One Less Lonely Girl - Chapter 21
"Tack för allt, verkligen. Kan inte tacka er nog, ni har gjort den har kvällen till den bästa i hela mitt liv. Tack" Sa Dani då Justin stannat utanför hennes hus.
"Tack själv Dani! Vi ses snart igen, det lovar jag" Svarade jag och log varmt mot henne.
"Vi ses Dani, hejdå!" Sa Justin efter mig och Dani klev ur bilen och in till sig.
Då vi körde iväg från Dani och hem till mig så kom jag på en sak.
"Du Justin?"
"Ja?"
"Känner inte du någon snygg och snäll kille kring 15-16årsåldern?" Frågade jag honom och han kollade förvånat på mig.
"Va? Är det sådär du gör slut med din pojkvän..?" Jag kunde inte skilja på om han var seriös eller inte. Men jag såg det där lilla leendet som letade sig fram.
"Haha nej tokis. Jag tänkte till Dani, hon sa ju att hon ville ha någon att dela allt tillsammans med osv"
"Har du blivit någon slags matchmaker nu eller?" Retades Justin och jag knuffade honom lätt i sidan.
"Nej men.. jag förstår henne, om jag inte hade haft dig så skulle jag ju också vilja någon speciell i mitt liv"
"Men vilken tur att du har mig då" Sa Justin flörtigt, jag lutade mig fram och gav honom en puss.
"Känner du någon eller?"
"Ja, det gör jag faktiskt, Christian sa faktiskt till mig för någon vecka sen att han önskade att han hade en flickvän!" Sa Justin efter en stunds tänkande.
"Christian..?" Frågade jag förvirrat.
"Beadles. Du vet han som gör roliga youtube-videos? Han bor inte direkt här i närheten, men annars är han perfekt!" Förklarade Justin och jag hajade till.
"Jaha! Jag visste inte att du kände honom!" Sa jag och log lite generat.
"Haha, du var verkligen inget fan av mig förut.." Sa Justin.
"Nej, men om det får dig att må bättre så är jag det nu!" Sa jag och pussade honom på kinden. Egentligen ville jag ge honom en ordentlig kyss men han körde bil och jag ville inte att han skulle tappa fokus.
"Men han bor väl i Atlanta? Blir inte det lite svårt? Dvs om dom får känslor för varandra" Frågade jag Justin lite tveksamt.
"Jo, det blir väl lite svårt. Men om dom nu får kontakt, vilket vi får hoppas på.. så löser dom väl resten! Han kommer faktiskt hit imorgon så då har vi chansen att försöka para ihop dom!" Sa Justin och jag blev förvånad att han var så med på idén.
"Bästa timingen någonsin! Om du pratar med Christian så pratar jag med Dani, sen ringer vi varandra.. typ klockan 2? det blir väl bra?" Frågade jag honom entusiastiskt.
"Det blir jättebra, vi hörs älskling!" Sa Justin och gav mig en kyss sedan gick jag ut ur bilen och in till mitt hus.
Då jag kom in möttes jag av pappa.
"Var har du varit hela natten?! Förstår du inte hur orolig jag har varit?!" Skrek han.
"Jag for till Justins spelning sen åt vi på burger king tillsammans med Jessica och Chris. Förlåt, jag skulle ha hört av mig.. men jag glömde bort. Plus att du aldrig bryr dig om vars jag är ändå, du är ju alltid så upptagen med Pattie hela tiden!" Först kände jag mig ledsen, men sedan kom ilskan. Ilskan över att pappa inte har brytt sig om mig och lucas lika mycket som förut, nu när han träffat Pattie.
"Sluta prata strunt Emily, du vet mycket väl att jag älskar dig lika mycket som förut. Pattie förändrar ingenting! Dra inte in henne i det här!" Röt han åt mig.
"Du kanske älskar mig lika mycket, men du visar det fan inte. Pattie förändrar visst saker, hon förändrar allting! Jag vill ha min pappa tillbaka!"
