One Less Lonely Girl - chapter 13
Vi småsprang in till köket och då vi kommit inom synhåll för Jessica och Chris så stannade jag upp för att se om dom hade sett oss. Jessica skrattade på som vanligt så det va utteslutet. Jag suckade av lätta. Då jag vände mig om mot Justin så såg jag honom stå och kolla på mig undrande.
"Jag berättar allt sen, bara vi tar oss ut från den här restuarangen utan att använda den vanliga ingången"
"Kom!" Sa Justin snabbt och tog tag i min hand. vi sprang genom köket, några kockar började skälla ut oss men vi fortsatte springa tills vi nådde köksutgången och vi var ute.
"Jag berättar allt sen, bara vi tar oss ut från den här restuarangen utan att använda den vanliga ingången"
"Kom!" Sa Justin snabbt och tog tag i min hand. vi sprang genom köket, några kockar började skälla ut oss men vi fortsatte springa tills vi nådde köksutgången och vi var ute.
"Vad var det som just hände?!" Frågade Justin förvirrat då vi hämtade andan på baksidan av restuarangen. Vi stod i, vad som liknade, en gränd med soptunnor och containrar på båda sidorna.
"Jag ska förklara, men kan vi inte ta oss till ett litet säkrare ställe först..tänk om kocken kommer ut och slår ner oss?" Sa jag och skrattade lite lågt, vi började gå ut från gränden och svängde höger därefter. Bort från restuarangen. Bort från Jessica och Chris.
Justin tog på sig en keps som han hade haft i bakfickan. Han tog också på sig sin svarta jacka som han hade med sig, bara för att minska chansen av att bli igenkänd. Han visste också att jag inte var redo att göra vårat förhållande officiellt ännu.
"Så..förklara nu Emily?" Sa han och tog min hand i sin. Jag suckade.
"Det var min kompis och hennes dejt som kom in till restuarangen. Hon vet ingenting om oss.." Började jag och berättade hela historien och hur jag hade ljugit för henne. Om hur jag hade sagt att pappas flickväns son hette Joshua istället för Justin. Justin lyssnade intresserat på det jag sa och efter att jag hade förklarat klart så sa han inte så mycket utan gick bara där, vid min sida. Den kalla vårluften kylde skönt.
"Du är väl inte arg va?" Frågade jag honom och stannade upp.
"Nej, det är jag inte" Svarade han mjukt och log lite försiktigt.
"För om du är det förstår jag helt och hållet, det är jättedumt av mig att ljuga sådär men jag är inte redo om du fattar och Jessica skulle aldrig förstå..hon är helt bes-" Justin avbröt mig mitt i mitt svamlande, han lutade sig fram och tryckte sina läppar mot mina. Intensivt och länge.
"hon är helt besatt av dig.." Viskade jag blundandes till Justin.
"Och jag är helt besatt av dig Emily.. jag kanske blev lite arg, men det var bara för att jag verkligen vill verkligen visa hela världen hur mycket jag tycker om dig. Men jag förstår att det inte går på grund av min karriär och att du inte är redo..vi får helt enkelt vänta och se vad som händer" Sa Justin och log.
Vi fortsatte att gå i samma riktning. Jag kände hur magen började kurra mer och mer. Klockan var nio och jag var utsvulten.
"Justin, jag måste verkligen äta någonting innan jag svälter ihjäl!"
"Jag är också hungrig.. vi kan väl ta och äta på Mcdonalds? Det ligger bara ett kvarter bort"
Jag nickade och vi begav oss dit.
Då vi kom fram till McDonalds så var det folk överallt. Vi ställde oss i kön och Justin drog ner kepsen längre ner till pannan. Han hade allt hår under kepsen och det såg nästan ut som om han vore flintis.
"Låt mig beställa" Viskade jag till honom för att underlätta saker och ting och han log tacksamt mot mig.
Jag beställde en double cheeseburger till Justin och en MacChicken junior till mig, och sedan gick vi ut och satte oss i parken intill. Månen lyste starkt och klart på himlen, Justin tog av sig kepsen och jag kunde äntligen se hans ögon igen. Dom gjorde mig alldeles svag.
Vi åt våra hamburgare och pratade om allsköns grejer medans.
Eftersom det var ganska långt till Justins bil så började vi bege oss mot den redan vid halv elva. Jag började få skavsår av mina skor pga våran långa promenad, så jag tog av mig skorna och bar dom istället. Jag hade skorna i ena handen och Justins hand i den andra.
Det tog cirka 40 minuter att komma hem till mig, då Justin hade parkerat bilen på uppfarten så följde han med mig till dörren artigt. Innan jag hann säga någonting så drog han in mig i sin famn och kysste mig, försiktigt till en början sedan letade hans tunga sig fram och mötte min. Jag tog ett statigare grepp om hans nacke medans han kramade om min midja.
"Jag kanske borde gå in nu" Sa jag väldigt vagt och motvilligt då vi hade stått där i ett stort antal minuter.
"Det kanske du borde.." Svarade Justin men han fortsatte kyssa mig ändå. Vi stod där i ytterligare ett par minuter tätt ihopslingrade.
"Du anar inte hur underbar du är Emily" Viskade Justin och strykte bort en hårslinga, som fallit ner över mitt ansikte, bakom mitt öra.
Jag kunde inte säga någonting så jag kysste honom igen som svar. Just då, öppnades dörren och pappa kom ut.
Jag och Justin hann snabbt släppa greppen om varandra och log lite nervöst mot pappa.
"Jag tyckte att jag hörde en bil köra upp på uppfarten.. Men vad gör du här Justin?" Frågade pappa snopet.
"Ehm..jag mötte Emily då hon var på väg hem från Jessica och jag gav henne skjuts hem" Ljög Justin, och återigen förbluffades jag av hur bra lögnare han var.
"Jaha jasså, det var ju väldigt snällt av dig. Vi ses väl sen då Justin. Emily, ta och kom in nu" Sa pappa, han strök mig på kinden och skakade Justins hand sedan gick han in till huset igen.
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Förlåt för dålig uppdatering! Har haft väldigt mycket att göra den här veckan, men jag hoppas att jag är förlåten med detta kapitel. ENJOY♥
"Jag ska förklara, men kan vi inte ta oss till ett litet säkrare ställe först..tänk om kocken kommer ut och slår ner oss?" Sa jag och skrattade lite lågt, vi började gå ut från gränden och svängde höger därefter. Bort från restuarangen. Bort från Jessica och Chris.
Justin tog på sig en keps som han hade haft i bakfickan. Han tog också på sig sin svarta jacka som han hade med sig, bara för att minska chansen av att bli igenkänd. Han visste också att jag inte var redo att göra vårat förhållande officiellt ännu.
"Så..förklara nu Emily?" Sa han och tog min hand i sin. Jag suckade.
"Det var min kompis och hennes dejt som kom in till restuarangen. Hon vet ingenting om oss.." Började jag och berättade hela historien och hur jag hade ljugit för henne. Om hur jag hade sagt att pappas flickväns son hette Joshua istället för Justin. Justin lyssnade intresserat på det jag sa och efter att jag hade förklarat klart så sa han inte så mycket utan gick bara där, vid min sida. Den kalla vårluften kylde skönt.
"Du är väl inte arg va?" Frågade jag honom och stannade upp.
"Nej, det är jag inte" Svarade han mjukt och log lite försiktigt.
"För om du är det förstår jag helt och hållet, det är jättedumt av mig att ljuga sådär men jag är inte redo om du fattar och Jessica skulle aldrig förstå..hon är helt bes-" Justin avbröt mig mitt i mitt svamlande, han lutade sig fram och tryckte sina läppar mot mina. Intensivt och länge.
"hon är helt besatt av dig.." Viskade jag blundandes till Justin.
"Och jag är helt besatt av dig Emily.. jag kanske blev lite arg, men det var bara för att jag verkligen vill verkligen visa hela världen hur mycket jag tycker om dig. Men jag förstår att det inte går på grund av min karriär och att du inte är redo..vi får helt enkelt vänta och se vad som händer" Sa Justin och log.
Vi fortsatte att gå i samma riktning. Jag kände hur magen började kurra mer och mer. Klockan var nio och jag var utsvulten.
"Justin, jag måste verkligen äta någonting innan jag svälter ihjäl!"
"Jag är också hungrig.. vi kan väl ta och äta på Mcdonalds? Det ligger bara ett kvarter bort"
Jag nickade och vi begav oss dit.
Då vi kom fram till McDonalds så var det folk överallt. Vi ställde oss i kön och Justin drog ner kepsen längre ner till pannan. Han hade allt hår under kepsen och det såg nästan ut som om han vore flintis.
"Låt mig beställa" Viskade jag till honom för att underlätta saker och ting och han log tacksamt mot mig.
Jag beställde en double cheeseburger till Justin och en MacChicken junior till mig, och sedan gick vi ut och satte oss i parken intill. Månen lyste starkt och klart på himlen, Justin tog av sig kepsen och jag kunde äntligen se hans ögon igen. Dom gjorde mig alldeles svag.
Vi åt våra hamburgare och pratade om allsköns grejer medans.
Eftersom det var ganska långt till Justins bil så började vi bege oss mot den redan vid halv elva. Jag började få skavsår av mina skor pga våran långa promenad, så jag tog av mig skorna och bar dom istället. Jag hade skorna i ena handen och Justins hand i den andra.
Det tog cirka 40 minuter att komma hem till mig, då Justin hade parkerat bilen på uppfarten så följde han med mig till dörren artigt. Innan jag hann säga någonting så drog han in mig i sin famn och kysste mig, försiktigt till en början sedan letade hans tunga sig fram och mötte min. Jag tog ett statigare grepp om hans nacke medans han kramade om min midja.
"Jag kanske borde gå in nu" Sa jag väldigt vagt och motvilligt då vi hade stått där i ett stort antal minuter.
"Det kanske du borde.." Svarade Justin men han fortsatte kyssa mig ändå. Vi stod där i ytterligare ett par minuter tätt ihopslingrade.
"Du anar inte hur underbar du är Emily" Viskade Justin och strykte bort en hårslinga, som fallit ner över mitt ansikte, bakom mitt öra.
Jag kunde inte säga någonting så jag kysste honom igen som svar. Just då, öppnades dörren och pappa kom ut.
Jag och Justin hann snabbt släppa greppen om varandra och log lite nervöst mot pappa.
"Jag tyckte att jag hörde en bil köra upp på uppfarten.. Men vad gör du här Justin?" Frågade pappa snopet.
"Ehm..jag mötte Emily då hon var på väg hem från Jessica och jag gav henne skjuts hem" Ljög Justin, och återigen förbluffades jag av hur bra lögnare han var.
"Jaha jasså, det var ju väldigt snällt av dig. Vi ses väl sen då Justin. Emily, ta och kom in nu" Sa pappa, han strök mig på kinden och skakade Justins hand sedan gick han in till huset igen.
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Förlåt för dålig uppdatering! Har haft väldigt mycket att göra den här veckan, men jag hoppas att jag är förlåten med detta kapitel. ENJOY♥
Nå..?
Nå? Vad tycker alla om min design?
Skapade on "poll" så att ni får rösta om saken!
Gjorde faktiskt så att jag skaffade blogresponse också, så istället för att
jag ska berätta allt om mig så kan ni ju fråga mig saker ni vill veta!
det gäller även frågor kring bloggen, det är bara att fråga på om allsköns grejer♥
todays question..
Vill ni att jag ska lägga till en informationsruta om mig själv så
att ni får lära känna den som skriver bättre:)?
HEJSAN!
känner att det går lite sakta med alla kommentarer..
men eftersom jag inte orkar bry mig om det,
så tänker jag lägga ut ett kapitel ikväll.. om jag hinner.
ska försöka skriva megasnabbt! haha.
det är iallafall kul att några få läsare stannat kvar trots den dåliga uppdateringen!
bloggplanering för dagen:
1. skriva ett kapitel, kanske två!
2. fixa designen:)
One Less Lonely Girl - chapter 12
Jag ville så jättegärna berätta för henne om att jag faktiskt också hade en dejt. Men det var praktiskt taget omöjligt.
Vi sjönk ner i sängen igen och fortsatte läsa som om Jessica inte hade sagt något nyss. Men jag kunde se att hon låg och log hela tiden, och i mitt fall så kunde jag inte sluta tänka på Justin, och hur Jessica skulle reagera om jag berättade för henne.
"Justja, vad var det du skulle göra ikväll då?" Frågade hon och blinkade med ögonen.
Jag fick panik och visste inte riktigt vad jag skulle svara.
"Ehm..inget speciellt..bara, ehm..äta middag med pappa, pattie och j-" Jag höll på att säga Justin's namn när jag kom på att jag inte kunde säga det.
"och Joshua." Sa jag snabbt och hoppades att hon inte upptäckte att jag ljög.
"Jasså..? Jag hörde nog allt hur du uttalande hans namn bruden."
Jag fick återigen panik och försökte tvinga fram ett leende, vilket var omöjligt.
"Är det något på gång mellan er två eller? Gillar du honom?" Frågade hon, och jag suckade ut av lättnad.
"Va? nej..Men som sagt, han är ju söt." Jessica gav mig en lätt knuff och log retsamt.
Jessica drog hem vid halv fem, jag käkade mat direkt hon hade farit och sedan gick jag för att fixa mig i lugn och ro.
Jag tog en dusch eftersom jag ville känna mig extra fräsch. Jag sminkade mig sen var det dags att välja ut kvällens outfit. Det var svårare än jag trott och det tog cirka en timmes letande tills jag hittade en klänning som jag hade köpt förra året, jag skulle egentligen ha haft den på min kusins bröllop men då blev jag tyvärr liggandes i magsjuka. Eller tyvärr och tyvärr, jag ville inte direkt fara dit. Jag hade aldrig gillat Penny. Inte heller hennes, dåvarande fästman, för den delen. Klockan hann bli halv sju innnan jag var riktigt klar. Det var fortfarande en hel timme kvar innan Justin skulle komma och hämta upp mig.
Jag bestämde mig för att sätta mig vid twitter ett tag. Jag skrev in Justin's användarnamn och fick log stort åt det som stod längst upp på hans sida.
"Dinner with a special lady tonight. So excited!"
Jag läste texten om och om igen och kunde inte sluta le.
