One Less Lonely Girl - chapter 16
"Jo, Jag är på väg dit nu.. ville bara se till så att du fick bikinin" Svarade Jessica och vi började gå in mot ytterdörren. Jag hoppades att Justin inte skulle synas till någonstans, det gjorde han inte heller. "Okej, tack så jättemycket! Vi ses, hejdå!" Sa jag och nästan knuffade ut Jessica ur huset. Jag stängde dörren snabbt och pustade ut. Det där var nära ögat.
"ja det har han.. han var i köket.." Sa jag lite tyst och fick skuldkänslor. Jessica stod bara och kollade på mig chockad.
"Allvarligt? Jag som trodde att vi var kompisar.. antar att jag trodde fel. Hejdå Emily" Sa Jessica betydligt lugnare sedan gick hon ut genom dörren och smällde igen den hårt. Jag stod kvar där i hallen helt tyst. Vad hade jag gjort. Jag var tvungen att prata med Justin nu.
"Vad är det Emily? Vad hände? Vad sa hon?" Justin öste frågor över mig direkt jag kommit in till vardagsrummet. Jag satte sig bredvid honom och vi vände ansiktena mot varandra.
"Justin.. det här funkar inte längre. Jag har just förlorat min bästa vän på grund av det här"
"Emily.. jag älskar dig verkligen.." Sa Justin sorgset, jag tystade honom snabbt och tog tag i hans hand.
"Jag älskar dig också Justin..men jag orkar inte med allt sånt här just nu" Sa jag och kände hur tårarna ville pressa sig fram genom ögonvrån men jag kämpade emot. Jag släppte hans hand och kollade ner i mitt knä.
"Jag tycker inte att vi borde ses längre Justin"
Justin kollade sorgset på mig som om han inte riktigt kunde förstå det jag sa.
"Jag vill att du går nu" Sa jag och försökte låta stark men rösten vek sig.
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Två veckor sen senaste inlägget.. förlåt! hoppas ni gillar det här kapitlet iallafall, bieberlove♥
Jag ställde mig med ryggen mot dörren och blundade. Justin kom fram till mig och la armen om mig.
"Det där kunde ha gått illa" Sa han och kramade mig.
Jag lösgjorde mig från hans famn och kollade in i hans ögon.
"Tänk om hon hade sett dig Justin? Då skulle hon förmodligen berätta för hela världen om oss."
"Men då kanske inte hon är en så bra vän trots allt?"
"Jo det är hon.. men hon är verkligen ett jättestort fan av dig Justin och jag vet hur hon kommer att reagera om hon får reda på att hennes bästa vän är tillsammans med Justin Bieber.. men jag orkar dock inte bråka med henne över det"
"Jag förstår om det blir så.. men jag kan inte direkt ändra på mig själv.. jag är den jag är Emily!"
"Det vet jag väl, och jag vill inte heller att du ska förändras! Det är bara det att ibland känns det som att Jessica älskar dig mer än mig.. om du förstår vad jag menar.." Sa jag och klev in till vardagsrummet med Justin tätt i hälarna. Jag kunde känna att han var strax bakom mig så jag vände mig om. Han stod bara med några centimeter från min kropp.
"Men jag älskar ju inte henne." Sa Justin lågt och tog tag i mina höfter och drog mig mot honom.
"Jasså inte?" Sa jag vagt, jag skakade i hela kroppen bara av hans närvaro.
"Nej.. jag älskar dig Emily."
Jag blev mållös och istället för att säga någonting så kysste jag honom passionerat.
"Jag älskar dig också Justin!" Sa jag efter en stund och kände hur glädjen spred sig i kroppen.
Justin log stort och kysste mig. Den här gången längre och ännu mer passionerat.
Till slut övergick kyssen till hångel och vi la oss ner i soffan.
Just då vi myste som mest så ringde det på dörren. Jag trodde att om jag inte gick och öppnade så skulle jag kanske personen bara gå därifrån. Men jag trodde fel och han/hon fortsatte att ringa på dörrklockan tills jag blev så störd att jag gick och öppnade. Justin satt kvar i soffan.
Då jag öppnade blev jag chockad.
