One Less Lonely Girl - Chapter 19
Högtalarna fylldes av skrikande tjejer och applåder.
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Jag höll hårt i Jessicas hand. Han hade verkligen skrivit en låt till mig. En låt som han skulle uppträda om bara några minuter. Jessica kollade medlidsamt på mig. Jag kippade efter andan och ställde mig snabbt upp.
"Jessica, det här går inte. Jag måste ta mig till honom! Jag måste försöka få tillbaks honom!" Jessica ställde sig snabbt upp och som den trogna beliebern hon var så visste hon precis var Justin höll hus.
Hon ringde Chris som bara bodde ett par hus bort från mig.
"Hallå?" Svarade han efter tre signaler.
"Hej babe, skulle du kunna komma hit och skjutsa in mig och Emily till stan? Det är jätteviktigt!"
"Ehm.. visst okej"
"Bra, kom så fort som möjligt. Puss!"
Chris kom efter bara några två minuter och vi slängde oss in i bilen så fort som möjligt sedan körde han iväg mot lokalen där Justin var.
"Varför har ni så bråttom dit?" Undrade Chris då han fått reda på vart vi skulle.
"För att Justin är där och Emily ska berätta för honom hur mycket hon ångrar sig och sen ska dom bli tillsammans igen! OMG, det här är så romantiskt!!" Förklarade Jessica utan att andas mellan orden.
"Justja.. jag såg dig och Justin i tidningen för några dagar sen. Vad händer egentligen?"
"Jag vet inte.. j-"
"Vi är framme nu!" Sa Jessica och avbröt mig. Chris stannade på andra sidan gatan. Det var fullt med skrikande tjejer med skyltar där det stod tex "MARRY ME JUSTIN!" "I'M A BELIEBER" "I LOVE YOU JUSTIN".
Jag sprang ut ur bilen och gick sedan fram till de främre förarsätet där Jessica satt.
"Ni kan åka nu. Jag tar bussen hem sen. Beroendes på hur det går med Justin."
"Vi åker ingenstans tjejen. Vi kommer att vänta här även om det tar hela natten för dig att komma ut"
Jag log tacksamt mot Jessica och sprang sedan över vägen till folkmassan.
Jag försökte tränga mig igenom men det var lönlöst. Plötsligt då jag höll på att ge upp helt så hörde jag en tjej till vänster om mig säga:
"Titta tjejer, det är Emily Robins!!" Hon pekade på mig och nästan alla blickar vändes mot mig.
"Vad gör du här?" Frågade tjejen.
"Jag försöker ta mig in för att berätta för Justin hur mycket jag saknar honom och vilken idiot jag har varit. Men det är lönlöst. Kommer nog aldrig att få chansen att säga det till honom.."
Alla tjejer stod stilla och kollade medlidsamt på mig.
Helt plötsligt så började en öppning skymtas framför mig. Tjejerna drog sig tillbaka så att jag fick mig framåt.
"Tack så jättemycket!" Jag skakade tjejen som upptäckt mig först's hand.
"Ingen orsak! Jag heter Dani förresten!"Svarade hon snabbt och jag sprang sedan förbi vakten och in i lokalen.
Då jag kom in så möttes jag av en ännu större folkmassa. Säkert flera hundratals människor.
Jag ställde mig på ett trappsteg för att kunna se ut över publikhavet bättre. Så att jag kunde se om det fanns någon öppning som gjorde så att jag kunde få mig backstage.
Det fanns en möjlighet att ta sig fram längst till höger av lokalen så jag sprang dit.
Just då jag höll på att springa så började dom fixa med mickarna och ljudsystemet uppe på scenen.
Jag fick mig fram till vakten som var lång och muskulös. Han skulle nog inte flytta sig i första taget.
"Kan jag hjälpa dig med något tjejen?"
Just då jag skulle förklara för honom så fick jag syn på Kenny som stod och pratade med någon bara ungefär tio meter bort från där jag stod.
Jag började ropa på honom för allt jag var värd och tillslut så upptäckte han mig.
Han småsprang fram till där jag stod och sa till vakten att släppa förbi mig, vilket han gjorde snabbt utan men.
Just då vi sprang vidare för att leta Justin så gick han ut på scenen, tätt följd av hans gitarrist. Dan tror jag att han hette närmare bestämt.
Jag stannade upp för att få en glimt av honom. Han satte sig just ner på en av de två stolarna som fanns på scenen.
"Vi måste skynda oss, kom!" Kenny tog snabbt tag i min hand och drog iväg med mig till sceningången.
Jag kunde höra Justin säga efter ett tags väntande på att skriken och applåderna skulle tystna:
"Tack så jättemycket för att jag fick komma. Uhm.. den här låten är tillägnad en tjej som jag älskar. Så.. jag hoppas att ni gillar den."
Just då han avslutat meningen så kom vi fram.
"Lycka till tjejen!" Kenny gav mig en kram och jag tackade honom för hjälpen. Utan honom hade jag virrat bort mig eller, vid värsta scenariot, inte ens tagit mig backstage.
