surprise surprise, bloggen flyttad till justinbieberfanfic.blogg.se!
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Höll inte mitt löfte, men däremot har jag en annan, kanske bättre, överraskning.. jag har nämligen startat en ny novellblogg som ni kan hitta HÄR!
kan lova denna gång att jag inte ska sluta mitt i hela historian!
har påbörjat första kapitlet men nu kommer jag att ta vara på era idéer mer, så om ni har nåt önskemål för den nya novellen, SLÄNG IN EN KOMMENTAR I KOMMENTARSFÄLTET.
Nyårslöfte!
nu har jag ett nyårslöfte.. eller jag har flera, men ett som handlar om denna blogg.
jag har nämligen bestämt mig för att försöka mitt allra bästa med att uppdatera här! vi får se hur det går, men nu vet alla iallafall att jag verkligen ska försöka så gott jag kan!
note to all of you guys: det kommer att bli så mycket lättare om ni slänger in massor med kommentarer också!
påbörjar det nya kapitlet nu, vi får se när det blir klart:)!
kram på er finisar♥
One Less Lonely Girl - Chapter 21
"Tack för allt, verkligen. Kan inte tacka er nog, ni har gjort den har kvällen till den bästa i hela mitt liv. Tack" Sa Dani då Justin stannat utanför hennes hus.
"Tack själv Dani! Vi ses snart igen, det lovar jag" Svarade jag och log varmt mot henne.
"Vi ses Dani, hejdå!" Sa Justin efter mig och Dani klev ur bilen och in till sig.
Då vi körde iväg från Dani och hem till mig så kom jag på en sak.
"Du Justin?"
"Ja?"
"Känner inte du någon snygg och snäll kille kring 15-16årsåldern?" Frågade jag honom och han kollade förvånat på mig.
"Va? Är det sådär du gör slut med din pojkvän..?" Jag kunde inte skilja på om han var seriös eller inte. Men jag såg det där lilla leendet som letade sig fram.
"Haha nej tokis. Jag tänkte till Dani, hon sa ju att hon ville ha någon att dela allt tillsammans med osv"
"Har du blivit någon slags matchmaker nu eller?" Retades Justin och jag knuffade honom lätt i sidan.
"Nej men.. jag förstår henne, om jag inte hade haft dig så skulle jag ju också vilja någon speciell i mitt liv"
"Men vilken tur att du har mig då" Sa Justin flörtigt, jag lutade mig fram och gav honom en puss.
"Känner du någon eller?"
"Ja, det gör jag faktiskt, Christian sa faktiskt till mig för någon vecka sen att han önskade att han hade en flickvän!" Sa Justin efter en stunds tänkande.
"Christian..?" Frågade jag förvirrat.
"Beadles. Du vet han som gör roliga youtube-videos? Han bor inte direkt här i närheten, men annars är han perfekt!" Förklarade Justin och jag hajade till.
"Jaha! Jag visste inte att du kände honom!" Sa jag och log lite generat.
"Haha, du var verkligen inget fan av mig förut.." Sa Justin.
"Nej, men om det får dig att må bättre så är jag det nu!" Sa jag och pussade honom på kinden. Egentligen ville jag ge honom en ordentlig kyss men han körde bil och jag ville inte att han skulle tappa fokus.
"Men han bor väl i Atlanta? Blir inte det lite svårt? Dvs om dom får känslor för varandra" Frågade jag Justin lite tveksamt.
"Jo, det blir väl lite svårt. Men om dom nu får kontakt, vilket vi får hoppas på.. så löser dom väl resten! Han kommer faktiskt hit imorgon så då har vi chansen att försöka para ihop dom!" Sa Justin och jag blev förvånad att han var så med på idén.
"Bästa timingen någonsin! Om du pratar med Christian så pratar jag med Dani, sen ringer vi varandra.. typ klockan 2? det blir väl bra?" Frågade jag honom entusiastiskt.
"Det blir jättebra, vi hörs älskling!" Sa Justin och gav mig en kyss sedan gick jag ut ur bilen och in till mitt hus.
Då jag kom in möttes jag av pappa.
"Var har du varit hela natten?! Förstår du inte hur orolig jag har varit?!" Skrek han.
"Jag for till Justins spelning sen åt vi på burger king tillsammans med Jessica och Chris. Förlåt, jag skulle ha hört av mig.. men jag glömde bort. Plus att du aldrig bryr dig om vars jag är ändå, du är ju alltid så upptagen med Pattie hela tiden!" Först kände jag mig ledsen, men sedan kom ilskan. Ilskan över att pappa inte har brytt sig om mig och lucas lika mycket som förut, nu när han träffat Pattie.
"Sluta prata strunt Emily, du vet mycket väl att jag älskar dig lika mycket som förut. Pattie förändrar ingenting! Dra inte in henne i det här!" Röt han åt mig.
"Du kanske älskar mig lika mycket, men du visar det fan inte. Pattie förändrar visst saker, hon förändrar allting! Jag vill ha min pappa tillbaka!"
"Det gör jag väl visst det Emily, säg inte så! Du då? Ända sen du blev tillsammans med Justin så har jag inte sett dig mer än en kvart på flera månader! Så du ska inte säga så mycket unga dam!"
"Jag bryr mig inte om det. Kan du bara sluta prata med mig, du förstår ju ingenting! Jag hatar dig!" Då dom sista tre orden flög ut ur min mun så blev pappa tyst och kollade bara sorgset på mig. Jag fick genast skuldkänslor och gav ifrån mig en djup suck.
"Förlåt pappa.. jag menade det inte. Jag älskar dig, det vet du att jag gör. Jag har bara haft det jättejobbigt den senaste månaden och jag orkar inte med allt bråk. Förlåt" Sa jag och kollade ner i marken. Pappa kom fram till mig och gav mig en stor kram. Han kysste mig på pannan och kollade på mig medlidsamt.
"Vad är det som har hänt? Du vet att du kan prata om allting med mig. Jag finns här för dig gumman" Sa han och jag log.
"Det var bara saker med Justin. Vi bråkade. Men allt är bra nu. Tack pappa" Han omfamnade mig igen och just då så kom Lucas ner för trappen.
"Kom hit" Sa jag till honom och sedan stod vi där med armarna runt varandra. Alla tre.
Eftersom att klockan nästan var halv tre så blev kramen inte så lång och gick vi och la oss direkt.
Jag vaknade av mig själv klockan tio nästa dag, tog på mig en ljusrosa stickad tröja och ett par korta jeansshorts.
Då jag var på väg till köket så möttes jag av en ljuvlig doft. Jag steg in i köket och fick se pappa som stod och gräddade plättar, medans Lucas satt vid matbordet och högg in på en av pappas mästerverk.
"Godmorgon gumman! Sovit gott?"
"Jadå" Svarade jag kort och nyvaket.
Pappa kom fram med stekpannan och la en plätta på tallriken framför mig.
"Jo jag tänkte eftersom att det är din födelsedag om bara fem dagar så kanske du vill göra någonting speciellt?" Frågade pappa och jag kollade upp förvånat. Bara fem dagar kvar tills jag fyllde 17? Om fem dagar var det..få se, tisdag? Det hade jag verkligen inte tänkt på.
"Nej, jag vill helst bara vara med er och ta det lugnt. Ingen stor fest eller något" Sa jag och hoppades att pappa skulle förstå.
"Åh okej! vilka menar du med 'er' då? Räknas Pattie och Justin? Jessica kanske du också vill bjuda?"
"Justin, Pattie, Jessica, Chris och ni två förstås" Sa jag och flyttade blicken mellan pappa och lucas för att dom skulle förstå att med "ni två" så menade jag dom.
"Okej, det blir nog bra ska du se! Då ringer jag till Pattie och frågar om vi kan ses här hos oss klockan..ska vi säga vid 5? Blir det bra?" Jag började små skratta åt pappas försök till att planera saker. Han hade aldrig varit någon expert direkt.
"Det blir jättebra pappa" Sa jag och log. Han verkade slappna av lite mer.
"Så bra. Då säger vi det" Sa han och gick till vardagsrummet där telefonen låg för att ringa till Pattie.
Jag och Lucas passade på att äta upp våra plättar medans han var borta. Det fanns inte en enda smula kvar då pappa kom tillbaks.
Vi satt i köket och pratade alla tre tills klockan blev halv 12, då tyckte jag att det var bäst göra mig i ordning för att fara till Dani. Så jag gick upp till mitt rum, borstade igenom håret, satte upp det i en svans, tog på mig ett par sandaletter och fick jag skjuts av pappa till Dani's kvarter.
Jag vet att jag borde ha skaffat körkort för länge sen, men vi hade inte råd och när vi hade råd så hade pappa inte tid att låta mig övningsköra.. Så det har helt enkelt inte blivit av.
orkar inte skriva långt eftersom att det har hänt en grej.. men jag hoppas att ni gillar det här kapitlet iallafall!
kram på er finisar♥
"Tack själv Dani! Vi ses snart igen, det lovar jag" Svarade jag och log varmt mot henne.
"Vi ses Dani, hejdå!" Sa Justin efter mig och Dani klev ur bilen och in till sig.
Då vi körde iväg från Dani och hem till mig så kom jag på en sak.
"Du Justin?"
"Ja?"
"Känner inte du någon snygg och snäll kille kring 15-16årsåldern?" Frågade jag honom och han kollade förvånat på mig.
"Va? Är det sådär du gör slut med din pojkvän..?" Jag kunde inte skilja på om han var seriös eller inte. Men jag såg det där lilla leendet som letade sig fram.
"Haha nej tokis. Jag tänkte till Dani, hon sa ju att hon ville ha någon att dela allt tillsammans med osv"
"Har du blivit någon slags matchmaker nu eller?" Retades Justin och jag knuffade honom lätt i sidan.
"Nej men.. jag förstår henne, om jag inte hade haft dig så skulle jag ju också vilja någon speciell i mitt liv"
"Men vilken tur att du har mig då" Sa Justin flörtigt, jag lutade mig fram och gav honom en puss.
"Känner du någon eller?"
"Ja, det gör jag faktiskt, Christian sa faktiskt till mig för någon vecka sen att han önskade att han hade en flickvän!" Sa Justin efter en stunds tänkande.
"Christian..?" Frågade jag förvirrat.
"Beadles. Du vet han som gör roliga youtube-videos? Han bor inte direkt här i närheten, men annars är han perfekt!" Förklarade Justin och jag hajade till.
"Jaha! Jag visste inte att du kände honom!" Sa jag och log lite generat.
"Haha, du var verkligen inget fan av mig förut.." Sa Justin.
"Nej, men om det får dig att må bättre så är jag det nu!" Sa jag och pussade honom på kinden. Egentligen ville jag ge honom en ordentlig kyss men han körde bil och jag ville inte att han skulle tappa fokus.
"Men han bor väl i Atlanta? Blir inte det lite svårt? Dvs om dom får känslor för varandra" Frågade jag Justin lite tveksamt.
"Jo, det blir väl lite svårt. Men om dom nu får kontakt, vilket vi får hoppas på.. så löser dom väl resten! Han kommer faktiskt hit imorgon så då har vi chansen att försöka para ihop dom!" Sa Justin och jag blev förvånad att han var så med på idén.
"Bästa timingen någonsin! Om du pratar med Christian så pratar jag med Dani, sen ringer vi varandra.. typ klockan 2? det blir väl bra?" Frågade jag honom entusiastiskt.
"Det blir jättebra, vi hörs älskling!" Sa Justin och gav mig en kyss sedan gick jag ut ur bilen och in till mitt hus.
Då jag kom in möttes jag av pappa.
"Var har du varit hela natten?! Förstår du inte hur orolig jag har varit?!" Skrek han.
"Jag for till Justins spelning sen åt vi på burger king tillsammans med Jessica och Chris. Förlåt, jag skulle ha hört av mig.. men jag glömde bort. Plus att du aldrig bryr dig om vars jag är ändå, du är ju alltid så upptagen med Pattie hela tiden!" Först kände jag mig ledsen, men sedan kom ilskan. Ilskan över att pappa inte har brytt sig om mig och lucas lika mycket som förut, nu när han träffat Pattie.
"Sluta prata strunt Emily, du vet mycket väl att jag älskar dig lika mycket som förut. Pattie förändrar ingenting! Dra inte in henne i det här!" Röt han åt mig.
"Du kanske älskar mig lika mycket, men du visar det fan inte. Pattie förändrar visst saker, hon förändrar allting! Jag vill ha min pappa tillbaka!"
"Det gör jag väl visst det Emily, säg inte så! Du då? Ända sen du blev tillsammans med Justin så har jag inte sett dig mer än en kvart på flera månader! Så du ska inte säga så mycket unga dam!"
"Jag bryr mig inte om det. Kan du bara sluta prata med mig, du förstår ju ingenting! Jag hatar dig!" Då dom sista tre orden flög ut ur min mun så blev pappa tyst och kollade bara sorgset på mig. Jag fick genast skuldkänslor och gav ifrån mig en djup suck.
"Förlåt pappa.. jag menade det inte. Jag älskar dig, det vet du att jag gör. Jag har bara haft det jättejobbigt den senaste månaden och jag orkar inte med allt bråk. Förlåt" Sa jag och kollade ner i marken. Pappa kom fram till mig och gav mig en stor kram. Han kysste mig på pannan och kollade på mig medlidsamt.
"Vad är det som har hänt? Du vet att du kan prata om allting med mig. Jag finns här för dig gumman" Sa han och jag log.
"Det var bara saker med Justin. Vi bråkade. Men allt är bra nu. Tack pappa" Han omfamnade mig igen och just då så kom Lucas ner för trappen.
"Kom hit" Sa jag till honom och sedan stod vi där med armarna runt varandra. Alla tre.
Eftersom att klockan nästan var halv tre så blev kramen inte så lång och gick vi och la oss direkt.