"Det gör jag väl visst det Emily, säg inte så! Du då? Ända sen du blev tillsammans med Justin så har jag inte sett dig mer än en kvart på flera månader! Så du ska inte säga så mycket unga dam!"
"Jag bryr mig inte om det. Kan du bara sluta prata med mig, du förstår ju ingenting! Jag hatar dig!" Då dom sista tre orden flög ut ur min mun så blev pappa tyst och kollade bara sorgset på mig. Jag fick genast skuldkänslor och gav ifrån mig en djup suck.
"Förlåt pappa.. jag menade det inte. Jag älskar dig, det vet du att jag gör. Jag har bara haft det jättejobbigt den senaste månaden och jag orkar inte med allt bråk. Förlåt" Sa jag och kollade ner i marken. Pappa kom fram till mig och gav mig en stor kram. Han kysste mig på pannan och kollade på mig medlidsamt.
"Vad är det som har hänt? Du vet att du kan prata om allting med mig. Jag finns här för dig gumman" Sa han och jag log.
"Det var bara saker med Justin. Vi bråkade. Men allt är bra nu. Tack pappa" Han omfamnade mig igen och just då så kom Lucas ner för trappen.
"Kom hit" Sa jag till honom och sedan stod vi där med armarna runt varandra. Alla tre.
Eftersom att klockan nästan var halv tre så blev kramen inte så lång och gick vi och la oss direkt.
Jag vaknade av mig själv klockan tio nästa dag, tog på mig en ljusrosa stickad tröja och ett par korta jeansshorts.
Då jag var på väg till köket så möttes jag av en ljuvlig doft. Jag steg in i köket och fick se pappa som stod och gräddade plättar, medans Lucas satt vid matbordet och högg in på en av pappas mästerverk.
"Godmorgon gumman! Sovit gott?"
"Jadå" Svarade jag kort och nyvaket.
Pappa kom fram med stekpannan och la en plätta på tallriken framför mig.
"Jo jag tänkte eftersom att det är din födelsedag om bara fem dagar så kanske du vill göra någonting speciellt?" Frågade pappa och jag kollade upp förvånat. Bara fem dagar kvar tills jag fyllde 17? Om fem dagar var det..få se, tisdag? Det hade jag verkligen inte tänkt på.
"Nej, jag vill helst bara vara med er och ta det lugnt. Ingen stor fest eller något" Sa jag och hoppades att pappa skulle förstå.
"Åh okej! vilka menar du med 'er' då? Räknas Pattie och Justin? Jessica kanske du också vill bjuda?"
"Justin, Pattie, Jessica, Chris och ni två förstås" Sa jag och flyttade blicken mellan pappa och lucas för att dom skulle förstå att med "ni två" så menade jag dom.
"Okej, det blir nog bra ska du se! Då ringer jag till Pattie och frågar om vi kan ses här hos oss klockan..ska vi säga vid 5? Blir det bra?" Jag började små skratta åt pappas försök till att planera saker. Han hade aldrig varit någon expert direkt.
"Det blir jättebra pappa" Sa jag och log. Han verkade slappna av lite mer.
"Så bra. Då säger vi det" Sa han och gick till vardagsrummet där telefonen låg för att ringa till Pattie.
Jag och Lucas passade på att äta upp våra plättar medans han var borta. Det fanns inte en enda smula kvar då pappa kom tillbaks.
Vi satt i köket och pratade alla tre tills klockan blev halv 12, då tyckte jag att det var bäst göra mig i ordning för att fara till Dani. Så jag gick upp till mitt rum, borstade igenom håret, satte upp det i en svans, tog på mig ett par sandaletter och fick jag skjuts av pappa till Dani's kvarter.
Jag vet att jag borde ha skaffat körkort för länge sen, men vi hade inte råd och när vi hade råd så hade pappa inte tid att låta mig övningsköra.. Så det har helt enkelt inte blivit av.
orkar inte skriva långt eftersom att det har hänt en grej.. men jag hoppas att ni gillar det här kapitlet iallafall!
kram på er finisar♥
"Tack själv Dani! Vi ses snart igen, det lovar jag" Svarade jag och log varmt mot henne.
