justinblovestories

"Jag vill att du går nu" Sa jag och försökte låta stark men rösten vek sig.
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv. 
Sedan var han borta.

---

Då dörren slogs igen så kunde jag inte hålla tårarna borta längre. En efter en rann dom nerför min kind och lämnade märken på mitt linne. Just då jag trodde att jag skulle bryta ihop helt och hållet så öppnades ytterdörren. Lucas och pappas skrattande röster fick mig att börja gråta ännu mer.
"Emily? Vad är det?" Hörde jag pappa fråga och jag slutade gråta för en sekund, jag kollade upp på honom och han satte sig ner bredvid mig. Lucas kom strax efter och satte sig på andra sidan om mig. Tårarna började rinna åter igen och dom båda la armarna om mig och kramade mig.
Så satt vi där, länge. Det enda som hördes var mina låga snyftningar då och då.
Ingen av dom öste frågor över mig, vilket jag var tacksam över.
Tystnaden bröts av att min mobil som låg på vardagsrumsbordet började ringa. Jag kollade på skärmen och när jag fick se Justin's namn på displayen så började jag gråta ännu mer.
Telefonen slutade ringa men började sedan om igen.
"Ska jag ta det?" Frågade pappa och jag nickade till svar.

"Hallå?" Pappas röst lät stabil och trygg.
"Justin.. jag tycker det vore bäst om du lämnade henne i ifred ett tag"
jag kunde inte höra vad Justin sa på andra sidan luren men pappa sa efter ett ganska långt tag:
"Jag förstår det, men hon vill inte prata med dig. Jag tror att hon ringer dig då hon vill det. Hejdå"
Pappa la på luren och kollade medlidsamt på mig. Han kramade om mig. Jag ville inte ens veta vad Justin hade haft att säga.
Kvällen spenderade jag tillsammans med Lucas och pappa. Vi beställde hem pizza och kollade på fantastic four. Det var mysigt och jag hade saknat tiden då jag umgicks med dom två iallafall några dagar i veckan.


Nästa dag kring tolv så ringde det på dörren. Jag slet mig från min bok och sprang nerför trappen för att se vem det var.
"Snälla Christopher.. Jag måste verkligen prata med henne."
Då jag hörde Justin's röst stannade jag upp i trappan.
"Jag förstår det Justin, men tyvärr så vill hon inte prata med dig just nu. Ge henne lite tid"
"Du förstår inte alls, inte hur mycket jag älskar henne. Jag vill bara att hon ska inse att ingen annan spelar någon roll om jag inte har henne vid min sida"
Jag satte mig ner i trappen och lyssnade vidare på Justin och pappas konversation.
"Justin.."
"Jag vet.. hon vill inte prata med mig.. men kan du bara hälsa henne att jag älskar henne och inte tänker ge upp?" "Det ska jag göra.. ta hand om dig Justin."
"Detsamma sir, hejdå"
Tårarna rann som aldrig förr och då pappa stängt ytterdörren så sprang jag upp på mitt rum igen. Jag slängde mig på sängen och grät, vilket gjorde min kudde alldeles blöt.
Bara några få minuter efter så knackade det på min dörr.
"Emily?" Pappa steg in i mitt rum och satte sig ner på min säng.
"Han vill att jag skulle hälsa att-"
"Att han älskar mig och inte tänker ge upp?" Pappa stannade upp och kysste mig sedan på pannan sedan ställde han sig upp och gick. Han förstod att jag hade hört allting.

JUSTIN'S PERSPEKTIV:

Jag hade inte kunnat sova under hela natten, allt jag ville var att snacka med Emily. Försöka få henne att ändra sig.
Det var hennes pappa som öppnade dörren efter att jag gett den en lätt knackning då jag kommit fram till deras hur kring tolvtiden.
Han vägrade låta mig träffa henne och jag bad honom hälsa till Emily att jag älskade henne och tänkte inte ge upp. För det tänkte jag inte heller.
Jag lämnade uppgivet hennes hus och försökte fundera ut ett sett att få henne att prata med mig.
Då jag kört tillbaka hem till mig så var Alfredo och Dan där. De satt tillsammans med mamma vid matbordet då jag kom in. 
"What'sup?"  Hälsade jag till Alfredo och Dan.
Jag stannade upp då ingen av dom hälsade tillbaks och kollade på dom undrande.
"Sett dig ner Justin" Sa min mamma och pekade på stolen mittemot dom.
"Vad är det?" Frågade jag då jag hade satt mig ner.
"Så du och Emily..? Ni är alltså..?" Började mamma, hon verkade lite nervös.
"Vad? Tillsammans? Nej.. det är vi inte. Hon gjorde slut med mig igår" Sa jag och såg hur alla tre ändrade ansiktsuttryck. Dom såg medlidsamt på mig.
"Vad gör dom två här förresten?" Frågade jag och tittade på Dan och Alfredo, även om det var menat som en fråga till mamma.
"Jag ringde dom" Sa mamma och klappade mig på axeln, ställde sig då upp och lämnade oss ifred för att prata.  
"Vi var oroliga för dig Justin.. Pattie ville att vi skulle ta ett snack med dig angående bilderna på dig och Emily. Du har inte råd med att göra sånahär misstag i din karriär" Svarade Alfredo.
"MISSTAG? Det enda misstag jag gjort i livet är att gå med på den här karriären. Visst jag älskar att sjunga och göra det jag gör, men ingenting är viktigt om Emily inte finns i mitt liv"  Jag kände hur ilskan steg. 
"Det låter kanske fånigt men det är sanningen" Sa jag efter en tyst sekund. 
"Justin.. du måste förstå att det finns tusen andra tjejer därute som gärna skulle vilja vara d-" Började Alfredo men Dan avbröt honom. 
"Vet du vad jag tycker? Om du verkligen älskar henne så tycker jag att du borde göra någonting för att få henne tillbaks.." 
Alfredo kollade chockat på Dan. 
"Som vad då? Jag har slut på ideér" Sa jag uppgivet. 
Dan såg ut att fundera. Plötsligt så ropade Alfredo till:
"Jag vet! Du kan skriva en låt!" 
Då var det Dan's tur att kolla chockat på Alfredo.
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.   

---

Förlåt så hemskt mycket för den dåliga uppdateringen! För er som inte vet så är Alfredo Flores Justin's kompis och även ressigör, Dan kanter är Justin's gitarrist! Btw, gilla gärna bloggen på facebook! http://www.facebook.com/pages/justinblovestoriesbloggse/276845132331577?sk=wall