Jag stod till höger, ungerfär 5 meter från Justin. Om han bara vände på huvudet så skulle han se mig klart och tydligt. Publiken kunde däremot inte se mig eftersom de stora ridåerna döljde hela mig.
Justin drog efter andan och började sedan sjunga.
En tår rann ner för min kind. Låten var till mig. Helt klart. Jag visste inte om jag ville skratta eller gråta, skrika eller sjunga. Men en sak visste jag. Jag ville ha honom tillbaka.
Jag tog ett djupt andetag och klev ut på scenen så att alla kunde se mig. Publiken tystnade i chock. Justin måste ha märkt det eftersom han slutade sjunga mitt i låten och kollade i riktningen dit folkmassan pekade.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Då jag klev ut på scenen var jag nervösare än någonsin. Om Emily satt hemma i sin soffa och kollade så skulle det vara mycket som stod på spel.
Publiken var helt fantastisk och dom fick mig att glömma bort min nervositet.. för stunden.
Jag började sjunga.
Mitt i sången tystnade helt plötsligt publiken och deras blickar riktades mot något annat än mig. Jag vände blicken dit dom pekade och fick se Emily. Vad gjorde hon här? Världens underbaraste Emily stod på scenen bara några meter från mig. Jag ställde mig upp. Plötsligt vände hon sig om och försvann. Innan jag en hunnit fundera ut vad som hände så kom hon tillbaks igen. Den här gången med en mick i hennes hand.
"Förlåt att jag stör.. men jag kan inte vänta längre. Justin, jag saknar dig. Jag saknar oss. Jag vill inte leva utan dig, jag KAN inte leva utan dig. Jag inser vilken idiot jag varit som släppte taget om dig. Du är så himla bäst och.. Jag älskar dig. Jag älskar dig så att det gör ont. Men jag förstår om du inte vill ta tillbaka mig med tanke på hur dum jag varit. Om det är så, så hoppas jag att du träffar en tjej som förstår hur lyckligt lottad hon är över att ha dig i sitt liv. För det insåg inte jag, förrän det var för sent." Emily höll en stadig blick på mig.
Jag vad chockad, och visste inte hur jag skulle formulera mitt svar. Så jag tog lös micken från stativet och sa det enda jag kunde komma på just vid det tillfället.
"Jag älskar dig också. Och jag saknar dig mer än allt annat. Och nu, vill du vara så snäll att komma hit så jag kan kyssa dig?"
Emily grät och skrattade samtidigt. Hon sprang fram till mig oh hoppade upp i min famn. Jag slog armarna runt henne och kysste henne sedan länge.
Mitt i kyssarna så började publiken att applådera och busvissla. Vi avbröt oss och började skratta. Jag torkade bort hennes tårar och gav henne en puss på pannan.
Lyckligare än någonsin.
Lite snabbare på att skriva nu, eller hur;)? Hoppas ni gillar det här kapitlet. Vill ni att jag ska avsluta det här snart och börja på en ny novell eller ska jag fortsätta skriva på den här?:) kommentera 10+ kommentarer för nästa♥
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Jag höll hårt i Jessicas hand. Han hade verkligen skrivit en låt till mig. En låt som han skulle uppträda om bara några minuter. Jessica kollade medlidsamt på mig. Jag kippade efter andan och ställde mig snabbt upp.
"Jessica, det här går inte. Jag måste ta mig till honom! Jag måste försöka få tillbaks honom!" Jessica ställde sig snabbt upp och som den trogna beliebern hon var så visste hon precis var Justin höll hus.
Hon ringde Chris som bara bodde ett par hus bort från mig.
"Hallå?" Svarade han efter tre signaler.
"Hej babe, skulle du kunna komma hit och skjutsa in mig och Emily till stan? Det är jätteviktigt!"
"Ehm.. visst okej"
"Bra, kom så fort som möjligt. Puss!"
Chris kom efter bara några två minuter och vi slängde oss in i bilen så fort som möjligt sedan körde han iväg mot lokalen där Justin var.
"Varför har ni så bråttom dit?" Undrade Chris då han fått reda på vart vi skulle.
"För att Justin är där och Emily ska berätta för honom hur mycket hon ångrar sig och sen ska dom bli tillsammans igen! OMG, det här är så romantiskt!!" Förklarade Jessica utan att andas mellan orden.
"Justja.. jag såg dig och Justin i tidningen för några dagar sen. Vad händer egentligen?"
"Jag vet inte.. j-"
"Vi är framme nu!" Sa Jessica och avbröt mig. Chris stannade på andra sidan gatan. Det var fullt med skrikande tjejer med skyltar där det stod tex "MARRY ME JUSTIN!" "I'M A BELIEBER" "I LOVE YOU JUSTIN".
Jag sprang ut ur bilen och gick sedan fram till de främre förarsätet där Jessica satt.
"Ni kan åka nu. Jag tar bussen hem sen. Beroendes på hur det går med Justin."
"Vi åker ingenstans tjejen. Vi kommer att vänta här även om det tar hela natten för dig att komma ut"
Jag log tacksamt mot Jessica och sprang sedan över vägen till folkmassan.