Jag kände att jag var tvungen att skriva nånting på min egna användare också, så jag skrev:
"Dinner out tonight. Going to be amazing:)"
Jag såg att flera stycken hade skrivit till Justin och frågat honom vem det var han skulle träffa. Jag hade riktigt stor lust att skriva att det var jag. Men ingen skulle dock tro mig.
Jag väcktes ur mitt tänkande av att en bil tutade just utanför mitt hus. "Det måste vara Justin!" tänkte jag och strax därefter så hörde jag ringklockan på dörren ringa. Jag sprang ner till hallen och öppnade ytterdörren. Jag fick se Justin stå där, snyggare än nånsin. Han hade på sig en vit kjorta och jean. Jag slängde mig runt hans hals och kysste honom länge på munnen.
Justin skrattade till.
"Hej på dig med! Wow, Du ser helt fantastisk ut!" Sa han och kysste mig en gång till.
Vi gick ut till hans bil och begav oss till restuarangen. Då vi kom fram så tog Justin tag i min hand och vi gick tillsammans in i lokalen. Jag blv helt mållös av den fina miljön där inne. Jag gav ifrån mig ett litet "wow" och justin log. Jag fick en konstig känsla av att alla stirrade på oss så jag kollade runt i restuarangen och fick se i princip alla gäster stirra på oss. Jag blev genast blyg, Justin måste ha upptäckt det för han kramade min hand lite hårdare och kysste mig på kinden. Kyparen visade och till ett av bordet längst in restuarangen och Justin sköt ut min stol så att jag kunde sätta mig, precis som en riktig gentleman.
Vi beställde en tallrik med vitlöksbröd till förrätt och satt och tuggade på det medan vi väntade på själva maten. Justin hade beställt en filet mignon till båda oss, han hade dock tagit en större potion än vad jag gjort.
"Vad sa du till din pappa?" Frågade Justin och tog en tugga av en brödbit.
"Han och Lucas for och bowlade så jag sa bara att om jag inte var hemma då dom hade kommit hem så var jag hos Jessica. Själv då?"
"Ingenting, jag gick bara ut genom ytterdörren och sa att jag skulle vara tillbaka innan klockan tolv. Hon hade fullt upp med att kolla på Grey's Anatomy så hon sa inte ens hejdå. haha!" Vi skrattade.
Vi sjönk ner i sängen igen och fortsatte läsa som om Jessica inte hade sagt något nyss. Men jag kunde se att hon låg och log hela tiden, och i mitt fall så kunde jag inte sluta tänka på Justin, och hur Jessica skulle reagera om jag berättade för henne.
"Justja, vad var det du skulle göra ikväll då?" Frågade hon och blinkade med ögonen.
Jag fick panik och visste inte riktigt vad jag skulle svara.
"Ehm..inget speciellt..bara, ehm..äta middag med pappa, pattie och j-" Jag höll på att säga Justin's namn när jag kom på att jag inte kunde säga det.
"och Joshua." Sa jag snabbt och hoppades att hon inte upptäckte att jag ljög.
"Jasså..? Jag hörde nog allt hur du uttalande hans namn bruden."
Jag fick återigen panik och försökte tvinga fram ett leende, vilket var omöjligt.
"Är det något på gång mellan er två eller? Gillar du honom?" Frågade hon, och jag suckade ut av lättnad.
"Va? nej..Men som sagt, han är ju söt." Jessica gav mig en lätt knuff och log retsamt.
Jessica drog hem vid halv fem, jag käkade mat direkt hon hade farit och sedan gick jag för att fixa mig i lugn och ro.
Jag tog en dusch eftersom jag ville känna mig extra fräsch. Jag sminkade mig sen var det dags att välja ut kvällens outfit. Det var svårare än jag trott och det tog cirka en timmes letande tills jag hittade en klänning som jag hade köpt förra året, jag skulle egentligen ha haft den på min kusins bröllop men då blev jag tyvärr liggandes i magsjuka. Eller tyvärr och tyvärr, jag ville inte direkt fara dit. Jag hade aldrig gillat Penny. Inte heller hennes, dåvarande fästman, för den delen. Klockan hann bli halv sju innnan jag var riktigt klar. Det var fortfarande en hel timme kvar innan Justin skulle komma och hämta upp mig.
Jag bestämde mig för att sätta mig vid twitter ett tag. Jag skrev in Justin's användarnamn och fick log stort åt det som stod längst upp på hans sida.
"Dinner with a special lady tonight. So excited!"
Jag läste texten om och om igen och kunde inte sluta le.
Jag kände att jag var tvungen att skriva nånting på min egna användare också, så jag skrev:
"Dinner out tonight. Going to be amazing:)"
Jag såg att flera stycken hade skrivit till Justin och frågat honom vem det var han skulle träffa. Jag hade riktigt stor lust att skriva att det var jag. Men ingen skulle dock tro mig.
Jag väcktes ur mitt tänkande av att en bil tutade just utanför mitt hus. "Det måste vara Justin!" tänkte jag och strax därefter så hörde jag ringklockan på dörren ringa. Jag sprang ner till hallen och öppnade ytterdörren. Jag fick se Justin stå där, snyggare än nånsin. Han hade på sig en vit kjorta och jean. Jag slängde mig runt hans hals och kysste honom länge på munnen.
Justin skrattade till.
"Hej på dig med! Wow, Du ser helt fantastisk ut!" Sa han och kysste mig en gång till.
Vi gick ut till hans bil och begav oss till restuarangen. Då vi kom fram så tog Justin tag i min hand och vi gick tillsammans in i lokalen. Jag blv helt mållös av den fina miljön där inne. Jag gav ifrån mig ett litet "wow" och justin log. Jag fick en konstig känsla av att alla stirrade på oss så jag kollade runt i restuarangen och fick se i princip alla gäster stirra på oss. Jag blev genast blyg, Justin måste ha upptäckt det för han kramade min hand lite hårdare och kysste mig på kinden. Kyparen visade och till ett av bordet längst in restuarangen och Justin sköt ut min stol så att jag kunde sätta mig, precis som en riktig gentleman.
Vi beställde en tallrik med vitlöksbröd till förrätt och satt och tuggade på det medan vi väntade på själva maten. Justin hade beställt en filet mignon till båda oss, han hade dock tagit en större potion än vad jag gjort.
"Vad sa du till din pappa?" Frågade Justin och tog en tugga av en brödbit.
"Han och Lucas for och bowlade så jag sa bara att om jag inte var hemma då dom hade kommit hem så var jag hos Jessica. Själv då?"
"Ingenting, jag gick bara ut genom ytterdörren och sa att jag skulle vara tillbaka innan klockan tolv. Hon hade fullt upp med att kolla på Grey's Anatomy så hon sa inte ens hejdå. haha!" Vi skrattade.
"Visst är du medveten om att alla sitter och stirrar på oss?" Frågade jag Justin och han kollade runt i rummet lite diskret, sedan skrattade han.
"Haha, nu är jag det" Svarade han helt obrytt och skrattade.
"Och det stör inte dig ett dugg eller?" Frågade jag honom förvånat, sedan kom jag på att den frågan var riktigt dum. Han var ju säkert van vid alla papparazzis och fans som följde efter honom hela tiden. Några personer som stirrade måste ha varit som ingenting.
Han skrattade och skakade på huvudet sedan lyfte han upp min haka, lutade sig fram och kysste mig för att bevisa att han menade det han just sagt.
"Du Emily, vi borde nog ta och prata om oss.." Sa Justin då vi hade fått våra fileer.
Jag fick en stor klump i halsen och paniken började komma fram.
"Visst.." Lyckades jag få fram lite lågt.
Just då Justin skulle börja prata så råkade jag spilla ut min Sprite då jag skulle ta en servett.
Det började rinna ner för bordskanten och vätskan droppade ner på golvet. Jag tog snabbt en servett och försökte torka upp den mesta. "Det här händer bara inte.." tänkte jag för mig själv och kände hur jag började rodna.
"Du behöver inte göra det där Emily, låt någon som jobbar här ta reda på det" Log Justin.
Just då jag lyfte huvudet upp mot Justin så såg jag min största mardrom. Jessica. Och Chris. Chris och Jessica. Dom hade just kommit in i restuarangen och pratade med en kypare. Dom fick absolut inte se oss.
Jag ställde mig upp och tog tag i Justin och viskade att han skulle följa med snabbt.
Vi småsprang in till köket och då vi kommit inom synhåll för Jessica och Chris så stannade jag upp för att se om dom hade sett oss. Jessica skrattade på som vanligt så det va utteslutet. Jag suckade av lätta. Då jag vände mig om mot Justin så såg jag honom stå och kolla på mig undrande.
"Jag berättar allt sen, bara vi tar oss ut från den här restuarangen utan att använda den vanliga ingången"
"Kom!" Sa Justin snabbt och tog tag i min hand. vi sprang genom köket, några kockar började skälla ut oss men vi fortsatte springa tills vi nådde köksutgången och vi var ute.
Jag hoppas verkligen att ni gillar det! Förlåt om det är stavfel eller grejer ni inte fattar men jag har inte tid att läsa igenom detta kapitel! 10+ kommentarer:) upptäckte just att det bara är nio giltiga kommentarer men anyways.. love yaaaa♥
"Och det stör inte dig ett dugg eller?" Frågade jag honom förvånat, sedan kom jag på att den frågan var riktigt dum. Han var ju säkert van vid alla papparazzis och fans som följde efter honom hela tiden. Några personer som stirrade måste ha varit som ingenting.
Han skrattade och skakade på huvudet sedan lyfte han upp min haka, lutade sig fram och kysste mig för att bevisa att han menade det han just sagt.
"Du Emily, vi borde nog ta och prata om oss.." Sa Justin då vi hade fått våra fileer.
Jag fick en stor klump i halsen och paniken började komma fram.
"Visst.." Lyckades jag få fram lite lågt.
Just då Justin skulle börja prata så råkade jag spilla ut min Sprite då jag skulle ta en servett.
Det började rinna ner för bordskanten och vätskan droppade ner på golvet. Jag tog snabbt en servett och försökte torka upp den mesta. "Det här händer bara inte.." tänkte jag för mig själv och kände hur jag började rodna.
"Du behöver inte göra det där Emily, låt någon som jobbar här ta reda på det" Log Justin.
Just då jag lyfte huvudet upp mot Justin så såg jag min största mardrom. Jessica. Och Chris. Chris och Jessica. Dom hade just kommit in i restuarangen och pratade med en kypare. Dom fick absolut inte se oss.
Jag ställde mig upp och tog tag i Justin och viskade att han skulle följa med snabbt.
Vi småsprang in till köket och då vi kommit inom synhåll för Jessica och Chris så stannade jag upp för att se om dom hade sett oss. Jessica skrattade på som vanligt så det va utteslutet. Jag suckade av lätta. Då jag vände mig om mot Justin så såg jag honom stå och kolla på mig undrande.
"Jag berättar allt sen, bara vi tar oss ut från den här restuarangen utan att använda den vanliga ingången"
"Kom!" Sa Justin snabbt och tog tag i min hand. vi sprang genom köket, några kockar började skälla ut oss men vi fortsatte springa tills vi nådde köksutgången och vi var ute.
Jag hoppas verkligen att ni gillar det! Förlåt om det är stavfel eller grejer ni inte fattar men jag har inte tid att läsa igenom detta kapitel! 10+ kommentarer:) upptäckte just att det bara är nio giltiga kommentarer men anyways.. love yaaaa♥
One Less Lonely Girl - chapter 11
"Ni har verkligen en jättefin lägenhet älskling!" Hörde jag pappa säga då dom var på väg ner från trappen.
Det kändes konstigt att han kalla Pattie för älskling, men det var jag nog tvungen att bli van med.
Jag kramade Justin hejdå, eftersom Pattie och pappa stod bredvid oss i hallen. Dom däremot, gav varandra en stor kyss. Sedan for jag och pappa hem.
Frågade pappa då vi just kommit innanför ytterdörren och tog av oss jackorna.
"Ja då, det var...intressant." Sa jag och flinade.
"Vad gjorde ni då?"
"Ehm...ja..lyssnade på musik och spelade tvspel.." Svarade jag, vilket var delvis sant. Men dock en stor underdrift av vad som egentligen pågått inne i lägenheten.
Klockan hade hunnit bli ett så jag sa godnatt till pappa och gick sedan upp på mitt rum för att göra mig i ordning för sängen.
Då jag just hade kommit ut från badrummet och in till mitt rum så pep min mobil till. Jag tog upp mobilen från nattduksbordet och fick se Justin's namn lysa upp skärmen. Jag öppnade smset uppspelt.
"Hade riktigt trevligt ikväll, trots allt som hände." Stod det på första raden. "Middag med mig på The Palm ikväll Shawty?xx"
Då jag läst klart hela smset så stod jag och praktiskt taget hoppade runt i rummet.
Jag svarade snabbt, utan att tveka "Detsamma Justin. Självklart vill jag det!xx"
Jag la mig i sängen och väntade ivrigt på svaret, jag lugnade ner mig själv snabbt eftersom att jag tyckte att mitt töntiga beteende var lite för mycket. Plötsligt pep mobilen till igen. Innan jag hann öppna det så hörde jag pappa ropa från nedervåningen:
"Emily! Stäng av ljudet på telefonen och sov!"
Jag skrattade lite tyst för mig själv och stängde sedan av ljudet snabbt, men det andra han hade bett mig att göra kunde han lika bra glömma.
Jag öppnade snabbt smset.
"Great! Jag hämtar upp dig vid halv åtta då, Can't wait!"
Jag svarade snabbt och uppspelt:
"Det blir jättebra! Vi ses imorrn då, godnatt Justin! Puss"
Innan jag ens hunnit lägga tillbaks telefonen på nattduksbordet så fick jag ett svar.
"Godnatt, puss!"
Jag tjöt till och la mig till rätta i sängen, det dröjde länge innan jag ens började känna mig sömnig och till slut somnade.
Jag väcktes dagen därpå av att min telefon ringde kring halv elva. Jag flög upp ur sängen i hopp om att det skulle vara Justin, men istället fick jag se Jessica's namn på skärmen.
"Hallå?" Svarade jag yrvaket.
"Hej Em! Har du något för dig idag?" Sa hon glatt.
