick. Hand i hand.
Det kunde inte bli bättre än så.
Just när jag trodde att allt var bra och min tur hade återvänt så kom jag på att jag inte hade någon nyckel till huset. Pappa var ju på middagen så att ringa honom var uteslutet. Jag suckade djupt och satt mig ner på trappan då vi kommit fram till huset.
"Vad är det?" Frågade Justin och satte sig ner bredvid mig.
"Jag har ingen nyckel in.."
Justin sa ingenting utan satt bara kvar och kollade på mig.
"Du får gå om du vill Justin, det är ju din fest. Dom undrar säkert var du är"
"Då får dom göra det, jag tänker inte gå någonstans." Sa han och gav mig en snabb kyss. Han ville nog inte få mig att tycka att vi gick för fort fram.
Graderna hade börjat sjunka och luften var kall. Jag började frysa rejält eftersom jag inte hade någon jacka med mig, det hade inte Justin heller.
"Fryser du?" Frågade Justin.
"Ja, jättemycket. Du då?"
"Ja faktiskt. Finns det inget ställe man kan sitta på istället för en kall stentrappa?"
Då kom jag på att i min och Lucas träkoja låg det en filt. Vi hade också fått ta upp Lucas gamla madrass dit upp. Jag sa till Justin att han skulle följa med och vi gick till bakgården. Jag började klättra upp för stegen och Justin var strax efter mig.
"Vad ska vi göra här egentligen?" Frågade han mig medan vi klättrade upp.
"Värma oss såklart" Svarade jag. Förut hade jag aldrig vågat komma upp dit eftersom jag var så otroligt höjdrädd. Men nu när jag var där uppe så upptäckte jag att det inte alls var så långt ner till marken som jag hade trott.
Vi gick in till själva träkojan och jag tog fram filtarna sen satt vi oss ner på madrassen. Vi satt tätt intill varandra, Justin tog tag i min hand och kollade mig in i ögonen. Jag lutade mitt huvud på hans axel och så satt vi, i en hel timme. Vi pratade om allt möjligt, och jag började verkligen lära känna honom bättre. Är inte det konstigt, hur man kan lära känna någon på bara en timme? Det kanske det är, men det kändes som att jag hade känt honom hur länge som helst.
Plötsligt ringde min mobil, det var pappa.
"Hej Emily! Jag och Pattie börjar fara hem till henne och Justin nu, tänkte bara informera dig om det så att du är redo då jag kommer och hämtar dig!"
"Aha, okej.. Jag ska se till att vara det!" Svarade jag och kände paniken komma.
"Bra, hejdå!"
"Hejdå"
Jag vände mig om till Justin som satt och kollade på mig fundersamt.
"Det var pappa, han och Pattie börjar fara från resaurangen nu. Vi måste hem till dig så fort som möjligt!"
Vi klättrade ner för träkojan snabbt och sprang till hans bil. Nu hade graderna sjungit ytterligare och frost hade bildats på bilrutan.
"Hur långt bort ligger restaurangen?" Frågade jag då vi satte oss i bilen.
"Omkring en kvart kanske" Svarade Justin och tryckte gasen i botten.
Vi kom fram till lägenheten på två minuter, vi rusade upp till takvåningen och såg att det var helt kaotiskt där inne.
Justin sprang fram till högtalarna och ryckte ut sladden ut väggen medans jag försökte att få folk att gå.
Då alla började bua och skrika så tog Justin tag i micken som Sean höll i och skrek:
"EY, MIN MAMMA HAR INGEN ANING OM ATT JAG HAR FEST OCH HON ÄR PÅVÄG HEM NU! Jag antar att ni förstår vad ni måste göra! UT NU!" Beordrade Justin och förvånadsvärt så gjorde alla som han just sagt.
Då alla äntligen hade lämnat takvåningen efter tio minuter så började jag och Justin städa ihop det värsta.
"Vi kommer aldrig att hinna städa upp allt det här Justin!" Sa jag förtvivlat och pekade på allt skräp som låg på borden, golvet, i trappen och i sofforna.
"Du har rätt, men vi försöker iallafall sen får vi hoppas på att mamma och Christopher blir lite försenade"
Vi lyckades faktiskt städa upp allting innan Pattie och pappa hunnit komma dit. Då dom äntligen kom hade vi redan satt oss i soffan för att kolla på TV.
"Hejhej!" Ropade Pattie från hallen.
Båda två kom in och kollade misstänktsamt på mig och Justin.
"Nå? Var har ni gjort då?" Frågade pappa oss.
"Ingenting, suttit och kollat på TV. Ryan, Chaz, Christian och Caitlin var här en stund sen for dom hem till Christian och Caitlin's faster" Ljög Justin. Han var en riktigt bra lögnare, jag skulle ha trott på honom och jag inte visste att han ljög.
"Jasså, det låter trevligt" Sa pappa förvånat, han trodde nog att vi hade fått för oss att göra nånting annat.
"Vill du se resten av huset innan ni drar er hemmåt?" Frågade Pattie pappa och han nickade entusiastiskt.
Då dom gick iväg kysstes jag och Justin. Länge. Vi slutade inte förrän vi hörde Pattie och pappa's fotsteg från övervåningen.
"Ni har verkligen en jättefin lägenhet älskling!" Hörde jag pappa säga då dom var på väg ner från trappen.
Det kändes konstigt att han kalla Pattie för älskling, men det var jag nog tvungen att bli van med.
Jag kramade Justin hejdå, eftersom Pattie och pappa stod bredvid oss i hallen. Dom däremot, gav varandra en stor kyss. Sedan for jag och pappa hem.
"Förlåt själv Justin, jag måste sluta vara så paranoid. Men jag ville bara inte att du skulle se mig som en i mängden av alla tjejer"
"Lita på mig Emily..du kommer ALDRIG att bara vara en i mängden" Sa jag och tog hennes händer i mina.
EMILY'S PERSPEKTIV:
Den där sista meningen fick mig att tappa talförmågan helt. Vad skulle jag säga nu?
Han som var så himla snäll mot mig, trots alla problem jag hade orsakat.
Jag kysste honom lätt på munnen.
"Följer du med mig resten av biten hem?" Frågade jag honom, han nickade och vi gick. Hand i hand.
Det kunde inte bli bättre än så.
Just när jag trodde att allt var bra och min tur hade återvänt så kom jag på att jag inte hade någon nyckel till huset. Pappa var ju på middagen så att ringa honom var uteslutet. Jag suckade djupt och satt mig ner på trappan då vi kommit fram till huset.
"Vad är det?" Frågade Justin och satte sig ner bredvid mig.
"Jag har ingen nyckel in.."
Justin sa ingenting utan satt bara kvar och kollade på mig.
"Du får gå om du vill Justin, det är ju din fest. Dom undrar säkert var du är"
"Då får dom göra det, jag tänker inte gå någonstans." Sa han och gav mig en snabb kyss. Han ville nog inte få mig att tycka att vi gick för fort fram.
Graderna hade börjat sjunka och luften var kall. Jag började frysa rejält eftersom jag inte hade någon jacka med mig, det hade inte Justin heller.
"Fryser du?" Frågade Justin.
"Ja, jättemycket. Du då?"
"Ja faktiskt. Finns det inget ställe man kan sitta på istället för en kall stentrappa?"
Då kom jag på att i min och Lucas träkoja låg det en filt. Vi hade också fått ta upp Lucas gamla madrass dit upp. Jag sa till Justin att han skulle följa med och vi gick till bakgården. Jag började klättra upp för stegen och Justin var strax efter mig.
"Vad ska vi göra här egentligen?" Frågade han mig medan vi klättrade upp.