Jag försökte tränga mig igenom men det var lönlöst. Plötsligt då jag höll på att ge upp helt så hörde jag en tjej till vänster om mig säga:
"Titta tjejer, det är Emily Robins!!" Hon pekade på mig och nästan alla blickar vändes mot mig.
"Vad gör du här?" Frågade tjejen.
"Jag försöker ta mig in för att berätta för Justin hur mycket jag saknar honom och vilken idiot jag har varit. Men det är lönlöst. Kommer nog aldrig att få chansen att säga det till honom.."
Alla tjejer stod stilla och kollade medlidsamt på mig.
Helt plötsligt så började en öppning skymtas framför mig. Tjejerna drog sig tillbaka så att jag fick mig framåt.
"Tack så jättemycket!" Jag skakade tjejen som upptäckt mig först's hand.
"Ingen orsak! Jag heter Dani förresten!"Svarade hon snabbt och jag sprang sedan förbi vakten och in i lokalen.
Då jag kom in så möttes jag av en ännu större folkmassa. Säkert flera hundratals människor.
Jag ställde mig på ett trappsteg för att kunna se ut över publikhavet bättre. Så att jag kunde se om det fanns någon öppning som gjorde så att jag kunde få mig backstage.
Det fanns en möjlighet att ta sig fram längst till höger av lokalen så jag sprang dit.
Just då jag höll på att springa så började dom fixa med mickarna och ljudsystemet uppe på scenen.
Jag fick mig fram till vakten som var lång och muskulös. Han skulle nog inte flytta sig i första taget.
"Kan jag hjälpa dig med något tjejen?"
Just då jag skulle förklara för honom så fick jag syn på Kenny som stod och pratade med någon bara ungefär tio meter bort från där jag stod.
Jag började ropa på honom för allt jag var värd och tillslut så upptäckte han mig.
Han småsprang fram till där jag stod och sa till vakten att släppa förbi mig, vilket han gjorde snabbt utan men.
Just då vi sprang vidare för att leta Justin så gick han ut på scenen, tätt följd av hans gitarrist. Dan tror jag att han hette närmare bestämt.
Jag stannade upp för att få en glimt av honom. Han satte sig just ner på en av de två stolarna som fanns på scenen.
"Vi måste skynda oss, kom!" Kenny tog snabbt tag i min hand och drog iväg med mig till sceningången.
Jag kunde höra Justin säga efter ett tags väntande på att skriken och applåderna skulle tystna:
"Tack så jättemycket för att jag fick komma. Uhm.. den här låten är tillägnad en tjej som jag älskar. Så.. jag hoppas att ni gillar den."
Just då han avslutat meningen så kom vi fram.
"Lycka till tjejen!" Kenny gav mig en kram och jag tackade honom för hjälpen. Utan honom hade jag virrat bort mig eller, vid värsta scenariot, inte ens tagit mig backstage.
Jag stod till höger, ungerfär 5 meter från Justin. Om han bara vände på huvudet så skulle han se mig klart och tydligt. Publiken kunde däremot inte se mig eftersom de stora ridåerna döljde hela mig.
Justin drog efter andan och började sedan sjunga.
En tår rann ner för min kind. Låten var till mig. Helt klart. Jag visste inte om jag ville skratta eller gråta, skrika eller sjunga. Men en sak visste jag. Jag ville ha honom tillbaka.
Jag tog ett djupt andetag och klev ut på scenen så att alla kunde se mig. Publiken tystnade i chock. Justin måste ha märkt det eftersom han slutade sjunga mitt i låten och kollade i riktningen dit folkmassan pekade.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Då jag klev ut på scenen var jag nervösare än någonsin. Om Emily satt hemma i sin soffa och kollade så skulle det vara mycket som stod på spel.
Publiken var helt fantastisk och dom fick mig att glömma bort min nervositet.. för stunden.
Jag började sjunga.
Mitt i sången tystnade helt plötsligt publiken och deras blickar riktades mot något annat än mig. Jag vände blicken dit dom pekade och fick se Emily. Vad gjorde hon här? Världens underbaraste Emily stod på scenen bara några meter från mig. Jag ställde mig upp. Plötsligt vände hon sig om och försvann. Innan jag en hunnit fundera ut vad som hände så kom hon tillbaks igen. Den här gången med en mick i hennes hand.
"Förlåt att jag stör.. men jag kan inte vänta längre. Justin, jag saknar dig. Jag saknar oss. Jag vill inte leva utan dig, jag KAN inte leva utan dig. Jag inser vilken idiot jag varit som släppte taget om dig. Du är så himla bäst och.. Jag älskar dig. Jag älskar dig så att det gör ont. Men jag förstår om du inte vill ta tillbaka mig med tanke på hur dum jag varit. Om det är så, så hoppas jag att du träffar en tjej som förstår hur lyckligt lottad hon är över att ha dig i sitt liv. För det insåg inte jag, förrän det var för sent." Emily höll en stadig blick på mig.
