justinblovestories

Högtalarna fylldes av skrikande tjejer och applåder.
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"  

---

Jag höll hårt i Jessicas hand. Han hade verkligen skrivit en låt till mig. En låt som han skulle uppträda om bara några minuter. Jessica kollade medlidsamt på mig. Jag kippade efter andan och ställde mig snabbt upp.
"Jessica, det här går inte. Jag måste ta mig till honom! Jag måste försöka få tillbaks honom!" Jessica ställde sig snabbt upp och som den trogna beliebern hon var så visste hon precis var Justin höll hus. 
Hon ringde Chris som bara bodde ett par hus bort från mig. 
"Hallå?" Svarade han efter tre signaler.
"Hej babe, skulle du kunna komma hit och skjutsa in mig och Emily till stan? Det är jätteviktigt!"
"Ehm.. visst okej" 
"Bra, kom så fort som möjligt. Puss!" 
 
Chris kom efter bara några två minuter och vi slängde oss in i bilen så fort som möjligt sedan körde han iväg mot lokalen där Justin var.
"Varför har ni så bråttom dit?" Undrade Chris då han fått reda på vart vi skulle.
"För att Justin är där och Emily ska berätta för honom hur mycket hon ångrar sig och sen ska dom bli tillsammans igen! OMG, det här är så romantiskt!!" Förklarade Jessica utan att andas mellan orden.
"Justja.. jag såg dig och Justin i tidningen för några dagar sen. Vad händer egentligen?"
"Jag vet inte.. j-"
"Vi är framme nu!" Sa Jessica och avbröt mig. Chris stannade på andra sidan gatan. Det var fullt med skrikande tjejer med skyltar där det stod tex "MARRY ME JUSTIN!" "I'M A BELIEBER" "I LOVE YOU JUSTIN".
Jag sprang ut ur bilen och gick sedan fram till de främre förarsätet där Jessica satt.
"Ni kan åka nu. Jag tar bussen hem sen. Beroendes på hur det går med Justin."
"Vi åker ingenstans tjejen. Vi kommer att vänta här även om det tar hela natten för dig att komma ut"
Jag log tacksamt mot Jessica och sprang sedan över vägen till folkmassan.
Jag försökte tränga mig igenom men det var lönlöst. Plötsligt då jag höll på att ge upp helt så hörde jag en tjej till vänster om mig säga:
"Titta tjejer, det är Emily Robins!!" Hon pekade på mig och nästan alla blickar vändes mot mig.
"Vad gör du här?" Frågade tjejen.
"Jag försöker ta mig in för att berätta för Justin hur mycket jag saknar honom och vilken idiot jag har varit. Men det är lönlöst. Kommer nog aldrig att få chansen att säga det till honom.."
Alla tjejer stod stilla och kollade medlidsamt på mig.
Helt plötsligt så började en öppning skymtas framför mig. Tjejerna drog sig tillbaka så att jag fick mig framåt.
"Tack så jättemycket!" Jag skakade tjejen som upptäckt mig först's hand.
"Ingen orsak! Jag heter Dani förresten!"Svarade hon snabbt och jag sprang sedan förbi vakten och in i lokalen.
Då jag kom in så möttes jag av en ännu större folkmassa. Säkert flera hundratals människor.
Jag ställde mig på ett trappsteg för att kunna se ut över publikhavet bättre. Så att jag kunde se om det fanns någon öppning som gjorde så att jag kunde få mig backstage.
Det fanns en möjlighet att ta sig fram längst till höger av lokalen så jag sprang dit.
Just då jag höll på att springa så började dom fixa med mickarna och ljudsystemet uppe på scenen.
Jag fick mig fram till vakten som var lång och muskulös. Han skulle nog inte flytta sig i första taget.
"Kan jag hjälpa dig med något tjejen?"
Just då jag skulle förklara för honom så fick jag syn på Kenny som stod och pratade med någon bara ungefär tio meter bort från där jag stod.
Jag började ropa på honom för allt jag var värd och tillslut så upptäckte han mig.
Han småsprang fram till där jag stod och sa till vakten att släppa förbi mig, vilket han gjorde snabbt utan men.
Just då vi sprang vidare för att leta Justin så gick han ut på scenen, tätt följd av hans gitarrist. Dan tror jag att han hette närmare bestämt. 
Jag stannade upp för att få en glimt av honom. Han satte sig just ner på en av de två stolarna som fanns på scenen.
"Vi måste skynda oss, kom!" Kenny tog snabbt tag i min hand och drog iväg med mig till sceningången.
Jag kunde höra Justin säga efter ett tags väntande på att skriken och applåderna skulle tystna:
"Tack så jättemycket för att jag fick komma. Uhm.. den här låten är tillägnad en tjej som jag älskar. Så.. jag hoppas att ni gillar den."