Jag vaknade av mig själv klockan tio nästa dag, tog på mig en ljusrosa stickad tröja och ett par korta jeansshorts.
Då jag var på väg till köket så möttes jag av en ljuvlig doft. Jag steg in i köket och fick se pappa som stod och gräddade plättar, medans Lucas satt vid matbordet och högg in på en av pappas mästerverk.
"Godmorgon gumman! Sovit gott?"
"Jadå" Svarade jag kort och nyvaket.
Pappa kom fram med stekpannan och la en plätta på tallriken framför mig.
"Jo jag tänkte eftersom att det är din födelsedag om bara fem dagar så kanske du vill göra någonting speciellt?" Frågade pappa och jag kollade upp förvånat. Bara fem dagar kvar tills jag fyllde 17? Om fem dagar var det..få se, tisdag? Det hade jag verkligen inte tänkt på.
"Nej, jag vill helst bara vara med er och ta det lugnt. Ingen stor fest eller något" Sa jag och hoppades att pappa skulle förstå.
"Åh okej! vilka menar du med 'er' då? Räknas Pattie och Justin? Jessica kanske du också vill bjuda?"
"Justin, Pattie, Jessica, Chris och ni två förstås" Sa jag och flyttade blicken mellan pappa och lucas för att dom skulle förstå att med "ni två" så menade jag dom.
"Okej, det blir nog bra ska du se! Då ringer jag till Pattie och frågar om vi kan ses här hos oss klockan..ska vi säga vid 5? Blir det bra?" Jag började små skratta åt pappas försök till att planera saker. Han hade aldrig varit någon expert direkt.
"Det blir jättebra pappa" Sa jag och log. Han verkade slappna av lite mer.
"Så bra. Då säger vi det" Sa han och gick till vardagsrummet där telefonen låg för att ringa till Pattie.
Jag och Lucas passade på att äta upp våra plättar medans han var borta. Det fanns inte en enda smula kvar då pappa kom tillbaks.
Vi satt i köket och pratade alla tre tills klockan blev halv 12, då tyckte jag att det var bäst göra mig i ordning för att fara till Dani. Så jag gick upp till mitt rum, borstade igenom håret, satte upp det i en svans, tog på mig ett par sandaletter och fick jag skjuts av pappa till Dani's kvarter.
Jag vet att jag borde ha skaffat körkort för länge sen, men vi hade inte råd och när vi hade råd så hade pappa inte tid att låta mig övningsköra.. Så det har helt enkelt inte blivit av.
orkar inte skriva långt eftersom att det har hänt en grej.. men jag hoppas att ni gillar det här kapitlet iallafall!
kram på er finisar♥
If you're the only thing I ever get for christmas, then everything I wished for has come true.
förlåt så himla mycket för att jag inte har uppdaterat på MEGA-länge.. har inte ens kollat statistiken, vågar inte.. hehe.
men det spelar ingen roll.. tänkte bara informera alla om att jag håller på att skriva ett kapitel nu.. tänkte göra det extra långt eftersom att det är jul&snart nyårs! så ja.. vi får se:)
ville bara önska alla en riktig fin & god jul!
love you guys♥
men det spelar ingen roll.. tänkte bara informera alla om att jag håller på att skriva ett kapitel nu.. tänkte göra det extra långt eftersom att det är jul&snart nyårs! så ja.. vi får se:)
ville bara önska alla en riktig fin & god jul!
love you guys♥
One Less Lonely Girl - chapter 20
Emily grät och skrattade samtidigt. Hon sprang fram till mig oh hoppade upp i min famn. Jag slog armarna runt henne och kysste henne sedan länge.
Mitt i kyssarna så började publiken att applådera och busvissla. Vi avbröt oss och började skratta. Jag torkade bort hennes tårar och gav henne en puss på pannan.
Lyckligare än någonsin.
EMILYS PERSPEKTIV:
Jag klev av scenen för att låta Justin sjunga klart låten. Det var trots allt det han hade kommit dit för att göra. Efter han sjungt färdigt så kom han rusandes till mig backstage. Då han hade pratat klart med alla i hans crew och reportrar så kunde vi äntligen fara därifrån. Trots att det var ungefär 2 timmar sen som Justin hade uppträtt så var hans fans fortfarande utanför och väntade på honom. Han skrev ett tiotal autografer. Just då så kom jag på tjejen som hade hjälpt mig tidigare. Dani. Jag tog tag i Justin's hand och ledde honom till platsen där hon stått förut och hoppades på att hon skulle vara kvar.
"Dani?" Frågade jag ut i tomma luften för att se om hon var där.
Efter bara några sekunder så kom hon fram från folkmassan. Hon var nog i bara ett år yngre än mig. Hennes kinder var alldeles blöta av tårarna som rann ner för hennes kinder. Jag gav henne en lång kram.
"Justin.. det här är Dani, utan henne hade jag nog inte fått mig förbi dina fans. haha." Sa jag och Justin gav henne en kram. Hon började gråta ännu mer.
Jag frågade Justin viskandes om vi kunde be henne hänga med och äta någonstans. Han nickade gillande och frågade sedan Dani:
"Har du lust att följa med och äta? Typ Burger King?"
"Är ni allvarliga? Får JAG följa med ER och äta?! OH MY GOD. Ja det vill jag!" Svarade Dani och gav mig och Justin varsin kram. Fansen flockades kring oss.
"Vänta här!" Sa jag till Justin som ändå var upptagen med att skriva autografer till alla, sen sprang jag över gatan till Jessica och Chris. Jessica sov medans Chris åt en snickers. Jag gav bildörren en lätt knackning på den sida där Jessica satt. Hon hoppade till och slog upp ögonen skrämt. När hon fick uppfattning om vart hon var och vad som hände så öppnade hon bildörren och såg på mig entusiastiskt.
"HUR GICK DET?!" Frågade hon.
"Jo det gick bra" Svarade jag glatt.
"Så kul! Vad hände då?!"
"Jag fick mig till slut in till lokalen och efter massa försök fick jag mig också backstage sen-"
"Sen gjorde hon mig gladare än nånsin när hon kom upp på scenen och sa förlåt. Ni lär nog kunna se det överallt på webben sen, haha" Justin hade lämnat fansen och slog armarna om mig bakifrån. Jag vred mitt huvud mot hans och gav honom en snabb puss. Dani var bakom honom och log medan hon torkade sina glädjetårar.
Jessicas ansikte blev förstenat och hon stirrade länge innan hon insåg vad hon höll på med.
"Ehm, det här är Dani. Ett fan som hjälpte Emily att få sig in till mig" Sa Justin snabbt för att bryta den pinsamma tystnaden. Chris och Jessica vinkade glatt till Dani som gav ifrån sig ett "hej" med ett stort leende.
"Vi tänkte äta på burger king nu, har ni lust att hänga med?" Frågade jag Jessica och Chris.
Förvånande nog så gick Chris snabbt ut ur bilen och stannade framför oss.
"Kom så går vi med en gång. Jag är utsvulten!" Sa han och resten av oss skrattade.
Burger King låg bara fem minuter bort så vi kunde utan problem gå dit. Eller inte direkt utan problem, kring 10 av Justins fans var efter oss.. inklusive tre-fyra paparazzis. Men det gick bra, dom höll sig på avstånd.
Då vi kom fram så stannade våra förföljare utanför byggnaden, dom kollade in och tog kort genom fönstrena istället. Klockan var halv 12 och jag var förvånad över att Burger king ens hade öppat.
Vi gick fram till disken för att beställa.
"Vad ska du ha Dani?" Frågade Justin och kollade på henne. Dani som stod och kollade ner i marken såg förvånat upp på Justin.
"Va? Jaha, ehm.. asså jag har inga pengar med mig" Sa hon tyst.
"Dani?" Sa Justin och kollade menande på henne. Tillslut tror jag att hon fattade att hon inte behövde betala. Justin skulle göra det åt alla.
"Isåfall vill jag ha en deluxe cheeseburger" Sa Dani betydligt gladare.
"Åh, det lät gott. En sån tar jag med!" Sa jag. Jessica, Justin och Chris tog en likadan.
Då vi hade fått maten så satte vi oss ner vid det närmaste bordet.
Fansen och paparazzin hade fortfarande inte gett upp utan stod fortfarande utanför och stirrade på oss. Jag visste att Justin hatade att bli störd då han åt, så därför blev jag inte förvånad då han sa att han var tvungen att säga till dom att lämna oss ifred.
"Tycker du inte att det är jobbigt?" Frågade Dani mig då Justin gått ut. Jessica och Chris började vräka i sig sina hamburgare som två hungriga vargar.
"Vad för nåt?"
"Fansen och allt. Uppmärksamheten. Blir det inte för mycket någon gång?"
"Jo det är klart, men jag förstår dom, eller er. Jag är faktiskt också besatt i en kändis. Men det får du inte säga till Justin, haha" Sa jag skämtsamt.
"Haha jasså, vem?" Frågade Dani nyfiket.
"Tyler Ward. Han är så sjuuuuukt duktig!"
"Seriöst? Jag älskar honom! Och du behöver inte oroa dig, jag ska inte avslöja nånting för någon. haha" Sa Dani och vi skrattade.
Just i det ögonblicket kom Justin tillbaks. Fansen och paparazzin var på väg bortåt då jag kollade dit. Han var bra på att övertala folk, det var en sak som var säker.
"Vad skrattar ni åt då?" Frågade han då han satt sig ner på stolen bredvid mig.
"Åh, vi pratade just om dig älskling" Sa jag för att unvika frågan och Dani fnittrade lite diskret. Justin kysste mig och började äta sin hamburgare. Jag och dani gjorde detsamma.
Då jag kollade upp på Dani så hade hon slutat äta, hon satt istället och kollade på mig och Justin.
Jag tuggade färdigt och svalde.
"Vad är det?" Justin kollade också undrande på Dani.
Hon kom på sig att och skakade på huvudet.
"Oj förlåt, det är bara det att ni är så himla gulliga tillsammans. Har aldrig sett ett sötare par faktiskt! Förstår inte att ni hade gjort slut, jag kan inte se er utan varandra liksom. Önskar att jag hade någon också!"
"Aw, tack! Och oroa dig inte, när du minst anar det kommer det att dyka upp en kille för dig!" Svarade jag och kollade in i Justins ögon. Han gav mig en lätt kyss och Dani gav ifrån sig ett ljust "aw". Jag och Justin började fnittra lite blygt.
Då vi hade ätit klart så gick vi tillbaks till gatan där Chris hade parkerat bilen.
Chris och Jessica satte sig i den och körde iväg. Justin skulle köra hem mig.
"Hur tar du dig hem?" Frågade Justin Dani.
"Det går en buss vid halv 1 så om jag börjar gå till busshållsplatsen så hinner jag kanske med den" Svarade hon.
"Annars kan du ju få åka hem med oss. Min bil står bara där borta" Sa Justin och pekade bort mot hans range rover som bara stod några tiotals meter bort. Vi gick dit och satte oss i bilen. Dani berättade var hon bodde och sen la Justin i växeln och körde i väg hem till henne.
"Tack för allt, verkligen. Kan inte tacka er nog, ni har gjort den har kvällen till den bästa i hela mitt liv. Tack" Sa Dani då Justin stannat utanför hennes hus.
"Tack själv Dani! Vi ses snart igen, det lovar jag" Svarade jag och log varmt mot henne.
"Vi ses Dani, hejdå!" Sa Justin efter mig och Dani klev ur bilen och in till sig.
Hoppas att ni gillar det här kapitlet och förlåt för urkass uppdatering! 5+ kommentarer innan nytt kapitel:)
tacksam för kommentarer och åsikter!
nu är det så att jag funderar på att påbörja en ny novell. Några har sagt till mig att den som jag håller på med nu går lite för fort, och det håller jag nog med om. Så om jag gör en ny så kommer jag att tänka på det och göra den lite längre. Det är dock ni läsare som bestämmer. Ska vi börja om på nytt eller forstätta och se vad som händer härnäst!?
kram på er alla♥
One Less Lonely Girl - Chapter 19
Högtalarna fylldes av skrikande tjejer och applåder.
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Jag höll hårt i Jessicas hand. Han hade verkligen skrivit en låt till mig. En låt som han skulle uppträda om bara några minuter. Jessica kollade medlidsamt på mig. Jag kippade efter andan och ställde mig snabbt upp.
"Jessica, det här går inte. Jag måste ta mig till honom! Jag måste försöka få tillbaks honom!" Jessica ställde sig snabbt upp och som den trogna beliebern hon var så visste hon precis var Justin höll hus.
Hon ringde Chris som bara bodde ett par hus bort från mig.
"Hallå?" Svarade han efter tre signaler.
"Hej babe, skulle du kunna komma hit och skjutsa in mig och Emily till stan? Det är jätteviktigt!"
"Ehm.. visst okej"
"Bra, kom så fort som möjligt. Puss!"
Chris kom efter bara några två minuter och vi slängde oss in i bilen så fort som möjligt sedan körde han iväg mot lokalen där Justin var.
"Varför har ni så bråttom dit?" Undrade Chris då han fått reda på vart vi skulle.
"För att Justin är där och Emily ska berätta för honom hur mycket hon ångrar sig och sen ska dom bli tillsammans igen! OMG, det här är så romantiskt!!" Förklarade Jessica utan att andas mellan orden.
"Justja.. jag såg dig och Justin i tidningen för några dagar sen. Vad händer egentligen?"
"Jag vet inte.. j-"
"Vi är framme nu!" Sa Jessica och avbröt mig. Chris stannade på andra sidan gatan. Det var fullt med skrikande tjejer med skyltar där det stod tex "MARRY ME JUSTIN!" "I'M A BELIEBER" "I LOVE YOU JUSTIN".