"Ehm..näe, inte förrän ikväll"
"bra! Vill du hitta på någonting?"
"Ja.. kom hit efter lunch?"
"Great, det gör jag! Vi ses!"
"Aa, hejdå!"
Hela konversationen gick så snabbt att jag var tvungen att fundera på vad jag nyss hade sagt till Jessica.
Jag kom fram till slutsatsen att jag kunde vara med henne till middagen och sen skulle jag ha massor med tid att göra mig i ordning för dejten med Justin.. dvs om det nu ens var en dejt.
Jag tog en snabb dusch och tog sedan på mig ett par jeans, ett rosa linne och en grå hoodie. Efter att jag hade gjort mig klar så gick jag ner till köket och fick se pappa stå framför spisen och laga mat. Jag blev helt chockad av synen.
"Godmorgon sömntuta! Jag hoppas att du är hungrig för jag har nämligen gjort hemmagjorda cheeseburgers!" Sa han stolt.
Jag började le mitt största leende. Bortsett från grekisk pytt, så var pappas hemmagjorda cheeseburgers min favoritmaträtt.
Då jag och Lucas var mindre så brukade han laga dom varje gång deras mamma inte skulle hinna hem, eller hade rest bort med jobbet. Hon sa alltid åt pappa att göra lite nyttigare mat, men han verkade inte lyssna.
han brukade alltid svara:
"Nonsens! Så länge dom är barn, så ska dom njuta av allt gott i livet! Det vill säga, mina cheeseburgers!"
Han var en riktig livsnjutare på den tiden. Jag undrade ofta om det var därför mamma bestämde sig för att lämna oss, för att han var oansvarig. Men jag avvisade den tanken om och om igen.
Då mamma lämnade oss, så slutade han att göra de cheeseburgarna. Han började istället ge oss nyttig mat. Han började inte göra dom igen förrän han hittade sitt nya jobb. Vilket var då jag var 13 och Lucas 9. Jag minns att jag var överlycklig den dagen.
Jag satte mig ner bredvid Lucas som väntade ivrigt med gaffel och kniv i varsin hand.
"Är ni redo ungdomar? För här kommer dom!"
Han vände sig om och kom fram till bordet med burgarna på ett fat. Han gav oss varsin burgare och vi högg in på direkten.
"Nå?" Frågade han efter att vi hade tagit ett par tuggor.
Jag hade munnen full så jag nickade bara på huvudet.
"Det här är dom BÄSTA burgarna i världen pappa!" Svarade Lucas däremot och pappa skrattade till.
Efter lunchen så kom Jessica, vi satt uppe på mitt rum och lyssnade på Adept medan vi läste veckotidningar. Den vanliga rutinen det vill säga. Jag kunde inte klaga, det var..mysigt. Det kändes tryggt på något sätt.
"Du.. Visst tycker du att Chris i 9b är snygg?" Frågade Jessica mig plötsligt.
"Ehm..va? Ja, eller han ser väl bra ut" Svarade jag, förvånad över att hon frågat mig det. Jessica hade alltid tyckt att killarna i våran klass, respektive parallellklasser var omogna. Hon hade alltid gillat killar som var ett par år äldre. Jag förstod henne och hon hade helt rätt, killarna i vår klass var så barnsliga.
"Det tycker jag med, han är jättesnäll också!" Sa hon, jag satte mig upp från min liggande ställning på sängen och kollade på henne undrande.
"Jessica..?"
Hon satte sig upp och kollade blygt på mig.
"Vad?" Frågade hon oskyldigt, fast hon visste mycket väl vad det var jag pratade om.
"Är det något du vill berätta för mig?"
Hon tvekade sen svarade hon:
"Jo, asså han bjöd ut mig igår kväll"
Jag stirrade förvånat på henne och svarade sedan entusiastiskt:
"WHAT? VAD SA HAN? VAD GJORDE NI? NÄR TRÄFFADE DU HONOM? VAD SVARADE DU? BERÄTTA ALLT! DETALJER TACK!"
Jessica började skratta och bad mig att lugna ner mig.
"Eftersom att du inte kunde vara med mig igår så bestämde jag mig för att gå på Kelly's fest. Han var såklart där och vi började snacka lite. Sen sa han att han hade gillat mig jättelänge. Jag tror nog att han hade druckit lite för mycket..Han var väldigt artig och frågade sen om jag kunde tänka mig att gå ut med honom ikväll!" berättade Jessica och log.
"OMG JESS!!!! visst svarade du ja?"
Hon nickade ivrigt.
"Vad ska ni göra då?"
"Jag vet inte än, han sa bara att han skulle hämta upp mig vid åtta och sen skulle vi fara och käka någonstans."
"Okej!" Svarade jag eftersom inte visste vad jag skulle säga..
Jag ville så jättegärna berätta för henne om att jag faktiskt också hade en dejt. Men det var praktiskt taget omöjligt.
Vi sjönk ner i sängen igen och fortsatte läsa som om Jessica inte hade sagt något nyss. Men jag kunde se att hon låg och log hela tiden, och i mitt fall så kunde jag inte sluta tänka på Justin, och hur Jessica skulle reagera om jag berättade för henne.
Förlåt att det tog sån tid, men det tog ett tag att komma in i rollen igen! haha, hoppas ni gillar det iallafall:)
10 kommentarer minst! puss&kram!
HEMMA!
HEJ ALLA!
nu är jag äntligen hemma från mallorca, har haft det superskönt!
tack till alla som fortsatte läsa&kommentera min blogg under den här veckan,
det är jättekul att folk gillar min novell.
börjar skriva nu tror jag, men lägger nog upp kapitlet imorrn.
det lär ju ta ett tag att komma in i själva berättelsen!
puss&kram!
One Less Lonely Girl - chapter 10
"Du.." Jag lyfte upp hennes haka så att hon kollade in i mina ögon. "Förlåt att det blev helt fel"
"Förlåt själv Justin, jag måste sluta vara så paranoid. Men jag ville bara inte att du skulle se mig som en i mängden av alla tjejer"
"Lita på mig Emily..du kommer ALDRIG att bara vara en i mängden" Sa jag och tog hennes händer i mina.
EMILY'S PERSPEKTIV:
Den där sista meningen fick mig att tappa talförmågan helt. Vad skulle jag säga nu?
Han som var så himla snäll mot mig, trots alla problem jag hade orsakat.
Jag kysste honom lätt på munnen.
"Följer du med mig resten av biten hem?" Frågade jag honom, han nickade och vi gick. Hand i hand.
Det kunde inte bli bättre än så.
Just när jag trodde att allt var bra och min tur hade återvänt så kom jag på att jag inte hade någon nyckel till huset. Pappa var ju på middagen så att ringa honom var uteslutet. Jag suckade djupt och satt mig ner på trappan då vi kommit fram till huset.
"Vad är det?" Frågade Justin och satte sig ner bredvid mig.
"Jag har ingen nyckel in.."
Justin sa ingenting utan satt bara kvar och kollade på mig.
"Du får gå om du vill Justin, det är ju din fest. Dom undrar säkert var du är"
"Då får dom göra det, jag tänker inte gå någonstans." Sa han och gav mig en snabb kyss. Han ville nog inte få mig att tycka att vi gick för fort fram.
Graderna hade börjat sjunka och luften var kall. Jag började frysa rejält eftersom jag inte hade någon jacka med mig, det hade inte Justin heller.
"Fryser du?" Frågade Justin.
"Ja, jättemycket. Du då?"
"Ja faktiskt. Finns det inget ställe man kan sitta på istället för en kall stentrappa?"
Då kom jag på att i min och Lucas träkoja låg det en filt. Vi hade också fått ta upp Lucas gamla madrass dit upp. Jag sa till Justin att han skulle följa med och vi gick till bakgården. Jag började klättra upp för stegen och Justin var strax efter mig.
"Vad ska vi göra här egentligen?" Frågade han mig medan vi klättrade upp.
"Värma oss såklart" Svarade jag. Förut hade jag aldrig vågat komma upp dit eftersom jag var så otroligt höjdrädd. Men nu när jag var där uppe så upptäckte jag att det inte alls var så långt ner till marken som jag hade trott.
Vi gick in till själva träkojan och jag tog fram filtarna sen satt vi oss ner på madrassen. Vi satt tätt intill varandra, Justin tog tag i min hand och kollade mig in i ögonen. Jag lutade mitt huvud på hans axel och så satt vi, i en hel timme. Vi pratade om allt möjligt, och jag började verkligen lära känna honom bättre. Är inte det konstigt, hur man kan lära känna någon på bara en timme? Det kanske det är, men det kändes som att jag hade känt honom hur länge som helst.
Plötsligt ringde min mobil, det var pappa.
"Hej Emily! Jag och Pattie börjar fara hem till henne och Justin nu, tänkte bara informera dig om det så att du är redo då jag kommer och hämtar dig!"
"Aha, okej.. Jag ska se till att vara det!" Svarade jag och kände paniken komma.
"Bra, hejdå!"
"Hejdå"
Jag vände mig om till Justin som satt och kollade på mig fundersamt.
"Det var pappa, han och Pattie börjar fara från resaurangen nu. Vi måste hem till dig så fort som möjligt!"
Vi klättrade ner för träkojan snabbt och sprang till hans bil. Nu hade graderna sjungit ytterligare och frost hade bildats på bilrutan.
"Hur långt bort ligger restaurangen?" Frågade jag då vi satte oss i bilen.
"Omkring en kvart kanske" Svarade Justin och tryckte gasen i botten.
Vi kom fram till lägenheten på två minuter, vi rusade upp till takvåningen och såg att det var helt kaotiskt där inne.
Justin sprang fram till högtalarna och ryckte ut sladden ut väggen medans jag försökte att få folk att gå.
Då alla började bua och skrika så tog Justin tag i micken som Sean höll i och skrek:
"EY, MIN MAMMA HAR INGEN ANING OM ATT JAG HAR FEST OCH HON ÄR PÅVÄG HEM NU! Jag antar att ni förstår vad ni måste göra! UT NU!" Beordrade Justin och förvånadsvärt så gjorde alla som han just sagt.
Då alla äntligen hade lämnat takvåningen efter tio minuter så började jag och Justin städa ihop det värsta.
"Vi kommer aldrig att hinna städa upp allt det här Justin!" Sa jag förtvivlat och pekade på allt skräp som låg på borden, golvet, i trappen och i sofforna.
"Du har rätt, men vi försöker iallafall sen får vi hoppas på att mamma och Christopher blir lite försenade"
Vi lyckades faktiskt städa upp allting innan Pattie och pappa hunnit komma dit. Då dom äntligen kom hade vi redan satt oss i soffan för att kolla på TV.
"Hejhej!" Ropade Pattie från hallen.
Båda två kom in och kollade misstänktsamt på mig och Justin.
"Nå? Var har ni gjort då?" Frågade pappa oss.
"Ingenting, suttit och kollat på TV. Ryan, Chaz, Christian och Caitlin var här en stund sen for dom hem till Christian och Caitlin's faster" Ljög Justin. Han var en riktigt bra lögnare, jag skulle ha trott på honom och jag inte visste att han ljög.
"Jasså, det låter trevligt" Sa pappa förvånat, han trodde nog att vi hade fått för oss att göra nånting annat.
"Vill du se resten av huset innan ni drar er hemmåt?" Frågade Pattie pappa och han nickade entusiastiskt.
Då dom gick iväg kysstes jag och Justin. Länge. Vi slutade inte förrän vi hörde Pattie och pappa's fotsteg från övervåningen.
"Ni har verkligen en jättefin lägenhet älskling!" Hörde jag pappa säga då dom var på väg ner från trappen.
Det kändes konstigt att han kalla Pattie för älskling, men det var jag nog tvungen att bli van med.
Jag kramade Justin hejdå, eftersom Pattie och pappa stod bredvid oss i hallen. Dom däremot, gav varandra en stor kyss. Sedan for jag och pappa hem.
"Förlåt själv Justin, jag måste sluta vara så paranoid. Men jag ville bara inte att du skulle se mig som en i mängden av alla tjejer"
"Lita på mig Emily..du kommer ALDRIG att bara vara en i mängden" Sa jag och tog hennes händer i mina.
EMILY'S PERSPEKTIV:
Den där sista meningen fick mig att tappa talförmågan helt. Vad skulle jag säga nu?
Han som var så himla snäll mot mig, trots alla problem jag hade orsakat.
Jag kysste honom lätt på munnen.
"Följer du med mig resten av biten hem?" Frågade jag honom, han nickade och vi gick. Hand i hand.
Det kunde inte bli bättre än så.
Just när jag trodde att allt var bra och min tur hade återvänt så kom jag på att jag inte hade någon nyckel till huset. Pappa var ju på middagen så att ringa honom var uteslutet. Jag suckade djupt och satt mig ner på trappan då vi kommit fram till huset.
"Vad är det?" Frågade Justin och satte sig ner bredvid mig.
"Jag har ingen nyckel in.."
Justin sa ingenting utan satt bara kvar och kollade på mig.
"Du får gå om du vill Justin, det är ju din fest. Dom undrar säkert var du är"
"Då får dom göra det, jag tänker inte gå någonstans." Sa han och gav mig en snabb kyss. Han ville nog inte få mig att tycka att vi gick för fort fram.
Graderna hade börjat sjunka och luften var kall. Jag började frysa rejält eftersom jag inte hade någon jacka med mig, det hade inte Justin heller.
"Fryser du?" Frågade Justin.
"Ja, jättemycket. Du då?"
"Ja faktiskt. Finns det inget ställe man kan sitta på istället för en kall stentrappa?"
Då kom jag på att i min och Lucas träkoja låg det en filt. Vi hade också fått ta upp Lucas gamla madrass dit upp. Jag sa till Justin att han skulle följa med och vi gick till bakgården. Jag började klättra upp för stegen och Justin var strax efter mig.
"Vad ska vi göra här egentligen?" Frågade han mig medan vi klättrade upp.
"Värma oss såklart" Svarade jag. Förut hade jag aldrig vågat komma upp dit eftersom jag var så otroligt höjdrädd. Men nu när jag var där uppe så upptäckte jag att det inte alls var så långt ner till marken som jag hade trott.