"Värma oss såklart" Svarade jag. Förut hade jag aldrig vågat komma upp dit eftersom jag var så otroligt höjdrädd. Men nu när jag var där uppe så upptäckte jag att det inte alls var så långt ner till marken som jag hade trott.
Vi gick in till själva träkojan och jag tog fram filtarna sen satt vi oss ner på madrassen. Vi satt tätt intill varandra, Justin tog tag i min hand och kollade mig in i ögonen. Jag lutade mitt huvud på hans axel och så satt vi, i en hel timme. Vi pratade om allt möjligt, och jag började verkligen lära känna honom bättre. Är inte det konstigt, hur man kan lära känna någon på bara en timme? Det kanske det är, men det kändes som att jag hade känt honom hur länge som helst.
Plötsligt ringde min mobil, det var pappa.
"Hej Emily! Jag och Pattie börjar fara hem till henne och Justin nu, tänkte bara informera dig om det så att du är redo då jag kommer och hämtar dig!"
"Aha, okej.. Jag ska se till att vara det!" Svarade jag och kände paniken komma.
"Bra, hejdå!"
"Hejdå"
Jag vände mig om till Justin som satt och kollade på mig fundersamt.
"Det var pappa, han och Pattie börjar fara från resaurangen nu. Vi måste hem till dig så fort som möjligt!"
Vi klättrade ner för träkojan snabbt och sprang till hans bil. Nu hade graderna sjungit ytterligare och frost hade bildats på bilrutan.
"Hur långt bort ligger restaurangen?" Frågade jag då vi satte oss i bilen.
"Omkring en kvart kanske" Svarade Justin och tryckte gasen i botten.
Vi kom fram till lägenheten på två minuter, vi rusade upp till takvåningen och såg att det var helt kaotiskt där inne.
Justin sprang fram till högtalarna och ryckte ut sladden ut väggen medans jag försökte att få folk att gå.
Då alla började bua och skrika så tog Justin tag i micken som Sean höll i och skrek:
"EY, MIN MAMMA HAR INGEN ANING OM ATT JAG HAR FEST OCH HON ÄR PÅVÄG HEM NU! Jag antar att ni förstår vad ni måste göra! UT NU!" Beordrade Justin och förvånadsvärt så gjorde alla som han just sagt.
Då alla äntligen hade lämnat takvåningen efter tio minuter så började jag och Justin städa ihop det värsta.
"Vi kommer aldrig att hinna städa upp allt det här Justin!" Sa jag förtvivlat och pekade på allt skräp som låg på borden, golvet, i trappen och i sofforna.
"Du har rätt, men vi försöker iallafall sen får vi hoppas på att mamma och Christopher blir lite försenade"
Vi lyckades faktiskt städa upp allting innan Pattie och pappa hunnit komma dit. Då dom äntligen kom hade vi redan satt oss i soffan för att kolla på TV.
"Hejhej!" Ropade Pattie från hallen.
Båda två kom in och kollade misstänktsamt på mig och Justin.
"Nå? Var har ni gjort då?" Frågade pappa oss.
"Ingenting, suttit och kollat på TV. Ryan, Chaz, Christian och Caitlin var här en stund sen for dom hem till Christian och Caitlin's faster" Ljög Justin. Han var en riktigt bra lögnare, jag skulle ha trott på honom och jag inte visste att han ljög.
"Jasså, det låter trevligt" Sa pappa förvånat, han trodde nog att vi hade fått för oss att göra nånting annat.
"Vill du se resten av huset innan ni drar er hemmåt?" Frågade Pattie pappa och han nickade entusiastiskt.
Då dom gick iväg kysstes jag och Justin. Länge. Vi slutade inte förrän vi hörde Pattie och pappa's fotsteg från övervåningen.
"Ni har verkligen en jättefin lägenhet älskling!" Hörde jag pappa säga då dom var på väg ner från trappen.
Det kändes konstigt att han kalla Pattie för älskling, men det var jag nog tvungen att bli van med.
Jag kramade Justin hejdå, eftersom Pattie och pappa stod bredvid oss i hallen. Dom däremot, gav varandra en stor kyss. Sedan for jag och pappa hem.
One Less Lonely Girl - chapter 9
Just då jag sa den sista meningen fick jag syn på Emily där nere, hon sprang mot ytterdörren. Jag blev först förvirrad sen sprang jag efter henne. Men jag hann inte ens ut genom dörren innan Sean stoppade mig och sa att vi skulle sjunga en till låt.
Jag förstod att jag inte skulle kunna lämna lägenheten och min egna fest, så jag ringde henne istället men hon svarade inte.
Jag förstod verkligen inte vad som just hade hänt.
JUSTINS PERSPEKTIV:
"Vänta Sean.. du får sjunga utan mig, jag måste hitta Emily!" Skrek jag till Sean så att han skulle kunna höra mig. Sean hade stått och pratat med mig men jag hade inte hört ett enda ord av vad han hade sagt. Allt jag tänkte på var Emily. Vad hade jag gjort? Varför ville hon inte svara då jag ringde? Var det något jag hade sagt? Vad hade hänt?
Jag sprang tillbaka till dörren och lämnade takvåningen. Jag var tvungen att lämna festen, vare sig det var min eller inte.
Jag försökte ringa Emily igen, men det tudade upptaget återigen. Då jag kom ut till gatan så kunde jag inte se Emily någonstans. Hon hade säkert sprungit hem, eftersom att hon bodde bara några kvarter bort. Jag sprang till garaget, satte mig i min range rover, startade bilen och började leta efter Emily.
jag tog vägen som gick till hennes hus, jag såg henne dock ingenstans. Då jag nästan var framme vid hennes hus så såg jag henne sitta på trottoarkanten med ansiktet mot sina ihopdragna knän. Det såg ut som att hon grät. Jag parkerade bilen på sidan lite längre bort från där hon satt och sen sprang jag fram till henne.
"Emily, vad är det som har hänt?" Frågade jag och hon kollade upp på mig förvånat, det syntes på långa vägar att hon hade gråtit.
"Ingenting. Gå bara härifrån Justin" Sa hon och tittade ner i marken.
"Jag tänker inte gå någonstans, förrän du berättar vad som har hänt" Sa jag och satte mig ner bredvid henne på trottoarkanten. Hon unvek att kolla på mig.
"Jag skulle aldrig ha kommit på festen och jag skulle aldrig ha fallit för dig. Hur dum får man va.. att jag lät mig själv göra det"
"Men Emily.. vad snackar du om, vad är problemet?"
"Du, det är DU som är problemet. Jag borde ha fattat att du var en player, att du hade varit med nästan varenda tjej där inne på festen" Emily reste sig upp och började gå hemåt.
"Men vänta, va?! Varför tror du något sånt om mig?" Frågade jag och följde efter henne.
"Jag gjorde det inte, förrän den där Mandy berättade allt. Jag trodde faktiskt inte på henne heller, tills jag såg dig och någon tjej däruppe vid ditt rum. Du stod och flörtade med henne"
Plötsligt så förstod jag vad det var hon snackade om.
"Vänta Emily!" Sa jag och tog tag i hennes axel och vände henne om så att vi stod med ansiktena mot varandra.
"Det måste vara Vanessa du såg, hon och Mandy har varit på mig ända sen vi träffades första gången. Hon bara kom fram till mig och började klänga på mig. Jag försökte vara artig och be henne att gå men hon vägrade. Så jag sa till henne att hon inte betydde någonting för mig och att det var dig jag gillade. That's it"
Hon blev tyst och kollade ner i marken blygt.