"HUR KUNDE DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG EMILY? HUR KUNDE DU LJUGA RAKT UPP I ANSIKTET PÅ MIG?!" Praktiskt taget skrek Jessica upp i ansikten mot mig innan hon stormade in i mitt hus.
"Vad snackar du om?" Frågade jag henne, förvirrad och nervös.
Hon räckte fram tidningen som hon höll i handen till mig.
Där på framsidan såg jag något som jag fruktat i flera månader.
Det var jag och Justin på stranden vi hade besökt tidigare den dagen. Tidningarna jobbade verkligen snabbt.
"Ehm..Asså..Jag kan förklara.." Sa jag och stirrade på tidningen.
"DET HOPPAS JAG VERKLIGEN ATT DU KAN! VAD TÄNKTE DU? VARFÖR HÖLL DU UNDAN EN SÅN STOR GREJ FRÅN MIG? JAG TRODDE VI VAR BÄSTAVÄNNER!"
"För att jag visste hur du skulle reagera! Du skulle berätta för varenda person på den här planeten! JAG SKULLE INTE ORKA MED DET!"
Just då Jessica skulle fortsätta skrika så tystnade hon till och stirrade på något bakom mig. Jag vände mig om och såg Justin komma ut fårn vardagsrummet med ruffsigt hår. Han höll på att knäppa skjortan sedan ställde han sig bredvid mig.
"Vad håller ni på med? Varför skriker ni?" Frågade Justin oroat.
"Justin.. förlåt men jag skulle vilja prata med Jessica i fred"
Han kollade fundersamt mot mig, jag nickade mot vardagsrummet och han fattade.
Innan han gick så kysste han mig snabbt på pannan sedan försvann han.
"HAR HAN VARIT HÄR HELA TIDEN? DÅ JAG SKULLE LÄMNA BIKININ OCKSÅ?" frågade Jessica ilsket efter chocken av att se Justin i verkligheten. Jag lösgjorde mig från hans famn och kollade in i hans ögon.
"Tänk om hon hade sett dig Justin? Då skulle hon förmodligen berätta för hela världen om oss."
"Men då kanske inte hon är en så bra vän trots allt?"
"Jo det är hon.. men hon är verkligen ett jättestort fan av dig Justin och jag vet hur hon kommer att reagera om hon får reda på att hennes bästa vän är tillsammans med Justin Bieber.. men jag orkar dock inte bråka med henne över det"
"Jag förstår om det blir så.. men jag kan inte direkt ändra på mig själv.. jag är den jag är Emily!"
"Det vet jag väl, och jag vill inte heller att du ska förändras! Det är bara det att ibland känns det som att Jessica älskar dig mer än mig.. om du förstår vad jag menar.." Sa jag och klev in till vardagsrummet med Justin tätt i hälarna. Jag kunde känna att han var strax bakom mig så jag vände mig om. Han stod bara med några centimeter från min kropp.
"Men jag älskar ju inte henne." Sa Justin lågt och tog tag i mina höfter och drog mig mot honom.
"Jasså inte?" Sa jag vagt, jag skakade i hela kroppen bara av hans närvaro.
"Nej.. jag älskar dig Emily."
Jag blev mållös och istället för att säga någonting så kysste jag honom passionerat.
"Jag älskar dig också Justin!" Sa jag efter en stund och kände hur glädjen spred sig i kroppen.
Justin log stort och kysste mig. Den här gången längre och ännu mer passionerat.
Till slut övergick kyssen till hångel och vi la oss ner i soffan.
Just då vi myste som mest så ringde det på dörren. Jag trodde att om jag inte gick och öppnade så skulle jag kanske personen bara gå därifrån. Men jag trodde fel och han/hon fortsatte att ringa på dörrklockan tills jag blev så störd att jag gick och öppnade. Justin satt kvar i soffan.
Då jag öppnade blev jag chockad.
"HUR KUNDE DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG EMILY? HUR KUNDE DU LJUGA RAKT UPP I ANSIKTET PÅ MIG?!" Praktiskt taget skrek Jessica upp i ansikten mot mig innan hon stormade in i mitt hus.