Vi gick in till själva träkojan och jag tog fram filtarna sen satt vi oss ner på madrassen. Vi satt tätt intill varandra, Justin tog tag i min hand och kollade mig in i ögonen. Jag lutade mitt huvud på hans axel och så satt vi, i en hel timme. Vi pratade om allt möjligt, och jag började verkligen lära känna honom bättre. Är inte det konstigt, hur man kan lära känna någon på bara en timme? Det kanske det är, men det kändes som att jag hade känt honom hur länge som helst.
Plötsligt ringde min mobil, det var pappa.
"Hej Emily! Jag och Pattie börjar fara hem till henne och Justin nu, tänkte bara informera dig om det så att du är redo då jag kommer och hämtar dig!"
"Aha, okej.. Jag ska se till att vara det!" Svarade jag och kände paniken komma.
"Bra, hejdå!"
"Hejdå"
Jag vände mig om till Justin som satt och kollade på mig fundersamt.
"Det var pappa, han och Pattie börjar fara från resaurangen nu. Vi måste hem till dig så fort som möjligt!"
Vi klättrade ner för träkojan snabbt och sprang till hans bil. Nu hade graderna sjungit ytterligare och frost hade bildats på bilrutan.
"Hur långt bort ligger restaurangen?" Frågade jag då vi satte oss i bilen.
"Omkring en kvart kanske" Svarade Justin och tryckte gasen i botten.
Vi kom fram till lägenheten på två minuter, vi rusade upp till takvåningen och såg att det var helt kaotiskt där inne.
Justin sprang fram till högtalarna och ryckte ut sladden ut väggen medans jag försökte att få folk att gå.
Då alla började bua och skrika så tog Justin tag i micken som Sean höll i och skrek:
"EY, MIN MAMMA HAR INGEN ANING OM ATT JAG HAR FEST OCH HON ÄR PÅVÄG HEM NU! Jag antar att ni förstår vad ni måste göra! UT NU!" Beordrade Justin och förvånadsvärt så gjorde alla som han just sagt.
Då alla äntligen hade lämnat takvåningen efter tio minuter så började jag och Justin städa ihop det värsta.
"Vi kommer aldrig att hinna städa upp allt det här Justin!" Sa jag förtvivlat och pekade på allt skräp som låg på borden, golvet, i trappen och i sofforna.
"Du har rätt, men vi försöker iallafall sen får vi hoppas på att mamma och Christopher blir lite försenade"
Vi lyckades faktiskt städa upp allting innan Pattie och pappa hunnit komma dit. Då dom äntligen kom hade vi redan satt oss i soffan för att kolla på TV.
"Hejhej!" Ropade Pattie från hallen.
Båda två kom in och kollade misstänktsamt på mig och Justin.
"Nå? Var har ni gjort då?" Frågade pappa oss.
"Ingenting, suttit och kollat på TV. Ryan, Chaz, Christian och Caitlin var här en stund sen for dom hem till Christian och Caitlin's faster" Ljög Justin. Han var en riktigt bra lögnare, jag skulle ha trott på honom och jag inte visste att han ljög.
"Jasså, det låter trevligt" Sa pappa förvånat, han trodde nog att vi hade fått för oss att göra nånting annat.
"Vill du se resten av huset innan ni drar er hemmåt?" Frågade Pattie pappa och han nickade entusiastiskt.
Då dom gick iväg kysstes jag och Justin. Länge. Vi slutade inte förrän vi hörde Pattie och pappa's fotsteg från övervåningen.
"Ni har verkligen en jättefin lägenhet älskling!" Hörde jag pappa säga då dom var på väg ner från trappen.
Det kändes konstigt att han kalla Pattie för älskling, men det var jag nog tvungen att bli van med.
Jag kramade Justin hejdå, eftersom Pattie och pappa stod bredvid oss i hallen. Dom däremot, gav varandra en stor kyss. Sedan for jag och pappa hem.
One Less Lonely Girl - chapter 9
Just då jag sa den sista meningen fick jag syn på Emily där nere, hon sprang mot ytterdörren. Jag blev först förvirrad sen sprang jag efter henne. Men jag hann inte ens ut genom dörren innan Sean stoppade mig och sa att vi skulle sjunga en till låt.
Jag förstod att jag inte skulle kunna lämna lägenheten och min egna fest, så jag ringde henne istället men hon svarade inte.
Jag förstod verkligen inte vad som just hade hänt.
JUSTINS PERSPEKTIV:
"Vänta Sean.. du får sjunga utan mig, jag måste hitta Emily!" Skrek jag till Sean så att han skulle kunna höra mig. Sean hade stått och pratat med mig men jag hade inte hört ett enda ord av vad han hade sagt. Allt jag tänkte på var Emily. Vad hade jag gjort? Varför ville hon inte svara då jag ringde? Var det något jag hade sagt? Vad hade hänt?
Jag sprang tillbaka till dörren och lämnade takvåningen. Jag var tvungen att lämna festen, vare sig det var min eller inte.
Jag försökte ringa Emily igen, men det tudade upptaget återigen. Då jag kom ut till gatan så kunde jag inte se Emily någonstans. Hon hade säkert sprungit hem, eftersom att hon bodde bara några kvarter bort. Jag sprang till garaget, satte mig i min range rover, startade bilen och började leta efter Emily.
jag tog vägen som gick till hennes hus, jag såg henne dock ingenstans. Då jag nästan var framme vid hennes hus så såg jag henne sitta på trottoarkanten med ansiktet mot sina ihopdragna knän. Det såg ut som att hon grät. Jag parkerade bilen på sidan lite längre bort från där hon satt och sen sprang jag fram till henne.
"Emily, vad är det som har hänt?" Frågade jag och hon kollade upp på mig förvånat, det syntes på långa vägar att hon hade gråtit.
"Ingenting. Gå bara härifrån Justin" Sa hon och tittade ner i marken.
"Jag tänker inte gå någonstans, förrän du berättar vad som har hänt" Sa jag och satte mig ner bredvid henne på trottoarkanten. Hon unvek att kolla på mig.
"Jag skulle aldrig ha kommit på festen och jag skulle aldrig ha fallit för dig. Hur dum får man va.. att jag lät mig själv göra det"
"Men Emily.. vad snackar du om, vad är problemet?"
"Du, det är DU som är problemet. Jag borde ha fattat att du var en player, att du hade varit med nästan varenda tjej där inne på festen" Emily reste sig upp och började gå hemåt.
"Men vänta, va?! Varför tror du något sånt om mig?" Frågade jag och följde efter henne.
"Jag gjorde det inte, förrän den där Mandy berättade allt. Jag trodde faktiskt inte på henne heller, tills jag såg dig och någon tjej däruppe vid ditt rum. Du stod och flörtade med henne"
Plötsligt så förstod jag vad det var hon snackade om.
"Vänta Emily!" Sa jag och tog tag i hennes axel och vände henne om så att vi stod med ansiktena mot varandra.
"Det måste vara Vanessa du såg, hon och Mandy har varit på mig ända sen vi träffades första gången. Hon bara kom fram till mig och började klänga på mig. Jag försökte vara artig och be henne att gå men hon vägrade. Så jag sa till henne att hon inte betydde någonting för mig och att det var dig jag gillade. That's it"
Hon blev tyst och kollade ner i marken blygt.
"Du.." Jag lyfte upp hennes haka så att hon kollade in i mina ögon. "Förlåt att det blev helt fel"
"Förlåt själv Justin, jag måste sluta vara så paranoid. Men jag ville bara inte att du skulle se mig som en i mängden av alla tjejer"
"Lita på mig Emily..du kommer ALDRIG att bara vara en i mängden" Sa jag och tog hennes händer i mina.
Jag förstod att jag inte skulle kunna lämna lägenheten och min egna fest, så jag ringde henne istället men hon svarade inte.
Jag förstod verkligen inte vad som just hade hänt.
JUSTINS PERSPEKTIV:
"Vänta Sean.. du får sjunga utan mig, jag måste hitta Emily!" Skrek jag till Sean så att han skulle kunna höra mig. Sean hade stått och pratat med mig men jag hade inte hört ett enda ord av vad han hade sagt. Allt jag tänkte på var Emily. Vad hade jag gjort? Varför ville hon inte svara då jag ringde? Var det något jag hade sagt? Vad hade hänt?
Jag sprang tillbaka till dörren och lämnade takvåningen. Jag var tvungen att lämna festen, vare sig det var min eller inte.
Jag försökte ringa Emily igen, men det tudade upptaget återigen. Då jag kom ut till gatan så kunde jag inte se Emily någonstans. Hon hade säkert sprungit hem, eftersom att hon bodde bara några kvarter bort. Jag sprang till garaget, satte mig i min range rover, startade bilen och började leta efter Emily.
jag tog vägen som gick till hennes hus, jag såg henne dock ingenstans. Då jag nästan var framme vid hennes hus så såg jag henne sitta på trottoarkanten med ansiktet mot sina ihopdragna knän. Det såg ut som att hon grät. Jag parkerade bilen på sidan lite längre bort från där hon satt och sen sprang jag fram till henne.
"Emily, vad är det som har hänt?" Frågade jag och hon kollade upp på mig förvånat, det syntes på långa vägar att hon hade gråtit.
"Ingenting. Gå bara härifrån Justin" Sa hon och tittade ner i marken.
"Jag tänker inte gå någonstans, förrän du berättar vad som har hänt" Sa jag och satte mig ner bredvid henne på trottoarkanten. Hon unvek att kolla på mig.
"Jag skulle aldrig ha kommit på festen och jag skulle aldrig ha fallit för dig. Hur dum får man va.. att jag lät mig själv göra det"
"Men Emily.. vad snackar du om, vad är problemet?"
"Du, det är DU som är problemet. Jag borde ha fattat att du var en player, att du hade varit med nästan varenda tjej där inne på festen" Emily reste sig upp och började gå hemåt.
"Men vänta, va?! Varför tror du något sånt om mig?" Frågade jag och följde efter henne.
"Jag gjorde det inte, förrän den där Mandy berättade allt. Jag trodde faktiskt inte på henne heller, tills jag såg dig och någon tjej däruppe vid ditt rum. Du stod och flörtade med henne"
Plötsligt så förstod jag vad det var hon snackade om.
"Vänta Emily!" Sa jag och tog tag i hennes axel och vände henne om så att vi stod med ansiktena mot varandra.
"Det måste vara Vanessa du såg, hon och Mandy har varit på mig ända sen vi träffades första gången. Hon bara kom fram till mig och började klänga på mig. Jag försökte vara artig och be henne att gå men hon vägrade. Så jag sa till henne att hon inte betydde någonting för mig och att det var dig jag gillade. That's it"
Hon blev tyst och kollade ner i marken blygt.
"Du.." Jag lyfte upp hennes haka så att hon kollade in i mina ögon. "Förlåt att det blev helt fel"
"Förlåt själv Justin, jag måste sluta vara så paranoid. Men jag ville bara inte att du skulle se mig som en i mängden av alla tjejer"
"Lita på mig Emily..du kommer ALDRIG att bara vara en i mängden" Sa jag och tog hennes händer i mina.
Here's the deal..
Jag kommer att vara bortrest i en vecka nu.
Jag far i morgon!
Men oroa er inte, jag har gjort två tidsinställda inlägg.
chapter 9: 14de Augusti, 12:00.
chapter 10: 18de Augusti, 12:00.
Jag hoppas verkligen att ni fortsätter läsa min blogg ändå!
love ya♥
/jennifer
One Less Lonely Girl - chapter 8 "First kiss"
Inte förrän klockan började närma sig halv nio så började det komma in folk genom dörren. Jag hade hållit mig intill Justin hela tiden eftersom jag inte kände någon annan där. Men då Justin gick för att öppna dörren och välkomna gästerna så gick jag och satte mig i en fåtölj i vardagsrummet.
"Yo alla, listen up! NU BÖRJAR PARTYT PÅ RIKTIGT!" Hörde jag någon ropa från trappen till övervåningen och jag gick för att ta reda på vem den skyldige var.
Då jag fick se att det var Sean Kingston så blev jag chockad. Jag visste inte att det skulle vara några kändisar där, förutom Justin då. Plötsligt kom Justin upp till Sean och dom började sjunga någon låt som jag kände igen, Jessica hade spelat den för mig flera tusen gånger. Eenie Money? Äh, jag minns inte vad det hette men den var riktigt bra iallafall. Folk började använda vardagsrummet som ett dansgolv och det blev genast trångt. Det var omkring 50 pers i lägenheten. Det serverades ingen alkohol eftersom att Justin inte drack och att han var minderårig. Men jag kunde uppfatta att många av personerna var fulla, dom hade nog druckit innan dom kom dit. Jag försökte trycka mig igenom folkmassan efter att Justin hade uppträtt färdigt men då kände jag plötsligt hur någon tog tag i min handled. Jag vände mig om och där stod Justin, mitt i folkhavet.
"Vill du dansa?" Frågade han flirtigt och jag nickade. Han drog mig tätt intill sig och vi började dansa. Nära och hett. Låten som spelades hette "One" av Swedish House Mafia.
"Vill du gå någonstans?!" Skrek Justin för att jag skulle kunna höra honom. Jag nickade igen.
Vi tryckte oss igenom folkmassan och sedan gick vi upp till hans rum.
"Wow, fint rum" Sa jag och satte mig ner på hans säng.
"Haha, tack. Jag försöker hålla det simple eftersom jag ändå nästan aldrig sover hemma." Förklarade han och satte sig ner bredvid mig.
"Blir inte dina grannar galna nu?"
"Äh, vi får hoppas att dom inte blir det.. annars får jag väl ta ett snack med dom efteråt. haha, man måste ju få roa sig lite"
Justin kollade rakt in i mina ögon och jag kunde känna att jag blev alldeles knäsvag, även fast jag satt ner.
Jag vek bort från hans intensiva blick.
"Jag är verkligen jätteglad att du kom Emily" Sa han och la sin hand på min.
"Och jag är jätteglad att du ville ha mig här" Jag log mot honom och den här gången mötte jag hans blick. Han log lite blygt.
Justin började luta sig sakta framåt. Då han bara var ett par centimeter ifrån mig så tog han mjukt tag i min nacke med ena handen. Sedan nuddade våra läppar varann. Hans tunga letade sig fram och började leka lite försiktigt med min.