"Du.." Jag lyfte upp hennes haka så att hon kollade in i mina ögon. "Förlåt att det blev helt fel"
"Förlåt själv Justin, jag måste sluta vara så paranoid. Men jag ville bara inte att du skulle se mig som en i mängden av alla tjejer"
"Lita på mig Emily..du kommer ALDRIG att bara vara en i mängden" Sa jag och tog hennes händer i mina.
Jag förstod att jag inte skulle kunna lämna lägenheten och min egna fest, så jag ringde henne istället men hon svarade inte.
Jag förstod verkligen inte vad som just hade hänt.
JUSTINS PERSPEKTIV:
"Vänta Sean.. du får sjunga utan mig, jag måste hitta Emily!" Skrek jag till Sean så att han skulle kunna höra mig. Sean hade stått och pratat med mig men jag hade inte hört ett enda ord av vad han hade sagt. Allt jag tänkte på var Emily. Vad hade jag gjort? Varför ville hon inte svara då jag ringde? Var det något jag hade sagt? Vad hade hänt?
Jag sprang tillbaka till dörren och lämnade takvåningen. Jag var tvungen att lämna festen, vare sig det var min eller inte.
Jag försökte ringa Emily igen, men det tudade upptaget återigen. Då jag kom ut till gatan så kunde jag inte se Emily någonstans. Hon hade säkert sprungit hem, eftersom att hon bodde bara några kvarter bort. Jag sprang till garaget, satte mig i min range rover, startade bilen och började leta efter Emily.
jag tog vägen som gick till hennes hus, jag såg henne dock ingenstans. Då jag nästan var framme vid hennes hus så såg jag henne sitta på trottoarkanten med ansiktet mot sina ihopdragna knän. Det såg ut som att hon grät. Jag parkerade bilen på sidan lite längre bort från där hon satt och sen sprang jag fram till henne.
"Emily, vad är det som har hänt?" Frågade jag och hon kollade upp på mig förvånat, det syntes på långa vägar att hon hade gråtit.
"Ingenting. Gå bara härifrån Justin" Sa hon och tittade ner i marken.
"Jag tänker inte gå någonstans, förrän du berättar vad som har hänt" Sa jag och satte mig ner bredvid henne på trottoarkanten. Hon unvek att kolla på mig.
"Jag skulle aldrig ha kommit på festen och jag skulle aldrig ha fallit för dig. Hur dum får man va.. att jag lät mig själv göra det"
"Men Emily.. vad snackar du om, vad är problemet?"
"Du, det är DU som är problemet. Jag borde ha fattat att du var en player, att du hade varit med nästan varenda tjej där inne på festen" Emily reste sig upp och började gå hemåt.
"Men vänta, va?! Varför tror du något sånt om mig?" Frågade jag och följde efter henne.
"Jag gjorde det inte, förrän den där Mandy berättade allt. Jag trodde faktiskt inte på henne heller, tills jag såg dig och någon tjej däruppe vid ditt rum. Du stod och flörtade med henne"
Plötsligt så förstod jag vad det var hon snackade om.
"Vänta Emily!" Sa jag och tog tag i hennes axel och vände henne om så att vi stod med ansiktena mot varandra.
"Det måste vara Vanessa du såg, hon och Mandy har varit på mig ända sen vi träffades första gången. Hon bara kom fram till mig och började klänga på mig. Jag försökte vara artig och be henne att gå men hon vägrade. Så jag sa till henne att hon inte betydde någonting för mig och att det var dig jag gillade. That's it"
Hon blev tyst och kollade ner i marken blygt.
"Du.." Jag lyfte upp hennes haka så att hon kollade in i mina ögon. "Förlåt att det blev helt fel"
"Förlåt själv Justin, jag måste sluta vara så paranoid. Men jag ville bara inte att du skulle se mig som en i mängden av alla tjejer"
"Lita på mig Emily..du kommer ALDRIG att bara vara en i mängden" Sa jag och tog hennes händer i mina.
One Less Lonely Girl - chapter 8 "First kiss"
Inte förrän klockan började närma sig halv nio så började det komma in folk genom dörren. Jag hade hållit mig intill Justin hela tiden eftersom jag inte kände någon annan där. Men då Justin gick för att öppna dörren och välkomna gästerna så gick jag och satte mig i en fåtölj i vardagsrummet.
"Yo alla, listen up! NU BÖRJAR PARTYT PÅ RIKTIGT!" Hörde jag någon ropa från trappen till övervåningen och jag gick för att ta reda på vem den skyldige var.
Då jag fick se att det var Sean Kingston så blev jag chockad. Jag visste inte att det skulle vara några kändisar där, förutom Justin då. Plötsligt kom Justin upp till Sean och dom började sjunga någon låt som jag kände igen, Jessica hade spelat den för mig flera tusen gånger. Eenie Money? Äh, jag minns inte vad det hette men den var riktigt bra iallafall. Folk började använda vardagsrummet som ett dansgolv och det blev genast trångt. Det var omkring 50 pers i lägenheten. Det serverades ingen alkohol eftersom att Justin inte drack och att han var minderårig. Men jag kunde uppfatta att många av personerna var fulla, dom hade nog druckit innan dom kom dit. Jag försökte trycka mig igenom folkmassan efter att Justin hade uppträtt färdigt men då kände jag plötsligt hur någon tog tag i min handled. Jag vände mig om och där stod Justin, mitt i folkhavet.
"Vill du dansa?" Frågade han flirtigt och jag nickade. Han drog mig tätt intill sig och vi började dansa. Nära och hett. Låten som spelades hette "One" av Swedish House Mafia.
"Vill du gå någonstans?!" Skrek Justin för att jag skulle kunna höra honom. Jag nickade igen.
Vi tryckte oss igenom folkmassan och sedan gick vi upp till hans rum.
"Wow, fint rum" Sa jag och satte mig ner på hans säng.
"Haha, tack. Jag försöker hålla det simple eftersom jag ändå nästan aldrig sover hemma." Förklarade han och satte sig ner bredvid mig.
"Blir inte dina grannar galna nu?"
"Äh, vi får hoppas att dom inte blir det.. annars får jag väl ta ett snack med dom efteråt. haha, man måste ju få roa sig lite"
Justin kollade rakt in i mina ögon och jag kunde känna att jag blev alldeles knäsvag, även fast jag satt ner.
Jag vek bort från hans intensiva blick.
"Jag är verkligen jätteglad att du kom Emily" Sa han och la sin hand på min.
"Och jag är jätteglad att du ville ha mig här" Jag log mot honom och den här gången mötte jag hans blick. Han log lite blygt.
Justin började luta sig sakta framåt. Då han bara var ett par centimeter ifrån mig så tog han mjukt tag i min nacke med ena handen. Sedan nuddade våra läppar varann. Hans tunga letade sig fram och började leka lite försiktigt med min.
Jag fick plötsligt en konstig känsla och drog mig bort från Justin.
"Vad är det? Har jag gjorde något?"
"Va, nej.. det är bara det att." Jag suckade. "Jag känner dig ju knappt. Kan vi inte ta det lite lugnt? Jag gillar dig verkligen Justin."
"Jo, det är klart att vi kan. Jag gillar dig också."
"Jag tänkte gå ner och ta något att dricka, följer du med?"
"Näe, det är lugnt. Är inte alls så törstig. Bara du lovar att komma upp hit igen" Log Justin. Han verkade inte tagit det jag just sagt allt för hårt.
"Jag lovar" Sa jag och gav honom en liten puss på kinden.
Jag stängde dörren efter mig och sedan gick jag ner till bordet där alla förfriskningar stod. Jag hällde upp ett glas coca cola till mig OCH Justin, bara för att vara snäll.