"Vad snackar du om?" Frågade jag henne, förvirrad och nervös.
Hon räckte fram tidningen som hon höll i handen till mig.
Där på framsidan såg jag något som jag fruktat i flera månader.
Det var jag och Justin på stranden vi hade besökt tidigare den dagen. Tidningarna jobbade verkligen snabbt.
"Ehm..Asså..Jag kan förklara.." Sa jag och stirrade på tidningen.
"DET HOPPAS JAG VERKLIGEN ATT DU KAN! VAD TÄNKTE DU? VARFÖR HÖLL DU UNDAN EN SÅN STOR GREJ FRÅN MIG? JAG TRODDE VI VAR BÄSTAVÄNNER!"
"För att jag visste hur du skulle reagera! Du skulle berätta för varenda person på den här planeten! JAG SKULLE INTE ORKA MED DET!"
Just då Jessica skulle fortsätta skrika så tystnade hon till och stirrade på något bakom mig. Jag vände mig om och såg Justin komma ut fårn vardagsrummet med ruffsigt hår. Han höll på att knäppa skjortan sedan ställde han sig bredvid mig.
"Vad håller ni på med? Varför skriker ni?" Frågade Justin oroat.
"Justin.. förlåt men jag skulle vilja prata med Jessica i fred"
Han kollade fundersamt mot mig, jag nickade mot vardagsrummet och han fattade.
Innan han gick så kysste han mig snabbt på pannan sedan försvann han.
"ja det har han.. han var i köket.." Sa jag lite tyst och fick skuldkänslor. Jessica stod bara och kollade på mig chockad.
"Allvarligt? Jag som trodde att vi var kompisar.. antar att jag trodde fel. Hejdå Emily" Sa Jessica betydligt lugnare sedan gick hon ut genom dörren och smällde igen den hårt. Jag stod kvar där i hallen helt tyst. Vad hade jag gjort. Jag var tvungen att prata med Justin nu.
"Vad är det Emily? Vad hände? Vad sa hon?" Justin öste frågor över mig direkt jag kommit in till vardagsrummet. Jag satte sig bredvid honom och vi vände ansiktena mot varandra.
"Justin.. det här funkar inte längre. Jag har just förlorat min bästa vän på grund av det här"
"Emily.. jag älskar dig verkligen.." Sa Justin sorgset, jag tystade honom snabbt och tog tag i hans hand.
"Jag älskar dig också Justin..men jag orkar inte med allt sånt här just nu" Sa jag och kände hur tårarna ville pressa sig fram genom ögonvrån men jag kämpade emot. Jag släppte hans hand och kollade ner i mitt knä.
"Jag tycker inte att vi borde ses längre Justin"
Justin kollade sorgset på mig som om han inte riktigt kunde förstå det jag sa.
"Jag vill att du går nu" Sa jag och försökte låta stark men rösten vek sig.
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Två veckor sen senaste inlägget.. förlåt! hoppas ni gillar det här kapitlet iallafall, bieberlove♥
One Less Lonely Girl - chapter 15
"Jag är i stan, håller på med en fotografering för Rolling Stone."
"Jaha..okej. Tänkte om du ville ta en tur till stranden med mig, men vi får väl ta det någon annan dag då."
"Men.. men dom ska bara fota sista outfiten på mig sen är vi klara. Jag kan komma hem till dig efter att jag hämtat mina badkläder?"
"Åh okej! Det blir bra, vi ses då Justin!"
"Jag kommer vid 12, hejdå Emily!"
Då jag lagt på så kollade jag på klockan. Visarna pekade på halv elva. Det var länge kvar innan Justin skulle komma så jag gick ner och tryckte på TVn. Jag bläddrade igenom alla kanaler tills jag kom till MTV. Där på den stora skärmen så såg jag Justin's ansikte. Det var på en awardshow. MMA's närmare sagt. Han hade på sig en blå kavaj, vita byxor, blå skor och en tshirt med ett tryck på. Han var uppe på scen och tog emot ett pris. Jag log stort. Han var så himla gullig. Jag fastnade för programmet och satt där tills klockan blev halv tolv. Då jag fick se vad klockan var så rusade jag upp till rummet och bytte om till min rosa bikini. Jag tog på mig mina korta jeansshorts och ett linne utanpå också. Just då jag var färdig så hörde jag någon tuta utanför mitt hus.