Jag fick plötsligt en konstig känsla och drog mig bort från Justin.
"Vad är det? Har jag gjorde något?"
"Va, nej.. det är bara det att." Jag suckade. "Jag känner dig ju knappt. Kan vi inte ta det lite lugnt? Jag gillar dig verkligen Justin."
"Jo, det är klart att vi kan. Jag gillar dig också."
"Jag tänkte gå ner och ta något att dricka, följer du med?"
"Näe, det är lugnt. Är inte alls så törstig. Bara du lovar att komma upp hit igen" Log Justin. Han verkade inte tagit det jag just sagt allt för hårt.
"Jag lovar" Sa jag och gav honom en liten puss på kinden.
Jag stängde dörren efter mig och sedan gick jag ner till bordet där alla förfriskningar stod. Jag hällde upp ett glas coca cola till mig OCH Justin, bara för att vara snäll.
"Du är här med Justin va?" Jag kollade upp och fick se en ljushårig tjej stå framför mig.
"Ehm..känner jag dig?" Frågade jag henne.
"Nej, det tror jag inte. Jag heter Mandy och är kompis med Caitlin." Sa hon och räckte fram sin hand.
"Jaha, Jag heter Emily" Sa jag och vi skakade hand.
"Jag vet, Caitlin berättade. Jag kom bara hit för att varna dig om Justin."
"Vad är det med honom?"
"Han är en player Emily, han får oss tjejer att känna oss speciella sen dumpar han oss för någon annan innan vi ens vet ordet av. Det har hänt mig. Och ett antal andra tjejer här inne för den delen."
"Var vill du komma med det här?" Frågade jag och svalde hårt.
"Håll dig undan, han är inte den du tror att han är. Justin kommer att såra dig, precis som han gjorde med oss."
Hon gick innan jag hann säga något mer. Jag trodde inte på henne, eller?
Då jag var påväg tillbaka till hans rum så kunde jag inte få bort hennes ord ur mina tankar. Tänk om det verkligen var sant? Han var ju trots allt Justin Bieber, världens mest kända tonåring. Såklart att han är en kvinnotjusare.
Just då jag var påväg upp för trappan så såg jag att Justin hade kommit ut ur sitt rum och stod och snackade med någon tjej, hon klängde nästan lite för mycket på honom. Men han log, så han kanske gillade det? Det hade kanske varit hans plan ändå sen första början. Den där Mandy kanske hade rätt. Han var en player.
Det där blev droppen för mig, jag tog min jacka och rusade ut ur lägenheten och ut på gatan.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag satt kvar inne på mitt rum och väntade på Emily, men då hon aldrig kom så gick jag ut ur rummet för att leta efter henne. Just då jag stängde igen dörren till mitt rum så kom en av Caitlin's många kompisar fram till mig. Inte nog med att Mandy hade klängt på mig så fort Emily inte var i närheten, nu var det Vanessa, eller vad hon nu hette's, tur att komma och störa mig. Jag ville inte vara ohövlig eller någonting men dom började verkligen gå mig på nerverna.
"Hej snygging" Sa Vanessa och gav mig en kram. Jag kände mig obekväm från första början.
"Ehm..hej."
"Var har du varit egentligen? Jag har letat efter dig som en tok ju!" Sa hon och höll fast min arm.
"Du får förlåta mig, men jag måste verkligen gå och leta efter Emily nu. vi ses" Jag lösgjorde mig ur hennes grepp och var på väg mot trappen så kom hon rusandes och blockerade min väg.
"Vad håller du på med?"
"Jag gillar dig Justin, vi kan väl gå in på ditt rum och prata lite." Sa hon och la sina händer på min bröstkorg, jag tog bort hennes händerna och log artigt mot henne medans jag sa:
"Vanessa, det kommer aldrig att bli något mellan oss. Okej? Jag gillar Emily, inte dig. Fattar du det?
Just då jag sa den sista meningen fick jag syn på Emily där nere, hon sprang mot ytterdörren. Jag blev först förvirrad sen sprang jag efter henne. Men jag hann inte ens ut genom dörren innan Sean stoppade mig och sa att vi skulle sjunga en till låt.
Jag förstod att jag inte skulle kunna lämna lägenheten och min egna fest, så jag ringde henne istället men hon svarade inte.
Jag förstod verkligen inte vad som just hade hänt.
Inga bilder det här kapitlet, lägger förmodligen in dom senare ikväll eller imorrn. Använder min kompis dator, so that's why! 10 kommentarer den här gången..skulle vara hur kul som helst! Ni är världsbäst!♥
"Yo alla, listen up! NU BÖRJAR PARTYT PÅ RIKTIGT!" Hörde jag någon ropa från trappen till övervåningen och jag gick för att ta reda på vem den skyldige var.
Då jag fick se att det var Sean Kingston så blev jag chockad. Jag visste inte att det skulle vara några kändisar där, förutom Justin då. Plötsligt kom Justin upp till Sean och dom började sjunga någon låt som jag kände igen, Jessica hade spelat den för mig flera tusen gånger. Eenie Money? Äh, jag minns inte vad det hette men den var riktigt bra iallafall. Folk började använda vardagsrummet som ett dansgolv och det blev genast trångt. Det var omkring 50 pers i lägenheten. Det serverades ingen alkohol eftersom att Justin inte drack och att han var minderårig. Men jag kunde uppfatta att många av personerna var fulla, dom hade nog druckit innan dom kom dit. Jag försökte trycka mig igenom folkmassan efter att Justin hade uppträtt färdigt men då kände jag plötsligt hur någon tog tag i min handled. Jag vände mig om och där stod Justin, mitt i folkhavet.
"Vill du dansa?" Frågade han flirtigt och jag nickade. Han drog mig tätt intill sig och vi började dansa. Nära och hett. Låten som spelades hette "One" av Swedish House Mafia.
"Vill du gå någonstans?!" Skrek Justin för att jag skulle kunna höra honom. Jag nickade igen.
Vi tryckte oss igenom folkmassan och sedan gick vi upp till hans rum.
"Wow, fint rum" Sa jag och satte mig ner på hans säng.
"Haha, tack. Jag försöker hålla det simple eftersom jag ändå nästan aldrig sover hemma." Förklarade han och satte sig ner bredvid mig.
"Blir inte dina grannar galna nu?"
"Äh, vi får hoppas att dom inte blir det.. annars får jag väl ta ett snack med dom efteråt. haha, man måste ju få roa sig lite"
Justin kollade rakt in i mina ögon och jag kunde känna att jag blev alldeles knäsvag, även fast jag satt ner.
Jag vek bort från hans intensiva blick.
"Jag är verkligen jätteglad att du kom Emily" Sa han och la sin hand på min.
"Och jag är jätteglad att du ville ha mig här" Jag log mot honom och den här gången mötte jag hans blick. Han log lite blygt.
Justin började luta sig sakta framåt. Då han bara var ett par centimeter ifrån mig så tog han mjukt tag i min nacke med ena handen. Sedan nuddade våra läppar varann. Hans tunga letade sig fram och började leka lite försiktigt med min.
Jag fick plötsligt en konstig känsla och drog mig bort från Justin.
"Vad är det? Har jag gjorde något?"
"Va, nej.. det är bara det att." Jag suckade. "Jag känner dig ju knappt. Kan vi inte ta det lite lugnt? Jag gillar dig verkligen Justin."
"Jo, det är klart att vi kan. Jag gillar dig också."
"Jag tänkte gå ner och ta något att dricka, följer du med?"
"Näe, det är lugnt. Är inte alls så törstig. Bara du lovar att komma upp hit igen" Log Justin. Han verkade inte tagit det jag just sagt allt för hårt.
"Jag lovar" Sa jag och gav honom en liten puss på kinden.
Jag stängde dörren efter mig och sedan gick jag ner till bordet där alla förfriskningar stod. Jag hällde upp ett glas coca cola till mig OCH Justin, bara för att vara snäll.
"Du är här med Justin va?" Jag kollade upp och fick se en ljushårig tjej stå framför mig.
"Ehm..känner jag dig?" Frågade jag henne.
"Nej, det tror jag inte. Jag heter Mandy och är kompis med Caitlin." Sa hon och räckte fram sin hand.
"Jaha, Jag heter Emily" Sa jag och vi skakade hand.
"Jag vet, Caitlin berättade. Jag kom bara hit för att varna dig om Justin."
"Vad är det med honom?"
"Han är en player Emily, han får oss tjejer att känna oss speciella sen dumpar han oss för någon annan innan vi ens vet ordet av. Det har hänt mig. Och ett antal andra tjejer här inne för den delen."
"Var vill du komma med det här?" Frågade jag och svalde hårt.
"Håll dig undan, han är inte den du tror att han är. Justin kommer att såra dig, precis som han gjorde med oss."
Hon gick innan jag hann säga något mer. Jag trodde inte på henne, eller?
Då jag var påväg tillbaka till hans rum så kunde jag inte få bort hennes ord ur mina tankar. Tänk om det verkligen var sant? Han var ju trots allt Justin Bieber, världens mest kända tonåring. Såklart att han är en kvinnotjusare.
Just då jag var påväg upp för trappan så såg jag att Justin hade kommit ut ur sitt rum och stod och snackade med någon tjej, hon klängde nästan lite för mycket på honom. Men han log, så han kanske gillade det? Det hade kanske varit hans plan ändå sen första början. Den där Mandy kanske hade rätt. Han var en player.
Det där blev droppen för mig, jag tog min jacka och rusade ut ur lägenheten och ut på gatan.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag satt kvar inne på mitt rum och väntade på Emily, men då hon aldrig kom så gick jag ut ur rummet för att leta efter henne. Just då jag stängde igen dörren till mitt rum så kom en av Caitlin's många kompisar fram till mig. Inte nog med att Mandy hade klängt på mig så fort Emily inte var i närheten, nu var det Vanessa, eller vad hon nu hette's, tur att komma och störa mig. Jag ville inte vara ohövlig eller någonting men dom började verkligen gå mig på nerverna.
"Hej snygging" Sa Vanessa och gav mig en kram. Jag kände mig obekväm från första början.
"Ehm..hej."
"Var har du varit egentligen? Jag har letat efter dig som en tok ju!" Sa hon och höll fast min arm.
"Du får förlåta mig, men jag måste verkligen gå och leta efter Emily nu. vi ses" Jag lösgjorde mig ur hennes grepp och var på väg mot trappen så kom hon rusandes och blockerade min väg.
"Vad håller du på med?"
"Jag gillar dig Justin, vi kan väl gå in på ditt rum och prata lite." Sa hon och la sina händer på min bröstkorg, jag tog bort hennes händerna och log artigt mot henne medans jag sa:
"Vanessa, det kommer aldrig att bli något mellan oss. Okej? Jag gillar Emily, inte dig. Fattar du det?
Just då jag sa den sista meningen fick jag syn på Emily där nere, hon sprang mot ytterdörren. Jag blev först förvirrad sen sprang jag efter henne. Men jag hann inte ens ut genom dörren innan Sean stoppade mig och sa att vi skulle sjunga en till låt.
Jag förstod att jag inte skulle kunna lämna lägenheten och min egna fest, så jag ringde henne istället men hon svarade inte.
Jag förstod verkligen inte vad som just hade hänt.
Inga bilder det här kapitlet, lägger förmodligen in dom senare ikväll eller imorrn. Använder min kompis dator, so that's why! 10 kommentarer den här gången..skulle vara hur kul som helst! Ni är världsbäst!♥
One Less Lonely Girl - chapter 7
"Haha okej;) vi ses på fredag Justin!xx"
"Bra, det gör vi! Jag längtar!xx"
Det sista smset fick mig att börja le, jag ville svara att jag längtade tills på fredag jag också, men det skulle ha varit för mycket tyckte jag.
"Kan inte du sova över hos oss imorgon? Mamma och pappa ska vara borta hela kvällen." Frågade Jessica då vi hade lagt oss på sängen för att läsa tidningar.
"Jag måste vara hemma imorgon och passa Lucas." Sa jag och kände mig hemsk, I själva verket så skulle Lucas sova över hos hans kompis Erik.
"Han är tolv år Emily, tror du inte att han överlever?"
"Jo, det tror jag. Men det spelar ingen roll. Pappa har redan bestämt sig.. Vi kan ta det någon annan gång, snart!"
"Aha..okej. Lovar du?"
"Jag lovar Jess!"
Nästa dag praktiskt taget rusade jag upp ur sängen. Jag hade inte kunnat sova så mycket eftersom jag hade legat och tänkt på Justin hela tiden, och ändå var jag jättepigg.
Om bara några timmar skulle jag få träffa Justin.
Jag hade varit ovanligt glad på skolan och Jessica frågade mig flera gånger om det hade hänt något speciellt. Jag svarade att det inte var något speciellt, men innerst inne ville jag bara skrika ut hur mycket jag längtade.
Ganska konstigt hur man kan gå från att hata någon så mycket till att bli alldeles varm inombords då man hör den personens namn, bara på en vecka.
Då skolan slutade sprang jag praktiskt taget hem. Jag var ju tvungen att leda reda på en outfit till ikväll.
Efter att ha letat igenom min garderob i en halvtimme så hittade jag äntligen något som dög. Eftersom att kjolar inte riktigt är min stil så valde jag ett par korta jeansshort istället. Till dom så tog jag min vita tröja med vid midja och halvlånga ärmar, ett långt halsband och ett armband fick pryda min hals och handled.
Pappa skulle hämta upp Pattie klockan halv åtta, så jag åkte med honom till deras lägenhet. Jag mötte Pattie då hon kom gåendes mot bilen som pappa satt i. Jag sa snabbt hej till henne och gav henne en kram, sedan gick jag till byggnaden. Jag var hur nervös som helst då jag ringde på dörrklockan. Tänk om festen inte skulle börja förrän om flera timmar. Då skulle jag verkligen känna mig som en idiot. Justin öppnade dörren och när han fick syn på mig så log han ett stort leende.
"Hej Emily!" Sa han och gav mig en kram, jag mumlade ett blygt "hej" tillbaka och log. Det var någonting med Justin som fick mig att le så fort jag var i närheten av honom. Han hade på sig en randig t-shirt i färgerna mörkblå och turkos. Till den hade han ett par gråa jeans.