Jag sprang ut ur bilen och gick sedan fram till de främre förarsätet där Jessica satt.
"Ni kan åka nu. Jag tar bussen hem sen. Beroendes på hur det går med Justin."
"Vi åker ingenstans tjejen. Vi kommer att vänta här även om det tar hela natten för dig att komma ut"
Jag log tacksamt mot Jessica och sprang sedan över vägen till folkmassan.
Jag försökte tränga mig igenom men det var lönlöst. Plötsligt då jag höll på att ge upp helt så hörde jag en tjej till vänster om mig säga:
"Titta tjejer, det är Emily Robins!!" Hon pekade på mig och nästan alla blickar vändes mot mig.
"Vad gör du här?" Frågade tjejen.
"Jag försöker ta mig in för att berätta för Justin hur mycket jag saknar honom och vilken idiot jag har varit. Men det är lönlöst. Kommer nog aldrig att få chansen att säga det till honom.."
Alla tjejer stod stilla och kollade medlidsamt på mig.
Helt plötsligt så började en öppning skymtas framför mig. Tjejerna drog sig tillbaka så att jag fick mig framåt.
"Tack så jättemycket!" Jag skakade tjejen som upptäckt mig först's hand.
"Ingen orsak! Jag heter Dani förresten!"Svarade hon snabbt och jag sprang sedan förbi vakten och in i lokalen.
Då jag kom in så möttes jag av en ännu större folkmassa. Säkert flera hundratals människor.
Jag ställde mig på ett trappsteg för att kunna se ut över publikhavet bättre. Så att jag kunde se om det fanns någon öppning som gjorde så att jag kunde få mig backstage.
Det fanns en möjlighet att ta sig fram längst till höger av lokalen så jag sprang dit.
Just då jag höll på att springa så började dom fixa med mickarna och ljudsystemet uppe på scenen.
Jag fick mig fram till vakten som var lång och muskulös. Han skulle nog inte flytta sig i första taget.
"Kan jag hjälpa dig med något tjejen?"
Just då jag skulle förklara för honom så fick jag syn på Kenny som stod och pratade med någon bara ungefär tio meter bort från där jag stod.
Jag började ropa på honom för allt jag var värd och tillslut så upptäckte han mig.
Han småsprang fram till där jag stod och sa till vakten att släppa förbi mig, vilket han gjorde snabbt utan men.
Just då vi sprang vidare för att leta Justin så gick han ut på scenen, tätt följd av hans gitarrist. Dan tror jag att han hette närmare bestämt.
Jag stannade upp för att få en glimt av honom. Han satte sig just ner på en av de två stolarna som fanns på scenen.
"Vi måste skynda oss, kom!" Kenny tog snabbt tag i min hand och drog iväg med mig till sceningången.
Jag kunde höra Justin säga efter ett tags väntande på att skriken och applåderna skulle tystna:
"Tack så jättemycket för att jag fick komma. Uhm.. den här låten är tillägnad en tjej som jag älskar. Så.. jag hoppas att ni gillar den."
Just då han avslutat meningen så kom vi fram.
"Lycka till tjejen!" Kenny gav mig en kram och jag tackade honom för hjälpen. Utan honom hade jag virrat bort mig eller, vid värsta scenariot, inte ens tagit mig backstage.
Jag stod till höger, ungerfär 5 meter från Justin. Om han bara vände på huvudet så skulle han se mig klart och tydligt. Publiken kunde däremot inte se mig eftersom de stora ridåerna döljde hela mig.
Justin drog efter andan och började sedan sjunga.
En tår rann ner för min kind. Låten var till mig. Helt klart. Jag visste inte om jag ville skratta eller gråta, skrika eller sjunga. Men en sak visste jag. Jag ville ha honom tillbaka.
Jag tog ett djupt andetag och klev ut på scenen så att alla kunde se mig. Publiken tystnade i chock. Justin måste ha märkt det eftersom han slutade sjunga mitt i låten och kollade i riktningen dit folkmassan pekade.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Då jag klev ut på scenen var jag nervösare än någonsin. Om Emily satt hemma i sin soffa och kollade så skulle det vara mycket som stod på spel.
Publiken var helt fantastisk och dom fick mig att glömma bort min nervositet.. för stunden.
Jag började sjunga.
Mitt i sången tystnade helt plötsligt publiken och deras blickar riktades mot något annat än mig. Jag vände blicken dit dom pekade och fick se Emily. Vad gjorde hon här? Världens underbaraste Emily stod på scenen bara några meter från mig. Jag ställde mig upp. Plötsligt vände hon sig om och försvann. Innan jag en hunnit fundera ut vad som hände så kom hon tillbaks igen. Den här gången med en mick i hennes hand.
"Förlåt att jag stör.. men jag kan inte vänta längre. Justin, jag saknar dig. Jag saknar oss. Jag vill inte leva utan dig, jag KAN inte leva utan dig. Jag inser vilken idiot jag varit som släppte taget om dig. Du är så himla bäst och.. Jag älskar dig. Jag älskar dig så att det gör ont. Men jag förstår om du inte vill ta tillbaka mig med tanke på hur dum jag varit. Om det är så, så hoppas jag att du träffar en tjej som förstår hur lyckligt lottad hon är över att ha dig i sitt liv. För det insåg inte jag, förrän det var för sent." Emily höll en stadig blick på mig.
Jag vad chockad, och visste inte hur jag skulle formulera mitt svar. Så jag tog lös micken från stativet och sa det enda jag kunde komma på just vid det tillfället.
"Jag älskar dig också. Och jag saknar dig mer än allt annat. Och nu, vill du vara så snäll att komma hit så jag kan kyssa dig?"
Emily grät och skrattade samtidigt. Hon sprang fram till mig oh hoppade upp i min famn. Jag slog armarna runt henne och kysste henne sedan länge.
Mitt i kyssarna så började publiken att applådera och busvissla. Vi avbröt oss och började skratta. Jag torkade bort hennes tårar och gav henne en puss på pannan.
Lyckligare än någonsin.
Lite snabbare på att skriva nu, eller hur;)? Hoppas ni gillar det här kapitlet. Vill ni att jag ska avsluta det här snart och börja på en ny novell eller ska jag fortsätta skriva på den här?:) kommentera 10+ kommentarer för nästa♥
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Jag höll hårt i Jessicas hand. Han hade verkligen skrivit en låt till mig. En låt som han skulle uppträda om bara några minuter. Jessica kollade medlidsamt på mig. Jag kippade efter andan och ställde mig snabbt upp.
"Jessica, det här går inte. Jag måste ta mig till honom! Jag måste försöka få tillbaks honom!" Jessica ställde sig snabbt upp och som den trogna beliebern hon var så visste hon precis var Justin höll hus.
Hon ringde Chris som bara bodde ett par hus bort från mig.
"Hallå?" Svarade han efter tre signaler.
"Hej babe, skulle du kunna komma hit och skjutsa in mig och Emily till stan? Det är jätteviktigt!"
"Ehm.. visst okej"
"Bra, kom så fort som möjligt. Puss!"
Chris kom efter bara några två minuter och vi slängde oss in i bilen så fort som möjligt sedan körde han iväg mot lokalen där Justin var.
"Varför har ni så bråttom dit?" Undrade Chris då han fått reda på vart vi skulle.
"För att Justin är där och Emily ska berätta för honom hur mycket hon ångrar sig och sen ska dom bli tillsammans igen! OMG, det här är så romantiskt!!" Förklarade Jessica utan att andas mellan orden.
"Justja.. jag såg dig och Justin i tidningen för några dagar sen. Vad händer egentligen?"
"Jag vet inte.. j-"
"Vi är framme nu!" Sa Jessica och avbröt mig. Chris stannade på andra sidan gatan. Det var fullt med skrikande tjejer med skyltar där det stod tex "MARRY ME JUSTIN!" "I'M A BELIEBER" "I LOVE YOU JUSTIN".
Jag sprang ut ur bilen och gick sedan fram till de främre förarsätet där Jessica satt.
"Ni kan åka nu. Jag tar bussen hem sen. Beroendes på hur det går med Justin."
"Vi åker ingenstans tjejen. Vi kommer att vänta här även om det tar hela natten för dig att komma ut"
Jag log tacksamt mot Jessica och sprang sedan över vägen till folkmassan.
Jag försökte tränga mig igenom men det var lönlöst. Plötsligt då jag höll på att ge upp helt så hörde jag en tjej till vänster om mig säga:
"Titta tjejer, det är Emily Robins!!" Hon pekade på mig och nästan alla blickar vändes mot mig.
"Vad gör du här?" Frågade tjejen.
"Jag försöker ta mig in för att berätta för Justin hur mycket jag saknar honom och vilken idiot jag har varit. Men det är lönlöst. Kommer nog aldrig att få chansen att säga det till honom.."
Alla tjejer stod stilla och kollade medlidsamt på mig.
Helt plötsligt så började en öppning skymtas framför mig. Tjejerna drog sig tillbaka så att jag fick mig framåt.
"Tack så jättemycket!" Jag skakade tjejen som upptäckt mig först's hand.
"Ingen orsak! Jag heter Dani förresten!"Svarade hon snabbt och jag sprang sedan förbi vakten och in i lokalen.
Då jag kom in så möttes jag av en ännu större folkmassa. Säkert flera hundratals människor.
Jag ställde mig på ett trappsteg för att kunna se ut över publikhavet bättre. Så att jag kunde se om det fanns någon öppning som gjorde så att jag kunde få mig backstage.
Det fanns en möjlighet att ta sig fram längst till höger av lokalen så jag sprang dit.
Just då jag höll på att springa så började dom fixa med mickarna och ljudsystemet uppe på scenen.
Jag fick mig fram till vakten som var lång och muskulös. Han skulle nog inte flytta sig i första taget.
"Kan jag hjälpa dig med något tjejen?"
Just då jag skulle förklara för honom så fick jag syn på Kenny som stod och pratade med någon bara ungefär tio meter bort från där jag stod.
Jag började ropa på honom för allt jag var värd och tillslut så upptäckte han mig.
Han småsprang fram till där jag stod och sa till vakten att släppa förbi mig, vilket han gjorde snabbt utan men.
Just då vi sprang vidare för att leta Justin så gick han ut på scenen, tätt följd av hans gitarrist. Dan tror jag att han hette närmare bestämt.
Jag stannade upp för att få en glimt av honom. Han satte sig just ner på en av de två stolarna som fanns på scenen.
"Vi måste skynda oss, kom!" Kenny tog snabbt tag i min hand och drog iväg med mig till sceningången.
Jag kunde höra Justin säga efter ett tags väntande på att skriken och applåderna skulle tystna:
"Tack så jättemycket för att jag fick komma. Uhm.. den här låten är tillägnad en tjej som jag älskar. Så.. jag hoppas att ni gillar den."
Just då han avslutat meningen så kom vi fram.
"Lycka till tjejen!" Kenny gav mig en kram och jag tackade honom för hjälpen. Utan honom hade jag virrat bort mig eller, vid värsta scenariot, inte ens tagit mig backstage.
Jag stod till höger, ungerfär 5 meter från Justin. Om han bara vände på huvudet så skulle han se mig klart och tydligt. Publiken kunde däremot inte se mig eftersom de stora ridåerna döljde hela mig.
Justin drog efter andan och började sedan sjunga.
En tår rann ner för min kind. Låten var till mig. Helt klart. Jag visste inte om jag ville skratta eller gråta, skrika eller sjunga. Men en sak visste jag. Jag ville ha honom tillbaka.
Jag tog ett djupt andetag och klev ut på scenen så att alla kunde se mig. Publiken tystnade i chock. Justin måste ha märkt det eftersom han slutade sjunga mitt i låten och kollade i riktningen dit folkmassan pekade.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Då jag klev ut på scenen var jag nervösare än någonsin. Om Emily satt hemma i sin soffa och kollade så skulle det vara mycket som stod på spel.
Publiken var helt fantastisk och dom fick mig att glömma bort min nervositet.. för stunden.
Jag började sjunga.
Mitt i sången tystnade helt plötsligt publiken och deras blickar riktades mot något annat än mig. Jag vände blicken dit dom pekade och fick se Emily. Vad gjorde hon här? Världens underbaraste Emily stod på scenen bara några meter från mig. Jag ställde mig upp. Plötsligt vände hon sig om och försvann. Innan jag en hunnit fundera ut vad som hände så kom hon tillbaks igen. Den här gången med en mick i hennes hand.
"Förlåt att jag stör.. men jag kan inte vänta längre. Justin, jag saknar dig. Jag saknar oss. Jag vill inte leva utan dig, jag KAN inte leva utan dig. Jag inser vilken idiot jag varit som släppte taget om dig. Du är så himla bäst och.. Jag älskar dig. Jag älskar dig så att det gör ont. Men jag förstår om du inte vill ta tillbaka mig med tanke på hur dum jag varit. Om det är så, så hoppas jag att du träffar en tjej som förstår hur lyckligt lottad hon är över att ha dig i sitt liv. För det insåg inte jag, förrän det var för sent." Emily höll en stadig blick på mig.
Jag vad chockad, och visste inte hur jag skulle formulera mitt svar. Så jag tog lös micken från stativet och sa det enda jag kunde komma på just vid det tillfället.
"Jag älskar dig också. Och jag saknar dig mer än allt annat. Och nu, vill du vara så snäll att komma hit så jag kan kyssa dig?"
Emily grät och skrattade samtidigt. Hon sprang fram till mig oh hoppade upp i min famn. Jag slog armarna runt henne och kysste henne sedan länge.
Mitt i kyssarna så började publiken att applådera och busvissla. Vi avbröt oss och började skratta. Jag torkade bort hennes tårar och gav henne en puss på pannan.
Lyckligare än någonsin.