Jag vad chockad, och visste inte hur jag skulle formulera mitt svar. Så jag tog lös micken från stativet och sa det enda jag kunde komma på just vid det tillfället.
"Jag älskar dig också. Och jag saknar dig mer än allt annat. Och nu, vill du vara så snäll att komma hit så jag kan kyssa dig?"
Emily grät och skrattade samtidigt. Hon sprang fram till mig oh hoppade upp i min famn. Jag slog armarna runt henne och kysste henne sedan länge.
Mitt i kyssarna så började publiken att applådera och busvissla. Vi avbröt oss och började skratta. Jag torkade bort hennes tårar och gav henne en puss på pannan.
Lyckligare än någonsin.
Lite snabbare på att skriva nu, eller hur;)? Hoppas ni gillar det här kapitlet. Vill ni att jag ska avsluta det här snart och börja på en ny novell eller ska jag fortsätta skriva på den här?:) kommentera 10+ kommentarer för nästa♥
One Less Lonely Girl - chapter 18
Då var det Dan's tur att kolla chockat på Alfredo.
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Fem dagar gick, utan att jag hörde av något från Justin. Jag hade sett honom på nyheterna ibland, de pratade främst om hans turné men också om mig. Eller den så kallade "okända tjejen som stulit Justin Biebers hjärta". På de lokala nyheterna hade det kommit upp ett bildspel med bilder på oss två. Reportern hade även fått en intervju med Justin. Då hon frågade honom vem tjejen på bilden var så höll jag andan.
"Hon var..eller hon är en tjej som jag älskar jättemycket, men vi är bara vänner" Jag andades ut, vi var ju inte ens vänner längre. För vänner hör väl av sig till varandra? Vänner träffar väl varandra? Jag hade övervägt att ringa honom men jag ville inte bli ännu mer ledsen. Jag hade gråtit nog. Tanken på att jag grät så mycket fick mig att tro att jag kanske varit lite töntig. Jag menar, det var ju jag som hade gjort slut med honom. Justin hade ju inte gjort någonting alls. Jag hade flera gånger lyft på luren och slagit hans nummer för att sedan snabbt lägga på. Det kanske var bäst som det var, det kanske var dags att glömma honom.. Det enda problemet var att jag inte ville göra det, jag älskade honom fortfarande.
Jag hade bett om ursäkt till Jessica och hon hade förlåtit mig snabbt. Vi spenderade mer och mer tid med varandra och allt började kännas nästan som vanligt igen.
På en onsdag då jag väntade på att Jessica skulle komma över så knackade det på dörren. Jag trodde att det var Jessica så jag sprang för att öppna, då jag öppnade dörren så var det inte Jessica som stod där. Det var Justin.
Jag svalde hårt. Pappa var hos Pattie och Lucas hos en kompis. Det fanns ingen som kunde rädda mig ur situationen.
Justin sken upp.
"Emily! Du anar inte hur glad jag är att få se dig"
"Justin.. jag-" Han stoppade mig innan jag ens börjat.
"Jag vet att du förmodligen inte vill ha mig här och jag respekterar det. Men kan vi inte prata?"
"Prata på" Sa jag lite kyligt.
"Jag saknar dig Emily, verkligen" Han kollade in i mina ögon och jag kände hur det stack till i hjärtat. Han var så fin.
"Jag saknar dig också..men det är bäst så här" Varje ord tog emot.
"Varför kan vi inte få det att funka? Det skulle kunna gå, bara vi försöker!"
"Justin..gör inte så här mot mig. Du måste gå nu"
"Ring mig om du vill träffas någon gång och snacka på riktigt. Du har mitt nummer Emily. Jag älskar dig, det vet du" Just då jag tänkte gå in och stänga dörren så tog han tag i min hand. Jag kände den där pirriga känslan i hela kroppen. Just när tårarna började tränga sig fram i ögonvråna hörde jag Jessicas röst:
"Omg.. d-d-det är v-v-erkligen du! Du är.. j-jag kan inte f-fatta det!" Stammade hon rejält.
Justin vände sig om förvånat mot henne och log ett snett leende.
"Abröt jag n-någonting? J-j-jag kan gå in och v-vänta om ni vill prata k-klart" Sa hon helt till sig och nästan skuttade runt. Hon var på väg in i huset.
"Det är okej Jessica. Justin skulle just gå" Sa jag ännu kyligare än förut. Jag undvek att kolla Justin i ögonen.
Han gick fram till mig och gav mig en lapp sedan vände han sig om och försvann. jag sprang in i huset tätt följd av Jessica.
"Gumman, hur mår du? Är du okej?" Frågade hon mig och kramade om mig hårt.
"Nej jag är inte okej.. jag kan inte sluta tänka på honom Jessica.. han vägrar försvinna ur mitt huvud!"
Jag vecklade sakta ut lappen, där stod det "MTV 21.00♥".
"Vad står det?" Frågade Jessica nyfiket och jag visade henne lappen.
"vad menar han med det?" Frågade hon.
"Jag vet inte, vi får väl se" Sa jag undrandes.