"Vad vacker du är!" Utbrast Justin och jag skrattade.
"Du ser inte så illa ut du heller Bieber" Sa jag flirtigt.
"Kom in!" Sa Justin till mig och jag gick in till den stora lägenheten. Eller, det var inte en lägenhet utan en takvåning. Undra varför Justin inte hade sagt det i brevet. Stället var hursomhelst enormt. Hallen var som en kort, bred korridor.
"Är jag jättetidig?"
"Näe inte riktigt. Chaz, Ryan, Christian och Caitlin är inne i vardagsrummet och spelar NHL 10. Dom förfestar lite..haha. Kom så går vi in till dom!" Förklarade Justin och räckte fram sin hand mot mig, jag fattade tag i den och förbi hallen och kom fram till vardagsrummet där hela takvåningen öppnades upp. Ytan var stor och det var högt i tak, till höger fanns det en trappa upp till övervåningen.Då vi kom dit in så stirrade alla på mig och Justin, dvs alla förutom Ryan och Christian som spelade. Dom verkade vara helt inne i spelet.
"Allihopa, det här är Emily. Emily, det här är Ryan, Chaz, Christian och Caitlin." Sa Justin och alla sa "hej" samtidigt.
Inte förrän klockan började närma sig halv nio så började det komma in folk genom dörren. Jag hade hållit mig intill Justin hela tiden eftersom jag inte kände någon annan där. Men då Justin gick för att öppna dörren och välkomna gästerna så gick jag och satte mig i en fåtölj i vardagsrummet.
"Yo alla, listen up! NU BÖRJAR PARTYT PÅ RIKTIGT!" Hörde jag någon ropa från trappen till övervåningen och jag gick för att ta reda på vem den skyldige var.
I nästa kapitel händer det grejor, så stay tuned! hoppas ni gillar det här kapitlet, kommentera! love ya♥
One Less Lonely Girl - chapter 6
"Sen en dag så kom dom tillbaka till LA för att ha ännu en show och dom ville att jag skulle hjälpa till, vilket jag gärna ville."
"Sista dagen så frågade jag om Christopher ville ta en kopp kaffe, sedan dess har vi träffats så ofta som möjligt!"
Dom kollade på varandra sen kysstes dom.
Jag gav ifrån mig ett "AW" sen kollade jag på Justin. Under hela tiden hade vi suttit och tåflörtat. Till en början tyckte jag det var lite töntigt, men sen blev det liksom...gulligt på något sätt.
Då klockan började närma sig tio så ställde sig Pattie upp.
"Vi måste nog ta och fara nu, Justin har en show imorrn i New York." Pattie och Justin gick ut till hallen, med mig och pappa bakom dom. Lucas hade fortsatt att spela på sitt Xbox.
"Tack så mycket för allting! Det var verkligen jättetrevligt!" Sa Pattie och gav pappa en lång kyss.
"Tack själva, det här måste vi göra om!" Sa jag vänligt innan Pattie kom fram till mig och gav mig en kram.
Justin stod och kollade på mig blygt, sedan tog han några steg fram till mig och gav mig en kram.
"Jag hade jättetrevligt" Sa han då han skakade hand med pappa sedan gick dom.
"Justin är ju en riktigt stilig ung man." Sa pappa och la armen runt mig.
"Ehm..jo, nog är han väl det nog" Jag kände hur det började hetta till på mina kinder.
"Vad tycker du om Pattie då?"
"Hon var riktigt snäll faktiskt. Jag gillar henne!" Sa jag till pappa och han log genast ett stort leende.
Då vi var på påväg in till vardagsrummet så ringde min mobil. Jessica's namn lyste på skärmen.
"Hej Jess"
"HEJ EM, HUR GICK DET? ÄR HAN SNYGG? HUR GAMMAL ÄR HAN? HUR ÄR HAN SOM PERSON?" Jessica öste fram alla möjliga frågor.
"Haha tar det lugnt.. en fråga i taget tack" Sa jag och gick upp till mitt rum för att inte pappa eller Lucas skulle höra.
"Okej! Hur gick det?"
"Det gick väl bra, han är riktigt trevlig" Skuldkänslorna började komma tillbaka då jag insåg att Jessica trodde att killen jag pratade om hette joshua och inte Justin Bieber.
"Jasså? Ser han bra ut?" Frågade Jessica entusiastiskt.
"Njae..han är ganska söt, men inget bombnedslag" Ljög jag.
Jessica fortsatte att fråga en massa om vad vi hade gjort och vad vi hade sagt, jag ville inte riktigt prata om det för då var jag tvungen att ljuga. Det var verkligen det sista jag ville.
"Ehm..min pappa ropar på mig. Vi ses på skolan på måndag Jess!" Sa jag hastigt och la på innan hon hunnit säga hejdå.
Jag suckade djupt.
Helgen gick snabbare än jag trott eftersom jag inte hade gjort nånting. Låg mest och såg på tv eller satt vid datorn. Justin hade uppdaterat sin twitter-sida på fredagen efter att dom hade farit med ett tweet som löd "Had a great time. Met a special lady." Vilket jag trodde var menat till mig, om det nu var så som jag trodde så var det gulligt av honom.
På måndagsmorgonen såg jag inte till Jessica någonstans, så jag gick in till mig skolbyggnaden själv.
Då jag öppnade mitt skåp så låg det ett brev längst upp i högen av alla böcker. Jag öppnade det och läste:
"Emily, jag vet att vi inte känner varandra så bra och det vill jag ändra på. Om du vill det också dvs. Eftersom jag och mamma nyss har flyttat in i våran nya lägenhet här i LA så undrar jag om du kanske skulle vilja komma på inflyttningsfest på fredag? Om du har lust så är du mer än välkommen. kram J"
Nedanför texten så stod också hans mobilnummer och adressen till lägenheten.
Ett litet glädjetjut letade sig fram mellan stämbanden men jag lyckades att hålla mig lugn.
Jag sparade numret i min mobil och läste igenom lappen igen.
"Vad är det där?" Hörde jag en röst bakom mig säga. Det var Jessica's.
"Ehm, ingenting. Bara någon gammal skriftlig uppgift som jag hittade längst bak i skåpet." Ljög jag, och la snabbt ner lappen i min väska.
Jessica kollade på mig granskande sedan ryckte hon på axlarna och vi gick in till klassrummet som vi skulle ha engelska i.
På lunchrasten skickade jag ett sms till Justin som löd "Hej Justin! Jag såg ditt kort, och jag kommer jättegärna! Men var ska din mamma vara? Jag menar, det är väl hennes inflyttningsfest också?:)xo"
Jag fick ett svar bara ett par minuter efter jag hade skickat smset.
"Hej Emily, vad glad jag blir! Längtar verkligen! Haha, mamma ville ta det lugnt så hon och Christopher ska ut och äta middag men hon sa att jag fick ta hem "ett par" kompisar.. ;)xx"
Jag skrattade tyst för mig själv, jag hade svårt att tro att det ens skulle vara mindre än tio personer där.
"Haha okej;) vi ses på fredag Justin!xx"
"Bra, det gör vi! Jag längtar!xx"
Det sista smset fick mig att börja le, jag ville svara att jag längtade tills på fredag jag också, men det skulle ha varit för mycket tyckte jag.
Har egentligen bara fått 4 kommentarer på senaste kapitlet men nu täckte jag vara snälla med er eftersom det var så grymt fina kommentarer + besöksrekord! Tack så hemst mycket! fortsätt att kommentera, blir så himla lycklig. 5+ innan nytt chapter! Ett stort tack till Melissa igen! Btw, förlåt om det är lite stavfel eller sånt som inte stämmer..men jag är för trött för att läsa igenom hela texten!
One Less Lonely Girl - Chapter 5
"Åh, vad gott det luktar. Vad är det för nånting?" Frågade Pattie.
Jag kollade på henne förvånat, hade hon aldrig ätit grekisk pyttipanna förut? Vi åt det minst en gång i månaden, det var också en av mina favoriträtter. Pappa svarade snabbt:
"Det är grekisk pyttipanna som består av lite fläskfilébitar, tomater, paprika, fetaost och potatisklyftor. En riktig traditionsmåltid här hos oss. haha det är bara att hugga in!"
Och det var precis det vi gjorde.
Jag vände huvudet mot honom och såg att han hade munnen full med mat. Han kollade upp på oss alla sedan nickade han. Alla brast ut i skratt samtidigt.
Justin kollade sedan blygt på mig, sen log han och jag log tillbaka. Han såg faktiskt ändå lite bra ut, även om jag dock inte ville erkänna det.
Under hela måltiden satt jag och kände hur Justin sneglade på mig ett stort antal gånger. Jag var inte något bättre själv eftersom jag gjorde precis likadant.
Efter förrätten så började pappa duka upp och Pattie insisterade att på hjälpa till, Lucas gick in till vardagsrummet och tryckte igång sitt Xbox för att spela Call Of Duty. Jag och Justin satt kvar vid bordet ett litet tag till, vi kollade på varandra och började skratta.
"Kom." Sa jag och ställde mig upp och Justin gjorde detsamma.
Jag gick upp till mitt rum med Justin tätt bakom mig.
"Wow, jag gillar ditt rum." Sa han medans han gick runt i det och tittade sim omkring med stora ögon.
"Haha gör du? Varför det?" Frågade jag förvånat.
"Lila är min favoritfärg." Svarade han, och då förstod jag varför han tyckte om mitt rum så mycket. Allt som fanns där inne var praktiskt taget lila. Egentligen var det lite för tjejigt för min smak. Men det var min farmor som hade inrett det, samma år som hon gick bort.
Han stannade upp vid en av mina två "The Devil Wears Prada"-affischer och pekade på den.
"Vilka är det här?"
Jag blev grymt förvånad över att han inte visste vem dom var, men jag höll god min.
"The Devil Wears Prada, har du aldrig hört dom förut?" Frågade jag och ställde mig bredvid honom.
"Näe, det kan jag inte påstå att jag har gjort..haha."
"Vänta" Sa jag och gick fram till datorn och klickade upp Spotify, sedan tryckte jag igång en av deras bästa låtar HTML rulez d00d.
Justin kollade konstigt på mig sedan började han skratta.
"Vad är det? Tycker du inte att dom är bra?" Frågade jag honom och stängde av musiken.
"Va? jo, nog var dom bra nog. Inte riktigt min stil bara..Jag trodde inte heller att det var din"
"Då hade du fel Justin, det är precis min stil!" Sa jag och skrattade.
Justin fortsatte att kolla på affischen medans jag hade satt mig ner på min säng. Jag kollade in honom diskret och nu kunde jag inte förneka det, han var riktigt snygg.
Han kom och satte sig ner bredvid mig på sängen. Han måste ha känt att han satt på något för plötsligt så drog han fram..mina trosor.
Han höll i dom mellan två fingrar och räckte över dom till mig.
"Jag tror att dom här är dina.." Jag tog emot dom och slängde snabbt in dom i garderoben eftersom att dom var nya.
När han såg hur generad jag blev, så började han skratta.
"Du, det kunde faktiskt ha varit värre.." Sa han och klappade mig försiktigt på ryggen.
"Hur då..?" Frågade jag Justin, övertygad om att jag just nått botten av förodmjukelse.
"Det kunde ha varit ett par mormorstrosor med kossor på eller nåt..Haha!"
Jag brast ut i skratt. Tur att någon av oss hade humor iallafall.
"Du har rätt!"
Just då vi skrattade som mest, ropade Pattie att vi skulle komma ner och äta efterrätt.
Då vi kom ner så stod det en stor form med cheesecake mitt på bordet.
"Vad har ni två gjort då?" Frågade pappa oss retsamt.
"Ehm..lyssnat på musik och sånt" Svarade jag och tittade på Justin som var nära på att börja skratta.
"Hur träffades ni egentligen?" Frågade Lucas Pattie och pappa då alla hade börjat hugga in på cheesecaken.
Dom kollade på varandra som om dom kommunicerade med ögonen om vem som skulle börja berätta.
"Jo det var så att eran pappa jobbade som ljustekniker på en av Justin's shower här i LA. Jag tyckte att han var riktigt stilig. Men jag vågade inte prata med honom"
"Arbetet höll på i två dagar och redan den första dagen så började jag falla för henne, även fast vi inte hade sagt mer än bara några meningar till varandra. Jag tog tillslut tag i saken och gick fram för att prata med henne. Vi pratade så länge att min chef var tvungen att komma och säga till mig att börja jobba igen." Pappa och Pattie skrattade. "Då arbetet var slut så dröjde det en hel månad innan jag fick se Patricia igen"
Just då pappa sa den sista meningen, så kände jag hur en fot rörde försiktigt vid min. Jag kollade på Justin och han började le mot mig lite diskret.
"Sen en dag så kom dom tillbaka till LA för att ha ännu en show och dom ville att jag skulle hjälpa till, vilket jag gärna ville."
"Sista dagen så frågade jag om Christopher ville ta en kopp kaffe, sedan dess har vi träffats så ofta som möjligt!"
Dom kollade på varandra sen kysstes dom.
Jag gav ifrån mig ett "AW" sen kollade jag på Justin. Under hela tiden hade vi suttit och tåflörtat. Till en början tyckte jag det var lite töntigt, men sen blev det liksom...gulligt på något sätt.
Det blev jättekrångligt med blogg.se nyss och mitt sista stycke försvann så jag skrev hälften från minnet. Resten får ni väl imorrn eller nåt! Kommentera! puss&kram, Jennifer♥
Jag kollade på henne förvånat, hade hon aldrig ätit grekisk pyttipanna förut? Vi åt det minst en gång i månaden, det var också en av mina favoriträtter. Pappa svarade snabbt:
"Det är grekisk pyttipanna som består av lite fläskfilébitar, tomater, paprika, fetaost och potatisklyftor. En riktig traditionsmåltid här hos oss. haha det är bara att hugga in!"
Och det var precis det vi gjorde.
"Det här var ju helt otroligt gott! Eller hur Justin
Jag vände huvudet mot honom och såg att han hade munnen full med mat. Han kollade upp på oss alla sedan nickade han. Alla brast ut i skratt samtidigt.
Justin kollade sedan blygt på mig, sen log han och jag log tillbaka. Han såg faktiskt ändå lite bra ut, även om jag dock inte ville erkänna det.