Lite snabbare på att skriva nu, eller hur;)? Hoppas ni gillar det här kapitlet. Vill ni att jag ska avsluta det här snart och börja på en ny novell eller ska jag fortsätta skriva på den här?:) kommentera 10+ kommentarer för nästa♥
One Less Lonely Girl - chapter 18
Då var det Dan's tur att kolla chockat på Alfredo.
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Fem dagar gick, utan att jag hörde av något från Justin. Jag hade sett honom på nyheterna ibland, de pratade främst om hans turné men också om mig. Eller den så kallade "okända tjejen som stulit Justin Biebers hjärta". På de lokala nyheterna hade det kommit upp ett bildspel med bilder på oss två. Reportern hade även fått en intervju med Justin. Då hon frågade honom vem tjejen på bilden var så höll jag andan.
"Hon var..eller hon är en tjej som jag älskar jättemycket, men vi är bara vänner" Jag andades ut, vi var ju inte ens vänner längre. För vänner hör väl av sig till varandra? Vänner träffar väl varandra? Jag hade övervägt att ringa honom men jag ville inte bli ännu mer ledsen. Jag hade gråtit nog. Tanken på att jag grät så mycket fick mig att tro att jag kanske varit lite töntig. Jag menar, det var ju jag som hade gjort slut med honom. Justin hade ju inte gjort någonting alls. Jag hade flera gånger lyft på luren och slagit hans nummer för att sedan snabbt lägga på. Det kanske var bäst som det var, det kanske var dags att glömma honom.. Det enda problemet var att jag inte ville göra det, jag älskade honom fortfarande.
Jag hade bett om ursäkt till Jessica och hon hade förlåtit mig snabbt. Vi spenderade mer och mer tid med varandra och allt började kännas nästan som vanligt igen.
På en onsdag då jag väntade på att Jessica skulle komma över så knackade det på dörren. Jag trodde att det var Jessica så jag sprang för att öppna, då jag öppnade dörren så var det inte Jessica som stod där. Det var Justin.
Jag svalde hårt. Pappa var hos Pattie och Lucas hos en kompis. Det fanns ingen som kunde rädda mig ur situationen.
Justin sken upp.
"Emily! Du anar inte hur glad jag är att få se dig"
"Justin.. jag-" Han stoppade mig innan jag ens börjat.
"Jag vet att du förmodligen inte vill ha mig här och jag respekterar det. Men kan vi inte prata?"
"Prata på" Sa jag lite kyligt.
"Jag saknar dig Emily, verkligen" Han kollade in i mina ögon och jag kände hur det stack till i hjärtat. Han var så fin.
"Jag saknar dig också..men det är bäst så här" Varje ord tog emot.
"Varför kan vi inte få det att funka? Det skulle kunna gå, bara vi försöker!"
"Justin..gör inte så här mot mig. Du måste gå nu"
"Ring mig om du vill träffas någon gång och snacka på riktigt. Du har mitt nummer Emily. Jag älskar dig, det vet du" Just då jag tänkte gå in och stänga dörren så tog han tag i min hand. Jag kände den där pirriga känslan i hela kroppen. Just när tårarna började tränga sig fram i ögonvråna hörde jag Jessicas röst:
"Omg.. d-d-det är v-v-erkligen du! Du är.. j-jag kan inte f-fatta det!" Stammade hon rejält.
Justin vände sig om förvånat mot henne och log ett snett leende.
"Abröt jag n-någonting? J-j-jag kan gå in och v-vänta om ni vill prata k-klart" Sa hon helt till sig och nästan skuttade runt. Hon var på väg in i huset.
"Det är okej Jessica. Justin skulle just gå" Sa jag ännu kyligare än förut. Jag undvek att kolla Justin i ögonen.
Han gick fram till mig och gav mig en lapp sedan vände han sig om och försvann. jag sprang in i huset tätt följd av Jessica.
"Gumman, hur mår du? Är du okej?" Frågade hon mig och kramade om mig hårt.
"Nej jag är inte okej.. jag kan inte sluta tänka på honom Jessica.. han vägrar försvinna ur mitt huvud!"
Jag vecklade sakta ut lappen, där stod det "MTV 21.00♥".
"Vad står det?" Frågade Jessica nyfiket och jag visade henne lappen.
"vad menar han med det?" Frågade hon.
"Jag vet inte, vi får väl se" Sa jag undrandes.
Resten av dagen var vi uppe i mitt rum, men vi gjorde något som vi inte hade gjort på jättelänge. Vi pratade. Pratade om allt möjligt, speciellt om Justin.
"Men, varför sa du ingenting?" Frågade Jessica då vi just börjat komma in på ämnet.
"För att jag var rädd att du skulle berätta för alla, och bry dig mer om honom än mig.. om du förstår vad jag menar" Sa jag och suckade.
"Jag förstår, men det kommer aldrig att hända. Jag kommer alltid att älska dig mer än någon världskändis gumman!" Sa hon och kramade om mig.
"Aw, jag kan inte fatta att jag inte berättade tidigare. Förlåt" Sa jag och besvarade hennes kram.
"Det är lugnt.. men du, undra vad som kommer att hända ikväll"
Jag frös till.
"Det undrar jag med.."
Jessica kände på sig att jag inte ville prata med om det, så hon lät det vara.
På kvällen då klockan blivit 10 i nio så satte vi oss framför TVn. Jag var nervösare än någonsin. Jag hade oroat mig för den stunden ända sen jag fick se vad det stod på lappen.
Vi satt stilla länge, ända tills klockan blivit 2 minuter i nio. Jessica kollade på mig och räckte fjärkontrollen till mig. Jag tog ett djupt andetag och tryckte sedan på TVn. Jag bläddrade fram genom kanalerna tills det stod MTV på skärmens vänstra hörn.
Högtalarna fylldes av skrikande tjejer och applåder.
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Förlåt för jättedålig uppdatering.. skärpning Jennifer!! Kommentera gärna:)!
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Fem dagar gick, utan att jag hörde av något från Justin. Jag hade sett honom på nyheterna ibland, de pratade främst om hans turné men också om mig. Eller den så kallade "okända tjejen som stulit Justin Biebers hjärta". På de lokala nyheterna hade det kommit upp ett bildspel med bilder på oss två. Reportern hade även fått en intervju med Justin. Då hon frågade honom vem tjejen på bilden var så höll jag andan.
"Hon var..eller hon är en tjej som jag älskar jättemycket, men vi är bara vänner" Jag andades ut, vi var ju inte ens vänner längre. För vänner hör väl av sig till varandra? Vänner träffar väl varandra? Jag hade övervägt att ringa honom men jag ville inte bli ännu mer ledsen. Jag hade gråtit nog. Tanken på att jag grät så mycket fick mig att tro att jag kanske varit lite töntig. Jag menar, det var ju jag som hade gjort slut med honom. Justin hade ju inte gjort någonting alls. Jag hade flera gånger lyft på luren och slagit hans nummer för att sedan snabbt lägga på. Det kanske var bäst som det var, det kanske var dags att glömma honom.. Det enda problemet var att jag inte ville göra det, jag älskade honom fortfarande.
Jag hade bett om ursäkt till Jessica och hon hade förlåtit mig snabbt. Vi spenderade mer och mer tid med varandra och allt började kännas nästan som vanligt igen.
På en onsdag då jag väntade på att Jessica skulle komma över så knackade det på dörren. Jag trodde att det var Jessica så jag sprang för att öppna, då jag öppnade dörren så var det inte Jessica som stod där. Det var Justin.
Jag svalde hårt. Pappa var hos Pattie och Lucas hos en kompis. Det fanns ingen som kunde rädda mig ur situationen.
Justin sken upp.
"Emily! Du anar inte hur glad jag är att få se dig"
"Justin.. jag-" Han stoppade mig innan jag ens börjat.
"Jag vet att du förmodligen inte vill ha mig här och jag respekterar det. Men kan vi inte prata?"
"Prata på" Sa jag lite kyligt.
"Jag saknar dig Emily, verkligen" Han kollade in i mina ögon och jag kände hur det stack till i hjärtat. Han var så fin.
"Jag saknar dig också..men det är bäst så här" Varje ord tog emot.
"Varför kan vi inte få det att funka? Det skulle kunna gå, bara vi försöker!"
"Justin..gör inte så här mot mig. Du måste gå nu"
"Ring mig om du vill träffas någon gång och snacka på riktigt. Du har mitt nummer Emily. Jag älskar dig, det vet du" Just då jag tänkte gå in och stänga dörren så tog han tag i min hand. Jag kände den där pirriga känslan i hela kroppen. Just när tårarna började tränga sig fram i ögonvråna hörde jag Jessicas röst:
"Omg.. d-d-det är v-v-erkligen du! Du är.. j-jag kan inte f-fatta det!" Stammade hon rejält.
Justin vände sig om förvånat mot henne och log ett snett leende.
"Abröt jag n-någonting? J-j-jag kan gå in och v-vänta om ni vill prata k-klart" Sa hon helt till sig och nästan skuttade runt. Hon var på väg in i huset.
"Det är okej Jessica. Justin skulle just gå" Sa jag ännu kyligare än förut. Jag undvek att kolla Justin i ögonen.
Han gick fram till mig och gav mig en lapp sedan vände han sig om och försvann. jag sprang in i huset tätt följd av Jessica.
"Gumman, hur mår du? Är du okej?" Frågade hon mig och kramade om mig hårt.
"Nej jag är inte okej.. jag kan inte sluta tänka på honom Jessica.. han vägrar försvinna ur mitt huvud!"
Jag vecklade sakta ut lappen, där stod det "MTV 21.00♥".
"Vad står det?" Frågade Jessica nyfiket och jag visade henne lappen.
"vad menar han med det?" Frågade hon.
"Jag vet inte, vi får väl se" Sa jag undrandes.
Resten av dagen var vi uppe i mitt rum, men vi gjorde något som vi inte hade gjort på jättelänge. Vi pratade. Pratade om allt möjligt, speciellt om Justin.
"Men, varför sa du ingenting?" Frågade Jessica då vi just börjat komma in på ämnet.
"För att jag var rädd att du skulle berätta för alla, och bry dig mer om honom än mig.. om du förstår vad jag menar" Sa jag och suckade.
"Jag förstår, men det kommer aldrig att hända. Jag kommer alltid att älska dig mer än någon världskändis gumman!" Sa hon och kramade om mig.
"Aw, jag kan inte fatta att jag inte berättade tidigare. Förlåt" Sa jag och besvarade hennes kram.
"Det är lugnt.. men du, undra vad som kommer att hända ikväll"
Jag frös till.
"Det undrar jag med.."
Jessica kände på sig att jag inte ville prata med om det, så hon lät det vara.
På kvällen då klockan blivit 10 i nio så satte vi oss framför TVn. Jag var nervösare än någonsin. Jag hade oroat mig för den stunden ända sen jag fick se vad det stod på lappen.
Vi satt stilla länge, ända tills klockan blivit 2 minuter i nio. Jessica kollade på mig och räckte fjärkontrollen till mig. Jag tog ett djupt andetag och tryckte sedan på TVn. Jag bläddrade fram genom kanalerna tills det stod MTV på skärmens vänstra hörn.
Högtalarna fylldes av skrikande tjejer och applåder.
"Om bara några minuter så kommer ni att få ett exlusivt framträdande av världstjärnan och flickidolen Justin Bieber!! Ni kommer att få höra honom framföra hans alldeles nya låt "Can't live without you" som handlar om han kärlek till en väldigt speciell tjej som gjort slut med honom. Spännande! Men just nu så ska vi kolla in Bruno Mars nya musikvideo!"
Förlåt för jättedålig uppdatering.. skärpning Jennifer!! Kommentera gärna:)!
TACK!
hej!
vill bara säga tack till alla som fortsätter läsa den här bloggen
även om uppdateringen är sämst!
ska försöka bli bättre på att skriva,
men att vara tonåring är stressigt..haha.
anyways,
sluta inte läsa min blogg!
det kommer att bli bättre!
kram♥
One Less Lonely Girl - chapter 17
"Jag vill att du går nu" Sa jag och försökte låta stark men rösten vek sig.
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Då dörren slogs igen så kunde jag inte hålla tårarna borta längre. En efter en rann dom nerför min kind och lämnade märken på mitt linne. Just då jag trodde att jag skulle bryta ihop helt och hållet så öppnades ytterdörren. Lucas och pappas skrattande röster fick mig att börja gråta ännu mer.
"Emily? Vad är det?" Hörde jag pappa fråga och jag slutade gråta för en sekund, jag kollade upp på honom och han satte sig ner bredvid mig. Lucas kom strax efter och satte sig på andra sidan om mig. Tårarna började rinna åter igen och dom båda la armarna om mig och kramade mig.
Så satt vi där, länge. Det enda som hördes var mina låga snyftningar då och då.
Ingen av dom öste frågor över mig, vilket jag var tacksam över.
Tystnaden bröts av att min mobil som låg på vardagsrumsbordet började ringa. Jag kollade på skärmen och när jag fick se Justin's namn på displayen så började jag gråta ännu mer.
Telefonen slutade ringa men började sedan om igen.
"Ska jag ta det?" Frågade pappa och jag nickade till svar.
"Hallå?" Pappas röst lät stabil och trygg.
"Justin.. jag tycker det vore bäst om du lämnade henne i ifred ett tag"
jag kunde inte höra vad Justin sa på andra sidan luren men pappa sa efter ett ganska långt tag:
"Jag förstår det, men hon vill inte prata med dig. Jag tror att hon ringer dig då hon vill det. Hejdå"
Pappa la på luren och kollade medlidsamt på mig. Han kramade om mig. Jag ville inte ens veta vad Justin hade haft att säga.
Kvällen spenderade jag tillsammans med Lucas och pappa. Vi beställde hem pizza och kollade på fantastic four. Det var mysigt och jag hade saknat tiden då jag umgicks med dom två iallafall några dagar i veckan.