"Vi ses Dani, hejdå!" Sa Justin efter mig och Dani klev ur bilen och in till sig.
Då vi körde iväg från Dani och hem till mig så kom jag på en sak.
"Du Justin?"
"Ja?"
"Känner inte du någon snygg och snäll kille kring 15-16årsåldern?" Frågade jag honom och han kollade förvånat på mig.
"Va? Är det sådär du gör slut med din pojkvän..?" Jag kunde inte skilja på om han var seriös eller inte. Men jag såg det där lilla leendet som letade sig fram.
"Haha nej tokis. Jag tänkte till Dani, hon sa ju att hon ville ha någon att dela allt tillsammans med osv"
"Har du blivit någon slags matchmaker nu eller?" Retades Justin och jag knuffade honom lätt i sidan.
"Nej men.. jag förstår henne, om jag inte hade haft dig så skulle jag ju också vilja någon speciell i mitt liv"
"Men vilken tur att du har mig då" Sa Justin flörtigt, jag lutade mig fram och gav honom en puss.
"Känner du någon eller?"
"Ja, det gör jag faktiskt, Christian sa faktiskt till mig för någon vecka sen att han önskade att han hade en flickvän!" Sa Justin efter en stunds tänkande.
"Christian..?" Frågade jag förvirrat.
"Beadles. Du vet han som gör roliga youtube-videos? Han bor inte direkt här i närheten, men annars är han perfekt!" Förklarade Justin och jag hajade till.
"Jaha! Jag visste inte att du kände honom!" Sa jag och log lite generat.
"Haha, du var verkligen inget fan av mig förut.." Sa Justin.
"Nej, men om det får dig att må bättre så är jag det nu!" Sa jag och pussade honom på kinden. Egentligen ville jag ge honom en ordentlig kyss men han körde bil och jag ville inte att han skulle tappa fokus.
"Men han bor väl i Atlanta? Blir inte det lite svårt? Dvs om dom får känslor för varandra" Frågade jag Justin lite tveksamt.
"Jo, det blir väl lite svårt. Men om dom nu får kontakt, vilket vi får hoppas på.. så löser dom väl resten! Han kommer faktiskt hit imorgon så då har vi chansen att försöka para ihop dom!" Sa Justin och jag blev förvånad att han var så med på idén.
"Bästa timingen någonsin! Om du pratar med Christian så pratar jag med Dani, sen ringer vi varandra.. typ klockan 2? det blir väl bra?" Frågade jag honom entusiastiskt.
"Det blir jättebra, vi hörs älskling!" Sa Justin och gav mig en kyss sedan gick jag ut ur bilen och in till mitt hus.
Då jag kom in möttes jag av pappa.
"Var har du varit hela natten?! Förstår du inte hur orolig jag har varit?!" Skrek han.
"Jag for till Justins spelning sen åt vi på burger king tillsammans med Jessica och Chris. Förlåt, jag skulle ha hört av mig.. men jag glömde bort. Plus att du aldrig bryr dig om vars jag är ändå, du är ju alltid så upptagen med Pattie hela tiden!" Först kände jag mig ledsen, men sedan kom ilskan. Ilskan över att pappa inte har brytt sig om mig och lucas lika mycket som förut, nu när han träffat Pattie.
"Sluta prata strunt Emily, du vet mycket väl att jag älskar dig lika mycket som förut. Pattie förändrar ingenting! Dra inte in henne i det här!" Röt han åt mig.
"Du kanske älskar mig lika mycket, men du visar det fan inte. Pattie förändrar visst saker, hon förändrar allting! Jag vill ha min pappa tillbaka!"
"Det gör jag väl visst det Emily, säg inte så! Du då? Ända sen du blev tillsammans med Justin så har jag inte sett dig mer än en kvart på flera månader! Så du ska inte säga så mycket unga dam!"
"Jag bryr mig inte om det. Kan du bara sluta prata med mig, du förstår ju ingenting! Jag hatar dig!" Då dom sista tre orden flög ut ur min mun så blev pappa tyst och kollade bara sorgset på mig. Jag fick genast skuldkänslor och gav ifrån mig en djup suck.