Resten av dagen var vi uppe i mitt rum, men vi gjorde något som vi inte hade gjort på jättelänge. Vi pratade. Pratade om allt möjligt, speciellt om Justin.
"Men, varför sa du ingenting?" Frågade Jessica då vi just börjat komma in på ämnet.
"För att jag var rädd att du skulle berätta för alla, och bry dig mer om honom än mig.. om du förstår vad jag menar" Sa jag och suckade.
"Jag förstår, men det kommer aldrig att hända. Jag kommer alltid att älska dig mer än någon världskändis gumman!" Sa hon och kramade om mig.
"Aw, jag kan inte fatta att jag inte berättade tidigare. Förlåt" Sa jag och besvarade hennes kram.
"Det är lugnt.. men du, undra vad som kommer att hända ikväll"
Jag frös till.
"Det undrar jag med.."
Jessica kände på sig att jag inte ville prata med om det, så hon lät det vara.
På kvällen då klockan blivit 10 i nio så satte vi oss framför TVn. Jag var nervösare än någonsin. Jag hade oroat mig för den stunden ända sen jag fick se vad det stod på lappen.
Vi satt stilla länge, ända tills klockan blivit 2 minuter i nio. Jessica kollade på mig och räckte fjärkontrollen till mig. Jag tog ett djupt andetag och tryckte sedan på TVn. Jag bläddrade fram genom kanalerna tills det stod MTV på skärmens vänstra hörn.
Högtalarna fylldes av skrikande tjejer och applåder.
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Förlåt för jättedålig uppdatering.. skärpning Jennifer!! Kommentera gärna:)!
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Fem dagar gick, utan att jag hörde av något från Justin. Jag hade sett honom på nyheterna ibland, de pratade främst om hans turné men också om mig. Eller den så kallade "okända tjejen som stulit Justin Biebers hjärta". På de lokala nyheterna hade det kommit upp ett bildspel med bilder på oss två. Reportern hade även fått en intervju med Justin. Då hon frågade honom vem tjejen på bilden var så höll jag andan.
"Hon var..eller hon är en tjej som jag älskar jättemycket, men vi är bara vänner" Jag andades ut, vi var ju inte ens vänner längre. För vänner hör väl av sig till varandra? Vänner träffar väl varandra? Jag hade övervägt att ringa honom men jag ville inte bli ännu mer ledsen. Jag hade gråtit nog. Tanken på att jag grät så mycket fick mig att tro att jag kanske varit lite töntig. Jag menar, det var ju jag som hade gjort slut med honom. Justin hade ju inte gjort någonting alls. Jag hade flera gånger lyft på luren och slagit hans nummer för att sedan snabbt lägga på. Det kanske var bäst som det var, det kanske var dags att glömma honom.. Det enda problemet var att jag inte ville göra det, jag älskade honom fortfarande.
Jag hade bett om ursäkt till Jessica och hon hade förlåtit mig snabbt. Vi spenderade mer och mer tid med varandra och allt började kännas nästan som vanligt igen.
På en onsdag då jag väntade på att Jessica skulle komma över så knackade det på dörren. Jag trodde att det var Jessica så jag sprang för att öppna, då jag öppnade dörren så var det inte Jessica som stod där. Det var Justin.
Jag svalde hårt. Pappa var hos Pattie och Lucas hos en kompis. Det fanns ingen som kunde rädda mig ur situationen.
Justin sken upp.
"Emily! Du anar inte hur glad jag är att få se dig"
"Justin.. jag-" Han stoppade mig innan jag ens börjat.
"Jag vet att du förmodligen inte vill ha mig här och jag respekterar det. Men kan vi inte prata?"
"Prata på" Sa jag lite kyligt.
"Jag saknar dig Emily, verkligen" Han kollade in i mina ögon och jag kände hur det stack till i hjärtat. Han var så fin.
"Jag saknar dig också..men det är bäst så här" Varje ord tog emot.
"Varför kan vi inte få det att funka? Det skulle kunna gå, bara vi försöker!"
"Justin..gör inte så här mot mig. Du måste gå nu"
"Ring mig om du vill träffas någon gång och snacka på riktigt. Du har mitt nummer Emily. Jag älskar dig, det vet du" Just då jag tänkte gå in och stänga dörren så tog han tag i min hand. Jag kände den där pirriga känslan i hela kroppen. Just när tårarna började tränga sig fram i ögonvråna hörde jag Jessicas röst:
"Omg.. d-d-det är v-v-erkligen du! Du är.. j-jag kan inte f-fatta det!" Stammade hon rejält.
Justin vände sig om förvånat mot henne och log ett snett leende.
"Abröt jag n-någonting? J-j-jag kan gå in och v-vänta om ni vill prata k-klart" Sa hon helt till sig och nästan skuttade runt. Hon var på väg in i huset.
"Det är okej Jessica. Justin skulle just gå" Sa jag ännu kyligare än förut. Jag undvek att kolla Justin i ögonen.
Han gick fram till mig och gav mig en lapp sedan vände han sig om och försvann. jag sprang in i huset tätt följd av Jessica.