Nästa dag kring tolv så ringde det på dörren. Jag slet mig från min bok och sprang nerför trappen för att se vem det var.
"Snälla Christopher.. Jag måste verkligen prata med henne."
Då jag hörde Justin's röst stannade jag upp i trappan.
"Jag förstår det Justin, men tyvärr så vill hon inte prata med dig just nu. Ge henne lite tid"
"Du förstår inte alls, inte hur mycket jag älskar henne. Jag vill bara att hon ska inse att ingen annan spelar någon roll om jag inte har henne vid min sida"
Jag satte mig ner i trappen och lyssnade vidare på Justin och pappas konversation.
"Justin.."
"Jag vet.. hon vill inte prata med mig.. men kan du bara hälsa henne att jag älskar henne och inte tänker ge upp?" "Det ska jag göra.. ta hand om dig Justin."
"Detsamma sir, hejdå"
Tårarna rann som aldrig förr och då pappa stängt ytterdörren så sprang jag upp på mitt rum igen. Jag slängde mig på sängen och grät, vilket gjorde min kudde alldeles blöt.
Bara några få minuter efter så knackade det på min dörr.
"Emily?" Pappa steg in i mitt rum och satte sig ner på min säng.
"Han vill att jag skulle hälsa att-"
"Att han älskar mig och inte tänker ge upp?" Pappa stannade upp och kysste mig sedan på pannan sedan ställde han sig upp och gick. Han förstod att jag hade hört allting.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Jag hade inte kunnat sova under hela natten, allt jag ville var att snacka med Emily. Försöka få henne att ändra sig.
Det var hennes pappa som öppnade dörren efter att jag gett den en lätt knackning då jag kommit fram till deras hur kring tolvtiden.
Han vägrade låta mig träffa henne och jag bad honom hälsa till Emily att jag älskade henne och tänkte inte ge upp. För det tänkte jag inte heller.
Jag lämnade uppgivet hennes hus och försökte fundera ut ett sett att få henne att prata med mig.
Då jag kört tillbaka hem till mig så var Alfredo och Dan där. De satt tillsammans med mamma vid matbordet då jag kom in.
"What'sup?" Hälsade jag till Alfredo och Dan.
Jag stannade upp då ingen av dom hälsade tillbaks och kollade på dom undrande.
"Sett dig ner Justin" Sa min mamma och pekade på stolen mittemot dom.
"Vad är det?" Frågade jag då jag hade satt mig ner.
"Så du och Emily..? Ni är alltså..?" Började mamma, hon verkade lite nervös.
"Vad? Tillsammans? Nej.. det är vi inte. Hon gjorde slut med mig igår" Sa jag och såg hur alla tre ändrade ansiktsuttryck. Dom såg medlidsamt på mig.
"Vad gör dom två här förresten?" Frågade jag och tittade på Dan och Alfredo, även om det var menat som en fråga till mamma.
"Jag ringde dom" Sa mamma och klappade mig på axeln, ställde sig då upp och lämnade oss ifred för att prata.
"Vi var oroliga för dig Justin.. Pattie ville att vi skulle ta ett snack med dig angående bilderna på dig och Emily. Du har inte råd med att göra sånahär misstag i din karriär" Svarade Alfredo.
"MISSTAG? Det enda misstag jag gjort i livet är att gå med på den här karriären. Visst jag älskar att sjunga och göra det jag gör, men ingenting är viktigt om Emily inte finns i mitt liv" Jag kände hur ilskan steg.
"Det låter kanske fånigt men det är sanningen" Sa jag efter en tyst sekund.
"Justin.. du måste förstå att det finns tusen andra tjejer därute som gärna skulle vilja vara d-" Började Alfredo men Dan avbröt honom.
"Vet du vad jag tycker? Om du verkligen älskar henne så tycker jag att du borde göra någonting för att få henne tillbaks.."
Alfredo kollade chockat på Dan.
"Som vad då? Jag har slut på ideér" Sa jag uppgivet.
Dan såg ut att fundera. Plötsligt så ropade Alfredo till:
"Jag vet! Du kan skriva en låt!"
Då var det Dan's tur att kolla chockat på Alfredo.
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Förlåt så hemskt mycket för den dåliga uppdateringen! För er som inte vet så är Alfredo Flores Justin's kompis och även ressigör, Dan kanter är Justin's gitarrist! Btw, gilla gärna bloggen på facebook! http://www.facebook.com/pages/justinblovestoriesbloggse/276845132331577?sk=wall
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Då dörren slogs igen så kunde jag inte hålla tårarna borta längre. En efter en rann dom nerför min kind och lämnade märken på mitt linne. Just då jag trodde att jag skulle bryta ihop helt och hållet så öppnades ytterdörren. Lucas och pappas skrattande röster fick mig att börja gråta ännu mer.
"Emily? Vad är det?" Hörde jag pappa fråga och jag slutade gråta för en sekund, jag kollade upp på honom och han satte sig ner bredvid mig. Lucas kom strax efter och satte sig på andra sidan om mig. Tårarna började rinna åter igen och dom båda la armarna om mig och kramade mig.
Så satt vi där, länge. Det enda som hördes var mina låga snyftningar då och då.
Ingen av dom öste frågor över mig, vilket jag var tacksam över.
Tystnaden bröts av att min mobil som låg på vardagsrumsbordet började ringa. Jag kollade på skärmen och när jag fick se Justin's namn på displayen så började jag gråta ännu mer.
Telefonen slutade ringa men började sedan om igen.
"Ska jag ta det?" Frågade pappa och jag nickade till svar.
"Hallå?" Pappas röst lät stabil och trygg.
"Justin.. jag tycker det vore bäst om du lämnade henne i ifred ett tag"
jag kunde inte höra vad Justin sa på andra sidan luren men pappa sa efter ett ganska långt tag:
"Jag förstår det, men hon vill inte prata med dig. Jag tror att hon ringer dig då hon vill det. Hejdå"
Pappa la på luren och kollade medlidsamt på mig. Han kramade om mig. Jag ville inte ens veta vad Justin hade haft att säga.
Kvällen spenderade jag tillsammans med Lucas och pappa. Vi beställde hem pizza och kollade på fantastic four. Det var mysigt och jag hade saknat tiden då jag umgicks med dom två iallafall några dagar i veckan.
Nästa dag kring tolv så ringde det på dörren. Jag slet mig från min bok och sprang nerför trappen för att se vem det var.
"Snälla Christopher.. Jag måste verkligen prata med henne."
Då jag hörde Justin's röst stannade jag upp i trappan.
"Jag förstår det Justin, men tyvärr så vill hon inte prata med dig just nu. Ge henne lite tid"
"Du förstår inte alls, inte hur mycket jag älskar henne. Jag vill bara att hon ska inse att ingen annan spelar någon roll om jag inte har henne vid min sida"
Jag satte mig ner i trappen och lyssnade vidare på Justin och pappas konversation.
"Justin.."
"Jag vet.. hon vill inte prata med mig.. men kan du bara hälsa henne att jag älskar henne och inte tänker ge upp?" "Det ska jag göra.. ta hand om dig Justin."
"Detsamma sir, hejdå"
Tårarna rann som aldrig förr och då pappa stängt ytterdörren så sprang jag upp på mitt rum igen. Jag slängde mig på sängen och grät, vilket gjorde min kudde alldeles blöt.
Bara några få minuter efter så knackade det på min dörr.
"Emily?" Pappa steg in i mitt rum och satte sig ner på min säng.
"Han vill att jag skulle hälsa att-"
"Att han älskar mig och inte tänker ge upp?" Pappa stannade upp och kysste mig sedan på pannan sedan ställde han sig upp och gick. Han förstod att jag hade hört allting.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Jag hade inte kunnat sova under hela natten, allt jag ville var att snacka med Emily. Försöka få henne att ändra sig.
Det var hennes pappa som öppnade dörren efter att jag gett den en lätt knackning då jag kommit fram till deras hur kring tolvtiden.
Han vägrade låta mig träffa henne och jag bad honom hälsa till Emily att jag älskade henne och tänkte inte ge upp. För det tänkte jag inte heller.
Jag lämnade uppgivet hennes hus och försökte fundera ut ett sett att få henne att prata med mig.
Då jag kört tillbaka hem till mig så var Alfredo och Dan där. De satt tillsammans med mamma vid matbordet då jag kom in.
"What'sup?" Hälsade jag till Alfredo och Dan.
Jag stannade upp då ingen av dom hälsade tillbaks och kollade på dom undrande.
"Sett dig ner Justin" Sa min mamma och pekade på stolen mittemot dom.
"Vad är det?" Frågade jag då jag hade satt mig ner.
"Så du och Emily..? Ni är alltså..?" Började mamma, hon verkade lite nervös.
"Vad? Tillsammans? Nej.. det är vi inte. Hon gjorde slut med mig igår" Sa jag och såg hur alla tre ändrade ansiktsuttryck. Dom såg medlidsamt på mig.
"Vad gör dom två här förresten?" Frågade jag och tittade på Dan och Alfredo, även om det var menat som en fråga till mamma.
"Jag ringde dom" Sa mamma och klappade mig på axeln, ställde sig då upp och lämnade oss ifred för att prata.
"Vi var oroliga för dig Justin.. Pattie ville att vi skulle ta ett snack med dig angående bilderna på dig och Emily. Du har inte råd med att göra sånahär misstag i din karriär" Svarade Alfredo.
"MISSTAG? Det enda misstag jag gjort i livet är att gå med på den här karriären. Visst jag älskar att sjunga och göra det jag gör, men ingenting är viktigt om Emily inte finns i mitt liv" Jag kände hur ilskan steg.
"Det låter kanske fånigt men det är sanningen" Sa jag efter en tyst sekund.
"Justin.. du måste förstå att det finns tusen andra tjejer därute som gärna skulle vilja vara d-" Började Alfredo men Dan avbröt honom.
"Vet du vad jag tycker? Om du verkligen älskar henne så tycker jag att du borde göra någonting för att få henne tillbaks.."
Alfredo kollade chockat på Dan.
"Som vad då? Jag har slut på ideér" Sa jag uppgivet.
Dan såg ut att fundera. Plötsligt så ropade Alfredo till:
"Jag vet! Du kan skriva en låt!"
Då var det Dan's tur att kolla chockat på Alfredo.
Jag och Dan tyckte att det lät som en bra idé och började genast komma igång. Mamma kom in i vardagsrummet där vi hade satt oss för att bolla ideér. Hon kollade på Dan och Alfredo.
"Tack för hjälpen grabbar.." Sa mamma och skakade på huvudet. Vi skrattade och fortsatte att skriva och Dan spelade några ackord på gitarren.
Det fanns ingen garanti att hon skulle ta tillbaks mig, men det var värt ett försök.
Förlåt så hemskt mycket för den dåliga uppdateringen! För er som inte vet så är Alfredo Flores Justin's kompis och även ressigör, Dan kanter är Justin's gitarrist! Btw, gilla gärna bloggen på facebook! http://www.facebook.com/pages/justinblovestoriesbloggse/276845132331577?sk=wall
One Less Lonely Girl - chapter 16
"Jo, Jag är på väg dit nu.. ville bara se till så att du fick bikinin" Svarade Jessica och vi började gå in mot ytterdörren. Jag hoppades att Justin inte skulle synas till någonstans, det gjorde han inte heller. "Okej, tack så jättemycket! Vi ses, hejdå!" Sa jag och nästan knuffade ut Jessica ur huset. Jag stängde dörren snabbt och pustade ut. Det där var nära ögat.
"ja det har han.. han var i köket.." Sa jag lite tyst och fick skuldkänslor. Jessica stod bara och kollade på mig chockad.
"Allvarligt? Jag som trodde att vi var kompisar.. antar att jag trodde fel. Hejdå Emily" Sa Jessica betydligt lugnare sedan gick hon ut genom dörren och smällde igen den hårt. Jag stod kvar där i hallen helt tyst. Vad hade jag gjort. Jag var tvungen att prata med Justin nu.
"Vad är det Emily? Vad hände? Vad sa hon?" Justin öste frågor över mig direkt jag kommit in till vardagsrummet. Jag satte sig bredvid honom och vi vände ansiktena mot varandra.
"Justin.. det här funkar inte längre. Jag har just förlorat min bästa vän på grund av det här"
"Emily.. jag älskar dig verkligen.." Sa Justin sorgset, jag tystade honom snabbt och tog tag i hans hand.
"Jag älskar dig också Justin..men jag orkar inte med allt sånt här just nu" Sa jag och kände hur tårarna ville pressa sig fram genom ögonvrån men jag kämpade emot. Jag släppte hans hand och kollade ner i mitt knä.
"Jag tycker inte att vi borde ses längre Justin"
Justin kollade sorgset på mig som om han inte riktigt kunde förstå det jag sa.
"Jag vill att du går nu" Sa jag och försökte låta stark men rösten vek sig.
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Två veckor sen senaste inlägget.. förlåt! hoppas ni gillar det här kapitlet iallafall, bieberlove♥
Jag ställde mig med ryggen mot dörren och blundade. Justin kom fram till mig och la armen om mig.
"Det där kunde ha gått illa" Sa han och kramade mig.
Jag lösgjorde mig från hans famn och kollade in i hans ögon.
"Tänk om hon hade sett dig Justin? Då skulle hon förmodligen berätta för hela världen om oss."
"Men då kanske inte hon är en så bra vän trots allt?"
"Jo det är hon.. men hon är verkligen ett jättestort fan av dig Justin och jag vet hur hon kommer att reagera om hon får reda på att hennes bästa vän är tillsammans med Justin Bieber.. men jag orkar dock inte bråka med henne över det"
"Jag förstår om det blir så.. men jag kan inte direkt ändra på mig själv.. jag är den jag är Emily!"