Jag sprang snabbt ner och öppnade, Justin stod lutad mot sin bil nere vid trottoaren och jag sprang fram till honom. Jag hoppade upp i hans famn och kysste honom länge.
"Hej älskling" Sa jag glatt.
"Hej babe, ska vi fara?"
Jag nickade sedan satt vi oss i hans bil och begav iväg till Manhattan Beach.
Plötsligt kom jag på en sak.
"Justin? Vi kan ju inte fara till Manhattan Beach?! Tänk om någon känner igen dig.. Jag är inte redo för att göra allt offentligt än"
Han kollade på mig bekymrat sedan sa han:
"Det är lugnt Emily.. vi kan fara till någon annan strand. Jag vet en som nästan ingen känner till" Han strök min kind försiktigt.
"Okej.. vilken då?"
"Du ska få se.."
Justin gjorde en U-sväng och körde iväg. "What makes you beautiful" av One Direction började spelas på radion och Justin höjde volymen betydligt.
Vi började sjunga högre än musiken, när låten var slut kollade vi på varandra och skrattade.
"Du är ju riktigt bra på att sjunga Emily!" Sa Justin och jag log generat. Jag hade alltid älskat att sjunga, men jag hade dock aldrig sjungit för någon annan än pappa och Lucas. Det var nog publik för mig.
"Detsamma!" Sa jag skämtsamt och Justin skrattade till.
Vi kom fram till stranden efter cirka en kvart. Vi var tvungna att gå genom en liten skog för att sedan komma ut på andra sidan, där vi möttes av en liten och mysig sandstrand. Justin la ut filten, som han hade tagit med sig, på sanden och vi satt oss ner. Justin hade tydligen tänkt på allt för han började plocka fram chokladdoppade jordgubbar, en flaska med cola i och några salta kex. Han hade även med sig sin gitarr dit och jag kunde inte hjälpa att undra vad han skulle spela för någonting. Jag hade aldrig nånsin hört honom live. Jag tittade förtjust på honom och han kollade upp på mig.
"Vad?" Frågade han undrande då jag satt och fnissade.
"Nä, ingenting. Du är bara så gullig Justin!" Sa jag och gav honom en puss på kinden.
"Jag vet att det är töntigt.." Sa han och hans leende försvann en smula.
"Justin..skojar du? Det här är det gulligaste en kille någonsin har gjort för mig!"
"Verkligen?" Frågade han och kollade upp på mig, den här gången med ett större leende.
Jag nickade till svar och han kysste mig.
Justin tog upp en jordgubbe och matade mig med den.
"Kom så badar vi?" Det var mer som ett kommando en än fråga. Justin ställde sig upp och räckte fram sin hand som jag fattade tag i, och han drog upp mig.
Han tog av sig sin tröja och jag tog av mig mitt linne och mina shorts sedan sprang vi handihand ut till vattnet. Det var jättekallt. Efter nästan en timmes badande så gick vi äntligen upp ur vattnet. Mina händer såg ut som russin vid den tiden.
Just då vi var på väg upp och lekte och skojade som mest, så hörde vi något prassel innifrån skogen. Vi stannade upp och lyssnade noga.
Plötsligt så kom det ett tiotal paparazzi's upp mot oss som skrek Justin's namn.
"Justin, Justin! Vem är tjejen?" "Är hon din nya flickvän?!"
Kunde jag höra dom fråga samtidigt som dom knäppte bilder på mig och Justin.
Justin tog snabbt tag i min hand och drog med mig till filten där han sen packade ner allt och vi klädde på oss hastigt. Vi sprang stressade genom skogen med paparazzin tätt i hälarna. Justin släppte aldrig min hand. Vilken jag var tacksam över.
Vi skyndade oss in i Justin's bil och körde snabbt iväg. Inte förräns vi kommit ut på motorvägen så kunde jag andas ut.
"Hur visste dom att vi var där?!" Frågade jag Justin.