"Gumman, hur mår du? Är du okej?" Frågade hon mig och kramade om mig hårt.
"Nej jag är inte okej.. jag kan inte sluta tänka på honom Jessica.. han vägrar försvinna ur mitt huvud!"
Jag vecklade sakta ut lappen, där stod det "MTV 21.00♥".
"Vad står det?" Frågade Jessica nyfiket och jag visade henne lappen.
"vad menar han med det?" Frågade hon.
"Jag vet inte, vi får väl se" Sa jag undrandes.
Resten av dagen var vi uppe i mitt rum, men vi gjorde något som vi inte hade gjort på jättelänge. Vi pratade. Pratade om allt möjligt, speciellt om Justin.
"Men, varför sa du ingenting?" Frågade Jessica då vi just börjat komma in på ämnet.
"För att jag var rädd att du skulle berätta för alla, och bry dig mer om honom än mig.. om du förstår vad jag menar" Sa jag och suckade.
"Jag förstår, men det kommer aldrig att hända. Jag kommer alltid att älska dig mer än någon världskändis gumman!" Sa hon och kramade om mig.
"Aw, jag kan inte fatta att jag inte berättade tidigare. Förlåt" Sa jag och besvarade hennes kram.
"Det är lugnt.. men du, undra vad som kommer att hända ikväll"
Jag frös till.
"Det undrar jag med.."
Jessica kände på sig att jag inte ville prata med om det, så hon lät det vara.
På kvällen då klockan blivit 10 i nio så satte vi oss framför TVn. Jag var nervösare än någonsin. Jag hade oroat mig för den stunden ända sen jag fick se vad det stod på lappen.
Vi satt stilla länge, ända tills klockan blivit 2 minuter i nio. Jessica kollade på mig och räckte fjärkontrollen till mig. Jag tog ett djupt andetag och tryckte sedan på TVn. Jag bläddrade fram genom kanalerna tills det stod MTV på skärmens vänstra hörn.
Högtalarna fylldes av skrikande tjejer och applåder.
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Förlåt för jättedålig uppdatering.. skärpning Jennifer!! Kommentera gärna:)!
TACK!
hej!
vill bara säga tack till alla som fortsätter läsa den här bloggen
även om uppdateringen är sämst!
ska försöka bli bättre på att skriva,
men att vara tonåring är stressigt..haha.
anyways,
sluta inte läsa min blogg!
det kommer att bli bättre!
kram♥
One Less Lonely Girl - chapter 17
"Jag vill att du går nu" Sa jag och försökte låta stark men rösten vek sig.
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Då dörren slogs igen så kunde jag inte hålla tårarna borta längre. En efter en rann dom nerför min kind och lämnade märken på mitt linne. Just då jag trodde att jag skulle bryta ihop helt och hållet så öppnades ytterdörren. Lucas och pappas skrattande röster fick mig att börja gråta ännu mer.
"Emily? Vad är det?" Hörde jag pappa fråga och jag slutade gråta för en sekund, jag kollade upp på honom och han satte sig ner bredvid mig. Lucas kom strax efter och satte sig på andra sidan om mig. Tårarna började rinna åter igen och dom båda la armarna om mig och kramade mig.
Så satt vi där, länge. Det enda som hördes var mina låga snyftningar då och då.
Ingen av dom öste frågor över mig, vilket jag var tacksam över.
Tystnaden bröts av att min mobil som låg på vardagsrumsbordet började ringa. Jag kollade på skärmen och när jag fick se Justin's namn på displayen så började jag gråta ännu mer.
Telefonen slutade ringa men började sedan om igen.
"Ska jag ta det?" Frågade pappa och jag nickade till svar.
"Hallå?" Pappas röst lät stabil och trygg.
"Justin.. jag tycker det vore bäst om du lämnade henne i ifred ett tag"
jag kunde inte höra vad Justin sa på andra sidan luren men pappa sa efter ett ganska långt tag:
"Jag förstår det, men hon vill inte prata med dig. Jag tror att hon ringer dig då hon vill det. Hejdå"
Pappa la på luren och kollade medlidsamt på mig. Han kramade om mig. Jag ville inte ens veta vad Justin hade haft att säga.
Kvällen spenderade jag tillsammans med Lucas och pappa. Vi beställde hem pizza och kollade på fantastic four. Det var mysigt och jag hade saknat tiden då jag umgicks med dom två iallafall några dagar i veckan.
Nästa dag kring tolv så ringde det på dörren. Jag slet mig från min bok och sprang nerför trappen för att se vem det var.
"Snälla Christopher.. Jag måste verkligen prata med henne."
Då jag hörde Justin's röst stannade jag upp i trappan.
"Jag förstår det Justin, men tyvärr så vill hon inte prata med dig just nu. Ge henne lite tid"
"Du förstår inte alls, inte hur mycket jag älskar henne. Jag vill bara att hon ska inse att ingen annan spelar någon roll om jag inte har henne vid min sida"
Jag satte mig ner i trappen och lyssnade vidare på Justin och pappas konversation.
"Justin.."