"Du är här med Justin va?" Jag kollade upp och fick se en ljushårig tjej stå framför mig.
"Ehm..känner jag dig?" Frågade jag henne.
"Nej, det tror jag inte. Jag heter Mandy och är kompis med Caitlin." Sa hon och räckte fram sin hand.
"Jaha, Jag heter Emily" Sa jag och vi skakade hand.
"Jag vet, Caitlin berättade. Jag kom bara hit för att varna dig om Justin."
"Vad är det med honom?"
"Han är en player Emily, han får oss tjejer att känna oss speciella sen dumpar han oss för någon annan innan vi ens vet ordet av. Det har hänt mig. Och ett antal andra tjejer här inne för den delen."
"Var vill du komma med det här?" Frågade jag och svalde hårt.
"Håll dig undan, han är inte den du tror att han är. Justin kommer att såra dig, precis som han gjorde med oss."
Hon gick innan jag hann säga något mer. Jag trodde inte på henne, eller?
Då jag var påväg tillbaka till hans rum så kunde jag inte få bort hennes ord ur mina tankar. Tänk om det verkligen var sant? Han var ju trots allt Justin Bieber, världens mest kända tonåring. Såklart att han är en kvinnotjusare.
Just då jag var påväg upp för trappan så såg jag att Justin hade kommit ut ur sitt rum och stod och snackade med någon tjej, hon klängde nästan lite för mycket på honom. Men han log, så han kanske gillade det? Det hade kanske varit hans plan ändå sen första början. Den där Mandy kanske hade rätt. Han var en player.
Det där blev droppen för mig, jag tog min jacka och rusade ut ur lägenheten och ut på gatan.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag satt kvar inne på mitt rum och väntade på Emily, men då hon aldrig kom så gick jag ut ur rummet för att leta efter henne. Just då jag stängde igen dörren till mitt rum så kom en av Caitlin's många kompisar fram till mig. Inte nog med att Mandy hade klängt på mig så fort Emily inte var i närheten, nu var det Vanessa, eller vad hon nu hette's, tur att komma och störa mig. Jag ville inte vara ohövlig eller någonting men dom började verkligen gå mig på nerverna.
"Hej snygging" Sa Vanessa och gav mig en kram. Jag kände mig obekväm från första början.
"Ehm..hej."
"Var har du varit egentligen? Jag har letat efter dig som en tok ju!" Sa hon och höll fast min arm.
"Du får förlåta mig, men jag måste verkligen gå och leta efter Emily nu. vi ses" Jag lösgjorde mig ur hennes grepp och var på väg mot trappen så kom hon rusandes och blockerade min väg.
"Vad håller du på med?"
"Jag gillar dig Justin, vi kan väl gå in på ditt rum och prata lite." Sa hon och la sina händer på min bröstkorg, jag tog bort hennes händerna och log artigt mot henne medans jag sa:
"Vanessa, det kommer aldrig att bli något mellan oss. Okej? Jag gillar Emily, inte dig. Fattar du det?
Just då jag sa den sista meningen fick jag syn på Emily där nere, hon sprang mot ytterdörren. Jag blev först förvirrad sen sprang jag efter henne. Men jag hann inte ens ut genom dörren innan Sean stoppade mig och sa att vi skulle sjunga en till låt.
Jag förstod att jag inte skulle kunna lämna lägenheten och min egna fest, så jag ringde henne istället men hon svarade inte.
Jag förstod verkligen inte vad som just hade hänt.
Inga bilder det här kapitlet, lägger förmodligen in dom senare ikväll eller imorrn. Använder min kompis dator, so that's why! 10 kommentarer den här gången..skulle vara hur kul som helst! Ni är världsbäst!♥
"Yo alla, listen up! NU BÖRJAR PARTYT PÅ RIKTIGT!" Hörde jag någon ropa från trappen till övervåningen och jag gick för att ta reda på vem den skyldige var.
Då jag fick se att det var Sean Kingston så blev jag chockad. Jag visste inte att det skulle vara några kändisar där, förutom Justin då. Plötsligt kom Justin upp till Sean och dom började sjunga någon låt som jag kände igen, Jessica hade spelat den för mig flera tusen gånger. Eenie Money? Äh, jag minns inte vad det hette men den var riktigt bra iallafall. Folk började använda vardagsrummet som ett dansgolv och det blev genast trångt. Det var omkring 50 pers i lägenheten. Det serverades ingen alkohol eftersom att Justin inte drack och att han var minderårig. Men jag kunde uppfatta att många av personerna var fulla, dom hade nog druckit innan dom kom dit. Jag försökte trycka mig igenom folkmassan efter att Justin hade uppträtt färdigt men då kände jag plötsligt hur någon tog tag i min handled. Jag vände mig om och där stod Justin, mitt i folkhavet.
"Vill du dansa?" Frågade han flirtigt och jag nickade. Han drog mig tätt intill sig och vi började dansa. Nära och hett. Låten som spelades hette "One" av Swedish House Mafia.
"Vill du gå någonstans?!" Skrek Justin för att jag skulle kunna höra honom. Jag nickade igen.
Vi tryckte oss igenom folkmassan och sedan gick vi upp till hans rum.
"Wow, fint rum" Sa jag och satte mig ner på hans säng.
"Haha, tack. Jag försöker hålla det simple eftersom jag ändå nästan aldrig sover hemma." Förklarade han och satte sig ner bredvid mig.
"Blir inte dina grannar galna nu?"
"Äh, vi får hoppas att dom inte blir det.. annars får jag väl ta ett snack med dom efteråt. haha, man måste ju få roa sig lite"
Justin kollade rakt in i mina ögon och jag kunde känna att jag blev alldeles knäsvag, även fast jag satt ner.
Jag vek bort från hans intensiva blick.
"Jag är verkligen jätteglad att du kom Emily" Sa han och la sin hand på min.
"Och jag är jätteglad att du ville ha mig här" Jag log mot honom och den här gången mötte jag hans blick. Han log lite blygt.
Justin började luta sig sakta framåt. Då han bara var ett par centimeter ifrån mig så tog han mjukt tag i min nacke med ena handen. Sedan nuddade våra läppar varann. Hans tunga letade sig fram och började leka lite försiktigt med min.
Jag fick plötsligt en konstig känsla och drog mig bort från Justin.
"Vad är det? Har jag gjorde något?"
"Va, nej.. det är bara det att." Jag suckade. "Jag känner dig ju knappt. Kan vi inte ta det lite lugnt? Jag gillar dig verkligen Justin."
"Jo, det är klart att vi kan. Jag gillar dig också."
"Jag tänkte gå ner och ta något att dricka, följer du med?"
"Näe, det är lugnt. Är inte alls så törstig. Bara du lovar att komma upp hit igen" Log Justin. Han verkade inte tagit det jag just sagt allt för hårt.
"Jag lovar" Sa jag och gav honom en liten puss på kinden.
Jag stängde dörren efter mig och sedan gick jag ner till bordet där alla förfriskningar stod. Jag hällde upp ett glas coca cola till mig OCH Justin, bara för att vara snäll.
"Du är här med Justin va?" Jag kollade upp och fick se en ljushårig tjej stå framför mig.
"Ehm..känner jag dig?" Frågade jag henne.
"Nej, det tror jag inte. Jag heter Mandy och är kompis med Caitlin." Sa hon och räckte fram sin hand.
"Jaha, Jag heter Emily" Sa jag och vi skakade hand.
"Jag vet, Caitlin berättade. Jag kom bara hit för att varna dig om Justin."
"Vad är det med honom?"