"Förlåt pappa.. jag menade det inte. Jag älskar dig, det vet du att jag gör. Jag har bara haft det jättejobbigt den senaste månaden och jag orkar inte med allt bråk. Förlåt" Sa jag och kollade ner i marken. Pappa kom fram till mig och gav mig en stor kram. Han kysste mig på pannan och kollade på mig medlidsamt.
"Vad är det som har hänt? Du vet att du kan prata om allting med mig. Jag finns här för dig gumman" Sa han och jag log.
"Det var bara saker med Justin. Vi bråkade. Men allt är bra nu. Tack pappa" Han omfamnade mig igen och just då så kom Lucas ner för trappen.
"Kom hit" Sa jag till honom och sedan stod vi där med armarna runt varandra. Alla tre.
Eftersom att klockan nästan var halv tre så blev kramen inte så lång och gick vi och la oss direkt.
Jag vaknade av mig själv klockan tio nästa dag, tog på mig en ljusrosa stickad tröja och ett par korta jeansshorts.
Då jag var på väg till köket så möttes jag av en ljuvlig doft. Jag steg in i köket och fick se pappa som stod och gräddade plättar, medans Lucas satt vid matbordet och högg in på en av pappas mästerverk.
"Godmorgon gumman! Sovit gott?"
"Jadå" Svarade jag kort och nyvaket.
Pappa kom fram med stekpannan och la en plätta på tallriken framför mig.
"Jo jag tänkte eftersom att det är din födelsedag om bara fem dagar så kanske du vill göra någonting speciellt?" Frågade pappa och jag kollade upp förvånat. Bara fem dagar kvar tills jag fyllde 17? Om fem dagar var det..få se, tisdag? Det hade jag verkligen inte tänkt på.
"Nej, jag vill helst bara vara med er och ta det lugnt. Ingen stor fest eller något" Sa jag och hoppades att pappa skulle förstå.
"Åh okej! vilka menar du med 'er' då? Räknas Pattie och Justin? Jessica kanske du också vill bjuda?"
"Justin, Pattie, Jessica, Chris och ni två förstås" Sa jag och flyttade blicken mellan pappa och lucas för att dom skulle förstå att med "ni två" så menade jag dom.
"Okej, det blir nog bra ska du se! Då ringer jag till Pattie och frågar om vi kan ses här hos oss klockan..ska vi säga vid 5? Blir det bra?" Jag började små skratta åt pappas försök till att planera saker. Han hade aldrig varit någon expert direkt.
"Det blir jättebra pappa" Sa jag och log. Han verkade slappna av lite mer.
"Så bra. Då säger vi det" Sa han och gick till vardagsrummet där telefonen låg för att ringa till Pattie.
Jag och Lucas passade på att äta upp våra plättar medans han var borta. Det fanns inte en enda smula kvar då pappa kom tillbaks.
Vi satt i köket och pratade alla tre tills klockan blev halv 12, då tyckte jag att det var bäst göra mig i ordning för att fara till Dani. Så jag gick upp till mitt rum, borstade igenom håret, satte upp det i en svans, tog på mig ett par sandaletter och fick jag skjuts av pappa till Dani's kvarter.
Jag vet att jag borde ha skaffat körkort för länge sen, men vi hade inte råd och när vi hade råd så hade pappa inte tid att låta mig övningsköra.. Så det har helt enkelt inte blivit av.
orkar inte skriva långt eftersom att det har hänt en grej.. men jag hoppas att ni gillar det här kapitlet iallafall!
kram på er finisar♥
Kommentarer
Postat av: Thi
Okej, förstår hur du känner dig!
Jag gillar den delen. Hoppas du kanske kommer skriva när du känner dig bättre?! :D
Postat av: Nathalie
Skitans braa!!
Hoppas det kommer bli lite bättre uppgradering med lite nya kapitel nästa år!!
Hoppas du mår bättre !! <3
Trackback