"Det vet jag väl, och jag vill inte heller att du ska förändras! Det är bara det att ibland känns det som att Jessica älskar dig mer än mig.. om du förstår vad jag menar.." Sa jag och klev in till vardagsrummet med Justin tätt i hälarna. Jag kunde känna att han var strax bakom mig så jag vände mig om. Han stod bara med några centimeter från min kropp.
"Men jag älskar ju inte henne." Sa Justin lågt och tog tag i mina höfter och drog mig mot honom.
"Jasså inte?" Sa jag vagt, jag skakade i hela kroppen bara av hans närvaro.
"Nej.. jag älskar dig Emily."
Jag blev mållös och istället för att säga någonting så kysste jag honom passionerat.
"Jag älskar dig också Justin!" Sa jag efter en stund och kände hur glädjen spred sig i kroppen.
Justin log stort och kysste mig. Den här gången längre och ännu mer passionerat.
Till slut övergick kyssen till hångel och vi la oss ner i soffan.
Just då vi myste som mest så ringde det på dörren. Jag trodde att om jag inte gick och öppnade så skulle jag kanske personen bara gå därifrån. Men jag trodde fel och han/hon fortsatte att ringa på dörrklockan tills jag blev så störd att jag gick och öppnade. Justin satt kvar i soffan.
Då jag öppnade blev jag chockad.
"HUR KUNDE DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG EMILY? HUR KUNDE DU LJUGA RAKT UPP I ANSIKTET PÅ MIG?!" Praktiskt taget skrek Jessica upp i ansikten mot mig innan hon stormade in i mitt hus.
"Vad snackar du om?" Frågade jag henne, förvirrad och nervös.
Hon räckte fram tidningen som hon höll i handen till mig.
Där på framsidan såg jag något som jag fruktat i flera månader.
Det var jag och Justin på stranden vi hade besökt tidigare den dagen. Tidningarna jobbade verkligen snabbt.
"Ehm..Asså..Jag kan förklara.." Sa jag och stirrade på tidningen.
"DET HOPPAS JAG VERKLIGEN ATT DU KAN! VAD TÄNKTE DU? VARFÖR HÖLL DU UNDAN EN SÅN STOR GREJ FRÅN MIG? JAG TRODDE VI VAR BÄSTAVÄNNER!"
"För att jag visste hur du skulle reagera! Du skulle berätta för varenda person på den här planeten! JAG SKULLE INTE ORKA MED DET!"
Just då Jessica skulle fortsätta skrika så tystnade hon till och stirrade på något bakom mig. Jag vände mig om och såg Justin komma ut fårn vardagsrummet med ruffsigt hår. Han höll på att knäppa skjortan sedan ställde han sig bredvid mig.
"Vad håller ni på med? Varför skriker ni?" Frågade Justin oroat.
"Justin.. förlåt men jag skulle vilja prata med Jessica i fred"
Han kollade fundersamt mot mig, jag nickade mot vardagsrummet och han fattade.
Innan han gick så kysste han mig snabbt på pannan sedan försvann han.
"HAR HAN VARIT HÄR HELA TIDEN? DÅ JAG SKULLE LÄMNA BIKININ OCKSÅ?" frågade Jessica ilsket efter chocken av att se Justin i verkligheten. Jag lösgjorde mig från hans famn och kollade in i hans ögon.
"Tänk om hon hade sett dig Justin? Då skulle hon förmodligen berätta för hela världen om oss."
"Men då kanske inte hon är en så bra vän trots allt?"
"Jo det är hon.. men hon är verkligen ett jättestort fan av dig Justin och jag vet hur hon kommer att reagera om hon får reda på att hennes bästa vän är tillsammans med Justin Bieber.. men jag orkar dock inte bråka med henne över det"
"Jag förstår om det blir så.. men jag kan inte direkt ändra på mig själv.. jag är den jag är Emily!"
"Det vet jag väl, och jag vill inte heller att du ska förändras! Det är bara det att ibland känns det som att Jessica älskar dig mer än mig.. om du förstår vad jag menar.." Sa jag och klev in till vardagsrummet med Justin tätt i hälarna. Jag kunde känna att han var strax bakom mig så jag vände mig om. Han stod bara med några centimeter från min kropp.
"Men jag älskar ju inte henne." Sa Justin lågt och tog tag i mina höfter och drog mig mot honom.
"Jasså inte?" Sa jag vagt, jag skakade i hela kroppen bara av hans närvaro.
"Nej.. jag älskar dig Emily."
Jag blev mållös och istället för att säga någonting så kysste jag honom passionerat.
"Jag älskar dig också Justin!" Sa jag efter en stund och kände hur glädjen spred sig i kroppen.
Justin log stort och kysste mig. Den här gången längre och ännu mer passionerat.
Till slut övergick kyssen till hångel och vi la oss ner i soffan.
Just då vi myste som mest så ringde det på dörren. Jag trodde att om jag inte gick och öppnade så skulle jag kanske personen bara gå därifrån. Men jag trodde fel och han/hon fortsatte att ringa på dörrklockan tills jag blev så störd att jag gick och öppnade. Justin satt kvar i soffan.
Då jag öppnade blev jag chockad.
"HUR KUNDE DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG EMILY? HUR KUNDE DU LJUGA RAKT UPP I ANSIKTET PÅ MIG?!" Praktiskt taget skrek Jessica upp i ansikten mot mig innan hon stormade in i mitt hus.
"Vad snackar du om?" Frågade jag henne, förvirrad och nervös.
Hon räckte fram tidningen som hon höll i handen till mig.
Där på framsidan såg jag något som jag fruktat i flera månader.
Det var jag och Justin på stranden vi hade besökt tidigare den dagen. Tidningarna jobbade verkligen snabbt.
"Ehm..Asså..Jag kan förklara.." Sa jag och stirrade på tidningen.
"DET HOPPAS JAG VERKLIGEN ATT DU KAN! VAD TÄNKTE DU? VARFÖR HÖLL DU UNDAN EN SÅN STOR GREJ FRÅN MIG? JAG TRODDE VI VAR BÄSTAVÄNNER!"
"För att jag visste hur du skulle reagera! Du skulle berätta för varenda person på den här planeten! JAG SKULLE INTE ORKA MED DET!"
Just då Jessica skulle fortsätta skrika så tystnade hon till och stirrade på något bakom mig. Jag vände mig om och såg Justin komma ut fårn vardagsrummet med ruffsigt hår. Han höll på att knäppa skjortan sedan ställde han sig bredvid mig.
"Vad håller ni på med? Varför skriker ni?" Frågade Justin oroat.
"Justin.. förlåt men jag skulle vilja prata med Jessica i fred"
Han kollade fundersamt mot mig, jag nickade mot vardagsrummet och han fattade.
Innan han gick så kysste han mig snabbt på pannan sedan försvann han.
"ja det har han.. han var i köket.." Sa jag lite tyst och fick skuldkänslor. Jessica stod bara och kollade på mig chockad.
"Allvarligt? Jag som trodde att vi var kompisar.. antar att jag trodde fel. Hejdå Emily" Sa Jessica betydligt lugnare sedan gick hon ut genom dörren och smällde igen den hårt. Jag stod kvar där i hallen helt tyst. Vad hade jag gjort. Jag var tvungen att prata med Justin nu.
"Vad är det Emily? Vad hände? Vad sa hon?" Justin öste frågor över mig direkt jag kommit in till vardagsrummet. Jag satte sig bredvid honom och vi vände ansiktena mot varandra.
"Justin.. det här funkar inte längre. Jag har just förlorat min bästa vän på grund av det här"
"Emily.. jag älskar dig verkligen.." Sa Justin sorgset, jag tystade honom snabbt och tog tag i hans hand.
"Jag älskar dig också Justin..men jag orkar inte med allt sånt här just nu" Sa jag och kände hur tårarna ville pressa sig fram genom ögonvrån men jag kämpade emot. Jag släppte hans hand och kollade ner i mitt knä.
"Jag tycker inte att vi borde ses längre Justin"
Justin kollade sorgset på mig som om han inte riktigt kunde förstå det jag sa.
"Jag vill att du går nu" Sa jag och försökte låta stark men rösten vek sig.
Justin ställde sig upp och kollade en sista gång på mig, jag tittade ner i marken men kände hur hans blick hölls fast vid mig.
"Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.. hur töntigt det än låter så är det sant. Jag kommer alltid att älska dig Emily, glöm inte bort det"
Då han vände sig om för att gå såg jag upp mot honom då han gick där, påväg ut ur huset. på väg ut ur mitt liv.
Sedan var han borta.
Två veckor sen senaste inlägget.. förlåt! hoppas ni gillar det här kapitlet iallafall, bieberlove♥
One Less Lonely Girl - chapter 15
"Jag är i stan, håller på med en fotografering för Rolling Stone."
"Jaha..okej. Tänkte om du ville ta en tur till stranden med mig, men vi får väl ta det någon annan dag då."
"Men.. men dom ska bara fota sista outfiten på mig sen är vi klara. Jag kan komma hem till dig efter att jag hämtat mina badkläder?"
"Åh okej! Det blir bra, vi ses då Justin!"
"Jag kommer vid 12, hejdå Emily!"
Då jag lagt på så kollade jag på klockan. Visarna pekade på halv elva. Det var länge kvar innan Justin skulle komma så jag gick ner och tryckte på TVn. Jag bläddrade igenom alla kanaler tills jag kom till MTV. Där på den stora skärmen så såg jag Justin's ansikte. Det var på en awardshow. MMA's närmare sagt. Han hade på sig en blå kavaj, vita byxor, blå skor och en tshirt med ett tryck på. Han var uppe på scen och tog emot ett pris. Jag log stort. Han var så himla gullig. Jag fastnade för programmet och satt där tills klockan blev halv tolv. Då jag fick se vad klockan var så rusade jag upp till rummet och bytte om till min rosa bikini. Jag tog på mig mina korta jeansshorts och ett linne utanpå också. Just då jag var färdig så hörde jag någon tuta utanför mitt hus.
Jag sprang snabbt ner och öppnade, Justin stod lutad mot sin bil nere vid trottoaren och jag sprang fram till honom. Jag hoppade upp i hans famn och kysste honom länge.
"Hej älskling" Sa jag glatt.
"Hej babe, ska vi fara?"
Jag nickade sedan satt vi oss i hans bil och begav iväg till Manhattan Beach.
Plötsligt kom jag på en sak.
"Justin? Vi kan ju inte fara till Manhattan Beach?! Tänk om någon känner igen dig.. Jag är inte redo för att göra allt offentligt än"
Han kollade på mig bekymrat sedan sa han:
"Det är lugnt Emily.. vi kan fara till någon annan strand. Jag vet en som nästan ingen känner till" Han strök min kind försiktigt.
"Okej.. vilken då?"
"Du ska få se.."
Justin gjorde en U-sväng och körde iväg. "What makes you beautiful" av One Direction började spelas på radion och Justin höjde volymen betydligt.
Vi började sjunga högre än musiken, när låten var slut kollade vi på varandra och skrattade.
"Du är ju riktigt bra på att sjunga Emily!" Sa Justin och jag log generat. Jag hade alltid älskat att sjunga, men jag hade dock aldrig sjungit för någon annan än pappa och Lucas. Det var nog publik för mig.
"Detsamma!" Sa jag skämtsamt och Justin skrattade till.
Vi kom fram till stranden efter cirka en kvart. Vi var tvungna att gå genom en liten skog för att sedan komma ut på andra sidan, där vi möttes av en liten och mysig sandstrand. Justin la ut filten, som han hade tagit med sig, på sanden och vi satt oss ner. Justin hade tydligen tänkt på allt för han började plocka fram chokladdoppade jordgubbar, en flaska med cola i och några salta kex. Han hade även med sig sin gitarr dit och jag kunde inte hjälpa att undra vad han skulle spela för någonting. Jag hade aldrig nånsin hört honom live. Jag tittade förtjust på honom och han kollade upp på mig.
"Vad?" Frågade han undrande då jag satt och fnissade.
"Nä, ingenting. Du är bara så gullig Justin!" Sa jag och gav honom en puss på kinden.
"Jag vet att det är töntigt.." Sa han och hans leende försvann en smula.
"Justin..skojar du? Det här är det gulligaste en kille någonsin har gjort för mig!"
"Verkligen?" Frågade han och kollade upp på mig, den här gången med ett större leende.
Jag nickade till svar och han kysste mig.
Justin tog upp en jordgubbe och matade mig med den.
"Kom så badar vi?" Det var mer som ett kommando en än fråga. Justin ställde sig upp och räckte fram sin hand som jag fattade tag i, och han drog upp mig.
Han tog av sig sin tröja och jag tog av mig mitt linne och mina shorts sedan sprang vi handihand ut till vattnet. Det var jättekallt. Efter nästan en timmes badande så gick vi äntligen upp ur vattnet. Mina händer såg ut som russin vid den tiden.
Just då vi var på väg upp och lekte och skojade som mest, så hörde vi något prassel innifrån skogen. Vi stannade upp och lyssnade noga.
Plötsligt så kom det ett tiotal paparazzi's upp mot oss som skrek Justin's namn.
"Justin, Justin! Vem är tjejen?" "Är hon din nya flickvän?!"
Kunde jag höra dom fråga samtidigt som dom knäppte bilder på mig och Justin.
Justin tog snabbt tag i min hand och drog med mig till filten där han sen packade ner allt och vi klädde på oss hastigt. Vi sprang stressade genom skogen med paparazzin tätt i hälarna. Justin släppte aldrig min hand. Vilken jag var tacksam över.
Vi skyndade oss in i Justin's bil och körde snabbt iväg. Inte förräns vi kommit ut på motorvägen så kunde jag andas ut.
"Hur visste dom att vi var där?!" Frågade jag Justin.
"Det är deras jobb att veta var jag är Emily" Svarade Justin lite lugnare än mig.