"Han är en player Emily, han får oss tjejer att känna oss speciella sen dumpar han oss för någon annan innan vi ens vet ordet av. Det har hänt mig. Och ett antal andra tjejer här inne för den delen."
"Var vill du komma med det här?" Frågade jag och svalde hårt.
"Håll dig undan, han är inte den du tror att han är. Justin kommer att såra dig, precis som han gjorde med oss."
Hon gick innan jag hann säga något mer. Jag trodde inte på henne, eller?
Då jag var påväg tillbaka till hans rum så kunde jag inte få bort hennes ord ur mina tankar. Tänk om det verkligen var sant? Han var ju trots allt Justin Bieber, världens mest kända tonåring. Såklart att han är en kvinnotjusare.
Just då jag var påväg upp för trappan så såg jag att Justin hade kommit ut ur sitt rum och stod och snackade med någon tjej, hon klängde nästan lite för mycket på honom. Men han log, så han kanske gillade det? Det hade kanske varit hans plan ändå sen första början. Den där Mandy kanske hade rätt. Han var en player.
Det där blev droppen för mig, jag tog min jacka och rusade ut ur lägenheten och ut på gatan.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag satt kvar inne på mitt rum och väntade på Emily, men då hon aldrig kom så gick jag ut ur rummet för att leta efter henne. Just då jag stängde igen dörren till mitt rum så kom en av Caitlin's många kompisar fram till mig. Inte nog med att Mandy hade klängt på mig så fort Emily inte var i närheten, nu var det Vanessa, eller vad hon nu hette's, tur att komma och störa mig. Jag ville inte vara ohövlig eller någonting men dom började verkligen gå mig på nerverna.
"Hej snygging" Sa Vanessa och gav mig en kram. Jag kände mig obekväm från första början.
"Ehm..hej."
"Var har du varit egentligen? Jag har letat efter dig som en tok ju!" Sa hon och höll fast min arm.
"Du får förlåta mig, men jag måste verkligen gå och leta efter Emily nu. vi ses" Jag lösgjorde mig ur hennes grepp och var på väg mot trappen så kom hon rusandes och blockerade min väg.
"Vad håller du på med?"
"Jag gillar dig Justin, vi kan väl gå in på ditt rum och prata lite." Sa hon och la sina händer på min bröstkorg, jag tog bort hennes händerna och log artigt mot henne medans jag sa:
"Vanessa, det kommer aldrig att bli något mellan oss. Okej? Jag gillar Emily, inte dig. Fattar du det?
Just då jag sa den sista meningen fick jag syn på Emily där nere, hon sprang mot ytterdörren. Jag blev först förvirrad sen sprang jag efter henne. Men jag hann inte ens ut genom dörren innan Sean stoppade mig och sa att vi skulle sjunga en till låt.
Jag förstod att jag inte skulle kunna lämna lägenheten och min egna fest, så jag ringde henne istället men hon svarade inte.
Jag förstod verkligen inte vad som just hade hänt.
Inga bilder det här kapitlet, lägger förmodligen in dom senare ikväll eller imorrn. Använder min kompis dator, so that's why! 10 kommentarer den här gången..skulle vara hur kul som helst! Ni är världsbäst!♥
One Less Lonely Girl - chapter 7
"Haha okej;) vi ses på fredag Justin!xx"
"Bra, det gör vi! Jag längtar!xx"
Det sista smset fick mig att börja le, jag ville svara att jag längtade tills på fredag jag också, men det skulle ha varit för mycket tyckte jag.
"Kan inte du sova över hos oss imorgon? Mamma och pappa ska vara borta hela kvällen." Frågade Jessica då vi hade lagt oss på sängen för att läsa tidningar.
"Jag måste vara hemma imorgon och passa Lucas." Sa jag och kände mig hemsk, I själva verket så skulle Lucas sova över hos hans kompis Erik.
"Han är tolv år Emily, tror du inte att han överlever?"
"Jo, det tror jag. Men det spelar ingen roll. Pappa har redan bestämt sig.. Vi kan ta det någon annan gång, snart!"
"Aha..okej. Lovar du?"
"Jag lovar Jess!"
Nästa dag praktiskt taget rusade jag upp ur sängen. Jag hade inte kunnat sova så mycket eftersom jag hade legat och tänkt på Justin hela tiden, och ändå var jag jättepigg.
Om bara några timmar skulle jag få träffa Justin.
Jag hade varit ovanligt glad på skolan och Jessica frågade mig flera gånger om det hade hänt något speciellt. Jag svarade att det inte var något speciellt, men innerst inne ville jag bara skrika ut hur mycket jag längtade.
Ganska konstigt hur man kan gå från att hata någon så mycket till att bli alldeles varm inombords då man hör den personens namn, bara på en vecka.
Då skolan slutade sprang jag praktiskt taget hem. Jag var ju tvungen att leda reda på en outfit till ikväll.
Efter att ha letat igenom min garderob i en halvtimme så hittade jag äntligen något som dög. Eftersom att kjolar inte riktigt är min stil så valde jag ett par korta jeansshort istället. Till dom så tog jag min vita tröja med vid midja och halvlånga ärmar, ett långt halsband och ett armband fick pryda min hals och handled.
Pappa skulle hämta upp Pattie klockan halv åtta, så jag åkte med honom till deras lägenhet. Jag mötte Pattie då hon kom gåendes mot bilen som pappa satt i. Jag sa snabbt hej till henne och gav henne en kram, sedan gick jag till byggnaden. Jag var hur nervös som helst då jag ringde på dörrklockan. Tänk om festen inte skulle börja förrän om flera timmar. Då skulle jag verkligen känna mig som en idiot. Justin öppnade dörren och när han fick syn på mig så log han ett stort leende.
"Hej Emily!" Sa han och gav mig en kram, jag mumlade ett blygt "hej" tillbaka och log. Det var någonting med Justin som fick mig att le så fort jag var i närheten av honom. Han hade på sig en randig t-shirt i färgerna mörkblå och turkos. Till den hade han ett par gråa jeans.
"Vad vacker du är!" Utbrast Justin och jag skrattade.
"Du ser inte så illa ut du heller Bieber" Sa jag flirtigt.
"Kom in!" Sa Justin till mig och jag gick in till den stora lägenheten. Eller, det var inte en lägenhet utan en takvåning. Undra varför Justin inte hade sagt det i brevet. Stället var hursomhelst enormt. Hallen var som en kort, bred korridor.
"Är jag jättetidig?"
"Näe inte riktigt. Chaz, Ryan, Christian och Caitlin är inne i vardagsrummet och spelar NHL 10. Dom förfestar lite..haha. Kom så går vi in till dom!" Förklarade Justin och räckte fram sin hand mot mig, jag fattade tag i den och förbi hallen och kom fram till vardagsrummet där hela takvåningen öppnades upp. Ytan var stor och det var högt i tak, till höger fanns det en trappa upp till övervåningen.Då vi kom dit in så stirrade alla på mig och Justin, dvs alla förutom Ryan och Christian som spelade. Dom verkade vara helt inne i spelet.
"Allihopa, det här är Emily. Emily, det här är Ryan, Chaz, Christian och Caitlin." Sa Justin och alla sa "hej" samtidigt.
Inte förrän klockan började närma sig halv nio så började det komma in folk genom dörren. Jag hade hållit mig intill Justin hela tiden eftersom jag inte kände någon annan där. Men då Justin gick för att öppna dörren och välkomna gästerna så gick jag och satte mig i en fåtölj i vardagsrummet.
"Yo alla, listen up! NU BÖRJAR PARTYT PÅ RIKTIGT!" Hörde jag någon ropa från trappen till övervåningen och jag gick för att ta reda på vem den skyldige var.
