justinblovestories

Just då jag sa den sista meningen fick jag syn på Emily där nere, hon sprang mot ytterdörren. Jag blev först förvirrad sen sprang jag efter henne. Men jag hann inte ens ut genom dörren innan Sean stoppade mig och sa att vi skulle sjunga en till låt.
Jag förstod att jag inte skulle kunna lämna lägenheten och min egna fest, så jag ringde henne istället men hon svarade inte.
Jag förstod verkligen inte vad som just hade hänt.

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

"Vänta Sean.. du får sjunga utan mig, jag måste hitta Emily!" Skrek jag till Sean så att han skulle kunna höra mig. Sean hade stått och pratat med mig men jag hade inte hört ett enda ord av vad han hade sagt. Allt jag tänkte på var Emily. Vad hade jag gjort? Varför ville hon inte svara då jag ringde? Var det något jag hade sagt? Vad hade hänt?  
Jag sprang tillbaka till dörren och lämnade takvåningen. Jag var tvungen att lämna festen, vare sig det var min eller inte.
Jag försökte ringa Emily igen, men det tudade upptaget återigen. Då jag kom ut till gatan så kunde jag inte se Emily någonstans. Hon hade säkert sprungit hem, eftersom att hon bodde bara några kvarter bort. Jag sprang till garaget, satte mig i min range rover, startade bilen och började leta efter Emily.
jag tog vägen som gick till hennes hus, jag såg henne dock ingenstans. Då jag nästan var framme vid hennes hus så såg jag henne sitta på trottoarkanten med ansiktet mot sina ihopdragna knän. Det såg ut som att hon grät. Jag parkerade bilen på sidan lite längre bort från där hon satt och sen sprang jag fram till henne.
"Emily, vad är det som har hänt?" Frågade jag och hon kollade upp på mig förvånat, det syntes på långa vägar att hon hade gråtit.
"Ingenting. Gå bara härifrån Justin" Sa hon och tittade ner i marken.
"Jag tänker inte gå någonstans, förrän du berättar vad som har hänt" Sa jag och satte mig ner bredvid henne på trottoarkanten. Hon unvek att kolla på mig.
"Jag skulle aldrig ha kommit på festen och jag skulle aldrig ha fallit för dig. Hur dum får man va.. att jag lät mig själv göra det" 
"Men Emily.. vad snackar du om, vad är problemet?" 
"Du, det är DU som är problemet. Jag borde ha fattat att du var en player, att du hade varit med nästan varenda tjej där inne på festen" Emily reste sig upp och började gå hemåt. 
"Men vänta, va?! Varför tror du något sånt om mig?" Frågade jag och följde efter henne.
"Jag gjorde det inte, förrän den där Mandy berättade allt. Jag trodde faktiskt inte på henne heller, tills jag såg dig och någon tjej däruppe vid ditt rum. Du stod och flörtade med henne" 
Plötsligt så förstod jag vad det var hon snackade om.
"Vänta Emily!" Sa jag och tog tag i hennes axel och vände henne om så att vi stod med ansiktena mot varandra.
"Det måste vara Vanessa du såg, hon och Mandy har varit på mig ända sen vi träffades första gången. Hon bara kom fram till mig och började klänga på mig. Jag försökte vara artig och be henne att gå men hon vägrade. Så jag sa till henne att hon inte betydde någonting för mig och att det var dig jag gillade. That's it"
Hon blev tyst och kollade ner i marken blygt. 
"Du.." Jag lyfte upp hennes haka så att hon kollade in i mina ögon. "Förlåt att det blev helt fel"
"Förlåt själv Justin, jag måste sluta vara så paranoid. Men jag ville bara inte att du skulle se mig som en i mängden av alla tjejer"
"Lita på mig Emily..du kommer ALDRIG att bara vara en i mängden" Sa jag och tog hennes händer i mina.