"Det är deras jobb att veta var jag är Emily" Svarade Justin lite lugnare än mig.
Jag insåg att jag hade låtit lite väl arg och att den inte var Justin's fel att paparazzin ville åt honom.
Jag la min hand på hans som höll fast växelspaken, och kollade på honom.
"Jag vet, förlåt"
"Det är okej. Var ska vi nu då?"
"Tja.. att åka till någon strand är ju helt uteslutet."
"Vi kan väl fara hem till dig? Du hade väl en stor pool?" Frågade Justin.
"Ja, att bada i din jacuzzi nu kanske blir lite för varmt.. haha"
Justin tog det som ett ja och körde hem till mig. Det första vi gjorde var att hoppa i den kalla poolen.
Vi skvätte vatten och busade som om ingenting hade hänt, precis som små barn.
"Jag är jättetörstig...var la du picknikväskan?" Sa jag och klev ur poolen. Justin tog tag i mig.
"I köket..låt mig hämta den älskling" Sa han och jag kysste honom tacksamt. Då han gått in så la jag mig på solstolen och solade.
"Emily?" Hörde jag plötsligt en tjejs röst säga strax bakom mig. Jag praktiskt taget flög upp ur stolen chockat och kollade på tjejen. Det var Jessica.
"Ehm..hej Jessica!" Sa jag och försökte låta som om jag var glad att se henne. Vilket jag misslyckades totalt med eftersom jag inte var glad över det alls.
"Jo, du hade glömt din bikini hemma hos mig så jag tänkte att du kanske behövde den" Hon log och sträckte fram bikinin mot mig.
"Jaha, tack!" Sa jag och log lite nervöst. "Tänk om hon har upptäckt Justin" tänkte jag oroligt för mig själv. Sedan kom jag på att hon antagligen inte hade uppträtt så obekymrat om hon hade gjort det.
Just då hon tänkte vända sig om och gå så såg jag Justin komma ut till oss. Han kollade ner i marken och när han fick se att jag inte var ensam så tvärstannade han. Om Jessica hade vänt sig om så skulle hon ha fått se Justin rakt framför sig.
"Skulle inte du vara med Chris idag?" Frågade jag snabbt och till min lycka så stannade hon upp och kollade på mig. Jag viftade diskret med handen mot Justin i hopp om att han skulle fatta vinken. Som tur var så gjorde han det och försvann snabbt in till huset igen.
"Jo, Jag är på väg dit nu.. ville bara se till så att du fick bikinin" Svarade Jessica och vi började gå in mot ytterdörren.
Jag hoppades att Justin inte skulle synas till någonstans, det gjorde han inte heller.
"Okej, tack så jättemycket! Vi ses, hejdå!" Sa jag och nästan knuffade ut Jessica ur huset.
Jag stängde dörren snabbt och pustade ut.
Det där var nära ögat.
Förlåt att jag inte har skrivit, men nu när skolan har börjat så har jag verkligen fullt upp! Försöker verkligen skriva så så mycket som går! Kommentera♥!
One Less Lonely Girl - chapter 14
"Jaha jasså, det var ju väldigt snällt av dig. Vi ses väl sen då Justin. Emily, ta och kom in nu" Sa pappa, han strök mig på kinden och skakade Justins hand sedan gick han in till huset igen.
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Jag sprang snabbt upp till övervåningen för att undvika ytterligare frågor från pappa.
Det lyckades tyvärr inte något vidare, just då jag skulle byta om till mitt pyjamaslinne så knacka pappa på dörren och suckade.
"Kom in.." Sa jag och pappa steg in i rummet. Han satte sig på skrivbordsstolen och jag på sängen.
"Jo.. Asså, du har umgåtts ganska mycket med Justin på senaste tiden.. Är det något mellan er två?" Frågade pappa och jag kunde se att han var nervös. Jag blev förvånad över frågan och stammade fram:
"Va? Nej..asså, nej d-det är ingenting mellan oss.." Svarade jag och tittade ner på min fötter.
Pappa verkade lättad.