"Jag vet.. hon vill inte prata med mig.. men kan du bara hälsa henne att jag älskar henne och inte tänker ge upp?" "Det ska jag göra.. ta hand om dig Justin."
"Detsamma sir, hejdå"
Tårarna rann som aldrig förr och då pappa stängt ytterdörren så sprang jag upp på mitt rum igen. Jag slängde mig på sängen och grät, vilket gjorde min kudde alldeles blöt.
Bara några få minuter efter så knackade det på min dörr.
"Emily?" Pappa steg in i mitt rum och satte sig ner på min säng.
"Han vill att jag skulle hälsa att-"
"Att han älskar mig och inte tänker ge upp?" Pappa stannade upp och kysste mig sedan på pannan sedan ställde han sig upp och gick. Han förstod att jag hade hört allting.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Jag hade inte kunnat sova under hela natten, allt jag ville var att snacka med Emily. Försöka få henne att ändra sig.
Det var hennes pappa som öppnade dörren efter att jag gett den en lätt knackning då jag kommit fram till deras hur kring tolvtiden.
Han vägrade låta mig träffa henne och jag bad honom hälsa till Emily att jag älskade henne och tänkte inte ge upp. För det tänkte jag inte heller.
Jag lämnade uppgivet hennes hus och försökte fundera ut ett sett att få henne att prata med mig.
Då jag kört tillbaka hem till mig så var Alfredo och Dan där. De satt tillsammans med mamma vid matbordet då jag kom in.
"What'sup?" Hälsade jag till Alfredo och Dan.
Jag stannade upp då ingen av dom hälsade tillbaks och kollade på dom undrande.
"Sett dig ner Justin" Sa min mamma och pekade på stolen mittemot dom.
"Vad är det?" Frågade jag då jag hade satt mig ner.
"Så du och Emily..? Ni är alltså..?" Började mamma, hon verkade lite nervös.
"Vad? Tillsammans? Nej.. det är vi inte. Hon gjorde slut med mig igår" Sa jag och såg hur alla tre ändrade ansiktsuttryck. Dom såg medlidsamt på mig.
"Vad gör dom två här förresten?" Frågade jag och tittade på Dan och Alfredo, även om det var menat som en fråga till mamma.
"Jag ringde dom" Sa mamma och klappade mig på axeln, ställde sig då upp och lämnade oss ifred för att prata.
"Vi var oroliga för dig Justin.. Pattie ville att vi skulle ta ett snack med dig angående bilderna på dig och Emily. Du har inte råd med att göra sånahär misstag i din karriär" Svarade Alfredo.
"MISSTAG? Det enda misstag jag gjort i livet är att gå med på den här karriären. Visst jag älskar att sjunga och göra det jag gör, men ingenting är viktigt om Emily inte finns i mitt liv" Jag kände hur ilskan steg.
"Det låter kanske fånigt men det är sanningen" Sa jag efter en tyst sekund.
"Justin.. du måste förstå att det finns tusen andra tjejer därute som gärna skulle vilja vara d-" Började Alfredo men Dan avbröt honom.
"Vet du vad jag tycker? Om du verkligen älskar henne så tycker jag att du borde göra någonting för att få henne tillbaks.."
Alfredo kollade chockat på Dan.
"Som vad då? Jag har slut på ideér" Sa jag uppgivet.
Dan såg ut att fundera. Plötsligt så ropade Alfredo till:
"Jag vet! Du kan skriva en låt!"
Då var det Dan's tur att kolla chockat på Alfredo.
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Förlåt så hemskt mycket för den dåliga uppdateringen! För er som inte vet så är Alfredo Flores Justin's kompis och även ressigör, Dan kanter är Justin's gitarrist! Btw, gilla gärna bloggen på facebook! http://www.facebook.com/pages/justinblovestoriesbloggse/276845132331577?sk=wall
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Då dörren slogs igen så kunde jag inte hålla tårarna borta längre. En efter en rann dom nerför min kind och lämnade märken på mitt linne. Just då jag trodde att jag skulle bryta ihop helt och hållet så öppnades ytterdörren. Lucas och pappas skrattande röster fick mig att börja gråta ännu mer.
"Emily? Vad är det?" Hörde jag pappa fråga och jag slutade gråta för en sekund, jag kollade upp på honom och han satte sig ner bredvid mig. Lucas kom strax efter och satte sig på andra sidan om mig. Tårarna började rinna åter igen och dom båda la armarna om mig och kramade mig.
Så satt vi där, länge. Det enda som hördes var mina låga snyftningar då och då.
Ingen av dom öste frågor över mig, vilket jag var tacksam över.
Tystnaden bröts av att min mobil som låg på vardagsrumsbordet började ringa. Jag kollade på skärmen och när jag fick se Justin's namn på displayen så började jag gråta ännu mer.
Telefonen slutade ringa men började sedan om igen.
"Ska jag ta det?" Frågade pappa och jag nickade till svar.
"Hallå?" Pappas röst lät stabil och trygg.