Jag insåg att jag hade låtit lite väl arg och att den inte var Justin's fel att paparazzin ville åt honom.
Jag la min hand på hans som höll fast växelspaken, och kollade på honom.
"Jag vet, förlåt"
"Det är okej. Var ska vi nu då?"
"Tja.. att åka till någon strand är ju helt uteslutet."
"Vi kan väl fara hem till dig? Du hade väl en stor pool?" Frågade Justin.
"Ja, att bada i din jacuzzi nu kanske blir lite för varmt.. haha"
Justin tog det som ett ja och körde hem till mig. Det första vi gjorde var att hoppa i den kalla poolen.
Vi skvätte vatten och busade som om ingenting hade hänt, precis som små barn.
"Jag är jättetörstig...var la du picknikväskan?" Sa jag och klev ur poolen. Justin tog tag i mig.
"I köket..låt mig hämta den älskling" Sa han och jag kysste honom tacksamt. Då han gått in så la jag mig på solstolen och solade.
"Emily?" Hörde jag plötsligt en tjejs röst säga strax bakom mig. Jag praktiskt taget flög upp ur stolen chockat och kollade på tjejen. Det var Jessica.
"Ehm..hej Jessica!" Sa jag och försökte låta som om jag var glad att se henne. Vilket jag misslyckades totalt med eftersom jag inte var glad över det alls.
"Jo, du hade glömt din bikini hemma hos mig så jag tänkte att du kanske behövde den" Hon log och sträckte fram bikinin mot mig.
"Jaha, tack!" Sa jag och log lite nervöst. "Tänk om hon har upptäckt Justin" tänkte jag oroligt för mig själv. Sedan kom jag på att hon antagligen inte hade uppträtt så obekymrat om hon hade gjort det.
Just då hon tänkte vända sig om och gå så såg jag Justin komma ut till oss. Han kollade ner i marken och när han fick se att jag inte var ensam så tvärstannade han. Om Jessica hade vänt sig om så skulle hon ha fått se Justin rakt framför sig.
"Skulle inte du vara med Chris idag?" Frågade jag snabbt och till min lycka så stannade hon upp och kollade på mig. Jag viftade diskret med handen mot Justin i hopp om att han skulle fatta vinken. Som tur var så gjorde han det och försvann snabbt in till huset igen.
"Jo, Jag är på väg dit nu.. ville bara se till så att du fick bikinin" Svarade Jessica och vi började gå in mot ytterdörren.
Jag hoppades att Justin inte skulle synas till någonstans, det gjorde han inte heller.
"Okej, tack så jättemycket! Vi ses, hejdå!" Sa jag och nästan knuffade ut Jessica ur huset.
Jag stängde dörren snabbt och pustade ut.
Det där var nära ögat.
Förlåt att jag inte har skrivit, men nu när skolan har börjat så har jag verkligen fullt upp! Försöker verkligen skriva så så mycket som går! Kommentera♥!
One Less Lonely Girl - chapter 14
"Jaha jasså, det var ju väldigt snällt av dig. Vi ses väl sen då Justin. Emily, ta och kom in nu" Sa pappa, han strök mig på kinden och skakade Justins hand sedan gick han in till huset igen.
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Jag sprang snabbt upp till övervåningen för att undvika ytterligare frågor från pappa.
Det lyckades tyvärr inte något vidare, just då jag skulle byta om till mitt pyjamaslinne så knacka pappa på dörren och suckade.
"Kom in.." Sa jag och pappa steg in i rummet. Han satte sig på skrivbordsstolen och jag på sängen.
"Jo.. Asså, du har umgåtts ganska mycket med Justin på senaste tiden.. Är det något mellan er två?" Frågade pappa och jag kunde se att han var nervös. Jag blev förvånad över frågan och stammade fram:
"Va? Nej..asså, nej d-det är ingenting mellan oss.." Svarade jag och tittade ner på min fötter.
Pappa verkade lättad.
"Jaha.. men det var ju..eller..okej." Svarade pappa och verkade faktiskt glad över mitt svar. Jag blev generad men blev samtidigt arg på honom. Jag fick väl vara tillsammans med vem jag ville? Hur skulle han a reagerat om jag hade svarat ärligt om mig och Justin?
Vi satt tysta en stund.
"Jag funderar på att fria till Pattie.." Sa pappa och jag greps av panik.
"VA?!.. eller jag menar, varför det?"
"Haha, jag älskar henne verkligen Emily" Sa han och ignorerade min reaktion.
"Det förstår jag väl..men tycker du inte att det är för tidigt?" Frågade jag honom och han kollade lite surt på mig.
"Nej det gör jag väl inte.. jag vill dela resten av mitt liv med henne. Jag trodde att du skulle förstå det Emily" Sa han och kollade ner i golvet. Jag gick fram till honom och gav honom en kram.
"Jag gör det, jag förstår precis. Förlåt pappa, jag blev bara så förvånad"
Pappa log och pussade min panna.
"Det är lugnt.. vi kan prata med om det sen. Godnatt gumman"
"Godnatt pappa"
Han gick ut ur mitt rum och stängde dörren.
Det dröjde länge innan jag kunde somna, jag låg och tänkte på Justin hela tiden. Hur hans läppar hade känts så bra mot mina. Hans stora leende som gjorde så att jag också börjat le.
Plötsligt så pep mobilen till. Jag hoppades verkligen på att det skulle vara Justin.
Mina ögon fylldes med tårar då jag läste smset.
"Vi kan inte vara tillsammans Emily.. Det funkar inte. Våra föräldrar är ju det och det skulle bara bli konstigt..hoppas du förstår" Stod det.
Hur kunde han göra så där? På sms dessutom!
Jag klev upp ur sängen och kände plötsligt ilskan pressa sig fram, jag tog ett stort steg mot skrivbordet och välte ner det. Jag fortsatte sedan mot sängbordet och välte omkull det också. Min "The Devil Wears Prada"-poster rev jag sönder i små bitar.
Då fick jag syn på fönstret. Månen lyste in genom det alldeles oskyldigt och skapade en skräckfilmskänsla över hela rummet. Jag gick sakta fram till fönstret och kollade ut. Eftersom mitt sovrum låg på andra våningen så var det långt ner till marken. Fönstret var öppet och jag kunde känna en kall luft blåsa in på mig från den lilla springan. Jag öppnade fönstret helt och lutade mig fram för att kunna se marken bättre.
Månaden passerade förbi snabbt, jag var med Justin så ofta som jag kunde. Han åkte dock iväg till europa under maj och var borta till juni. Under den tiden spenderade jag mycket tid med Jessica. Då vi hade fått sommarlov och det hade blivit så varmt att man kunde bada så kunde man hitta oss på stranden ungefär varje dag.
Då Justin kom tillbaka så fortsatte jag att vara med Justin. Jessica tyckte att det var extremt konstigt att jag inte hade lika mycket tid att umgås med henne som förut. Jag var tvungen att ljuga återigen, precis som jag hade gjort i två månader. Det värsta var att jag hade blivit van vid att göra det. Det kändes inte lika hemskt. Men när jag tänkte efter så var det ju det, om inte ännu hemskare. Jag stod mellan min bästa vän som funnits där för mig sen vi var små och min pojkvän som ingen visste att jag hade.
På morgonen den 22 juni då jag vaknade lyste solen starkt in genom fönstret. Inte ett enda moln på himmelen så långt ögat kunde se. Det var rekordvarmt i hela LA, hela 38 grader.
Jag visste precis vad jag ville göra, och det var att bada.
Efter att jag hade klätt på mig och ätit frukost så ringde jag till Jessica. Jag tänkte att hon kanske hade lust att fara till Manhattan Beach med tanke på att det var väldigt längesen vi hittade på någonting.
"Hallå?" Svarade en manlig, bekant röst. Vilket var konstigt eftersom jag ringde till hennes mobil.
"Ehm..hej. Visst är det här Jessicas nummer?" Frågade jag killen nervöst.
"Emily? Emily Robins?" Jag blev chockad då han sa mitt namn, hur kunde han veta vem jag var.
"Ja det är jag"
"Åh, okej! Det är Chris Smith. Jessica är i duschen, men kan jag lämna ett meddelande?"
"Jaha hej! nej det är lugnt, jag tänkte bara om hon ville hitta på någonting men jag förstår att hon är upptagen. Hejdå!" Svarade jag snabbt och la på.
Jessica och Chris har varit tillsammans snart en månad. Han sommarjobbade på dagarna så det var därför Jessica hade möjlighet att vara med mig så mycket som hon hade varit.
Jag ringde Justin och kollade om han hade lust.
"Hey älskling" Svarade han och jag sken upp.
"Hej Justin.. vad gör du?"
"Jag är i stan, håller på med en fotografering för Rolling Stone."
"Jaha..okej. Tänkte om du ville ta en tur till stranden med mig, men vi får väl ta det någon annan dag då."
"Men.. men dom ska bara fota sista outfiten på mig sen är vi klara. Jag kan komma hem till dig efter att jag hämtat mina badkläder?"
"Åh okej! Det blir bra, vi ses då Justin!"
"Jag kommer vid 12, hejdå Emily!"
Förlåt för att ni har fått vänta så länge. Hoppas ni gillar kapitlet iallafall! Bieberlove♥
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Jag sprang snabbt upp till övervåningen för att undvika ytterligare frågor från pappa.
Det lyckades tyvärr inte något vidare, just då jag skulle byta om till mitt pyjamaslinne så knacka pappa på dörren och suckade.
"Kom in.." Sa jag och pappa steg in i rummet. Han satte sig på skrivbordsstolen och jag på sängen.
"Jo.. Asså, du har umgåtts ganska mycket med Justin på senaste tiden.. Är det något mellan er två?" Frågade pappa och jag kunde se att han var nervös. Jag blev förvånad över frågan och stammade fram:
"Va? Nej..asså, nej d-det är ingenting mellan oss.." Svarade jag och tittade ner på min fötter.
Pappa verkade lättad.
"Jaha.. men det var ju..eller..okej." Svarade pappa och verkade faktiskt glad över mitt svar. Jag blev generad men blev samtidigt arg på honom. Jag fick väl vara tillsammans med vem jag ville? Hur skulle han a reagerat om jag hade svarat ärligt om mig och Justin?
Vi satt tysta en stund.
"Jag funderar på att fria till Pattie.." Sa pappa och jag greps av panik.
"VA?!.. eller jag menar, varför det?"
"Haha, jag älskar henne verkligen Emily" Sa han och ignorerade min reaktion.
"Det förstår jag väl..men tycker du inte att det är för tidigt?" Frågade jag honom och han kollade lite surt på mig.
"Nej det gör jag väl inte.. jag vill dela resten av mitt liv med henne. Jag trodde att du skulle förstå det Emily" Sa han och kollade ner i golvet. Jag gick fram till honom och gav honom en kram.
"Jag gör det, jag förstår precis. Förlåt pappa, jag blev bara så förvånad"
Pappa log och pussade min panna.
"Det är lugnt.. vi kan prata med om det sen. Godnatt gumman"
"Godnatt pappa"
Han gick ut ur mitt rum och stängde dörren.
Det dröjde länge innan jag kunde somna, jag låg och tänkte på Justin hela tiden. Hur hans läppar hade känts så bra mot mina. Hans stora leende som gjorde så att jag också börjat le.
Plötsligt så pep mobilen till. Jag hoppades verkligen på att det skulle vara Justin.
Mina ögon fylldes med tårar då jag läste smset.
"Vi kan inte vara tillsammans Emily.. Det funkar inte. Våra föräldrar är ju det och det skulle bara bli konstigt..hoppas du förstår" Stod det.
Hur kunde han göra så där? På sms dessutom!
Jag klev upp ur sängen och kände plötsligt ilskan pressa sig fram, jag tog ett stort steg mot skrivbordet och välte ner det. Jag fortsatte sedan mot sängbordet och välte omkull det också. Min "The Devil Wears Prada"-poster rev jag sönder i små bitar.
Då fick jag syn på fönstret. Månen lyste in genom det alldeles oskyldigt och skapade en skräckfilmskänsla över hela rummet. Jag gick sakta fram till fönstret och kollade ut. Eftersom mitt sovrum låg på andra våningen så var det långt ner till marken. Fönstret var öppet och jag kunde känna en kall luft blåsa in på mig från den lilla springan. Jag öppnade fönstret helt och lutade mig fram för att kunna se marken bättre.
Plötsligt så rusade pappa in till rummet och jag vände mig så hastigt om att jag tappade balansen. Jag försökte med panik ta tag i fönstret men utan tur och jag föll.
Just då vaknade jag upp och, alldeles kallsvettig och anfådd.
Det hade bara varit en dröm.
Jag strök bort håret från ansiktet och andades ut. Mobilens skärm lyste och jag såg att jag hade fått ett sms. Det var från Justin.
Det hade bara varit en dröm.
Jag strök bort håret från ansiktet och andades ut. Mobilens skärm lyste och jag såg att jag hade fått ett sms. Det var från Justin.
"Godnatt älskling. Vi ses snart igen!xx" Löd det.
Jag log, inte ett enda ord om att göra slut.
Månaden passerade förbi snabbt, jag var med Justin så ofta som jag kunde. Han åkte dock iväg till europa under maj och var borta till juni. Under den tiden spenderade jag mycket tid med Jessica. Då vi hade fått sommarlov och det hade blivit så varmt att man kunde bada så kunde man hitta oss på stranden ungefär varje dag.
Då Justin kom tillbaka så fortsatte jag att vara med Justin. Jessica tyckte att det var extremt konstigt att jag inte hade lika mycket tid att umgås med henne som förut. Jag var tvungen att ljuga återigen, precis som jag hade gjort i två månader. Det värsta var att jag hade blivit van vid att göra det. Det kändes inte lika hemskt. Men när jag tänkte efter så var det ju det, om inte ännu hemskare. Jag stod mellan min bästa vän som funnits där för mig sen vi var små och min pojkvän som ingen visste att jag hade.
