justinblovestories

"Don't worry Emily, jag ska hjälpa dig!" Sa Jessica och drog upp mig från stolen sen sprang vi in till närmsta klädaffär.
Vi letade i en halvtimme efter något vardagligt men ändå lite stilrent. Till slut så hittade vi en svart flänning från D-XEL och ett skärp från H&M som passade perfekt ihop.

Jag kramade Jessica hejdå sedan tog jag bussen hem.
Väl hemma så tog jag en snabbdusch och bytte om, nervositeten började kicka in i blodet. Tänk om det verkligen var Justin Bieber, världens mest kända tonåring. 
Jag stoppade mig själv från att tänka såna tankar. Vad höll jag på med? Jag avskydde ju honom..Men kunde man verkligen avsky någon som man aldrig hade träffat?
Mina tankar avbröts snabbt av att ringklockan på dörren ringde och av att det alldeles tysta huset nu hade fyllts med skratt och prat.
"Emily! Dom har kommit nu!" Hörde jag pappa skrika till mig från bottenvåningen. 
"Skärp dig nu Emily." Tänkte jag för mig själv, sedan gick jag ner.
Jag stannade upp i trappen för att försöka lista ut om det verkligen var Justin Bieber eller inte. Sedan kom jag på att jag inte visste hur han lät, så jag fortsatte ner. Innan jag klev in i vardagsrummet så tog jag ett djupt andetag sedan klev jag in. Där inne stod en kort kvinna med brunt, långt hår som höll om pappa. Hennes son stod med ryggen mot mig och snackade med Lucas. Det där kunde inte vara Justin Bieber.. han hade väl kort och hade långt hår typ ner till ögonen som han flippade med varje minut? Han som stod där framme, längst in i rummet var hyfsat lång och hade, vad det såg ut som bakifrån, kort hår. Mitt tänkande stoppades återigen, den här gången av att Pattie kom fram till mig.
"Du måste vara Emily, jag har hört så mycket om dig! Jag heter Pattie, trevligt att träffas." Sa hon och gav mig en kram.
"Yes, det är jag. Jag har hört mycket om dig också. Detsamma!" Svarade jag, lite överrumplad av kramen.
Jag kollade bort mot Justin, hade måste ha hört att vi pratade så han vände, vad det verkade för mig, sakta på huvudet och kollade rakt på mig. Nog var det Justin Bieber nog. Jag drog efter andan, han kom fram till oss och skakade min hand.
"Justin. Trevligt att träffas"
Jag måste ha sett väldigt dum ut då jag bara stod och stirrade på honom. Jag släppte inte taget om hans hand heller.
Han kollade fundersamt på mig sedan skrattade han.
"Du måste vara Emily? Vi pratade på telefon ett par gånger."
Nu vaknade jag till liv igen.
"Oj, ja det är jag. Mm..förlåt för det där som hände förresten.." Sa jag och tittade ner i marken, vi hade fortfarande inte släppt taget om varandras händer. Justin skrattade till.
"Du har redan sagt förlåt ju, och det gör verkligen ingenting. Alla har vi dåliga dagar nån gång" Han skrattade lite blygt.
Han kollade på mig med sina stora bruna ögon. Jag kände mig plötsligt väldigt obekväm så jag släppte taget om hans hand och kollade ner i marken.
Just då ropade pappa att maten var klar från matsalen. Jag hade inte ens märkt att pappa, Pattie och Lucas hade gått in dit. Justin vände sig om och gick till dom andra, jag stod däremot kvar.
"Vad håller du på me? Fokusera Emily, fokusera!" Sa jag knappt hörbart för mig själv blundandes. Då jag öppnade ögonen så stod Justin några meter framför mig och kollade undrande på mig. Han skrattade:
"Vad gör du?"
"Hehe, asså.. jo, ehm..ingenting" Svarade jag och kände hur jag rodnade. Justin vände sig om återigen och gick in till matsalen, den här gången med mig bak i hälarna.
"Där är ni ju, jag undrade just om ni hade gått vilse i vardagsrummet" Skämtade pappa då han fick syn på mig och Justin, även fast hans skämt inte var roligt alls så skrattade både Pattie och pappa han själv. Jag log snabbt sen satt jag mig ner på en stol vid matbordet.
På bordet stod det en stor ugnsform med grekisk pyttipanna i. 
"Åh, vad gott det luktar. Vad är det för nånting?" Frågade Pattie.
Jag kollade på henne förvånat, hade hon aldrig ätit grekisk pyttipanna förut? Vi åt det minst en gång i månaden, det var också en av mina favoriträtter. Pappa svarade snabbt:
"Det är grekisk pyttipanna som består av lite fläskfilébitar, tomater, paprika, fetaost och potatisklyftor. En riktig traditionsmåltid här hos oss. haha det är bara att hugga in!" 
Och det var precis det vi gjorde.

---

Hoppas ni gillar det här kapitlet! Tack för alla underbara kommentarer också, det är verkligen jätteroligt:)!
Nu måste jag verkligen sova, vi får se om det blir något kapitel imorrn! glöm inte att kommentera. 5+ innan jag lägger ut något nytt chapter. -Jennifer :)xx 

---