I nästa kapitel händer det grejor, så stay tuned! hoppas ni gillar det här kapitlet, kommentera! love ya♥
One Less Lonely Girl - chapter 6
"Sen en dag så kom dom tillbaka till LA för att ha ännu en show och dom ville att jag skulle hjälpa till, vilket jag gärna ville."
"Sista dagen så frågade jag om Christopher ville ta en kopp kaffe, sedan dess har vi träffats så ofta som möjligt!"
Dom kollade på varandra sen kysstes dom.
Jag gav ifrån mig ett "AW" sen kollade jag på Justin. Under hela tiden hade vi suttit och tåflörtat. Till en början tyckte jag det var lite töntigt, men sen blev det liksom...gulligt på något sätt.
Då klockan började närma sig tio så ställde sig Pattie upp.
"Vi måste nog ta och fara nu, Justin har en show imorrn i New York." Pattie och Justin gick ut till hallen, med mig och pappa bakom dom. Lucas hade fortsatt att spela på sitt Xbox.
"Tack så mycket för allting! Det var verkligen jättetrevligt!" Sa Pattie och gav pappa en lång kyss.
"Tack själva, det här måste vi göra om!" Sa jag vänligt innan Pattie kom fram till mig och gav mig en kram.
Justin stod och kollade på mig blygt, sedan tog han några steg fram till mig och gav mig en kram.
"Jag hade jättetrevligt" Sa han då han skakade hand med pappa sedan gick dom.
"Justin är ju en riktigt stilig ung man." Sa pappa och la armen runt mig.
"Ehm..jo, nog är han väl det nog" Jag kände hur det började hetta till på mina kinder.
"Vad tycker du om Pattie då?"
"Hon var riktigt snäll faktiskt. Jag gillar henne!" Sa jag till pappa och han log genast ett stort leende.
Då vi var på påväg in till vardagsrummet så ringde min mobil. Jessica's namn lyste på skärmen.
"Hej Jess"
"HEJ EM, HUR GICK DET? ÄR HAN SNYGG? HUR GAMMAL ÄR HAN? HUR ÄR HAN SOM PERSON?" Jessica öste fram alla möjliga frågor.
"Haha tar det lugnt.. en fråga i taget tack" Sa jag och gick upp till mitt rum för att inte pappa eller Lucas skulle höra.
"Okej! Hur gick det?"
"Det gick väl bra, han är riktigt trevlig" Skuldkänslorna började komma tillbaka då jag insåg att Jessica trodde att killen jag pratade om hette joshua och inte Justin Bieber.
"Jasså? Ser han bra ut?" Frågade Jessica entusiastiskt.
"Njae..han är ganska söt, men inget bombnedslag" Ljög jag.
Jessica fortsatte att fråga en massa om vad vi hade gjort och vad vi hade sagt, jag ville inte riktigt prata om det för då var jag tvungen att ljuga. Det var verkligen det sista jag ville.
"Ehm..min pappa ropar på mig. Vi ses på skolan på måndag Jess!" Sa jag hastigt och la på innan hon hunnit säga hejdå.
Jag suckade djupt.
Helgen gick snabbare än jag trott eftersom jag inte hade gjort nånting. Låg mest och såg på tv eller satt vid datorn. Justin hade uppdaterat sin twitter-sida på fredagen efter att dom hade farit med ett tweet som löd "Had a great time. Met a special lady." Vilket jag trodde var menat till mig, om det nu var så som jag trodde så var det gulligt av honom.
På måndagsmorgonen såg jag inte till Jessica någonstans, så jag gick in till mig skolbyggnaden själv.
Då jag öppnade mitt skåp så låg det ett brev längst upp i högen av alla böcker. Jag öppnade det och läste:
"Emily, jag vet att vi inte känner varandra så bra och det vill jag ändra på. Om du vill det också dvs. Eftersom jag och mamma nyss har flyttat in i våran nya lägenhet här i LA så undrar jag om du kanske skulle vilja komma på inflyttningsfest på fredag? Om du har lust så är du mer än välkommen. kram J"
Nedanför texten så stod också hans mobilnummer och adressen till lägenheten.
Ett litet glädjetjut letade sig fram mellan stämbanden men jag lyckades att hålla mig lugn.
Jag sparade numret i min mobil och läste igenom lappen igen.
"Vad är det där?" Hörde jag en röst bakom mig säga. Det var Jessica's.
"Ehm, ingenting. Bara någon gammal skriftlig uppgift som jag hittade längst bak i skåpet." Ljög jag, och la snabbt ner lappen i min väska.
Jessica kollade på mig granskande sedan ryckte hon på axlarna och vi gick in till klassrummet som vi skulle ha engelska i.
På lunchrasten skickade jag ett sms till Justin som löd "Hej Justin! Jag såg ditt kort, och jag kommer jättegärna! Men var ska din mamma vara? Jag menar, det är väl hennes inflyttningsfest också?:)xo"
Jag fick ett svar bara ett par minuter efter jag hade skickat smset.
"Hej Emily, vad glad jag blir! Längtar verkligen! Haha, mamma ville ta det lugnt så hon och Christopher ska ut och äta middag men hon sa att jag fick ta hem "ett par" kompisar.. ;)xx"
Jag skrattade tyst för mig själv, jag hade svårt att tro att det ens skulle vara mindre än tio personer där.
"Haha okej;) vi ses på fredag Justin!xx"
"Bra, det gör vi! Jag längtar!xx"
Det sista smset fick mig att börja le, jag ville svara att jag längtade tills på fredag jag också, men det skulle ha varit för mycket tyckte jag.
Har egentligen bara fått 4 kommentarer på senaste kapitlet men nu täckte jag vara snälla med er eftersom det var så grymt fina kommentarer + besöksrekord! Tack så hemst mycket! fortsätt att kommentera, blir så himla lycklig. 5+ innan nytt chapter! Ett stort tack till Melissa igen! Btw, förlåt om det är lite stavfel eller sånt som inte stämmer..men jag är för trött för att läsa igenom hela texten!
One Less Lonely Girl - Chapter 5
"Åh, vad gott det luktar. Vad är det för nånting?" Frågade Pattie.
Jag kollade på henne förvånat, hade hon aldrig ätit grekisk pyttipanna förut? Vi åt det minst en gång i månaden, det var också en av mina favoriträtter. Pappa svarade snabbt:
"Det är grekisk pyttipanna som består av lite fläskfilébitar, tomater, paprika, fetaost och potatisklyftor. En riktig traditionsmåltid här hos oss. haha det är bara att hugga in!"
Och det var precis det vi gjorde.
Jag vände huvudet mot honom och såg att han hade munnen full med mat. Han kollade upp på oss alla sedan nickade han. Alla brast ut i skratt samtidigt.
Justin kollade sedan blygt på mig, sen log han och jag log tillbaka. Han såg faktiskt ändå lite bra ut, även om jag dock inte ville erkänna det.
Under hela måltiden satt jag och kände hur Justin sneglade på mig ett stort antal gånger. Jag var inte något bättre själv eftersom jag gjorde precis likadant.
Efter förrätten så började pappa duka upp och Pattie insisterade att på hjälpa till, Lucas gick in till vardagsrummet och tryckte igång sitt Xbox för att spela Call Of Duty. Jag och Justin satt kvar vid bordet ett litet tag till, vi kollade på varandra och började skratta.
"Kom." Sa jag och ställde mig upp och Justin gjorde detsamma.
Jag gick upp till mitt rum med Justin tätt bakom mig.
"Wow, jag gillar ditt rum." Sa han medans han gick runt i det och tittade sim omkring med stora ögon.
"Haha gör du? Varför det?" Frågade jag förvånat.