"Jaha.. men det var ju..eller..okej." Svarade pappa och verkade faktiskt glad över mitt svar. Jag blev generad men blev samtidigt arg på honom. Jag fick väl vara tillsammans med vem jag ville? Hur skulle han a reagerat om jag hade svarat ärligt om mig och Justin?
Vi satt tysta en stund.
"Jag funderar på att fria till Pattie.." Sa pappa och jag greps av panik.
"VA?!.. eller jag menar, varför det?"
"Haha, jag älskar henne verkligen Emily" Sa han och ignorerade min reaktion.
"Det förstår jag väl..men tycker du inte att det är för tidigt?" Frågade jag honom och han kollade lite surt på mig.
"Nej det gör jag väl inte.. jag vill dela resten av mitt liv med henne. Jag trodde att du skulle förstå det Emily" Sa han och kollade ner i golvet. Jag gick fram till honom och gav honom en kram.
"Jag gör det, jag förstår precis. Förlåt pappa, jag blev bara så förvånad"
Pappa log och pussade min panna.
"Det är lugnt.. vi kan prata med om det sen. Godnatt gumman"
"Godnatt pappa"
Han gick ut ur mitt rum och stängde dörren.
Det dröjde länge innan jag kunde somna, jag låg och tänkte på Justin hela tiden. Hur hans läppar hade känts så bra mot mina. Hans stora leende som gjorde så att jag också börjat le.
Plötsligt så pep mobilen till. Jag hoppades verkligen på att det skulle vara Justin.
Mina ögon fylldes med tårar då jag läste smset.
"Vi kan inte vara tillsammans Emily.. Det funkar inte. Våra föräldrar är ju det och det skulle bara bli konstigt..hoppas du förstår" Stod det.
Hur kunde han göra så där? På sms dessutom!
Jag klev upp ur sängen och kände plötsligt ilskan pressa sig fram, jag tog ett stort steg mot skrivbordet och välte ner det. Jag fortsatte sedan mot sängbordet och välte omkull det också. Min "The Devil Wears Prada"-poster rev jag sönder i små bitar.
Då fick jag syn på fönstret. Månen lyste in genom det alldeles oskyldigt och skapade en skräckfilmskänsla över hela rummet. Jag gick sakta fram till fönstret och kollade ut. Eftersom mitt sovrum låg på andra våningen så var det långt ner till marken. Fönstret var öppet och jag kunde känna en kall luft blåsa in på mig från den lilla springan. Jag öppnade fönstret helt och lutade mig fram för att kunna se marken bättre.
Månaden passerade förbi snabbt, jag var med Justin så ofta som jag kunde. Han åkte dock iväg till europa under maj och var borta till juni. Under den tiden spenderade jag mycket tid med Jessica. Då vi hade fått sommarlov och det hade blivit så varmt att man kunde bada så kunde man hitta oss på stranden ungefär varje dag.
Då Justin kom tillbaka så fortsatte jag att vara med Justin. Jessica tyckte att det var extremt konstigt att jag inte hade lika mycket tid att umgås med henne som förut. Jag var tvungen att ljuga återigen, precis som jag hade gjort i två månader. Det värsta var att jag hade blivit van vid att göra det. Det kändes inte lika hemskt. Men när jag tänkte efter så var det ju det, om inte ännu hemskare. Jag stod mellan min bästa vän som funnits där för mig sen vi var små och min pojkvän som ingen visste att jag hade.
På morgonen den 22 juni då jag vaknade lyste solen starkt in genom fönstret. Inte ett enda moln på himmelen så långt ögat kunde se. Det var rekordvarmt i hela LA, hela 38 grader.
Jag visste precis vad jag ville göra, och det var att bada.
Efter att jag hade klätt på mig och ätit frukost så ringde jag till Jessica. Jag tänkte att hon kanske hade lust att fara till Manhattan Beach med tanke på att det var väldigt längesen vi hittade på någonting.
"Hallå?" Svarade en manlig, bekant röst. Vilket var konstigt eftersom jag ringde till hennes mobil.
"Ehm..hej. Visst är det här Jessicas nummer?" Frågade jag killen nervöst.
"Emily? Emily Robins?" Jag blev chockad då han sa mitt namn, hur kunde han veta vem jag var.