Under hela måltiden satt jag och kände hur Justin sneglade på mig ett stort antal gånger. Jag var inte något bättre själv eftersom jag gjorde precis likadant.
Efter förrätten så började pappa duka upp och Pattie insisterade att på hjälpa till, Lucas gick in till vardagsrummet och tryckte igång sitt Xbox för att spela Call Of Duty. Jag och Justin satt kvar vid bordet ett litet tag till, vi kollade på varandra och började skratta.
"Kom." Sa jag och ställde mig upp och Justin gjorde detsamma.
Jag gick upp till mitt rum med Justin tätt bakom mig.
"Wow, jag gillar ditt rum." Sa han medans han gick runt i det och tittade sim omkring med stora ögon.
"Haha gör du? Varför det?" Frågade jag förvånat.
"Lila är min favoritfärg." Svarade han, och då förstod jag varför han tyckte om mitt rum så mycket. Allt som fanns där inne var praktiskt taget lila. Egentligen var det lite för tjejigt för min smak. Men det var min farmor som hade inrett det, samma år som hon gick bort.
Han stannade upp vid en av mina två "The Devil Wears Prada"-affischer och pekade på den.
"Vilka är det här?"
Jag blev grymt förvånad över att han inte visste vem dom var, men jag höll god min.
"The Devil Wears Prada, har du aldrig hört dom förut?" Frågade jag och ställde mig bredvid honom.
"Näe, det kan jag inte påstå att jag har gjort..haha."
"Vänta" Sa jag och gick fram till datorn och klickade upp Spotify, sedan tryckte jag igång en av deras bästa låtar HTML rulez d00d.
Justin kollade konstigt på mig sedan började han skratta.
"Vad är det? Tycker du inte att dom är bra?" Frågade jag honom och stängde av musiken.
"Va? jo, nog var dom bra nog. Inte riktigt min stil bara..Jag trodde inte heller att det var din"
"Då hade du fel Justin, det är precis min stil!" Sa jag och skrattade.
Justin fortsatte att kolla på affischen medans jag hade satt mig ner på min säng. Jag kollade in honom diskret och nu kunde jag inte förneka det, han var riktigt snygg.
Han kom och satte sig ner bredvid mig på sängen. Han måste ha känt att han satt på något för plötsligt så drog han fram..mina trosor.
Han höll i dom mellan två fingrar och räckte över dom till mig.
"Jag tror att dom här är dina.." Jag tog emot dom och slängde snabbt in dom i garderoben eftersom att dom var nya.
När han såg hur generad jag blev, så började han skratta.
"Du, det kunde faktiskt ha varit värre.." Sa han och klappade mig försiktigt på ryggen.
"Hur då..?" Frågade jag Justin, övertygad om att jag just nått botten av förodmjukelse.
"Det kunde ha varit ett par mormorstrosor med kossor på eller nåt..Haha!"
Jag brast ut i skratt. Tur att någon av oss hade humor iallafall.
"Du har rätt!"
Just då vi skrattade som mest, ropade Pattie att vi skulle komma ner och äta efterrätt.
Då vi kom ner så stod det en stor form med cheesecake mitt på bordet.
"Vad har ni två gjort då?" Frågade pappa oss retsamt.
"Ehm..lyssnat på musik och sånt" Svarade jag och tittade på Justin som var nära på att börja skratta.
"Hur träffades ni egentligen?" Frågade Lucas Pattie och pappa då alla hade börjat hugga in på cheesecaken.
Dom kollade på varandra som om dom kommunicerade med ögonen om vem som skulle börja berätta.
"Jo det var så att eran pappa jobbade som ljustekniker på en av Justin's shower här i LA. Jag tyckte att han var riktigt stilig. Men jag vågade inte prata med honom"
"Arbetet höll på i två dagar och redan den första dagen så började jag falla för henne, även fast vi inte hade sagt mer än bara några meningar till varandra. Jag tog tillslut tag i saken och gick fram för att prata med henne. Vi pratade så länge att min chef var tvungen att komma och säga till mig att börja jobba igen." Pappa och Pattie skrattade. "Då arbetet var slut så dröjde det en hel månad innan jag fick se Patricia igen"
Just då pappa sa den sista meningen, så kände jag hur en fot rörde försiktigt vid min. Jag kollade på Justin och han började le mot mig lite diskret.
"Sen en dag så kom dom tillbaka till LA för att ha ännu en show och dom ville att jag skulle hjälpa till, vilket jag gärna ville."
"Sista dagen så frågade jag om Christopher ville ta en kopp kaffe, sedan dess har vi träffats så ofta som möjligt!"
Dom kollade på varandra sen kysstes dom.
Jag gav ifrån mig ett "AW" sen kollade jag på Justin. Under hela tiden hade vi suttit och tåflörtat. Till en början tyckte jag det var lite töntigt, men sen blev det liksom...gulligt på något sätt.
Det blev jättekrångligt med blogg.se nyss och mitt sista stycke försvann så jag skrev hälften från minnet. Resten får ni väl imorrn eller nåt! Kommentera! puss&kram, Jennifer♥
Lite klarläggande om novellen.
Hej!
jag vill bara tacka för alla fina kommentarer!
blir hur glad som helst.
tyvärr så tror nog vissa att det är fler än en berättelse som skrivs på den här bloggen, vilket är fel.
så här ligger det till,
min första novell som jag skrev hette "Like a dream",
hade dock aldrig tid att skriva på den så jag tog en väldigt lång paus.
sen nu när jag kom tillbaka för att börja skriva igen,
så bestämde jag mig för att skriva en ny eftersom jag var "off track" och jag orkade inte gå igenom
allt jag hade skrivit.
så nu vet ni,
den enda novellen som skrivs är just nu "One Less Lonely Girl"!
Jag ska försöka att lägga ut två kapitel per dag, men jag kan inte lova något!
nytt kapitel kommer iallafall snart, så håll utkik!
xoxo
One Less Lonely Girl - Chapter 4
"Don't worry Emily, jag ska hjälpa dig!" Sa Jessica och drog upp mig från stolen sen sprang vi in till närmsta klädaffär.
Vi letade i en halvtimme efter något vardagligt men ändå lite stilrent. Till slut så hittade vi en svart flänning från D-XEL och ett skärp från H&M som passade perfekt ihop.
Jag kramade Jessica hejdå sedan tog jag bussen hem.
Väl hemma så tog jag en snabbdusch och bytte om, nervositeten började kicka in i blodet. Tänk om det verkligen var Justin Bieber, världens mest kända tonåring.
Jag stoppade mig själv från att tänka såna tankar. Vad höll jag på med? Jag avskydde ju honom..Men kunde man verkligen avsky någon som man aldrig hade träffat?
Mina tankar avbröts snabbt av att ringklockan på dörren ringde och av att det alldeles tysta huset nu hade fyllts med skratt och prat.
"Emily! Dom har kommit nu!" Hörde jag pappa skrika till mig från bottenvåningen.
"Skärp dig nu Emily." Tänkte jag för mig själv, sedan gick jag ner.
Jag stannade upp i trappen för att försöka lista ut om det verkligen var Justin Bieber eller inte. Sedan kom jag på att jag inte visste hur han lät, så jag fortsatte ner. Innan jag klev in i vardagsrummet så tog jag ett djupt andetag sedan klev jag in. Där inne stod en kort kvinna med brunt, långt hår som höll om pappa. Hennes son stod med ryggen mot mig och snackade med Lucas. Det där kunde inte vara Justin Bieber.. han hade väl kort och hade långt hår typ ner till ögonen som han flippade med varje minut? Han som stod där framme, längst in i rummet var hyfsat lång och hade, vad det såg ut som bakifrån, kort hår. Mitt tänkande stoppades återigen, den här gången av att Pattie kom fram till mig.
"Du måste vara Emily, jag har hört så mycket om dig! Jag heter Pattie, trevligt att träffas." Sa hon och gav mig en kram.
"Yes, det är jag. Jag har hört mycket om dig också. Detsamma!" Svarade jag, lite överrumplad av kramen.
Jag kollade bort mot Justin, hade måste ha hört att vi pratade så han vände, vad det verkade för mig, sakta på huvudet och kollade rakt på mig. Nog var det Justin Bieber nog. Jag drog efter andan, han kom fram till oss och skakade min hand.
"Justin. Trevligt att träffas"
Jag måste ha sett väldigt dum ut då jag bara stod och stirrade på honom. Jag släppte inte taget om hans hand heller.
Han kollade fundersamt på mig sedan skrattade han.
"Du måste vara Emily? Vi pratade på telefon ett par gånger."
Nu vaknade jag till liv igen.
"Oj, ja det är jag. Mm..förlåt för det där som hände förresten.." Sa jag och tittade ner i marken, vi hade fortfarande inte släppt taget om varandras händer. Justin skrattade till.
"Du har redan sagt förlåt ju, och det gör verkligen ingenting. Alla har vi dåliga dagar nån gång" Han skrattade lite blygt.
Han kollade på mig med sina stora bruna ögon. Jag kände mig plötsligt väldigt obekväm så jag släppte taget om hans hand och kollade ner i marken.
Just då ropade pappa att maten var klar från matsalen. Jag hade inte ens märkt att pappa, Pattie och Lucas hade gått in dit. Justin vände sig om och gick till dom andra, jag stod däremot kvar.
"Vad håller du på me? Fokusera Emily, fokusera!" Sa jag knappt hörbart för mig själv blundandes. Då jag öppnade ögonen så stod Justin några meter framför mig och kollade undrande på mig. Han skrattade:
"Vad gör du?"
"Hehe, asså.. jo, ehm..ingenting" Svarade jag och kände hur jag rodnade. Justin vände sig om återigen och gick in till matsalen, den här gången med mig bak i hälarna.
"Där är ni ju, jag undrade just om ni hade gått vilse i vardagsrummet" Skämtade pappa då han fick syn på mig och Justin, även fast hans skämt inte var roligt alls så skrattade både Pattie och pappa han själv. Jag log snabbt sen satt jag mig ner på en stol vid matbordet.
På bordet stod det en stor ugnsform med grekisk pyttipanna i.
"Åh, vad gott det luktar. Vad är det för nånting?" Frågade Pattie.
Jag kollade på henne förvånat, hade hon aldrig ätit grekisk pyttipanna förut? Vi åt det minst en gång i månaden, det var också en av mina favoriträtter. Pappa svarade snabbt:
"Det är grekisk pyttipanna som består av lite fläskfilébitar, tomater, paprika, fetaost och potatisklyftor. En riktig traditionsmåltid här hos oss. haha det är bara att hugga in!"
Och det var precis det vi gjorde.
Hoppas ni gillar det här kapitlet! Tack för alla underbara kommentarer också, det är verkligen jätteroligt:)!
Nu måste jag verkligen sova, vi får se om det blir något kapitel imorrn! glöm inte att kommentera. 5+ innan jag lägger ut något nytt chapter. -Jennifer :)xx
One Less Lonely Girl - chapter 3
"Jag tog en kaffe på startbucks med Patricia.. Hur är det egentligen Emily?"
"Jag försökte ringa dig..med du svarade inte..Jag mår bra. Har bara haft en dålig dag" Jag ljög litegrann..Jag mådde verkligen inte bra, hade feber. Jag hade verkligen inte haft en bra dag..
Pappa kollade ängsligt på mig och gav mig en till kram, den här gången lät jag honom göra det.
Då jag vaknade nästa morgon så kände jag mig ännu sjukare än dagen innan. Hade nästan 40 graders feber och halsen värkde som aldrig förr. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna fara till skolan. Dock var det bara en dag kvar av den skolveckan sedan var det helg. Vilket var riktigt tur, eftersom jag inte ville komma allt för långt efter i skolarbetet.
Jag gick ner till köket bara för att säga till pappa att jag inte skulle till skolan. Han stod och bryggde kaffe då jag kom.
"Godmorgon stumpan" Sa han då han fick syn på mig.
"Det finns inget gott i den här morgonen.." Svarade jag och satt mig ner på en av de sex kökstolarna.
"Ajdå, du ser inte ut att må så bra." Sa han ängsligt och tryckte försiktigt sin hands baksida mot min panna för att känna om jag var varm.
"Nämen stackare, du är ju stekhet! Det blir ingen skola för dig idag inte." Och så var det med det.
Just då pappa hade suttit säg ner så kom Lucas in i rummet med en klarblå "fox"t-shirt, som såg ut att vara ny.
"Tja pyret, snygg tröja" Sa jag och blinkade mot honom.
Han log. Sedan kollade på min pyjamaströja och sa:
"Detsamma" Sen skrattade han.
"Haha jättekul. Jag är faktiskt sjuk så jag får gå runt så här hela dagen" Svarade jag och räckte ut tungan åt honom.
"Nej vänta..justja. Åhh.. det hade jag ju glömt bort!" Sa pappa rätt ut i luften.
"Vadå?" Frågade jag förvånat.
"Jag hade bjudit hem Patricia och hennes son på middag idag..Nåväl, vi får väl ta det i helgen nån gång. Dvs om du mår bättre" Han reste sig upp och kollade på sin klocka. Då han såg hur mycket den var så fick han panik.
"Ånej! Emily, du får ringa till patricia och säga att vi får ta middagen någon annan dag. Kommer att komma försent!"
"Varför ringer du inte själv, senare?"
"Jag skulle gärna göra det, men jag är upptagen hela dagen. Kan du bara vara så snäll och göra det? För min skull? Bra, tack. hejdå!"
"Men..!" Jag hann inte säga något mer föränn han smällde igen ytterdörren och var borta.
Jag suckade stort, sedan gick jag till telefonen och letade upp det numret som Patricias son hade ringt mig från förut.
Efter 3 signaler så hörde jag killen från igår's röst i andra änden av luren.
"Hallå det är justin" Jag stönade inombords, var jag tvungen att prata med honom igen..
"Ehm..hej, det är Emily. Chrisopher's dotter."
"Jaha, hej!" Han lät inte speciellt ledsen över att det var jag, trots det jag sa till honom dagen innan. En våg med skuldkänslor sköljde över mig. Jag kunde inte fatta att han var glad, trots att jag betedde mig så illa åt.
"Jag tänkte bara säga att vi inte kan träffas idag, eftersom att jag är sjuk.."
