justinblovestories

"Jag tog en kaffe på startbucks med Patricia.. Hur är det egentligen Emily?"
"Jag försökte ringa dig..med du svarade inte..Jag mår bra. Har bara haft en dålig dag" Jag ljög litegrann..Jag mådde verkligen inte bra, hade feber. Jag hade verkligen inte haft en bra dag..
Pappa kollade ängsligt på mig och gav mig en till kram, den här gången lät jag honom göra det.

---

Då jag vaknade nästa morgon så kände jag mig ännu sjukare än dagen innan. Hade nästan 40 graders feber och halsen värkde som aldrig förr. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna fara till skolan. Dock var det bara en dag kvar av den skolveckan sedan var det helg. Vilket var riktigt tur, eftersom jag inte ville komma allt för långt efter i skolarbetet.
Jag gick ner till köket bara för att säga till pappa att jag inte skulle till skolan. Han stod och bryggde kaffe då jag kom.
"Godmorgon stumpan" Sa han då han fick syn på mig.
"Det finns inget gott i den här morgonen.." Svarade jag och satt mig ner på en av de sex kökstolarna.
"Ajdå, du ser inte ut att må så bra." Sa han ängsligt och tryckte försiktigt sin hands baksida mot min panna för att känna om jag var varm.
"Nämen stackare, du är ju stekhet! Det blir ingen skola för dig idag inte." Och så var det med det.
Just då pappa hade suttit säg ner så kom Lucas in i rummet med en klarblå "fox"t-shirt, som såg ut att vara ny.
"Tja pyret, snygg tröja" Sa jag och blinkade mot honom.
Han log. Sedan kollade på min pyjamaströja och sa:
"Detsamma" Sen skrattade han.
"Haha jättekul. Jag är faktiskt sjuk så jag får gå runt så här hela dagen" Svarade jag och räckte ut tungan åt honom.
"Nej vänta..justja. Åhh.. det hade jag ju glömt bort!" Sa pappa rätt ut i luften.
"Vadå?" Frågade jag förvånat.
"Jag hade bjudit hem Patricia och hennes son på middag idag..Nåväl, vi får väl ta det i helgen nån gång. Dvs om du mår bättre" Han reste sig upp och kollade på sin klocka. Då han såg hur mycket den var så fick han panik.
"Ånej! Emily, du får ringa till patricia och säga att vi får ta middagen någon annan dag. Kommer att komma försent!"
"Varför ringer du inte själv, senare?"
"Jag skulle gärna göra det, men jag är upptagen hela dagen. Kan du bara vara så snäll och göra det? För min skull? Bra, tack. hejdå!"
"Men..!" Jag hann inte säga något mer föränn han smällde igen ytterdörren och var borta.
Jag suckade stort, sedan gick jag till telefonen och letade upp det numret som Patricias son hade ringt mig från förut.
Efter 3 signaler så hörde jag killen från igår's röst i andra änden av luren.
"Hallå det är justin" Jag stönade inombords, var jag tvungen att prata med honom igen..
"Ehm..hej, det är Emily. Chrisopher's dotter."
"Jaha, hej!" Han lät inte speciellt ledsen över att det var jag, trots det jag sa till honom dagen innan. En våg med skuldkänslor sköljde över mig. Jag kunde inte fatta att han var glad, trots att jag betedde mig så illa åt.
"Jag tänkte bara säga att vi inte kan träffas idag, eftersom att jag är sjuk.."
"Aha..jag ska hälsa min mamma det" Han lät lite besviken.
"Gör det.. och du, justin?"
"Ja?"
"Förlåt, för att jag skrek åt dig och så igår.. Jag hade bara en väldigt dålig dag."
"Det är lugnt Emily. Verkligen" Jag log då han sa det.
"Bra..men vi ses väl snart antar jag"
"Yes, det gör vi. Hejdå"
"Hejdå"
Jag mådde genast bättre än vad jag gjorde då jag hade vaknat. Nu ville jag träffa Justin, han verkade faktiskt vara en riktigt trevlig person. 
Då lucas hade farit till skolan så gick jag dit upp och satt mig vid datorn. Först satt jag vid facebook och twitter tills det var dags att äta lunch. Jag hade absolut ingenting att göra under resten dagen så jag la mig på sängen och läste en bok.
Plötsligt blev jag jättetrött, jag somnade med boken i mina händer. Jag vaknade upp av att Lucas kom in i mitt rum och började skaka på mig.
"Lever du?" Frågade han och jag nickade trött på huvudet.
"Vad är klockan egentligen?" Jag satt mig upp i sängen yrvaket.
"Kvart över tre, tror jag"
"Oj.. jag råkade visst somna.."
"Det menar du inte, du låg och snarkade då jag kom in."
"GJORDE JAG?!"
"Haha nej, jag skojar med dig." Sa han och började skratta över min reaktion. Jag steg upp ur sängen och jag kunde känna att jag mådde betydligt bättre än förut. Konstigt, men bra.

Dagen gick vidare som vanligt. Pappa hade kommit hem vid 5 och när han hade hört med mig hur jag mådde och om det gick bra, så ringde han till Patricia och dom bestämde att middagen skulle bli av nästa dag.

På morgonen nästa dag vaknade jag upp utan halsont och feber.
"Det där var en konstig sjukdom du hade.." Hade pappa sagt då jag kommit ner till köket och var på ett strålande humör. "Det är ödet" tänkte jag för mig själv. "Gud vill att jag ska träffa Justin".