justinblovestories

- Du är killen som lockade hit paparazzin som gjorde så att min gräsmatta blev nertrampad? frågade Jack mig och kollade surt på mig.
- Jag antar det.. svarade jag generat och Jack började skratta på nytt.
- Frida, du måste verkligen lära den här killen att skilja på skämt eller inte skämt! Ta det lugnt Justin, jag skojade bara! Gräsmattan klarade sig! Kom så går vi in och sätter oss i vardagsrummet!

---

- Du kanske vill se några bilder på Frida då hon var liten? frågade Jack då dom hade pratat ett ganska långt tag.
- ABSOLUT! svarade Justin och såg på Frida som gömde ansiktet i händerna.
- Nej pappa sluta... det är ju pinsamt! sa Frida och rodnade men hennes pappa verkade inte bry sig om hans dotters vilja. Här skulle visas bilder.
- Jag varnar dig Justin, jag var ful som satan då jag var liten.
- Haha, tror jag inte på älskling! sa Justin samtidigt som Jack kom med fotoalbumet. Han satt sig ner mellan Frida och Justin med albumet i knät och slog upp första sidan. Där var det vilder på Frida då hon var en bebis.
"Sötare bebis finns inte" tänkte Justin då Jack bytte sida.
Efter många "AW" och flera sidbyten kom dom fram till en sida med en enda bild på Frida, Jack och Fridas mamma, Beatrice.
Justin sneglade på Frida och såg att leendet på hennes läppar försvann. Hon log snabbt åt Justin då hon märkte att han kollade på henne.
- Åh, det där är Fridas mamma, Beatrice. sa Jack och pekade på henne på bilden.
- Jag kan se var Frida har fått sitt vackra ansikte ifrån. sa Justin mjukt och Jack log.
- Jo minsann, hon påminnner väldigt mycket om sin mamma. Lika vacker. sa Jack och la armen runt sin lilla flicka.
Frida var ungefär 12 år då hon dog, alltså var det snart fyra år sedan.
- Vi har klarat oss bra. Även fast det inte var så länge sen Beatrice försvann. Alicia hade det svårast, hon var nere i ett år medans Victor kom inte sa så mycket men det syntes att han var ledsen.
- Okej, jag kan inte tänka mig hur det måste ha varit att gå igenom någon sånt. Beklagar sorgen.
- Frida, den här killen ska du hålla dig fast vid. Han är en bra ung man. sa Jack och reste sig upp.
- Nu måste jag tyvärr fara och hämta Alicia hos hennes kompis. Sköt om dig Justin. sa Jack och skakade hand med honom sedan kysste han Frida på pannan. Sedan for han iväg.

FRIDAS PERSPEKTIV:

- Vad vill du göra nu då? frågade jag efter en stunds tystnad.
- Vet inte, vi kan väl gå upp till ditt rum? frågade Justin flirtigt och jag nickade.
Då vi gick på övervåníngen i korridoren till mitt rum, försvann Justin plötsligt utan att jag märkte det. Då jag hade kommit fram till mitt rum vände jag mig om men där fanns ingen Justin. Jag började ropa på honom men jag fick inget svar. Plötsligt kände jag hur någon tog tag i mig och drog in mig i Alicias rum.
Det var Justin. Han tryckte försiktigt upp mig mot väggen och kysste mig passionerat.
JAg fnittrade till och kysste honom igen. Kyssen blev mer och mer het och vi lade oss ner på Alicias säng.
Plötsligt stannade Justin upp och började skratta som en galning.
- Vad är det? frågade jag förvånat.
- Visste du om att din syrra hade en hel vägg med bilder på mig?! sa Justin medans han kippade efter andan och ställde sig upp och gick fram till väggen. Jag suckade djupt.
-  Måste hon vara en sån stalker?! Fatta pinsamt..
- Haha, nejdå! Jag tycker att det är extremt gulligt faktiskt! Vi måste hänga med henne nån dag! Bara för att göra henne glad!
- Mm, visst..
- Du älskling, hon verkar ju gilla mig ganska mycket. Tror du inte att det skulle vara kul för henne att få vara med oss? Bara en liten stund? sa Justin och kramade mig. Jag var tvungen att tänkta efter.. hon älskade ju faktiskt Justin och hon hon är ju trots allt min syster, som jag älskar innerligt. Jag log mot Justin.
- Jo, det skulle nog kunna gå. sa jag och vi kysste varandra.
- Nå, var var vi nånstans? sa Justin flirtigt och kysste mig på halsen. Jag fnittrade till och vi la oss på Alicias säng återigen.
Justin började smeka mig över hela kroppen och kysste mig på halsen. Jag tog av mig mitt vita linne och Justin tog av sig sin svarta tshirt.
Plötsligt hörde vi någon säga:
- Ehm.. ursäkta mig, men det här är mitt rum. 
Vi stannade upp av förvåning och fick se Alicia stå i dörröppningen alldeles chockad. Vi rusade upp ur sängen, haffade åt oss våra tröjor.
- Du, lova att inte säga något till pappa? bad jag Alicia då vi passerade henne på väg ut från hennes rum och hon nickade, sedan sprang vi till mitt rum så fort vi kunde. Jag stängde dörren efter oss och vi kunde äntligen andas ut.

---

SNÄLLA KOMMENTERA! blir SÅ mycket roligare att skriva då!:D