"Aha..jag ska hälsa min mamma det" Han lät lite besviken.
"Gör det.. och du, justin?"
"Ja?"
"Förlåt, för att jag skrek åt dig och så igår.. Jag hade bara en väldigt dålig dag."
"Det är lugnt Emily. Verkligen" Jag log då han sa det.
"Bra..men vi ses väl snart antar jag"
"Yes, det gör vi. Hejdå"
"Hejdå"
Jag mådde genast bättre än vad jag gjorde då jag hade vaknat. Nu ville jag träffa Justin, han verkade faktiskt vara en riktigt trevlig person.
Då lucas hade farit till skolan så gick jag dit upp och satt mig vid datorn. Först satt jag vid facebook och twitter tills det var dags att äta lunch. Jag hade absolut ingenting att göra under resten dagen så jag la mig på sängen och läste en bok.
Plötsligt blev jag jättetrött, jag somnade med boken i mina händer. Jag vaknade upp av att Lucas kom in i mitt rum och började skaka på mig.
"Lever du?" Frågade han och jag nickade trött på huvudet.
"Vad är klockan egentligen?" Jag satt mig upp i sängen yrvaket.
"Kvart över tre, tror jag"
"Oj.. jag råkade visst somna.."
"Det menar du inte, du låg och snarkade då jag kom in."
"GJORDE JAG?!"
"Haha nej, jag skojar med dig." Sa han och började skratta över min reaktion. Jag steg upp ur sängen och jag kunde känna att jag mådde betydligt bättre än förut. Konstigt, men bra.
Dagen gick vidare som vanligt. Pappa hade kommit hem vid 5 och när han hade hört med mig hur jag mådde och om det gick bra, så ringde han till Patricia och dom bestämde att middagen skulle bli av nästa dag.
På morgonen nästa dag vaknade jag upp utan halsont och feber.
"Det där var en konstig sjukdom du hade.." Hade pappa sagt då jag kommit ner till köket och var på ett strålande humör. "Det är ödet" tänkte jag för mig själv. "Gud vill att jag ska träffa Justin".
"Jag försökte ringa dig..med du svarade inte..Jag mår bra. Har bara haft en dålig dag" Jag ljög litegrann..Jag mådde verkligen inte bra, hade feber. Jag hade verkligen inte haft en bra dag..
Pappa kollade ängsligt på mig och gav mig en till kram, den här gången lät jag honom göra det.
Då jag vaknade nästa morgon så kände jag mig ännu sjukare än dagen innan. Hade nästan 40 graders feber och halsen värkde som aldrig förr. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna fara till skolan. Dock var det bara en dag kvar av den skolveckan sedan var det helg. Vilket var riktigt tur, eftersom jag inte ville komma allt för långt efter i skolarbetet.
Jag gick ner till köket bara för att säga till pappa att jag inte skulle till skolan. Han stod och bryggde kaffe då jag kom.
"Godmorgon stumpan" Sa han då han fick syn på mig.
"Det finns inget gott i den här morgonen.." Svarade jag och satt mig ner på en av de sex kökstolarna.
"Ajdå, du ser inte ut att må så bra." Sa han ängsligt och tryckte försiktigt sin hands baksida mot min panna för att känna om jag var varm.
"Nämen stackare, du är ju stekhet! Det blir ingen skola för dig idag inte." Och så var det med det.
Just då pappa hade suttit säg ner så kom Lucas in i rummet med en klarblå "fox"t-shirt, som såg ut att vara ny.
"Tja pyret, snygg tröja" Sa jag och blinkade mot honom.
Han log. Sedan kollade på min pyjamaströja och sa:
"Detsamma" Sen skrattade han.
"Haha jättekul. Jag är faktiskt sjuk så jag får gå runt så här hela dagen" Svarade jag och räckte ut tungan åt honom.
"Nej vänta..justja. Åhh.. det hade jag ju glömt bort!" Sa pappa rätt ut i luften.
"Vadå?" Frågade jag förvånat.
"Jag hade bjudit hem Patricia och hennes son på middag idag..Nåväl, vi får väl ta det i helgen nån gång. Dvs om du mår bättre" Han reste sig upp och kollade på sin klocka. Då han såg hur mycket den var så fick han panik.
"Ånej! Emily, du får ringa till patricia och säga att vi får ta middagen någon annan dag. Kommer att komma försent!"
"Varför ringer du inte själv, senare?"
"Jag skulle gärna göra det, men jag är upptagen hela dagen. Kan du bara vara så snäll och göra det? För min skull? Bra, tack. hejdå!"
"Men..!" Jag hann inte säga något mer föränn han smällde igen ytterdörren och var borta.
Jag suckade stort, sedan gick jag till telefonen och letade upp det numret som Patricias son hade ringt mig från förut.
Efter 3 signaler så hörde jag killen från igår's röst i andra änden av luren.
"Hallå det är justin" Jag stönade inombords, var jag tvungen att prata med honom igen..
"Ehm..hej, det är Emily. Chrisopher's dotter."
"Jaha, hej!" Han lät inte speciellt ledsen över att det var jag, trots det jag sa till honom dagen innan. En våg med skuldkänslor sköljde över mig. Jag kunde inte fatta att han var glad, trots att jag betedde mig så illa åt.
"Jag tänkte bara säga att vi inte kan träffas idag, eftersom att jag är sjuk.."
"Aha..jag ska hälsa min mamma det" Han lät lite besviken.
"Gör det.. och du, justin?"
"Ja?"
"Förlåt, för att jag skrek åt dig och så igår.. Jag hade bara en väldigt dålig dag."
"Det är lugnt Emily. Verkligen" Jag log då han sa det.
"Bra..men vi ses väl snart antar jag"
"Yes, det gör vi. Hejdå"
"Hejdå"
Jag mådde genast bättre än vad jag gjorde då jag hade vaknat. Nu ville jag träffa Justin, han verkade faktiskt vara en riktigt trevlig person.
Då lucas hade farit till skolan så gick jag dit upp och satt mig vid datorn. Först satt jag vid facebook och twitter tills det var dags att äta lunch. Jag hade absolut ingenting att göra under resten dagen så jag la mig på sängen och läste en bok.
Plötsligt blev jag jättetrött, jag somnade med boken i mina händer. Jag vaknade upp av att Lucas kom in i mitt rum och började skaka på mig.
"Lever du?" Frågade han och jag nickade trött på huvudet.
"Vad är klockan egentligen?" Jag satt mig upp i sängen yrvaket.
"Kvart över tre, tror jag"
"Oj.. jag råkade visst somna.."
"Det menar du inte, du låg och snarkade då jag kom in."
"GJORDE JAG?!"
"Haha nej, jag skojar med dig." Sa han och började skratta över min reaktion. Jag steg upp ur sängen och jag kunde känna att jag mådde betydligt bättre än förut. Konstigt, men bra.
Dagen gick vidare som vanligt. Pappa hade kommit hem vid 5 och när han hade hört med mig hur jag mådde och om det gick bra, så ringde han till Patricia och dom bestämde att middagen skulle bli av nästa dag.
På morgonen nästa dag vaknade jag upp utan halsont och feber.
"Det där var en konstig sjukdom du hade.." Hade pappa sagt då jag kommit ner till köket och var på ett strålande humör. "Det är ödet" tänkte jag för mig själv. "Gud vill att jag ska träffa Justin".
Sedan skrattade jag, eftersom tanken var komiskt. Jag hade pratat med honom på telefon två gånger. Första gången räknas nästan inte, jag var verkligen inte mig själv då.
Efter frukosten gjorde jag mig iordning, tog på mig ett grått linne, en röd skjorta, svarta "söndriga" jeans och mina svarta favoritboots. Sedan ringde jag till Jessica och frågade henne om hon ville med in till stan, vilket hon mer än gärna ville.
Vi möttes vid entrén till Los Angeles Mall. Jessica hade på sig en vit blus, tajta mörkblåa jeans, svarta skor med klack och en brun väska till det. Hon var jättevacker. Det roliga var att hon inte var medveten om det själv, killar kollade på henne var hon än gick, men hon verkade inte märka det..eller så var hon bara van. Min och Jessicas stil var helt olik varann. Min stil vsr mer rockig och "hård", medan hennes var stilren och glamorös.
Jag gav henne en stor kram sedan gick vi in och shoppade loss.
"Min pappa har träffat en ny.." Orden liksom bara hoppade ut ur min mun helt på måfå då vi hade satt oss ner på en bänk för att ta en paus från shoppandet.
"Really?! Det är ju jättekul! Vad tycker du om det?"
"Det är väl bra..så länge han är lycklig bara, jag var inte så förtjust i tanken förut men jag har väl börjat vänja mig"
"okej, vad bra. Vem är den lyckliga kvinnan då?"
"Hon heter Patricia, jag vet bara hennes förnamn än"
"Precis som Justin's mamma! haha"
"Heter hon Patricia? Jag trodde du sa att hon hette Pattie?"
"Haha det är ett smeknamn ju, smartis" Skrattade Jessica och jag kände mig riktigt dum. Men jag började sedan skratta själv.
"Vi ska äta middag med dom ikväll" Sa jag efter att vi hade lugnat ner oss lite.
"Dom..?" Frågade Jessica förvirrat.
"Ja, Pattie och hennes son J-" Just när jag skulle säga Justin's namn så kom jag på det. Justin Bieber's mamma heter Patricia, pappas nya flickvän heter Patricia och hennes son heter Justin. Det måste ha funnits ett samband. Jag fick panik och svarade snabbt:
"Joshua" Jag insåg sen att det kanske var dumt gjort, men Jessica skulle ha flippat ut och jag skulle inte ha orkat med alla frågor och sånt. Det var ju inte ens säkert att det var samma personer.
"Joshua? ohh, hur gammal är han? Är han snygg?" Jessica verkade inte ha märkt att jag stammade då jag skulle uttala hans namn.
"Haha, jag har bara pratat i telefon med honom. Han lät som att han kanske var i våran ålder typ"
Jessica började flina.
"Om han är snygg..RING MIG!" Vi båda började skratta.
Jag kollade snabbt på klockan och fick se att den var redan fyra.
"Jag måste hem snart, och jag har inte ens hittat en outfit till ikväll!"
"Don't worry Emily, jag ska hjälpa dig!" Sa Jessica och drog upp mig från stolen sen sprang vi in till närmsta klädaffär.
Vi letade i en halvtimme efter något vardagligt men ändå lite stilrent. Till slut så hittade vi en svart flänning från D-XEL och ett skärp från H&M som passade perfekt ihop.
Jag vill tacka Melissa för att hon har hjälpt mig att bolla idéer! Ett stort tack till sötnosen♥
Jag har också bestämt mig för att bara lägga upp en kapitel om jag har fått fem eller mer kommentarer, jag vet attt vissa av er tycker att det är själviskt och så.. men det är verkligen mycket roligare att skriva om man har fått kommentarer som peppar än!
Vi möttes vid entrén till Los Angeles Mall. Jessica hade på sig en vit blus, tajta mörkblåa jeans, svarta skor med klack och en brun väska till det. Hon var jättevacker. Det roliga var att hon inte var medveten om det själv, killar kollade på henne var hon än gick, men hon verkade inte märka det..eller så var hon bara van. Min och Jessicas stil var helt olik varann. Min stil vsr mer rockig och "hård", medan hennes var stilren och glamorös.
Jag gav henne en stor kram sedan gick vi in och shoppade loss.
"Min pappa har träffat en ny.." Orden liksom bara hoppade ut ur min mun helt på måfå då vi hade satt oss ner på en bänk för att ta en paus från shoppandet.
"Really?! Det är ju jättekul! Vad tycker du om det?"
"Det är väl bra..så länge han är lycklig bara, jag var inte så förtjust i tanken förut men jag har väl börjat vänja mig"
"okej, vad bra. Vem är den lyckliga kvinnan då?"
"Hon heter Patricia, jag vet bara hennes förnamn än"
"Precis som Justin's mamma! haha"
"Heter hon Patricia? Jag trodde du sa att hon hette Pattie?"
"Haha det är ett smeknamn ju, smartis" Skrattade Jessica och jag kände mig riktigt dum. Men jag började sedan skratta själv.
"Vi ska äta middag med dom ikväll" Sa jag efter att vi hade lugnat ner oss lite.
"Dom..?" Frågade Jessica förvirrat.
"Ja, Pattie och hennes son J-" Just när jag skulle säga Justin's namn så kom jag på det. Justin Bieber's mamma heter Patricia, pappas nya flickvän heter Patricia och hennes son heter Justin. Det måste ha funnits ett samband. Jag fick panik och svarade snabbt:
"Joshua" Jag insåg sen att det kanske var dumt gjort, men Jessica skulle ha flippat ut och jag skulle inte ha orkat med alla frågor och sånt. Det var ju inte ens säkert att det var samma personer.
"Joshua? ohh, hur gammal är han? Är han snygg?" Jessica verkade inte ha märkt att jag stammade då jag skulle uttala hans namn.
"Haha, jag har bara pratat i telefon med honom. Han lät som att han kanske var i våran ålder typ"
Jessica började flina.
"Om han är snygg..RING MIG!" Vi båda började skratta.
Jag kollade snabbt på klockan och fick se att den var redan fyra.
"Jag måste hem snart, och jag har inte ens hittat en outfit till ikväll!"
"Don't worry Emily, jag ska hjälpa dig!" Sa Jessica och drog upp mig från stolen sen sprang vi in till närmsta klädaffär.
Vi letade i en halvtimme efter något vardagligt men ändå lite stilrent. Till slut så hittade vi en svart flänning från D-XEL och ett skärp från H&M som passade perfekt ihop.
Jag vill tacka Melissa för att hon har hjälpt mig att bolla idéer! Ett stort tack till sötnosen♥
Jag har också bestämt mig för att bara lägga upp en kapitel om jag har fått fem eller mer kommentarer, jag vet attt vissa av er tycker att det är själviskt och så.. men det är verkligen mycket roligare att skriva om man har fått kommentarer som peppar än!
Angående designen.
Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Hur jag än försöker så vägrar headern att centrera sig..ugh..eftersom klockan är kvart i fyra på morgonen så tänker jag ge mig. Om det är någon som vet hur man gör, kommentera gärna!