"Ja det är jag"
"Åh, okej! Det är Chris Smith. Jessica är i duschen, men kan jag lämna ett meddelande?"
"Jaha hej! nej det är lugnt, jag tänkte bara om hon ville hitta på någonting men jag förstår att hon är upptagen. Hejdå!" Svarade jag snabbt och la på.
Jessica och Chris har varit tillsammans snart en månad. Han sommarjobbade på dagarna så det var därför Jessica hade möjlighet att vara med mig så mycket som hon hade varit.
Jag ringde Justin och kollade om han hade lust.
"Hey älskling" Svarade han och jag sken upp.
"Hej Justin.. vad gör du?"
"Jag är i stan, håller på med en fotografering för Rolling Stone."
"Jaha..okej. Tänkte om du ville ta en tur till stranden med mig, men vi får väl ta det någon annan dag då."
"Men.. men dom ska bara fota sista outfiten på mig sen är vi klara. Jag kan komma hem till dig efter att jag hämtat mina badkläder?"
"Åh okej! Det blir bra, vi ses då Justin!"
"Jag kommer vid 12, hejdå Emily!"
Förlåt för att ni har fått vänta så länge. Hoppas ni gillar kapitlet iallafall! Bieberlove♥
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Jag sprang snabbt upp till övervåningen för att undvika ytterligare frågor från pappa.
Det lyckades tyvärr inte något vidare, just då jag skulle byta om till mitt pyjamaslinne så knacka pappa på dörren och suckade.
"Kom in.." Sa jag och pappa steg in i rummet. Han satte sig på skrivbordsstolen och jag på sängen.
"Jo.. Asså, du har umgåtts ganska mycket med Justin på senaste tiden.. Är det något mellan er två?" Frågade pappa och jag kunde se att han var nervös. Jag blev förvånad över frågan och stammade fram:
"Va? Nej..asså, nej d-det är ingenting mellan oss.." Svarade jag och tittade ner på min fötter.
Pappa verkade lättad.
"Jaha.. men det var ju..eller..okej." Svarade pappa och verkade faktiskt glad över mitt svar. Jag blev generad men blev samtidigt arg på honom. Jag fick väl vara tillsammans med vem jag ville? Hur skulle han a reagerat om jag hade svarat ärligt om mig och Justin?
Vi satt tysta en stund.
"Jag funderar på att fria till Pattie.." Sa pappa och jag greps av panik.
"VA?!.. eller jag menar, varför det?"
"Haha, jag älskar henne verkligen Emily" Sa han och ignorerade min reaktion.
"Det förstår jag väl..men tycker du inte att det är för tidigt?" Frågade jag honom och han kollade lite surt på mig.
"Nej det gör jag väl inte.. jag vill dela resten av mitt liv med henne. Jag trodde att du skulle förstå det Emily" Sa han och kollade ner i golvet. Jag gick fram till honom och gav honom en kram.
"Jag gör det, jag förstår precis. Förlåt pappa, jag blev bara så förvånad"
Pappa log och pussade min panna.
"Det är lugnt.. vi kan prata med om det sen. Godnatt gumman"
"Godnatt pappa"
Han gick ut ur mitt rum och stängde dörren.
Det dröjde länge innan jag kunde somna, jag låg och tänkte på Justin hela tiden. Hur hans läppar hade känts så bra mot mina. Hans stora leende som gjorde så att jag också börjat le.
Plötsligt så pep mobilen till. Jag hoppades verkligen på att det skulle vara Justin.
Mina ögon fylldes med tårar då jag läste smset.
"Vi kan inte vara tillsammans Emily.. Det funkar inte. Våra föräldrar är ju det och det skulle bara bli konstigt..hoppas du förstår" Stod det.
Hur kunde han göra så där? På sms dessutom!
Jag klev upp ur sängen och kände plötsligt ilskan pressa sig fram, jag tog ett stort steg mot skrivbordet och välte ner det. Jag fortsatte sedan mot sängbordet och välte omkull det också. Min "The Devil Wears Prada"-poster rev jag sönder i små bitar.