På morgonen den 22 juni då jag vaknade lyste solen starkt in genom fönstret. Inte ett enda moln på himmelen så långt ögat kunde se. Det var rekordvarmt i hela LA, hela 38 grader.
Jag visste precis vad jag ville göra, och det var att bada.
Efter att jag hade klätt på mig och ätit frukost så ringde jag till Jessica. Jag tänkte att hon kanske hade lust att fara till Manhattan Beach med tanke på att det var väldigt längesen vi hittade på någonting.
"Hallå?" Svarade en manlig, bekant röst. Vilket var konstigt eftersom jag ringde till hennes mobil.
"Ehm..hej. Visst är det här Jessicas nummer?" Frågade jag killen nervöst.
"Emily? Emily Robins?" Jag blev chockad då han sa mitt namn, hur kunde han veta vem jag var.
"Ja det är jag"
"Åh, okej! Det är Chris Smith. Jessica är i duschen, men kan jag lämna ett meddelande?"
"Jaha hej! nej det är lugnt, jag tänkte bara om hon ville hitta på någonting men jag förstår att hon är upptagen. Hejdå!" Svarade jag snabbt och la på.
Jessica och Chris har varit tillsammans snart en månad. Han sommarjobbade på dagarna så det var därför Jessica hade möjlighet att vara med mig så mycket som hon hade varit.
Jag ringde Justin och kollade om han hade lust.
"Hey älskling" Svarade han och jag sken upp.
"Hej Justin.. vad gör du?"
"Jag är i stan, håller på med en fotografering för Rolling Stone."
"Jaha..okej. Tänkte om du ville ta en tur till stranden med mig, men vi får väl ta det någon annan dag då."
"Men.. men dom ska bara fota sista outfiten på mig sen är vi klara. Jag kan komma hem till dig efter att jag hämtat mina badkläder?"
"Åh okej! Det blir bra, vi ses då Justin!"
"Jag kommer vid 12, hejdå Emily!"
Förlåt för att ni har fått vänta så länge. Hoppas ni gillar kapitlet iallafall! Bieberlove♥
One Less Lonely Girl - chapter 13
Vi småsprang in till köket och då vi kommit inom synhåll för Jessica och Chris så stannade jag upp för att se om dom hade sett oss. Jessica skrattade på som vanligt så det va utteslutet. Jag suckade av lätta. Då jag vände mig om mot Justin så såg jag honom stå och kolla på mig undrande.
"Jag berättar allt sen, bara vi tar oss ut från den här restuarangen utan att använda den vanliga ingången"
"Kom!" Sa Justin snabbt och tog tag i min hand. vi sprang genom köket, några kockar började skälla ut oss men vi fortsatte springa tills vi nådde köksutgången och vi var ute.
"Jag berättar allt sen, bara vi tar oss ut från den här restuarangen utan att använda den vanliga ingången"
"Kom!" Sa Justin snabbt och tog tag i min hand. vi sprang genom köket, några kockar började skälla ut oss men vi fortsatte springa tills vi nådde köksutgången och vi var ute.
"Vad var det som just hände?!" Frågade Justin förvirrat då vi hämtade andan på baksidan av restuarangen. Vi stod i, vad som liknade, en gränd med soptunnor och containrar på båda sidorna.
"Jag ska förklara, men kan vi inte ta oss till ett litet säkrare ställe först..tänk om kocken kommer ut och slår ner oss?" Sa jag och skrattade lite lågt, vi började gå ut från gränden och svängde höger därefter. Bort från restuarangen. Bort från Jessica och Chris.
Justin tog på sig en keps som han hade haft i bakfickan. Han tog också på sig sin svarta jacka som han hade med sig, bara för att minska chansen av att bli igenkänd. Han visste också att jag inte var redo att göra vårat förhållande officiellt ännu.
"Så..förklara nu Emily?" Sa han och tog min hand i sin. Jag suckade.
"Det var min kompis och hennes dejt som kom in till restuarangen. Hon vet ingenting om oss.." Började jag och berättade hela historien och hur jag hade ljugit för henne. Om hur jag hade sagt att pappas flickväns son hette Joshua istället för Justin. Justin lyssnade intresserat på det jag sa och efter att jag hade förklarat klart så sa han inte så mycket utan gick bara där, vid min sida. Den kalla vårluften kylde skönt.
"Du är väl inte arg va?" Frågade jag honom och stannade upp.
"Nej, det är jag inte" Svarade han mjukt och log lite försiktigt.
"För om du är det förstår jag helt och hållet, det är jättedumt av mig att ljuga sådär men jag är inte redo om du fattar och Jessica skulle aldrig förstå..hon är helt bes-" Justin avbröt mig mitt i mitt svamlande, han lutade sig fram och tryckte sina läppar mot mina. Intensivt och länge.
"hon är helt besatt av dig.." Viskade jag blundandes till Justin.
"Och jag är helt besatt av dig Emily.. jag kanske blev lite arg, men det var bara för att jag verkligen vill verkligen visa hela världen hur mycket jag tycker om dig. Men jag förstår att det inte går på grund av min karriär och att du inte är redo..vi får helt enkelt vänta och se vad som händer" Sa Justin och log.
Vi fortsatte att gå i samma riktning. Jag kände hur magen började kurra mer och mer. Klockan var nio och jag var utsvulten.
"Justin, jag måste verkligen äta någonting innan jag svälter ihjäl!"
"Jag är också hungrig.. vi kan väl ta och äta på Mcdonalds? Det ligger bara ett kvarter bort"
Jag nickade och vi begav oss dit.
Då vi kom fram till McDonalds så var det folk överallt. Vi ställde oss i kön och Justin drog ner kepsen längre ner till pannan. Han hade allt hår under kepsen och det såg nästan ut som om han vore flintis.
"Låt mig beställa" Viskade jag till honom för att underlätta saker och ting och han log tacksamt mot mig.
Jag beställde en double cheeseburger till Justin och en MacChicken junior till mig, och sedan gick vi ut och satte oss i parken intill. Månen lyste starkt och klart på himlen, Justin tog av sig kepsen och jag kunde äntligen se hans ögon igen. Dom gjorde mig alldeles svag.
Vi åt våra hamburgare och pratade om allsköns grejer medans.
Eftersom det var ganska långt till Justins bil så började vi bege oss mot den redan vid halv elva. Jag började få skavsår av mina skor pga våran långa promenad, så jag tog av mig skorna och bar dom istället. Jag hade skorna i ena handen och Justins hand i den andra.
Det tog cirka 40 minuter att komma hem till mig, då Justin hade parkerat bilen på uppfarten så följde han med mig till dörren artigt. Innan jag hann säga någonting så drog han in mig i sin famn och kysste mig, försiktigt till en början sedan letade hans tunga sig fram och mötte min. Jag tog ett statigare grepp om hans nacke medans han kramade om min midja.
"Jag kanske borde gå in nu" Sa jag väldigt vagt och motvilligt då vi hade stått där i ett stort antal minuter.
"Det kanske du borde.." Svarade Justin men han fortsatte kyssa mig ändå. Vi stod där i ytterligare ett par minuter tätt ihopslingrade.
"Du anar inte hur underbar du är Emily" Viskade Justin och strykte bort en hårslinga, som fallit ner över mitt ansikte, bakom mitt öra.
Jag kunde inte säga någonting så jag kysste honom igen som svar. Just då, öppnades dörren och pappa kom ut.
Jag och Justin hann snabbt släppa greppen om varandra och log lite nervöst mot pappa.
"Jag tyckte att jag hörde en bil köra upp på uppfarten.. Men vad gör du här Justin?" Frågade pappa snopet.
"Ehm..jag mötte Emily då hon var på väg hem från Jessica och jag gav henne skjuts hem" Ljög Justin, och återigen förbluffades jag av hur bra lögnare han var.
"Jaha jasså, det var ju väldigt snällt av dig. Vi ses väl sen då Justin. Emily, ta och kom in nu" Sa pappa, han strök mig på kinden och skakade Justins hand sedan gick han in till huset igen.
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Förlåt för dålig uppdatering! Har haft väldigt mycket att göra den här veckan, men jag hoppas att jag är förlåten med detta kapitel. ENJOY♥
"Jag ska förklara, men kan vi inte ta oss till ett litet säkrare ställe först..tänk om kocken kommer ut och slår ner oss?" Sa jag och skrattade lite lågt, vi började gå ut från gränden och svängde höger därefter. Bort från restuarangen. Bort från Jessica och Chris.
Justin tog på sig en keps som han hade haft i bakfickan. Han tog också på sig sin svarta jacka som han hade med sig, bara för att minska chansen av att bli igenkänd. Han visste också att jag inte var redo att göra vårat förhållande officiellt ännu.
"Så..förklara nu Emily?" Sa han och tog min hand i sin. Jag suckade.
"Det var min kompis och hennes dejt som kom in till restuarangen. Hon vet ingenting om oss.." Började jag och berättade hela historien och hur jag hade ljugit för henne. Om hur jag hade sagt att pappas flickväns son hette Joshua istället för Justin. Justin lyssnade intresserat på det jag sa och efter att jag hade förklarat klart så sa han inte så mycket utan gick bara där, vid min sida. Den kalla vårluften kylde skönt.
"Du är väl inte arg va?" Frågade jag honom och stannade upp.
"Nej, det är jag inte" Svarade han mjukt och log lite försiktigt.
"För om du är det förstår jag helt och hållet, det är jättedumt av mig att ljuga sådär men jag är inte redo om du fattar och Jessica skulle aldrig förstå..hon är helt bes-" Justin avbröt mig mitt i mitt svamlande, han lutade sig fram och tryckte sina läppar mot mina. Intensivt och länge.
"hon är helt besatt av dig.." Viskade jag blundandes till Justin.
"Och jag är helt besatt av dig Emily.. jag kanske blev lite arg, men det var bara för att jag verkligen vill verkligen visa hela världen hur mycket jag tycker om dig. Men jag förstår att det inte går på grund av min karriär och att du inte är redo..vi får helt enkelt vänta och se vad som händer" Sa Justin och log.
Vi fortsatte att gå i samma riktning. Jag kände hur magen började kurra mer och mer. Klockan var nio och jag var utsvulten.
"Justin, jag måste verkligen äta någonting innan jag svälter ihjäl!"
"Jag är också hungrig.. vi kan väl ta och äta på Mcdonalds? Det ligger bara ett kvarter bort"
Jag nickade och vi begav oss dit.
Då vi kom fram till McDonalds så var det folk överallt. Vi ställde oss i kön och Justin drog ner kepsen längre ner till pannan. Han hade allt hår under kepsen och det såg nästan ut som om han vore flintis.
"Låt mig beställa" Viskade jag till honom för att underlätta saker och ting och han log tacksamt mot mig.
Jag beställde en double cheeseburger till Justin och en MacChicken junior till mig, och sedan gick vi ut och satte oss i parken intill. Månen lyste starkt och klart på himlen, Justin tog av sig kepsen och jag kunde äntligen se hans ögon igen. Dom gjorde mig alldeles svag.
Vi åt våra hamburgare och pratade om allsköns grejer medans.
Eftersom det var ganska långt till Justins bil så började vi bege oss mot den redan vid halv elva. Jag började få skavsår av mina skor pga våran långa promenad, så jag tog av mig skorna och bar dom istället. Jag hade skorna i ena handen och Justins hand i den andra.
Det tog cirka 40 minuter att komma hem till mig, då Justin hade parkerat bilen på uppfarten så följde han med mig till dörren artigt. Innan jag hann säga någonting så drog han in mig i sin famn och kysste mig, försiktigt till en början sedan letade hans tunga sig fram och mötte min. Jag tog ett statigare grepp om hans nacke medans han kramade om min midja.
"Jag kanske borde gå in nu" Sa jag väldigt vagt och motvilligt då vi hade stått där i ett stort antal minuter.
"Det kanske du borde.." Svarade Justin men han fortsatte kyssa mig ändå. Vi stod där i ytterligare ett par minuter tätt ihopslingrade.
"Du anar inte hur underbar du är Emily" Viskade Justin och strykte bort en hårslinga, som fallit ner över mitt ansikte, bakom mitt öra.
Jag kunde inte säga någonting så jag kysste honom igen som svar. Just då, öppnades dörren och pappa kom ut.
Jag och Justin hann snabbt släppa greppen om varandra och log lite nervöst mot pappa.
"Jag tyckte att jag hörde en bil köra upp på uppfarten.. Men vad gör du här Justin?" Frågade pappa snopet.
"Ehm..jag mötte Emily då hon var på väg hem från Jessica och jag gav henne skjuts hem" Ljög Justin, och återigen förbluffades jag av hur bra lögnare han var.
"Jaha jasså, det var ju väldigt snällt av dig. Vi ses väl sen då Justin. Emily, ta och kom in nu" Sa pappa, han strök mig på kinden och skakade Justins hand sedan gick han in till huset igen.
"Tror du att han upptäckte något?" Frågade Justin och verkade lite orolig.
"Du kan vara lugn.. om han hade sett något så skulle du märka det direkt. Vi ses, Justin" Svarade jag och kysste honom snabbt innan jag slank in till huset.
Förlåt för dålig uppdatering! Har haft väldigt mycket att göra den här veckan, men jag hoppas att jag är förlåten med detta kapitel. ENJOY♥
Nå..?
Nå? Vad tycker alla om min design?
Skapade on "poll" så att ni får rösta om saken!
Gjorde faktiskt så att jag skaffade blogresponse också, så istället för att
jag ska berätta allt om mig så kan ni ju fråga mig saker ni vill veta!
det gäller även frågor kring bloggen, det är bara att fråga på om allsköns grejer♥
