One Less Lonely Girl - chapter 16

"Jo, Jag är på väg dit nu.. ville bara se till så att du fick bikinin" Svarade Jessica och vi började gå in mot ytterdörren. Jag hoppades att Justin inte skulle synas till någonstans, det gjorde han inte heller. "Okej, tack så jättemycket! Vi ses, hejdå!" Sa jag och nästan knuffade ut Jessica ur huset. Jag stängde dörren snabbt och pustade ut. Det där var nära ögat.


 
Jag ställde mig med ryggen mot dörren och blundade. Justin kom fram till mig och la armen om mig.
"Det där kunde ha gått illa" Sa han och kramade mig.
Jag lösgjorde mig från hans famn och kollade in i hans ögon.
"Tänk om hon hade sett dig Justin? Då skulle hon förmodligen berätta för hela världen om oss."
"Men då kanske inte hon är en så bra vän trots allt?"
"Jo det är hon.. men hon är verkligen ett jättestort fan av dig Justin och jag vet hur hon kommer att reagera om hon får reda på att hennes bästa vän är tillsammans med Justin Bieber.. men jag orkar dock inte bråka med henne över det" 
"Jag förstår om det blir så.. men jag kan inte direkt ändra på mig själv.. jag är den jag är Emily!"
"Det vet jag väl, och jag vill inte heller att du ska förändras! Det är bara det att ibland känns det som att Jessica älskar dig mer än mig.. om du förstår vad jag menar.."
Sa jag och klev in till vardagsrummet med Justin tätt i hälarna. Jag kunde känna att han var strax bakom mig så jag vände mig om. Han stod bara med några centimeter från min kropp.
"Men jag älskar ju inte henne." Sa Justin lågt och tog tag i mina höfter och drog mig mot honom. 
"Jasså inte?" Sa jag vagt, jag skakade i hela kroppen bara av hans närvaro. 
"Nej.. jag älskar dig Emily."
Jag blev mållös och istället för att säga någonting så kysste jag honom passionerat.
"Jag älskar dig också Justin!" Sa jag efter en stund och kände hur glädjen spred sig i kroppen. 
Justin log stort och kysste mig. Den här gången längre och ännu mer passionerat. 
Till slut övergick kyssen till hångel och vi la oss ner i soffan.

Just då vi myste som mest så ringde det på dörren. Jag trodde att om jag inte gick och öppnade så skulle jag kanske personen bara gå därifrån. Men jag trodde fel och han/hon fortsatte att ringa på dörrklockan tills jag blev så störd att jag gick och öppnade. Justin satt kvar i soffan. 
Då jag öppnade blev jag chockad. 
"HUR KUNDE DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG EMILY? HUR KUNDE DU LJUGA RAKT UPP I ANSIKTET PÅ MIG?!" Praktiskt taget skrek Jessica upp i ansikten mot mig innan hon stormade in i mitt hus. 
"Vad snackar du om?" Frågade jag henne, förvirrad och nervös.
Hon räckte fram tidningen som hon höll i handen till mig.
Där på framsidan såg jag något som jag fruktat i flera månader.
Det var jag och Justin på stranden vi hade besökt tidigare den dagen. Tidningarna jobbade verkligen snabbt.
"Ehm..Asså..Jag kan förklara.." Sa jag och stirrade på tidningen.
"DET HOPPAS JAG VERKLIGEN ATT DU KAN! VAD TÄNKTE DU? VARFÖR HÖLL DU UNDAN EN SÅN STOR GREJ FRÅN MIG? JAG TRODDE VI VAR BÄSTAVÄNNER!"
"För att jag visste hur du skulle reagera! Du skulle berätta för varenda person på den här planeten! JAG SKULLE INTE ORKA MED DET!" 
Just då Jessica skulle fortsätta skrika så tystnade hon till och stirrade på något bakom mig. Jag vände mig om och såg Justin komma ut fårn vardagsrummet med ruffsigt hår. Han höll på att knäppa skjortan sedan ställde han sig bredvid mig.
"Vad håller ni på med? Varför skriker ni?" Frågade Justin oroat.
"Justin.. förlåt men jag skulle vilja prata med Jessica i fred" 
Han kollade fundersamt mot mig, jag nickade mot vardagsrummet och han fattade. 
Innan han gick så kysste han mig snabbt på pannan sedan försvann han. 
"HAR HAN VARIT HÄR HELA TIDEN? DÅ JAG SKULLE LÄMNA BIKININ OCKSÅ?" frågade Jessica ilsket efter chocken av att se Justin i verkligheten.
"ja det har han.. han var i köket.." Sa jag lite tyst och fick skuldkänslor. Jessica stod bara och kollade på mig chockad.
"Allvarligt? Jag som trodde att vi var kompisar.. antar att jag trodde fel. Hejdå Emily" Sa Jessica betydligt lugnare sedan gick hon ut genom dörren och smällde igen den hårt. Jag stod kvar där i hallen helt tyst. Vad hade jag gjort. Jag var tvungen att prata med Justin nu.

"Vad är det Emily? Vad hände? Vad sa hon?"
Justin öste frågor över mig direkt jag kommit in till vardagsrummet. Jag satte sig bredvid honom och vi vände ansiktena mot varandra.
"Justin.. det här funkar inte längre. Jag har just förlorat min bästa vän på grund av det här"
"Emily.. jag älskar dig verkligen.."
Sa Justin sorgset, jag tystade honom snabbt och tog tag i hans hand. 
"Jag älskar dig också Justin..men jag orkar inte med allt sånt här just nu" Sa jag och kände hur tårarna ville pressa sig fram genom ögonvrån men jag kämpade emot. Jag släppte hans hand och kollade ner i mitt knä.
"Jag tycker inte att vi borde ses längre Justin"
Justin kollade sorgset på mig som om han inte riktigt kunde förstå det jag sa.
"Jag vill att du går nu" Sa jag och försökte låta stark men rösten vek sig.
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv. 
Sedan var han borta.


Två veckor sen senaste inlägget.. förlåt! hoppas ni gillar det här kapitlet iallafall, bieberlove♥

Kommentarer
Postat av: Thi

AMAZING!



Längtar redan till nästa kan du skriv mer går i här typ 24/7 typ

:D

2011-09-27 @ 20:28:25
Postat av: Melissa

jättebra<3

2011-09-28 @ 16:44:07
Postat av: Nathalie

Gud vad bra får gåshud för det här <3

gud måste ha mer kapitel nu :)

2011-09-28 @ 22:47:55
Postat av: linnhalldin

awsome as always. :D

2011-09-30 @ 20:23:26
URL: http://juustanordinarygiirl.blogg.se/
Postat av: Jennie

OMG, MÅSTE LÄSA NYTT KAPITEL!<333333333333

2011-09-30 @ 21:55:11
URL: http://jenniiele.blogg.se/
Postat av: johanna

braa kapitel :)

2011-10-07 @ 17:06:42
URL: http://bieberword.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0