"Justin.. jag tycker det vore bäst om du lämnade henne i ifred ett tag"
jag kunde inte höra vad Justin sa på andra sidan luren men pappa sa efter ett ganska långt tag:
"Jag förstår det, men hon vill inte prata med dig. Jag tror att hon ringer dig då hon vill det. Hejdå"
Pappa la på luren och kollade medlidsamt på mig. Han kramade om mig. Jag ville inte ens veta vad Justin hade haft att säga.
Kvällen spenderade jag tillsammans med Lucas och pappa. Vi beställde hem pizza och kollade på fantastic four. Det var mysigt och jag hade saknat tiden då jag umgicks med dom två iallafall några dagar i veckan.
Nästa dag kring tolv så ringde det på dörren. Jag slet mig från min bok och sprang nerför trappen för att se vem det var.
"Snälla Christopher.. Jag måste verkligen prata med henne."
Då jag hörde Justin's röst stannade jag upp i trappan.
"Jag förstår det Justin, men tyvärr så vill hon inte prata med dig just nu. Ge henne lite tid"
"Du förstår inte alls, inte hur mycket jag älskar henne. Jag vill bara att hon ska inse att ingen annan spelar någon roll om jag inte har henne vid min sida"
Jag satte mig ner i trappen och lyssnade vidare på Justin och pappas konversation.
"Justin.."
"Jag vet.. hon vill inte prata med mig.. men kan du bara hälsa henne att jag älskar henne och inte tänker ge upp?" "Det ska jag göra.. ta hand om dig Justin."
"Detsamma sir, hejdå"
Tårarna rann som aldrig förr och då pappa stängt ytterdörren så sprang jag upp på mitt rum igen. Jag slängde mig på sängen och grät, vilket gjorde min kudde alldeles blöt.
Bara några få minuter efter så knackade det på min dörr.
"Emily?" Pappa steg in i mitt rum och satte sig ner på min säng.
"Han vill att jag skulle hälsa att-"
"Att han älskar mig och inte tänker ge upp?" Pappa stannade upp och kysste mig sedan på pannan sedan ställde han sig upp och gick. Han förstod att jag hade hört allting.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Jag hade inte kunnat sova under hela natten, allt jag ville var att snacka med Emily. Försöka få henne att ändra sig.
Det var hennes pappa som öppnade dörren efter att jag gett den en lätt knackning då jag kommit fram till deras hur kring tolvtiden.
Han vägrade låta mig träffa henne och jag bad honom hälsa till Emily att jag älskade henne och tänkte inte ge upp. För det tänkte jag inte heller.
Jag lämnade uppgivet hennes hus och försökte fundera ut ett sett att få henne att prata med mig.
Då jag kört tillbaka hem till mig så var Alfredo och Dan där. De satt tillsammans med mamma vid matbordet då jag kom in.
"What'sup?" Hälsade jag till Alfredo och Dan.
Jag stannade upp då ingen av dom hälsade tillbaks och kollade på dom undrande.
"Sett dig ner Justin" Sa min mamma och pekade på stolen mittemot dom.
"Vad är det?" Frågade jag då jag hade satt mig ner.
"Så du och Emily..? Ni är alltså..?" Började mamma, hon verkade lite nervös.
"Vad? Tillsammans? Nej.. det är vi inte. Hon gjorde slut med mig igår" Sa jag och såg hur alla tre ändrade ansiktsuttryck. Dom såg medlidsamt på mig.
"Vad gör dom två här förresten?" Frågade jag och tittade på Dan och Alfredo, även om det var menat som en fråga till mamma.
"Jag ringde dom" Sa mamma och klappade mig på axeln, ställde sig då upp och lämnade oss ifred för att prata.
"Vi var oroliga för dig Justin.. Pattie ville att vi skulle ta ett snack med dig angående bilderna på dig och Emily. Du har inte råd med att göra sånahär misstag i din karriär" Svarade Alfredo.
"MISSTAG? Det enda misstag jag gjort i livet är att gå med på den här karriären. Visst jag älskar att sjunga och göra det jag gör, men ingenting är viktigt om Emily inte finns i mitt liv" Jag kände hur ilskan steg.
"Det låter kanske fånigt men det är sanningen" Sa jag efter en tyst sekund.
"Justin.. du måste förstå att det finns tusen andra tjejer därute som gärna skulle vilja vara d-" Började Alfredo men Dan avbröt honom.
"Vet du vad jag tycker? Om du verkligen älskar henne så tycker jag att du borde göra någonting för att få henne tillbaks.."
Alfredo kollade chockat på Dan.
"Som vad då? Jag har slut på ideér" Sa jag uppgivet.
Dan såg ut att fundera. Plötsligt så ropade Alfredo till:
"Jag vet! Du kan skriva en låt!"
Då var det Dan's tur att kolla chockat på Alfredo.
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Förlåt så hemskt mycket för den dåliga uppdateringen! För er som inte vet så är Alfredo Flores Justin's kompis och även ressigör, Dan kanter är Justin's gitarrist! Btw, gilla gärna bloggen på facebook! http://www.facebook.com/pages/justinblovestoriesbloggse/276845132331577?sk=wall