"Lila är min favoritfärg." Svarade han, och då förstod jag varför han tyckte om mitt rum så mycket. Allt som fanns där inne var praktiskt taget lila. Egentligen var det lite för tjejigt för min smak. Men det var min farmor som hade inrett det, samma år som hon gick bort.
Han stannade upp vid en av mina två "The Devil Wears Prada"-affischer och pekade på den.
"Vilka är det här?"
Jag blev grymt förvånad över att han inte visste vem dom var, men jag höll god min.
"The Devil Wears Prada, har du aldrig hört dom förut?" Frågade jag och ställde mig bredvid honom.
"Näe, det kan jag inte påstå att jag har gjort..haha."
"Vänta" Sa jag och gick fram till datorn och klickade upp Spotify, sedan tryckte jag igång en av deras bästa låtar HTML rulez d00d.
Justin kollade konstigt på mig sedan började han skratta.
"Vad är det? Tycker du inte att dom är bra?" Frågade jag honom och stängde av musiken.
"Va? jo, nog var dom bra nog. Inte riktigt min stil bara..Jag trodde inte heller att det var din"
"Då hade du fel Justin, det är precis min stil!" Sa jag och skrattade.
Justin fortsatte att kolla på affischen medans jag hade satt mig ner på min säng. Jag kollade in honom diskret och nu kunde jag inte förneka det, han var riktigt snygg.
Han kom och satte sig ner bredvid mig på sängen. Han måste ha känt att han satt på något för plötsligt så drog han fram..mina trosor.
Han höll i dom mellan två fingrar och räckte över dom till mig.
"Jag tror att dom här är dina.." Jag tog emot dom och slängde snabbt in dom i garderoben eftersom att dom var nya.
När han såg hur generad jag blev, så började han skratta.
"Du, det kunde faktiskt ha varit värre.." Sa han och klappade mig försiktigt på ryggen.
"Hur då..?" Frågade jag Justin, övertygad om att jag just nått botten av förodmjukelse.
"Det kunde ha varit ett par mormorstrosor med kossor på eller nåt..Haha!"
Jag brast ut i skratt. Tur att någon av oss hade humor iallafall.
"Du har rätt!"
Just då vi skrattade som mest, ropade Pattie att vi skulle komma ner och äta efterrätt.
Då vi kom ner så stod det en stor form med cheesecake mitt på bordet.
"Vad har ni två gjort då?" Frågade pappa oss retsamt.
"Ehm..lyssnat på musik och sånt" Svarade jag och tittade på Justin som var nära på att börja skratta.
"Hur träffades ni egentligen?" Frågade Lucas Pattie och pappa då alla hade börjat hugga in på cheesecaken.
Dom kollade på varandra som om dom kommunicerade med ögonen om vem som skulle börja berätta.
"Jo det var så att eran pappa jobbade som ljustekniker på en av Justin's shower här i LA. Jag tyckte att han var riktigt stilig. Men jag vågade inte prata med honom"
"Arbetet höll på i två dagar och redan den första dagen så började jag falla för henne, även fast vi inte hade sagt mer än bara några meningar till varandra. Jag tog tillslut tag i saken och gick fram för att prata med henne. Vi pratade så länge att min chef var tvungen att komma och säga till mig att börja jobba igen." Pappa och Pattie skrattade. "Då arbetet var slut så dröjde det en hel månad innan jag fick se Patricia igen"
Just då pappa sa den sista meningen, så kände jag hur en fot rörde försiktigt vid min. Jag kollade på Justin och han började le mot mig lite diskret.
"Sen en dag så kom dom tillbaka till LA för att ha ännu en show och dom ville att jag skulle hjälpa till, vilket jag gärna ville."
"Sista dagen så frågade jag om Christopher ville ta en kopp kaffe, sedan dess har vi träffats så ofta som möjligt!"
Dom kollade på varandra sen kysstes dom.
Jag gav ifrån mig ett "AW" sen kollade jag på Justin. Under hela tiden hade vi suttit och tåflörtat. Till en början tyckte jag det var lite töntigt, men sen blev det liksom...gulligt på något sätt.
Det blev jättekrångligt med blogg.se nyss och mitt sista stycke försvann så jag skrev hälften från minnet. Resten får ni väl imorrn eller nåt! Kommentera! puss&kram, Jennifer♥
Jag kollade på henne förvånat, hade hon aldrig ätit grekisk pyttipanna förut? Vi åt det minst en gång i månaden, det var också en av mina favoriträtter. Pappa svarade snabbt:
"Det är grekisk pyttipanna som består av lite fläskfilébitar, tomater, paprika, fetaost och potatisklyftor. En riktig traditionsmåltid här hos oss. haha det är bara att hugga in!"
Och det var precis det vi gjorde.
"Det här var ju helt otroligt gott! Eller hur Justin
Jag vände huvudet mot honom och såg att han hade munnen full med mat. Han kollade upp på oss alla sedan nickade han. Alla brast ut i skratt samtidigt.
Justin kollade sedan blygt på mig, sen log han och jag log tillbaka. Han såg faktiskt ändå lite bra ut, även om jag dock inte ville erkänna det.
Under hela måltiden satt jag och kände hur Justin sneglade på mig ett stort antal gånger. Jag var inte något bättre själv eftersom jag gjorde precis likadant.
Efter förrätten så började pappa duka upp och Pattie insisterade att på hjälpa till, Lucas gick in till vardagsrummet och tryckte igång sitt Xbox för att spela Call Of Duty. Jag och Justin satt kvar vid bordet ett litet tag till, vi kollade på varandra och började skratta.
"Kom." Sa jag och ställde mig upp och Justin gjorde detsamma.
Jag gick upp till mitt rum med Justin tätt bakom mig.
"Wow, jag gillar ditt rum." Sa han medans han gick runt i det och tittade sim omkring med stora ögon.
"Haha gör du? Varför det?" Frågade jag förvånat.
"Lila är min favoritfärg." Svarade han, och då förstod jag varför han tyckte om mitt rum så mycket. Allt som fanns där inne var praktiskt taget lila. Egentligen var det lite för tjejigt för min smak. Men det var min farmor som hade inrett det, samma år som hon gick bort.
Han stannade upp vid en av mina två "The Devil Wears Prada"-affischer och pekade på den.
"Vilka är det här?"
Jag blev grymt förvånad över att han inte visste vem dom var, men jag höll god min.
"The Devil Wears Prada, har du aldrig hört dom förut?" Frågade jag och ställde mig bredvid honom.
"Näe, det kan jag inte påstå att jag har gjort..haha."
"Vänta" Sa jag och gick fram till datorn och klickade upp Spotify, sedan tryckte jag igång en av deras bästa låtar HTML rulez d00d.
Justin kollade konstigt på mig sedan började han skratta.
"Vad är det? Tycker du inte att dom är bra?" Frågade jag honom och stängde av musiken.
"Va? jo, nog var dom bra nog. Inte riktigt min stil bara..Jag trodde inte heller att det var din"
"Då hade du fel Justin, det är precis min stil!" Sa jag och skrattade.
Justin fortsatte att kolla på affischen medans jag hade satt mig ner på min säng. Jag kollade in honom diskret och nu kunde jag inte förneka det, han var riktigt snygg.
Han kom och satte sig ner bredvid mig på sängen. Han måste ha känt att han satt på något för plötsligt så drog han fram..mina trosor.
Han höll i dom mellan två fingrar och räckte över dom till mig.
"Jag tror att dom här är dina.." Jag tog emot dom och slängde snabbt in dom i garderoben eftersom att dom var nya.
När han såg hur generad jag blev, så började han skratta.