Just då han avslutat meningen så kom vi fram.
"Lycka till tjejen!" Kenny gav mig en kram och jag tackade honom för hjälpen. Utan honom hade jag virrat bort mig eller, vid värsta scenariot, inte ens tagit mig backstage.
Jag stod till höger, ungerfär 5 meter från Justin. Om han bara vände på huvudet så skulle han se mig klart och tydligt. Publiken kunde däremot inte se mig eftersom de stora ridåerna döljde hela mig.

Justin drog efter andan och började sedan sjunga.



En tår rann ner för min kind. Låten var till mig. Helt klart. Jag visste inte om jag ville skratta eller gråta, skrika eller sjunga. Men en sak visste jag. Jag ville ha honom tillbaka.
Jag tog ett djupt andetag och klev ut  på scenen så att alla kunde se mig. Publiken tystnade i chock. Justin måste ha märkt det eftersom han slutade sjunga mitt i låten och kollade i riktningen dit folkmassan pekade.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Då jag klev ut på scenen var jag nervösare än någonsin. Om Emily satt hemma i sin soffa och kollade så skulle det vara mycket som stod på spel.
Publiken var helt fantastisk och dom fick mig att glömma bort min nervositet.. för stunden.
Jag började sjunga. 
Mitt i sången tystnade helt plötsligt publiken och deras blickar riktades mot något annat än mig. Jag vände blicken dit dom pekade och fick se Emily. Vad gjorde hon här? Världens underbaraste Emily stod på scenen bara några meter från mig. Jag ställde mig upp. Plötsligt vände hon sig om och försvann. Innan jag en hunnit fundera ut vad som hände så kom hon tillbaks igen. Den här gången med en mick i hennes hand. 
"Förlåt att jag stör.. men jag kan inte vänta längre. Justin, jag saknar dig. Jag saknar oss. Jag vill inte leva utan dig, jag KAN inte leva utan dig. Jag inser vilken idiot jag varit som släppte taget om dig. Du är så himla bäst och.. Jag älskar dig. Jag älskar dig så att det gör ont. Men jag förstår om du inte vill ta tillbaka mig med tanke på hur dum jag varit. Om det är så, så hoppas jag att du träffar en tjej som förstår hur lyckligt lottad hon är över att ha dig i sitt liv. För det insåg inte jag, förrän det var för sent." Emily höll en stadig blick på mig. 
Jag vad chockad, och visste inte hur jag skulle formulera mitt svar. Så jag tog lös micken från stativet och sa det enda jag kunde komma på just vid det tillfället. 
"Jag älskar dig också. Och jag saknar dig mer än allt annat. Och nu, vill du vara så snäll att komma hit så jag kan kyssa dig?" 
Emily grät och skrattade samtidigt. Hon sprang fram till mig oh hoppade upp i min famn. Jag slog armarna runt henne och kysste henne sedan länge. 
Mitt i kyssarna så började publiken att applådera och busvissla. Vi avbröt oss och började skratta. Jag torkade bort hennes tårar och gav henne en puss på pannan.
Lyckligare än någonsin.

---

 
 Lite snabbare på att skriva nu, eller hur;)? Hoppas ni gillar det här kapitlet. Vill ni att jag ska avsluta det här snart och börja på en ny novell eller ska jag fortsätta skriva på den här?:) kommentera 10+ kommentarer för nästa♥