Då fick jag syn på fönstret. Månen lyste in genom det alldeles oskyldigt och skapade en skräckfilmskänsla över hela rummet. Jag gick sakta fram till fönstret och kollade ut. Eftersom mitt sovrum låg på andra våningen så var det långt ner till marken. Fönstret var öppet och jag kunde känna en kall luft blåsa in på mig från den lilla springan. Jag öppnade fönstret helt och lutade mig fram för att kunna se marken bättre.
Plötsligt så rusade pappa in till rummet och jag vände mig så hastigt om att jag tappade balansen. Jag försökte med panik ta tag i fönstret men utan tur och jag föll.
Just då vaknade jag upp och, alldeles kallsvettig och anfådd.
Det hade bara varit en dröm.
Jag strök bort håret från ansiktet och andades ut. Mobilens skärm lyste och jag såg att jag hade fått ett sms. Det var från Justin.
Det hade bara varit en dröm.
Jag strök bort håret från ansiktet och andades ut. Mobilens skärm lyste och jag såg att jag hade fått ett sms. Det var från Justin.
"Godnatt älskling. Vi ses snart igen!xx" Löd det.
Jag log, inte ett enda ord om att göra slut.
Månaden passerade förbi snabbt, jag var med Justin så ofta som jag kunde. Han åkte dock iväg till europa under maj och var borta till juni. Under den tiden spenderade jag mycket tid med Jessica. Då vi hade fått sommarlov och det hade blivit så varmt att man kunde bada så kunde man hitta oss på stranden ungefär varje dag.
Då Justin kom tillbaka så fortsatte jag att vara med Justin. Jessica tyckte att det var extremt konstigt att jag inte hade lika mycket tid att umgås med henne som förut. Jag var tvungen att ljuga återigen, precis som jag hade gjort i två månader. Det värsta var att jag hade blivit van vid att göra det. Det kändes inte lika hemskt. Men när jag tänkte efter så var det ju det, om inte ännu hemskare. Jag stod mellan min bästa vän som funnits där för mig sen vi var små och min pojkvän som ingen visste att jag hade.
På morgonen den 22 juni då jag vaknade lyste solen starkt in genom fönstret. Inte ett enda moln på himmelen så långt ögat kunde se. Det var rekordvarmt i hela LA, hela 38 grader.
Jag visste precis vad jag ville göra, och det var att bada.
Efter att jag hade klätt på mig och ätit frukost så ringde jag till Jessica. Jag tänkte att hon kanske hade lust att fara till Manhattan Beach med tanke på att det var väldigt längesen vi hittade på någonting.
"Hallå?" Svarade en manlig, bekant röst. Vilket var konstigt eftersom jag ringde till hennes mobil.
"Ehm..hej. Visst är det här Jessicas nummer?" Frågade jag killen nervöst.
"Emily? Emily Robins?" Jag blev chockad då han sa mitt namn, hur kunde han veta vem jag var.
"Ja det är jag"
"Åh, okej! Det är Chris Smith. Jessica är i duschen, men kan jag lämna ett meddelande?"
"Jaha hej! nej det är lugnt, jag tänkte bara om hon ville hitta på någonting men jag förstår att hon är upptagen. Hejdå!" Svarade jag snabbt och la på.
Jessica och Chris har varit tillsammans snart en månad. Han sommarjobbade på dagarna så det var därför Jessica hade möjlighet att vara med mig så mycket som hon hade varit.
Jag ringde Justin och kollade om han hade lust.
"Hey älskling" Svarade han och jag sken upp.
"Hej Justin.. vad gör du?"
"Jag är i stan, håller på med en fotografering för Rolling Stone."
"Jaha..okej. Tänkte om du ville ta en tur till stranden med mig, men vi får väl ta det någon annan dag då."
"Men.. men dom ska bara fota sista outfiten på mig sen är vi klara. Jag kan komma hem till dig efter att jag hämtat mina badkläder?"
"Åh okej! Det blir bra, vi ses då Justin!"
"Jag kommer vid 12, hejdå Emily!"
Förlåt för att ni har fått vänta så länge. Hoppas ni gillar kapitlet iallafall! Bieberlove♥