"Du, det kunde faktiskt ha varit värre.." Sa han och klappade mig försiktigt på ryggen.
"Hur då..?" Frågade jag Justin, övertygad om att jag just nått botten av förodmjukelse.
"Det kunde ha varit ett par mormorstrosor med kossor på eller nåt..Haha!"
Jag brast ut i skratt. Tur att någon av oss hade humor iallafall.
"Du har rätt!"
Just då vi skrattade som mest, ropade Pattie att vi skulle komma ner och äta efterrätt.
Då vi kom ner så stod det en stor form med cheesecake mitt på bordet.
"Vad har ni två gjort då?" Frågade pappa oss retsamt.
"Ehm..lyssnat på musik och sånt" Svarade jag och tittade på Justin som var nära på att börja skratta.
"Hur träffades ni egentligen?" Frågade Lucas Pattie och pappa då alla hade börjat hugga in på cheesecaken.
Dom kollade på varandra som om dom kommunicerade med ögonen om vem som skulle börja berätta.
"Jo det var så att eran pappa jobbade som ljustekniker på en av Justin's shower här i LA. Jag tyckte att han var riktigt stilig. Men jag vågade inte prata med honom"
"Arbetet höll på i två dagar och redan den första dagen så började jag falla för henne, även fast vi inte hade sagt mer än bara några meningar till varandra. Jag tog tillslut tag i saken och gick fram för att prata med henne. Vi pratade så länge att min chef var tvungen att komma och säga till mig att börja jobba igen." Pappa och Pattie skrattade. "Då arbetet var slut så dröjde det en hel månad innan jag fick se Patricia igen"
Just då pappa sa den sista meningen, så kände jag hur en fot rörde försiktigt vid min. Jag kollade på Justin och han började le mot mig lite diskret.
"Sen en dag så kom dom tillbaka till LA för att ha ännu en show och dom ville att jag skulle hjälpa till, vilket jag gärna ville."
"Sista dagen så frågade jag om Christopher ville ta en kopp kaffe, sedan dess har vi träffats så ofta som möjligt!"
Dom kollade på varandra sen kysstes dom.
Jag gav ifrån mig ett "AW" sen kollade jag på Justin. Under hela tiden hade vi suttit och tåflörtat. Till en början tyckte jag det var lite töntigt, men sen blev det liksom...gulligt på något sätt.
Det blev jättekrångligt med blogg.se nyss och mitt sista stycke försvann så jag skrev hälften från minnet. Resten får ni väl imorrn eller nåt! Kommentera! puss&kram, Jennifer♥
One Less Lonely Girl - Chapter 4
"Don't worry Emily, jag ska hjälpa dig!" Sa Jessica och drog upp mig från stolen sen sprang vi in till närmsta klädaffär.
Vi letade i en halvtimme efter något vardagligt men ändå lite stilrent. Till slut så hittade vi en svart flänning från D-XEL och ett skärp från H&M som passade perfekt ihop.
Jag kramade Jessica hejdå sedan tog jag bussen hem.
Väl hemma så tog jag en snabbdusch och bytte om, nervositeten började kicka in i blodet. Tänk om det verkligen var Justin Bieber, världens mest kända tonåring.
Jag stoppade mig själv från att tänka såna tankar. Vad höll jag på med? Jag avskydde ju honom..Men kunde man verkligen avsky någon som man aldrig hade träffat?
Mina tankar avbröts snabbt av att ringklockan på dörren ringde och av att det alldeles tysta huset nu hade fyllts med skratt och prat.
"Emily! Dom har kommit nu!" Hörde jag pappa skrika till mig från bottenvåningen.
"Skärp dig nu Emily." Tänkte jag för mig själv, sedan gick jag ner.
Jag stannade upp i trappen för att försöka lista ut om det verkligen var Justin Bieber eller inte. Sedan kom jag på att jag inte visste hur han lät, så jag fortsatte ner. Innan jag klev in i vardagsrummet så tog jag ett djupt andetag sedan klev jag in. Där inne stod en kort kvinna med brunt, långt hår som höll om pappa. Hennes son stod med ryggen mot mig och snackade med Lucas. Det där kunde inte vara Justin Bieber.. han hade väl kort och hade långt hår typ ner till ögonen som han flippade med varje minut? Han som stod där framme, längst in i rummet var hyfsat lång och hade, vad det såg ut som bakifrån, kort hår. Mitt tänkande stoppades återigen, den här gången av att Pattie kom fram till mig.
"Du måste vara Emily, jag har hört så mycket om dig! Jag heter Pattie, trevligt att träffas." Sa hon och gav mig en kram.
"Yes, det är jag. Jag har hört mycket om dig också. Detsamma!" Svarade jag, lite överrumplad av kramen.
Jag kollade bort mot Justin, hade måste ha hört att vi pratade så han vände, vad det verkade för mig, sakta på huvudet och kollade rakt på mig. Nog var det Justin Bieber nog. Jag drog efter andan, han kom fram till oss och skakade min hand.
"Justin. Trevligt att träffas"
Jag måste ha sett väldigt dum ut då jag bara stod och stirrade på honom. Jag släppte inte taget om hans hand heller.
Han kollade fundersamt på mig sedan skrattade han.
"Du måste vara Emily? Vi pratade på telefon ett par gånger."
Nu vaknade jag till liv igen.
"Oj, ja det är jag. Mm..förlåt för det där som hände förresten.." Sa jag och tittade ner i marken, vi hade fortfarande inte släppt taget om varandras händer. Justin skrattade till.
"Du har redan sagt förlåt ju, och det gör verkligen ingenting. Alla har vi dåliga dagar nån gång" Han skrattade lite blygt.
Han kollade på mig med sina stora bruna ögon. Jag kände mig plötsligt väldigt obekväm så jag släppte taget om hans hand och kollade ner i marken.
Just då ropade pappa att maten var klar från matsalen. Jag hade inte ens märkt att pappa, Pattie och Lucas hade gått in dit. Justin vände sig om och gick till dom andra, jag stod däremot kvar.
"Vad håller du på me? Fokusera Emily, fokusera!" Sa jag knappt hörbart för mig själv blundandes. Då jag öppnade ögonen så stod Justin några meter framför mig och kollade undrande på mig. Han skrattade:
"Vad gör du?"
"Hehe, asså.. jo, ehm..ingenting" Svarade jag och kände hur jag rodnade. Justin vände sig om återigen och gick in till matsalen, den här gången med mig bak i hälarna.
"Där är ni ju, jag undrade just om ni hade gått vilse i vardagsrummet" Skämtade pappa då han fick syn på mig och Justin, även fast hans skämt inte var roligt alls så skrattade både Pattie och pappa han själv. Jag log snabbt sen satt jag mig ner på en stol vid matbordet.
På bordet stod det en stor ugnsform med grekisk pyttipanna i.
"Åh, vad gott det luktar. Vad är det för nånting?" Frågade Pattie.
Jag kollade på henne förvånat, hade hon aldrig ätit grekisk pyttipanna förut? Vi åt det minst en gång i månaden, det var också en av mina favoriträtter. Pappa svarade snabbt:
"Det är grekisk pyttipanna som består av lite fläskfilébitar, tomater, paprika, fetaost och potatisklyftor. En riktig traditionsmåltid här hos oss. haha det är bara att hugga in!"
Och det var precis det vi gjorde.
Hoppas ni gillar det här kapitlet! Tack för alla underbara kommentarer också, det är verkligen jätteroligt:)!
Nu måste jag verkligen sova, vi får se om det blir något kapitel imorrn! glöm inte att kommentera. 5+ innan jag lägger ut något nytt chapter. -Jennifer :)xx
